Asylum

Asylum kan som bekant vara både dårhus och fristad läser jag på en av skyltarna inne på utställningen Asylum på Kulturhuset. Svulstigt, makabert, erotiskt skriver DN. Behöver jag säga att jag älskar det?

Anna-Sara Dåviks byxor med snippveck

BDSM med kläder som begränsar rörelsefrihet och hindrar från att se och delvis höra?

Asylum möts konst och mode, tar och ger, tänjer på sina egna gränser. Rummet blir en fristad, en tillflyktsort där allt är tillåtet och fel blir rätt.

Ann-Sofie Back finns även här representerad genom en hög med avspärrningsband runt en fyrkant som spärrats av med samma band. Alla har Back-loggan, samma logga som produkterna i utställningen Allt skall bort! en våning ovanför. Det är en ironisk återblick på 90-talets kommersiella framgång med logomani, när det stod Calvin Klein på varenda kalsonglinning.

Allt skall bort!

Idag öppnade utställningen Allt ska bort! med Ann-Sofie Back. Utställningen är utformad som en konceptuell shop där det som ställs ut är till försäljning. Utställningen visas 17 april till 31 maj som en av Nationalmuseums tillfälliga utställningar i Kulturhuset i Stockholm.

Idag är det vernissage och utställningens första officiella dag, därmed fri entré och vid ingången får jag ett kvitto på 0 kr.

Det är en genialisk utställning i form av en lågprisshop där designade kläder blandas med kondomer, toapapper och andra basvaror, allt försett med samma Back-logga.

Det är roligt med skräp, jag tycker om lågprisestetiken med reaskyltar och störtkorgar, säger konstnären.

Det är groteskt ironiskt att se konst i form av en lågprisbutik med den estetik som tillhör konceptet. Vi kan inhandla konstverken som är utförda i många många upplagor samtidigt som ironin över driften med vår kommersiella och kapitalistiska värld där allt är till salu gör att en ryser.

Kondomen Fuck Back

Toapapperet Back Rolls

I Ann-Sofie Backs konst finns en flirt med både porr och sex, ett inte direkt ovanligt grepp för att sälja prylar.

Allt går att sälja med sex

Flirt med porr

 

Cookring Skirt

Själv inhandlar jag en dildo, Come Back och känner mig grundlurad vilket jag visserligen dagligen låter mig bli i min konsumtion. Funderar om jag köpt ett konstverk eller bara blivit en del av detta ironiska konstverk.

Pochoir

Vandrade idag genom en utställning av Katrine Helmerssons på Kulturhusets Galleri 3 och kände att konst ibland är terapi för själen. Utställningen består av fantastiska skulpturer. Det är sinnligt och sexuellt. Kroppsdelar som bröst, ögon, kuk, blygdläppar och fittor kan urskiljas i hennes uttryck. Detta är inte bara en lek med form utan också en lek med ord då hennes verk ofta anspelar på teman och idéer från franska filosofer som Julia Kristeva och Jacques Lacan.

Jag älskar konstverket ”Löv” där en rad olika fittor med stora blygdläppar hänger som löv på snören. Skamlöst blottade för omvärlden.

Päls är ett starkt fetischerat material och pochoir kan också vara en hänvisning till deprivation som ger upphov till fetischism, där surrogat är mer önskvärt än den äkta varan. Detta kan vara en flirt eller inspiration från den surrealistiska konstnären Meret Oppenheim, som jag tidigare bloggat om här.

Drömmens navel

På en vägg finns fem stora bröst gjorda i koppar. De är fantastiskt välgjorda och har mycket realistiska känsliga bröstvårtor. Samtidigt är det stora starka sköldar som skall skydda från våldsamma angrepp.

Vid en annan vägg hänger verket ”La Veuve”, (Änkan) vilket består av en rad fallosar som alla bär bitmärken från konstnären själv. Vissa har hon enbart satt tänderna i medan andra har tydliga bitmärken. Några bär spår av att hon bitit loss bitar från dem.

Jaktgudinnan Artemis byster gjorda av mink, persian- och leopardpäls hänger bredvid ett stort svärd i sin svärdslida. I den grekiska mytologin är Artemis gudinna för jakt och kyskhet. Hon skyddar men kan också vara både hämndlysten och grym.

Detta är ett möte mellan natur och människa, konstruktion och rekonstruktion, kultur och kropp.

Utställningen finns 15 november – 1 februari på Kulturhuset, våning 3.

Katrine Helmersson tillhör galleri Andrehn och Schiptjenko.

Svulstigt barockt!

Vad betyder ordet barockt?

Är det ett uttryck för det absurda, överdrivna, sentimentala, orimliga, gränslösa, svulstiga ? Läser att termen barockt användes i slutet av 1700-talet för att brännmärka måttlösheten, smaklösheten och det regelvidriga i det tidigare seklets bisarra formspråk – något som då sågs som en fördärvlig motsats till Upplysningens hyllade behärskade klassicism.

Stadsteatern/Kulturhuset har just nu en utställning ”Barockt” i ett samarbete med Nationalmuseum. Det är ett spännande möte mellan barockens mästerverk och samtida konst. De har lyckats med att visa gamla kända verk tillsammans med nutida konst så det händer något i mötet med konsten.

…men vad är då Barock?

-Kulturepok och stilriktning inom olika konstarter under 1500–1700-talen.

Betyder egentligen ”oregelbunden pärla”.

Konstverken har ofta  starka kontraster mellan ljus och skugga, dynamiska former och illusoriska effekter från samspelet mellan olika material, men i själva verket är uttrycken så många att det kan var svårt att samla dem under en etikett.

Här väljer jag att fokusera på det svulstiga och kroppsliga medan andra teman som är precis lika synliga i utställningen handlar om identitet, döden och förgängligheten.

Detta är en bild på Annika von Hausswolffs, Back to Nature.

Bredvid hänger Jacob Jordaens  1600-talsmålning med sitt klassiska motiv, den vackra överdåigt målade kvinnokroppen. Jag njuter av hur de sociala konstruktionerna av skönhet förändras under tidernas gång. Har ni tänkt på kvinnans nöjda blick, som möter den förmodat manliga blicken?

Ett annat fantastiskt verk hänger bredvid, det är John Coplans Self-Portrait. Bilder som gör motstånd mot dagens utseendeideal och skildrar en vanlig 70-årig mans kropp. Det är så sällan vi ser vardagliga kroppar i media och jag tycker att de är fantastiska.

I have the feeling that I’m alive, I have a body. I’m seventy years old, and generally bodies of seventy-year-old men look somewhat like my body … I’m using my body and saying, even though it’s a seventy-year-old body, I can make it extremely interesting. That keeps me alive and gives me vitality. It’s a kind of process of energising myself.

(Quoted in A Body: John Coplans, p.175.)

Ylva Oglands Duchamp-inspirerade målningar är något som ursprungligen fick mig att besöka utställningen då jag läste om dessa i ett konstmagasin.  Konstnären har avbildat sig själv naken och mitt i fittan finns ett  titthål – briljant komposition!

För en ynka 100-lapp kan ni få en kombibiljett och se både utställningen Barockt och även KjARTan Slettemark: Konsten att vara konst på Kulturhuset i Stockholm. Jag såg båda utställningarna, var på Gudrun Sjödén rea och gjorde två besök på biblioteket för att sedan gå hem och sova tre timmar på soffan. Riktig kulturtant-semesterdag med andra ord.