Inlägg märkta ‘Hudhunger’

Nu har jag läst den sista delen i Katerina Janouch erotiska trilogi. De tidigare böckerna Hudhunger och Nakenlek har fått halvljumma omdömen av mig men den sista kysstäckt är faktiskt den bästa.

kysstackt-inb-3d

Det handlar fortfarande om Rosanna Wildes erotiska äventyr. Denna gång kommer oväntat nog ett erbjudande från exmaken Nathan. Han som nu bor med sin älskarinna, den unga Solange föreslår att Rosanna ska flytta in till dem. De har i en tidigare bok sex under en swingersfest och han vill nu prova en alternativ livsstil. Rosanna grunnande över erbjudandet går som en röd tråd genom stora delar av boken, medan hon ligger med lite olika personer och fortsatt bor hos Gilda.

Kanske har jag någon slags socialrealistisk skada eftersom jag arbetar mycket med människors sexuella problem och retar mig på när Rosanna träffar en man från en dejtingapp och någon timme senare knullar med honom på sitt hotellrum med orden; Det krävs inga instruktioner. Jag vet vad han gillar, hur han vill bli smekt och sugen och han vet allt om mig. Ärligt talat, det har varit tämligen mycket prat om porrens farlighet de senaste veckorna men jag tror att detta är snudd på ännu farligare eller åtminstone lika illa. Likväl som med porr är detta gestaltade fantasier som inte skall blandas ihop med verkligheten men problemet blir när människor tror att det fungerar som i erotiska böcker för kvinnor. En behöver inte säga något, utan när den rätte kommer kan denne läsa av en som en öppen bok. Det största problemet många människor har är tron på älskare och älskarinnor som tankeläsare varför sexologer väldigt mycket får arbeta med kommunikation.

När jag några sidor senare läser om att Rosanna inte kan svara på ett sms från en älskare direkt hon får, då det kan signalera desperation så stönar jag högt och det är INTE av vällust.
Är jag så ängslig för att visa mitt rätta jag? Än sen om han tror att jag väntat på hans sms! Men innerst inne vet jag att det kan vara avgörande. Kontakten måste skötas omsorgsfullt för att inte ge fel signaler/…/Det är en balansgång, i synnerhet för de män som vill jaga sitt byte i den erotiska leken. Man kan stånga pannan blodig i sin kamp för kvinnlig frihet, men spelet mellan könen rår man inte på. Regel nummer ett: Var inte för angelägen. 
– Det spelar ingen roll om killen påstår att han avskyr att spela spel medan han uppvaktar dig eller ni har sex. Hör du av dig för mycket, för nära inpå, för långrandigt, så kommer han att sticka sin väg.

Samtidigt så funderar Rosanna över kvinnors sexuella frihet, hon reflekterar över hur den kvinnliga sexualiteten ständigt har setts som ett hot men det väger ändå inte upp mot det traditionella heterokvinnoerotiken som jag själv är less på då den känns så unken.

Efter att Rosanna legat med Gildas ex har deras relation förändrats och den genomgår ytterligare en metamorfos under läsningens gång. En rolig passage är när Rosannas vilda vän, Gilda går och testar sig för könssjukdomar och träffar en kurator för smittspårning. Igenkänning på den!

När Rosanna skall ha sex med en transkvinna känns så suckar jag igen när hon lägger märke till att hon är van att vara svag och feminin och den som låter sig omhändertas vilket visserligen följs av, men i relationen till Corinne finns ingen sådan uppdelning, de måste stötta varandra. Ändå blir det en tveksam sexscen som också känns lite unken då det fetischerar ett slags porrigt shemaleideal.

En natt när hon inte kan sova går hon in på en dejtingapp och bläddrar bland män som man rotar bland kläder på rea. En snabb blick så avfärdar jag det som inte passar. Ändå kan man inte låta bli att rota, någonstans i botten kanske det döljs ett fynd. Det är en nattlig vuxenlek, vackert nätsex och fint beskrivet. Här lyckas Rosanna framstå som en säker kvinna som vet vad hon vill ha och inte. Jag tänker också på vikten av att inte demonisera frivilliga dicpics som kan vara till njutning för många. De ber om att vi ska flytta till något annat forum så att i kan skicka bilder. bland kvinnor finns en attityd att man ska förakta sådant. Jag förstår inte varför. Deras iver att visa upp sig är rörande. Rosanna njuter och blir upphetsad och skickar bilder på sig själv tillbaka. Det är fint!

De sista fyrtio sidorna är de allra bästa, här händer något viktigt. Där börjar Rosanna fundera över sina relationer. Är hennes frosseri i sexuella relationer sund eller bär den ett destruktivt drag. Hon känner en tomhet och ogillar den riktning den har tagit. Hennes härliga vän Gilda går i samma funderingar och tänker: Det är som att besegras av konventioner. Som att ge ett kvitto till alla dem som har kritiserat henne. Ni hade rätt, min livsstil var inte den sundaste och nu är jag tom och trasig. Detta är tankar som drabbar de flesta som bryter mot normer runt sexualitet och är naturligtvis inte helt enkla att sortera i alla gånger. Ofta tror jag att det är de sexualfientliga normerna främst mot kvinnor som skaver men visst bör alla fundera på det man håller på med skadar en själv.

Gilda tänker snart andra tankar och funderar på att öppna ett erotiskt center för kvinnor långt bort från Sverige. Där ska de bland annat erbjuda yonimassage och vaginal akupressur. Gilda tycker att yonimassage borde vara obligatoriskt för alla tonårstjejer samma dag som de kommer i puberteten. Vaginal akupressur är något Gilda sällan känt maken till och en upplevelse som gjorde att klitoris glödde och blygdläpparna brann. En rolig men liite överdriven betydelse av praktiker som jag önskade kunna spridas lite mer.

Då Rosanna är en framgångsrik erotikförfattare skall hon naturligtvis bevista bokmässan. Janouch väver här på klassiskt manér in två av Sveriges mest kända kulturpersonligheter här kallad, Estrid Lindblom konstnär och författare vars roman om äktenskapet med den rikskända idéhistorikern Hector Prasinski skapat en litterär skandal. Hector är en klassisk kulturman som själv tycker att han är förträfflig som alla kvinnor måste älska. Först kommer Estrid Lindblom fram och uttalar sig kritisk med en röst som kunde liknas vid ättika och menar att sex borde vara lite mer mystiskt. Medan en annan man i sällskapet tycker att det mest blir som en medicinsk journal att läsa erotik. Men det är också Hector som hon senare knullar med på ett hotellrum. Medan han knullar henne bakifrån tänker hon att det här blir en bra story. Han är ett slags troféligg, och vad passar bättre på en bokmässa än att fälla en litterär tolvtaggare?

Författaren Katerina Janouch frekventerar ofta bokmässan liksom Rosanna Wilde…

© 2015 Fotograf Anna-Lena Ahlström

© 2015 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Samtidigt som Rosanna upprätthåller tämligen unkna feminina traditionella ideal så vänder hon och blir radikal när hon påstår att de unga som talar om pansexualitet är mer moderna och att tonåringar som är gender fluid och ligger med vem som helst oberoende av kön bör ses som förebilder.

Sammanfattat så ger jag boken tre stön då det finns potential till god erotik men den är fortfarande alldeles för genusstereotyp för att jag skall kunna uppskatta den som helhet.

Åhh   Åhh   Åhh   Åhh   Åhh

 

 

Rosanna Wilde är en kvinna 40+ som lever i ett tryggt men stagnerat äktenskap. Hennes make affärsmannen Nathan tjänar så mycket pengar att Rosanna kan sitta hemma och skriva utan att få ur sig speciellt många rader. Det var fem år sedan hon romandebuterade och utåt så framhåller hon att en ny roman är på gång. En dag när hon kommer hem står en man i hennes kök. Det är Samuel, en vacker man med pojkaktig charm och genomträngande blå ögon. Maken har lovat honom att tillfälligt få bo i deras gäststuga på gården. Rosanna blir fullkomligt förälskad och kåt vid åsynen av Samuel. I hennes tankevärld förför hon honom men i verkligheten händer precis ingenting.

I hennes inre har den tunna kjolen dragit upp runt höfterna och trosorna, de skamligt våta, glidit ner till hennes fotknölar. Hon har satt den ena foten runt hans bak, öppnat sig, gräver girigt i hans gylf, hennes fingrar darrar och hon får inte upp knapparna i jeansen, vill in där, till det hårda som lockar. Hon behöver hans kuk, han är regnet som räddar, droppar som skänker liv åt sprucken jord.

Katerina Janouch har nyligen givit ut första delen i en erotisk trilogi om den fyrtioåriga författaren Rosanna Wilde.

hudhunger-inb

Maken Nathan har påskrivna skilsmässohandlingar i den låsta lådan i skrivbordet. Han upplever att han förlorat sin sexualitet. Samuel i sin tur är dumpad av sin stora kärlek Julia och vill inte trösta sig med en nya förälskelse eller snabba ragg. Detta innebär att Rosanna genom den största delen av boken bara trånar efter sex utan att få till det.

Rosanna går en kväll på fittsalong till väninnan Gilda, en bohemisk dotter till förmögen familj. Gilda hälsar välkommen med orden;

Jag har bjudit er hit er ikväll för att tala om det viktigaste och vackraste vi kvinnor har. De kallar oss fittbärare, de som föredrar detta ord, och varför inte? Men vi är mer än så. Inte bara bär vi fitta – fittan bär också oss. Den ger oss syre, inspiration, kraft energi och livslust. Fittan är vårt centrum, vår sanna jag. /…/ Jag tror att fittan är patriarkatets stora skräck. Tänk er ett organ som är mänsklighetens vagga och som bärs av oss kvinnor.

Kvinnorna delar med sig av sina sexuella eskapader, visar fittan för varandra, röker någon joint och avslutar det hela med en livmoderscermoni. Rosanna blir pånyttfödd och går därifrån i fast förvissning om att hon skall få Samuel i säng.

Samtidigt ger sig maken Nathan ut och träffar Lisa 54 från Hookupworld.com för en sexträff. Hon har svandunstofflor, är överviktig och slickar häftigt hans anus. En kort tid därefter köper han exklusivt men vanligt vaniljsex från en lyxescort på en tjänsteresa.

Rosanna befrias både från skrivkramp och sin förtryckta sexualitet genom innehållet på fittsalongen. Hon tar kommandot över sina känslor, sexuella fantasier och bestämmer sig för att leva ut sin sexualitet. Det är en fin och befriande tanke hur en kvinna hittar sin fitta och sitt eget sexuella jag, om det inte vore för den överdrivet hurtfriska livmoderfeministiska beskrivningen av fittsalongen. Jag trodde först att Janouch var grymt ironisk men insåg så småningom att det nog inte var fallet.

Upplösningen är lite oväntad men jag lägger lite besviket ifrån mig boken. Till bokens fördel kan sägas att Katerina Janouch kan skriva om sex men det gnistrar inte och varför måste Rosanna bara tråna och längta i stora delar av boken? Jag vänder mig också emot de stereotypa skildringarna av män och kvinnors sexualitet. Konstaterar att den här formen av erotik inte ger några blöta fläckar i mina trosor.