Feministisk erotik flopp

Leopard förlag släppte för någon månad sedan en ny ljudboksserie med feministisk erotik som finns hos alla de större ljudboksdistributörer. Den första novellen som jag lyssnade på heter Amelie och beskrivs som en vacker men likaså snuskig sexscen mellan två kvinnor.

Jag skulle säga att det varken är snuskigt eller vackert. Snarare lite småtrist och dåligt skrivet. Kanske kan detta väcka någon form av upphetsning hos en fjortonåring med begränsade eller inga erfarenheter av sexuella möten.

Tanken på att producera något bortom heteronormen och med annat än normkroppar lät onekligen lockande men om kvalitén skall hålla den här nivån så föredrar jag många gånger hellre något från mainstreamkulturen.

Novellen består av ett sexuellt möte mellan två kvinnor som beskrivs detaljerat med alla kroppsdelar som möts men det är helt utan känsla i läsandet och där finns inget som skaver eller heller intresserar. Det är som att köra autobahn från en plats till en annan utan någon form av upplevelse. Vi vet vart vi är på väg och vägen dit är tämligen förutsägbar och ointressant.

Amelie är en erotisk kortnovell skriven och inläst av bloggaren Alejandra Cerda, även känd som JandiheartEco.

 

 

Revanschlysten tant på Försäkringskassan

I veckan var jag på feministisk after work på Leopard förlag. När vi gick därifrån fick vi med oss en goodiebag med några böcker däribland Doggy Monday, en novell av Maria Sveland. Den är utgiven på Novellix – förlaget med Pixi-böcker för vuxna.

Doggy Monday handlar om Rigmor som jobbar Försäkringskassans södra avdelningskontor. Hon är noggrann, samvetsgrann och tar kortare fikapaus än de andra. Dessutom är hon mer effektiv än kollegorna och har i genomsnitt fem fler ärenden per månad än de andra. Det hjälper inte, hennes chef tycker bara om söta kvinnor med mascara, rouge och som bär pumps istället för fotriktiga Birkenstocktofflor. Maken Bosse var verkar en tämligen trist typ, grannen med hunden visar ingen som helst respekt och det kvinnliga butiksbiträdet på den lite mer exklusiva klädbutiken är direkt otrevlig mot Rigmor. Droppen blir när hon kallas in på chefens kontor för att få information om vem som får den nya tjänsten som gruppledare.

Rigmor tar revansch på sitt eget vis. Kraften kommer från hennes fitta när blodet börjar bulta uppfordrande. Med sitt eget slidsekret, målarfärg, skrik och uppbrott tar hon sedan sin hämnd.

Detta är inget litterärt storverk men eftersom jag älskar genren ninjafeminism – när kvinnor hämnas så tycker jag om när Rigmor ger igen. Hennes hämnd är beige i jämförelse med sina företrädare Bella i Dirty Weekend, Thelma & Louise, Lisbeth Salander i Millenium, Kill Bills The bride och kaninkokerskan i Farliga förbindelser men det faktum att hon sniglar chefens kontor som hämnd och njuter av Rigmordoften är både häftigt och unikt.

 

Ser fram emot Väckelsen med skamlöst tungotal och revolutionär omvändelseagitation!

Det är sällan som jag skriver om en bok som jag inte ens har läst eller som har kommit ut men det finns en bok som jag ser särskilt fram emot i vår, Liten handbok i konsten att bli lesbisk av Mian Lodalen och Matilda Tudor.

Boken innehåller enligt bokförlaget Leopard Förlag  svaren på följande frågor;

Tänk om sexualiteten inte är statisk?
Tänk om alla kvinnor kan finna sin inre flata?
Då skulle bara en galning fortsätta att leva med män i ett ojämställt samhälle.
Eller?

Det framgår att expertintervjuer, statistik och personliga betraktelser ger vägledning och du utmanas att våga ta steget över till den andra sidan. Med mycket portion humor argumenterar Mian Lodalen och Matilda Tudor om alla fördelar med ett nytt liv som lesbisk, så som avancemang i karriären, mer pengar i plånboken, bättre sexliv och bättre hälsa.

I boken medverkar flera av Sverige främsta serietecknare som till exempel Liv Strömqvist, Hanna Gustavsson och Nina Hemmingsson. Dessutom intervjuas bland andra Maria Sveland, Nour El Refai, Tiina Rosenberg, Kakan Hermansson och Annika Norlin. Dessutom kan jag tänka mig att halva familjen (ja inte den biologiska då, finns med som referenser, intervjuade och med olika fingrar i syltburken, eller borde jag säga hallongrottan?

Inte ens jag är oskyldig, utan har haft den stora äran att bidra med lite forskning och fackgranska kapitlet om sex.

Inte nog med detta, det bjuds också till fest, med titeln, Väckelsen där det utlovas skamlösa tungotal och revolutionär omvändelseagitation, detta gör att en gammal pingstvän inte tvekar ett ögonblick.

 

Det är party party för alla feministiska, lebbiga, queera revolutionärer där ute. Ett rum för trotsiga tankar, skamlösa tungotal och gränslös gemenskap där svett, dryck och fantasi får flöda fritt. Moa Svan med husband, Nour el Refai, Lo Kauppi, Maria Sveland, Sandra Dahlén, Aleksa Lundberg m fl. kommer att medverka. Biljetter där boken ingår säljs på Södra Teatern.

Är du inte sugen på party så finns det alternativ. Du kan också gå på ett litet samtal om konsten att bli lesbisk där författarna diskuterar runt varför heterolivet skaver och kvinnors fantasier om att byta planhalva. Vidare diskuterar de den ständigt återkommande och mycket angelägna frågan om varför så många heterokvinnor inte får orgasmer med sina män. Detta äger rum Lördag 24 maj kl 13.00 på ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.

#blogg100, dag 56.

Jakten på kapten klänning

Under åren 1999-2004 arbetade jag som socialsekreterare i Uppsala kommun. Redan då var jag engagerad i frågan om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Under samma tid var Göran Lindberg även kallad Kapten Klänning länspolismästare i Uppsala län. Han var en förebild för mig eftersom han så engagerat drev frågan om jämställdhet och uppmärksammade problem kring könsdiskriminering, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor, särskilt bland poliser. Han anställda gillade inte honom men det kunde lätt avfärdas som att de inte gillade en feministisk chef. Vid ett tillfälle talade vi på samma konferens. Jag kommer aldrig att glömma när han vid en konferens om våld på polishuset i Uppsala spände ögonen i publiken och sade att det inte gick att se på någon om de var våldsutövare. Man kunde aldrig vara säker, inte ens med honom och publiken skrattade.

Jag minns det så väl för eftersom jag charmerats totalt av en fd klient tidigare dömd för mord tills han i våra samtal en dag vände totalt och blev någon helt annan. Efter detta mottog jag ett hot som aldrig blev uppklarat men gjorde att jag levde i skräck under några månader. Den händelsen fick mig att förstå att det inte går att ”döma hunden efter håren” även om jag aldrig med en tanke misstänkte Lindberg. Hans syster jobbade också inom socialtjänsten och var mycket stolt över sin bror. Jag vet att många poliser under honom närmast hatade sin chef och tyckte att han var en arrogant maktmänniska. Detta var svårt att sätta samman med bilden av jämställdhetsivraren.

Nu har jag läst boken Jakten på Kapten Klänning av polisen Jonas Trolle som själv var med i utredningen av Göran Lindberg.

Det hela tar sin början i när en sexutnyttjad kvinna berättar om en förövare som var polis. Hon har hört att han nyligen funnits med i tidningen Dagens Industri och en polis besöker Bonnierhuset för att gå igenom ett antal månaders tidningar ser hon Göran Lindberg, tidigare rektor för Polishögskolan och en flitigt anlitad föreläsare om jämställdhet och etik.

I Lindbergs dator påträffades våldspornografiska bilder. Lindberg träffade unga kvinnor, ofta via Telefiket. Många gånger vill Lindberg att kvinnorna skall låtsas vara yngre än vad de är. Han hade ofta ett både verbalt och fysiskt övertag som fick personer att göra det han ville mot deras egen vilja. Under sexakterna hade Lindberg ett vulgärt och sexuellt nedsättande språk. Han låg med unga tjejer som var intagna på institutioner ibland på LVU.

Jonas Trolle berättar också om hur det kan bli att arbeta med människohandel, grova kopplerier och köp av sexuella tjänster. Detta har förstört hans sexliv då han hyser en ständig rädsla för att vara äcklig, att bli otäck och inte kunna avläsa sin frus eventuella ovilja. Det är en viktig text om hur arbete med våld faktiskt kan smitta.

Jag håller inte med Jonas Trolle i hans analys av sexköp och sexsäljande. Han hävdar bland annat att det är rasande lätt att hålla kontroll över prostitutionen idag. Om kunder får tag på sexsäljare får även polisen det. Detta är verkligen inte sant. Han menar dessutom att internetannonsering innebär koppleri och människohandelsbrott. Problemet är att det naturligtvis inte så att människor har servern i Sverige på en sida som erbjuder eskortannonser. Jag retar mig på hans mästrande ton och ensidiga blick emellanåt. Med en gravid fru så blir han så otroligt bra och fin i stark kontrast till den avskyvärda Lindberg.

Boken ger inga svar och inte heller så många reflektioner utan beskriver mest jakten på Göran Lindberg och hur han kunde avslöjas, gripas och dömas till sex års fängelse. Det är intressant hur polisen diskuterat runt om han skall kunna ges möjlighet att begå ytterligare brott för att säkerställa bevis eller när han skall anhållas. Svaren på mysteriet Kapten Klänning får vi dock inga mer ledtrådar runt.

Cristina Gottfridsson har skrivit manus till pjäsen ”Fallet Kapten Klänning”, som visas på Uppsala Stadsteater. Hon säger i Upsala Nya Tidning;

Att eftersom han betalat tjejerna så tyckte han att det var på lika villkor. Och här är en intressant fråga när det gäller preferenser kring sex. Det är värt att diskutera när den fria sexualiteten går över gränsen och jag hoppas att föreställningen kan skapa en debatt kring de frågorna.

Kanske innebär pjäsen en något mer komplex analys av fallet Göran Lindberg.

Blogg100, dag 52.

 

Skamgrepp

Har precis läst årets viktigaste och absolut bästa bok. Det är inte troligt att någon kan konkurrera om denna titel i år. Jag är stridslysten, illamående, rusig och yr efter att under helgen läst Ulrika Dahls, Skamgrepp. Saker som jag varit på spåren och försökt att formulera ligger nu framför mina fötter och jag kan plocka upp dem och göra de till mina. Tidvis blir jag utmanad och vid några tillfällen vill jag säga ifrån men jag är nästan aldrig oberörd. Boken är fylld av hundöron, gula understrykningar och utropstecken. Det är en källa att ösa tankegods ifrån, reflektera och analysera vår samtid.

Ulrika Dahl är femme-inist förhållningssätt och dekonstruerar den ”naturliga” kvinnligheten genom att göra en subversiv parodi men laddar också denna konstruerade femme-ininiteten med styrka och motstånd långt ifrån den traditionella kvinnliga offerpostitionen.

Här finns nya sätt att analysera konstruktionen av genitalier och sexualitetsuttryck. När det kommer till frågor om sexuellt våld och våldtäkt är Dahl fantastisk i sin förmåga att formulera nya sätt att tänka kring femininitet och sexualitet. Dessutom finns de enligt mig, de absolut bästa politiska texterna om fittan som jag läst.

Boken är sprängfylld med intelligenta intersektionella analyser, fyndiga ordvändningar, kritik mot dagens etablerade feminister som inte kommer vidare. Det är en stark inomfeministisk kritik men en sådan som inbjuder till samtal och diskussion med tryggheten om att det inte är feminismens grundläggande fundament av maktkritik som Dahl angriper utan tvärtom ställer hon en den viktigaste av frågor, hur kan vi komma vidare?

Den är ingen lättläst bok,  det är ett akademiskt verk sprungen ifrån någon som under lång tid brottats med genusvetenskapliga frågeställningar. Det är årets absolut bästa bok!

Jenny Aschenbrenner gör en bra sammanfattning här; http://t.sr.se/O2bUbf

Skamgrepp, femme-inistiska essäer utgiven på Leopard förlag

#blogg100, dag 30.