Kärlekens tunga är vass…

I mitt kök ligger en hög med böcker som skall tillbaka till bibblan. Det är sällan tomt där, många böcker går och fram och tillbaka till Stockholms Stadsbibliotek. Överst i högen låg en guldskimrande bok som jag läste ut redan innan påsk men som jag verkligen ville blogga om innan den skulle tillbaka.

En dag när jag var hemma och sjuk kom ett eget ex i lådan signerad av författaren själv. Det gjorde mig genuint lycklig.

I det allra första kapitlet Jag älskar lesbianer så radar Anna Åhlund upp de ständigt återkommande klichéerna, fördomarna och de alltid så jävla välvilliga idiotfrågorna som  de flesta lesbiska någon gång fått i ett socialt sammanhang. Det är alltid från

”Åh vad kul att du är lesbisk! Lesbianer är ju jättetrevliga! Min syrras kompis är det. Hon är så himla rolig. Hon heter Linda, känner du henne?”

eller

”Jaha så du är lesbisk? Men hur kan du veta det om du inte ens varit med en kille? Vaddå du har varit med en kille också? Men då är du inte lesbisk. Då är du bi!”

Detta mästerverk kan ses som vår gemensamma hämnd på alla som fällt dessa oerhört tröttsamma kommentarer. Här blir det till och med roligt när de illustreras av Åhlunds fulcharmiga figurer och de får framstå i all sin djävla enfald och idioti. I kapitlet efter låter hon dessutom Rövhatt (en random manschauvinistisk heterosnubbe) bli nedpissad efter diverse vanliga kvinnoförnedrande kommentarer.

Ett av de längsta kapitlen heter precis om boken, Kärlekens tunga och fokuserar på en tvåsam destruktiv relation mellan två kvinnor. Kapitlet är en tragikomisk historia om ett uppbrott. En av kvinnorna agerar med överlägsen egoism och är totalt självcentrerad i relation till den ångestladdade andra. Det otäcka är hon inte äger någon form av självinsikt utan säkerligen känner sig förfördelad.

Det är ett fysiskt smärtsamt kapitel att läsa. Jag mår illa när jag ser på bilderna och läser texterna. Tyvärr är det inslag som går att känna igen både från mitt eget liv och vänners men också från många års arbete med våld i nära relationer. Sättet som den ena hela tiden lägger ansvaret på den andre som blir förvirrad är så otroligt nedbrytande.

 Och sedan att ändå, trots allt, längta tillbaka till en relation som inte var bra. Så otroligt mänskligt och så otroligt tragiskt.

Det mesta i boken är så bra och kaxiga gubbar får svar på tal. Åhlund driver med de där tröttsamma typerna som förnekar personer som använder hen sitt eget pronomen och de egentligen så jämställda fina snubbarna.

Anna Åhlund är konstnär och illustratör. Hon har tidigare gett ut ”Fortfarande konstig stämning men ingen verkar bry sig” och ”En snippa om dagen”.

Viktig information: lesbiska kvinnor vill oftast inte ha en man med i sängen!

Idag har jag varit på RFSL Örebro och haft en heldag för hbtq-kvinnor/ KSK-kvinnor som har sex med kvinnor. I möten med icke heterosexuella kvinnor  slår det mig alltid hur de alltid måste förhålla sig till att män ser kvinnor som objekt för sin egen lust.

Denna heteronormativitet kommer kanske oftast i uttryck på offentliga klubbar och barer där män konsumerat alkohol. Tyvärr inte bara där utan även i andra sammanhang. I essän Compulsory Heterosexuality and Lesbian Existence skriver Adrienne Rich om hur den påtvingade heterosexualiteten är en av de viktigaste ingredienserna i förtrycket av kvinnor. Ett uttryck för detta är mäns uppenbara brist på respekt för kvinnors egna sexuella uttryck (Rich 1993) Traditionellt så är också så kallad ”lesbisk porr” framställt för att attrahera heterosexuella män. Dessa handlar ofta om två kvinnor som har sex med varandra för mannens skull och avslutas ofta med att han själv kommer in och förlöser situationen genom att ha samlag med kvinnorna. Kanske är detta en av anledningar till varför så många icke heterosexuella kvinnor får frågan från en man om han kan få vara med när de har sex. Ett avvisande ifrågasätts oftast och åtföljs inte sällan av ett tillmäle om att kvinnan är ful.

Inte sällan får också lesbiska höra att om de bara fick smaka på just den aktuella mannens kuk då skulle de genast omvändas. Detta får mig alltid att tänka på en text från en gammal bok som jag återvänder till ibland;

”om en ung kvinna har fått smak för den homosexuella kärleken, håller hon lättare fast vid denna än en ung man. /…/ Vad däremot den unga flickan beträffar, kan ett inlett lesbiskt förhållande giva henne en djupt rotad avsky mot könsumgänge med en man. Hon kan känna en estetisk avsky vid blotta tanken på de manliga könsorganen, och hon kan därigenom gå för alltid förlorad i tribadismen” Thorsen, Poul (1953) Sexuallivets variationer. Stockholm: Carls förlag.

En annan vanlig fråga är, hur gör ni då? Tänk vilket otroligt trist sex människor måste ha när de enbart kan tänka sig att sex är en ”köttkuk” i fittan. Frågan är inte alls ovanlig och förutom att det är fräckt att fråga vad andra gör när de har sex så är den så innerligt enfaldig.

På bokrean finns nu en fantastiskt bra liten bok ”Vi som älskar kvinnor”av Karin Tingstedt och Lovisa Witt som jag varmt kan rekommendera.

Författarna skriver själva i sitt förord;

”Men VARFÖR är du lesbisk? Du är ju så kvinnlig! Och sen kommer de. Frågorna alltså. Om ställningar, om vem som bestämmer, om hur jag kom ut och om hur man vet att man föredrar kvinnor och varför jag gillar kvinnor och inte män. Eller rättare sagt, varför jag inte gillar män på DET sättet längre. Och en mängd andra funderingar.

Sen kryper det fram: Många skulle vilja prova men vågar inte. Nyfikenheten går det inte att ta fel på, ibland kan också skönjas ett uns av avundsjuka. Eller ännu nästan värre; frustration och olycka. Det verkar mest vara nyfikna hemmafruar som inte kan släppa tankarna på kvinnlig homosexualitet, men männens intresse är det inte heller något fel på. Men de vill mest veta hur vi fixar sexet (själv skulle jag aldrig få för mig att fråga hur han får upp den, men det är väl en annan sak … eller?) Nåja, luften är ju som bekant fri.

Det gör mig inget att få frågorna, men jag måste säga att jag är lite fascinerad ändå. Tänk att det kan vara så intressant. Och att det är så många som undrar. Det måste jag göra något åt tänkte jag. Och här är resultatet: En bok för oss som älskar kvinnor. Och för alla er som bara undrar hur vi gör…”

#blogg100, dag 39

Köp den på Bokus

Köp den på Adlibris