Den 19 augusti 1897 ertappas två män bland snåren vid Ekbacken på Ladugårdsgärdet i Stockholm. De ligger på marken med byxorna neddragna. Männen är Frans Pettersson 41 år, och Lars Johansson 31 år. Tidigare under dagen har de varit hos Frans syster för att dricka brännvin. Nu har de gått upp i skogen för att knulla men blir upptäckta av två gardister. När gardisterna frågar vad de håller på med svarar Frans och Lars helt frankt ”vi håller på att knulla och det angår er inte”. De får följa med gardisterna som överlämnar dem till konstapeln Carl Herman Watz.
Polisbilder på Frans och Lars från Stockholms stadsarkiv.
Historien om Frans och Lars blev jag påmind om förra lördagen då jag var på Stockholms Stadsarkiv och gick en rundvandring i kärleken och sexualitetens tecken med den alltid så utmärkta och intressanta skribenten, historiska guiden och pedagogen Kettil Mannerheim. Han visade protokoll från polisen om när Frans och Lars häktades.
Bild från Stockholms stadsarkiv, Stockholmskällan.
”På derefter framstäld fråga huruvida de förut med hvarandra öfvat otukt på liknande naturstridiga sätt, erkände de båda sammanstämmande: att de känt hvarandra sedan öfver tio år tillbaka, att de blifvit bekanta med hvarandra, under det Pettersson bodde i huset No 24 Stora nygatan, der Johansson samtidigt hade anställning, att Johansson derunder vid ett par tillfällen legat öfver nätterna hos Pettersson, att de vid dessa tillfällen legat afklädda tillsammans i Petterssons säng, att de vid dessa tillfällen på enahanda naturvidriga sätt haft samlag med varandra, att ingen af dem nu kunde erinra sig hvem som först framkommit med förslaget härom,
att Johansson derefter under båda åren 1895 och 1896, vid två tillfällen, en tid hade bott hos Pettersson i huset No 9 Kindstugatan 4 tr upp. att de derunder flere gånger med hvarandra haft samlag/…/ Wid de tillfällen då Johansson bott hos Pettersson, lågo de alltid afklädda bredvid hvarandra i samma säng. Båda förnekade de, att de med andra manliga personer haft samlag.”
Första gången som jag läste om Frans och Lars var i boken Sympatiens hemlighetsfulla makt. Detta praktverk är ständigt en källa till intressanta fakta och historiska infallsvinklar. Tyvärr är det huvudsakligen en studie över homosexuella mäns historia i Stockholm och jag saknar verkligen en kvinnlig dito. Här kan vi läsa omständigheterna runt att de blev tagna genom rättegångsprotokoll och juridiska handlingar i ärendet.
Om dessa män har även Kalle Holmqvist skrivit boken Frans och Lars. Kärlek och klasskamp på 1890-talet. Utgiven på Sekel bokförlag, 2012. Holmqvist beskriver biografiskt allt som finns att veta om Frans och Lars. Han följer upp deras öden inte bara genom rättegångsprotokoll utan har grävt vidare i mantalslängderna, rotemansarkiv och mycket annat. Han försöker att gestalta deras liv men det är inte så mycket som vi kan veta om deras liv. Holmqvist väver samman deras liv med arbetarrörelsens framväxt i Sverige under sent 1800-tal.
Det finns enbart ett fåtal rättsfall om homosexuella under 1800-talet. De som finns handlar nästan uteslutande om män som träffats för tillfälliga sexuella kontakter. Där sticker Frans och Lars ut för det visar sig att de av allt att döma levde ett långvarigt förhållande med varandra. De jobbar hårt som de flesta andra vid den här tiden. Ingen verkar heller ha tagit avstånd från dem efter fängelsestraffet. Holmqvist skriver dessutom att deras relation antagligen varit både jämställt och troget men författaren har en något romantisk idealbild som skymtar fram mellan raderna. Detta visar sig på flera sätt då det inte enbart handlar om romantisk kärlek utan även runt arbetarrörelsen. När Frans och Lars blev upptäckta av gardisterna svarade de;
Vi hålla på och knulla.
och när gardisterna klandrade dem sa de helt sonika,
att detta var en sak, som ej anginge dem
Holmqvist menar att de vägrade lyda överheten och ifrågasatte lagen, de var som de moderna arbetarna, omstörtande, fria i tanken och nyskapande. Det var därför de rika var så rädda. Förfaren skriver även:
Förhållandet mellan Frans och Lars är så ömsesidigt och jämställt att de turas om att sätta på varandra. /…/ Under polisförhöret berättar de samstämmigt att de haft samlag genom att de ”växelvis infört sin manslem i hvarandras stolgång och att säden för den ofvanpå liggande vid dessa tillfällen avgått”.
Männen verkar ha varit tillsammans i ungefär tio år men enbart bott ihop i två. Det är unikt att för även om det naturligtvis fanns varaktiga samkönade relationer även förr så är det svårt att hitta historiska dokument som styreker detta på grund av det tabubeläggande som funnits.
Researcharbetet är imponerande och Holmqvist har fått fram handlingar från Långholmen där de båda satt för att avtjäna sitt straff. Där går det också att se vilka böcker och tidskrifter Frans och Lars lånat.
Författaren Kalle Holmqvist har tidigare skrivit för den socialistiska tidningen Flamman och på Aftonbladets kultursidor. Boken om Frans och Lars är skriven utifrån ett tydligt klassperspektiv som en hyllning arbetarklassen däribland Frans och Lars som verkligen haft ett slitigt liv med många korta anställning i tungt kroppsarbete. Det är ett stycke arbetarhistoria och ett folkets historia som vi så sällan läser om i våra historieböcker dock tolkat med klassromantiska glasögon.
Suzann Sexeducator 