En gång i tiden läste jag teologi och skulle bli präst. Jag avslutade hela utbildningen men ställdes inför ett val att antingen gå in i en dokusåpa eller söka en prästtjänst. Jag valde dokusåpan och har aldrig ångrat mig. Under mina teologistudier fördjupade jag mig etik. Idag när jag läste en tweet från C-M Edenborg
kom jag genast att tänka på några tankar från en av mina favoritförfattare under utbildningen, James B Nelson, Professor Emeritus of Christian Ethics. I boken The Intimate Connection: Male Sexuality, Masculine Spirituality ställer han frågan; 
Vad är den andliga meningen med de manliga genitalierna? och menar att det finns en gentialiefixering av sexuella känslor och en Pinocchio-liknande effekt uppstår då ett organ upplever sexuella känslor under tiden resten av kroppen är betryckt. Han pekar på hur många feminister bejakat den biologiska kroppen och dess förmåga under tiden män glömt sin egen biologi.
Han gör en analys som bygger på skillnaden mellan fallos – den erigerade penisen och penis – utan erektion och visar att män har en tendens att undervärdera penisen och övervärdera fallosen. Det patriarkala tänkandet har lärt att värdesätta större som bättre och fallosen blir emblemet för maskulinitet och symbolen för den sanna manligheten.
Minns att jag för ett antal månader sedan tittade på ett sexprogram i tv där en kvinnlig panel satt och pratade föraktfullt om kukar på ett nedvärderande sätt. Precis som både kvinnor och män upprätthåller de patriarkala strukturerna så sker samma sak med förstärkningen av den fallocentriska kulturen. Jag är fittaktivist men mot alla former av förtryck mot våra genitalier oavsett konstruktion.
Det manliga idealet är en fallos ”two feet long, made of steel and lasts all night”
En fallos som kan hantera multipla orgasmer eller partners utan att slakna. Idealet är att beröra utan att bli berörd. I kontrast till detta pekar Nelson på mannen som bejakar hela sin sexualitet och vet att både fallos och penis är ett. De är olika men har oberoende kvalitéer av den manliga verkligheten. Var och en på samma stund som den andra. Nelsons slutsats är att män bör bejaka sin manlighet och dess representation genom både penis och fallos. Penis och fallos skall få bli ett och ingen kan konkurrera om äran att vara mannen.
Den ständiga fokuseringen på den erigerade kuken bidrar till att samlag är den sexuella akten, allt annat är förspel eller inte riktigt sex. Män med bristande erektionsförmåga stigmatiseras. Penetration inte alltid är njutningsfyllt och många sexuella aktiviteter inte är beroende av en erigerad penis men vår kultur föraktar sexuella relationer vilka utesluter samlag. Detta drabbar i hög grad homosexuella, äldre och personer med någon form av funktionsnedsättning.
#blogg100, dag 58.
Suzann Sexeducator 