Sex, döden och toalettbesök

Det fanns en spännande liten artikel om ord för våra kön i Borås tidning 8 februari. Det var språkvetaren Karin Milles som menar att ord som har med kvinnlig sexualitet göra ofta blir negativt laddade. Det är ett sätt att håna kvinnor som bejakar sin sexualitet.

Ni har väl läst hennes fantastiska bok där hon undersöker den rika floran av slangord för kön?Milles menar att det finns fortfarande tre ämnen som är betydligt känsligare att tala om än andra. Det är sex, döden och toalettbesök. Omskrivningarna för dessa företeelser och könsorganen finns i alla språk.

Hon får frågan om varför det är det svårare för tjejer och kvinnor att benämna sitt kön och svarar att den kvinnliga sexualiteten fortfarande är lite farligare vilket har sin bakgrund i kvinnoförtrycket. Ord som har med kvinnlighet och sexualitet blir ofta fula. Exempelvis används ordet fitta som skällsord i likhet med amerikanskans pussy (mes). Genom dessa negativa innebörder blir det också mer laddat. Detta blir också ett sätt att håna kvinnor som bejakar sin sexualitet enligt Milles.

Det är inte en slump att det värsta man kan kalla någon är hora. Även det ett ord som har spår av en skev kvinnosyn.

Hon framhåller också att det visst går att ta tillbaka ord och ta bort den smutsiga etiketten. Hon jämför med ordet bög.

På min dator har jag sparat ett urklipp från nätet där en person beskriver sin kärlek till ordet fitta och berättar stolt att hen skall gå på vår föreläsning som vi höll på Stockholm Pride. Jag blir så glad varje gång jag läser detta.

En sexologisk pionjär har gått ur tiden.

Virginia Johnson, den ena hälften av de kända Masters och Johnson avled i onsdags, 88 år gammal. Hon var en av sexologins stora giganter och en nyckelperson i den sexuella revolutionen. Hon är kanske mest känd för boken ”Human Sexual Response” som kom ut 1966. Översatt till svenska hette den ”Sexuellt gensvar hos människan”.

Johnson började 1957 som forskningsassistent vid Institutionen för obstetrik och gynekologi vid Washington University i St Louis. Tillsammans med Masters utvecklade de ett instrument för att mäta sexuell upphetsning hos människor. Cirka 700 män och kvinnor som gick med på att ha samlag eller onanera i deras laboratorium. Det var enligt uppgift Johnson som lyckades rekrytera de otaliga volontärer som behövs för att genomföra studierna vilket blev en av världens största experiment gällande sexualitet någonsin i USA. Det sägs att Masters övertygade henne om att sex med honom var en del av jobbet. De blev så småningom ett par och gifte sig i 1971 och skilde sig 20 år senare.

Thomas Maier som skrivit en bok om Masters och Johnson säger om henne;  ”She was the one who was able to watch what worked, she was the one who took the background interviews with all the patients,” he said. ”She put together all of these things and she understood what worked, because she just had a real native genius for understanding what made things click. She was really the brains behind the therapy.”

Många artiklar beskriver hennes stora förmåga att genomföra  fallstudier och hon kunde konsten att ställa de obekväma frågorna och få svar.

Virginia Johnson var en pionjär gällande kvinnlig sexualitet och lyfte fram kvinnors sexuella lust och orgasm. Bland annat var det deras forskning, som krossade Freuds uppfattningar om kvinnlig sexualitet, däribland att den vaginala orgasmen var mer mognen än den klitorala orgasmen hos kvinnor.

Johnson & Masters är kanske mest känd för de olika stadierna av sexuell respons som de flesta som läst ämnet sexologi har lärt sig.

Bilden är lånad från Stefan Arvers bokUtgiven av Pfizer

Källa: http://www.karolinska.se/upload/Andrologiskt%20Centrum/KS-1045030-1.pdf