Inlägg märkta ‘Lisa Magnusson’

Läser en mycket bra artikel där det framgår att det är lagligt att sälja sexuella tjänster i Sverige men trots detta kritiserade tingsrätten en mamma för att hon inte delade övertygelsen att sex i utbyte mot pengar ALLTID är skadligt. Artikeln är skriven av Lisa Magnusson i senaste numret av NEO. I samma tingsrättsdom tog de däremot inte hänsyn till att barnens pappa varit kriminell och agerat våldsamt. Resonemanget var att detta nu låg bakom honom. Socialtjänsten och tingsrätten tog barnen ifrån sin mamma. De menade att det var bättre att barnen bodde hos en dokumenterat våldsam pappa än hos en mamma som tidigare hade sålt sex och inte hade vett att skämmas.

Som socionom och tidigare socialsekreterare är jag fruktansvärt less på att alltid få höra åtskilliga historier om den onda socialtjänsten som mest består av ett gäng inkompetenta idioter som alltid agerar fel. Att vara utredande socialsekreterare är ett många gånger tufft och otacksamt jobb. Inte minst därför att en alltid är trängd mellan en budget i balans och möjligheten att agera efter lagens intentioner. Socialsekreterare är oftast människor som vill göra gott men de som arbetar med myndighetsutövning behöver återkommande vidareutbildning och möjlighet att ifrågasätta sina egna moraliska uppfattningar och föreställningar. Det som vi inte har möjlighet att synliggöra i form av förutfattade meningar och fördomar blir kvar och styr vårt professionella agerande.

Artikeln får mig genast att tänka på några skrifter som Socialstyrelsen givit ut. De är oerhört viktiga därför att de bygger på forskning och vetenskap och inte på moraliska uppfattningar och ideologi.

Under rubriken föräldraskap och prostitution finns följande text; ”Överlag saknas forskning om hur föräldraskap och föräldrars omsorgs förmåga påverkas av prostitution. Kvinnor och män som säljer sex har mycket varierande livsvillkor och omsorgsförmåga, och därför är det också problematiskt att inkludera prostitutionserfarenheter som en riskfaktor i sig själv. I den mån prostitution och omsorgsförmåga finns beskrivet är det via andra problem hos föräldern, t.ex. missbruks- och beroendeproblematik, psykisk ohälsa och våld. Befintlig forskning ger beskrivningar av att kvinnor/mödrar som är involverade i prostitution drar sig för att kontakta myndigheter av rädsla för att bli ifrågasatta som föräldrar och att samhället ska ingripa och placera barnet i samhällsvård (Taylor 1993, Meyer 1997, Lander 2003)”  från Socialstyrelsen, Sex mot ersättning – utbildningsmaterial om stöd och hjälp till vuxna, 2011

I detta aktuella fall så har socialtjänsten fått svidande kritik från Bo Edvardsson, docent i psykologi, docent i socialt arbete, leg psykolog, universitetslektor som granskar och underkänner socialtjänstens utredning. Jag har haft förmånen att läsa forskningsmetodik på avancerad nivå för denna lektor. Han var suveränt bra och jag lärde mig mer om utredningsarbete på den kursen än vad jag gjort under hela socionomutbildningen. Han är någon som socialtjänsten skulle ta in för undervisning i utredningsskrivande och handledning.

Under kapitlet integritet skriver han ”när det gäller uppgifter om bl.a. personers sexualliv finns anledning iaktta stor restriktivitet och försiktighet i journaler och utredningar. Utredningen innehåller för mycket och obehövliga detaljer om modern inom detta område. När föräldrar har arbeten på samma eller högre risknivå så brukar inte detaljer om arbetet redovisas i utredningar. Det gäller även oavsett känslighet hos uppgifter som en generell saklighetsprincip att utredningstext inte skall belastas med icke behövliga uppgifter. Jag finner hanteringen av moderns integritet vara klandervärd, för att inte säga socialt hyenaartad – en allvarlig utredningsetisk fråga. Hans utlåtande kommer också tingsrätten till handa och ansvarig tjänsteman på socialtjänsten avskedas.

I detta fall upprepar sig även en för ofta förekommande historia. En våldsam pappa kan fortfarande ses om en bra pappa, detta har forskningen gång på gång visat. Inte minst forskning av fil. dr i sociologi, Maria Eriksson har visat detta. Om en pappa skall kunna ha vårdnanden om barnen måste han först ha kunnat ta in och stå för att han våldet är hans ansvar och att detta är helt oacceptabelt. Att lägga ansvar på andra för vad han själv gjort, exempelvis på barnet mamma försvårar att fortsätta använda våld, vilket även var fallet i denna familj. Pappan fortsatte sina hot mot mamman och hon var rädd för vad han skulle vara kapabel att göra.

Problemet med ämnet prostitution och sex mot ersättning är det faktum att det blivit ett oerhört infekterat område och styrs mer av ideologier, moral och åsikter än av erfarenhetsbaserad kunskap, forskning och beprövad vetenskap. En av anledningarna till att Socialstyrelsens material inte fått den spridning som borde skett till socialtjänsten är att den av vissa grupper inte bedöms som lämplig i ideologiskt hänseende. Dessa frågor bör bör naturligtvis inte styras av egna fördomar och uppfattningar och i skriften Sex mot ersättning – utbildningsmaterial om stöd och hjälp till vuxna, 2011 finns olika diskussion och fallbeskrivningar, bland annat dessa;

Vilka tankar och föreställningar har du kring personer som säljer sex?

  • Vad tycker du att det finns för likheter och skillnader när det gäller en person som säljer sex respektive en person som arbetar på strippklubb?
  • Enligt samhällets syn, genom lagstiftning och förarbeten, ses prostitution som ett socialt problem och som en form av mäns våld mot kvinnor som inte bör finnas i ett jämställt samhälle. Hur ställer du dig till det?
  • Hur tror du att ditt synsätt påverkar dig i mötet med den enskilde personen?
  • Tycker du att det går att förena ett bra föräldraskap med att sälja sex? Var anser du att gränsen går för när barn som lever med förälder som säljer sex far illa?

Vecka 6 har denna gång Sex och politik/ideologi som tema. Mycket passande en vecka som denna. Det fanns nämligen en intressant krönika i Metro av Lisa Magnusson i veckan.  Hon skrev om hur ett par med ett barn fått sin solsemester förstörd genom att deras ettåring närapå dog efter att fått i sig myrgift när hon kröp omkring i en hotellträdgård i Egypten. Föräldrarna erbjöds 2 000 kronor som ersättning och uppfattade det som ett hån.” De hade litat på att hotellet skulle vara barnvänligt. Samtidigt beskriver hon hur Egypten, är ett land i undantagstillstånd med bristfällig rättssäkerhet. Människor fängslas utan rättegång,och utsätts för tortyr. Amnestys rapporterar att landet konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna på punkt efter punkt. Myndigheterna tillåter ingen som helst kritik.

Detta leder mig osökt in på sociologen Zygmunt Baumans ord ”Turisterna vill bada i det främmande och egendomliga elementet […] på villkor, dock, att det inte häftar vid skinnet och alltså kan skakas av när de önskar.” (Bauman, 1994, s. 29)*

”De mest populära turistmålen känns igen på sin uppseendeväckande, nogsamt framhävda märkvärdighet, men också  på mängden av säkerhetskuddar och ordentligt markerade nödutgångar. Chockerna levereras i standardförpackning med säkerhetsgaranti. Det gör att världen verkar oändligt vänlig, lyhörd för minsta önskan och nyck från turistens sida, villig att stå till tjänst; men också som ett slags byggmodell, angenämt formbar, knådad av turistens begär.”  (Bauman, 1994, s.29)*

Människor vill försöka kringgå döden och istället att skapa en känsla av ordning och förutsägbarhet, en form av odödlighet i de omständigheter som den dödliga människan lever i.

Jag tänker på detta när jag läser om domen mot en man i Malmö. Det handlar om en 20-årig kille som lever med hiv och har haft oskyddade samlag med ett antal kvinnor. Han döms nu för framkallande av fara för annan till åtta månaders fängelse! Detta trots att domstolen slagit fast att han INTE haft som uppsåt att överföra infektionen till någon annan och ingen fick heller hiv. Det är helt absurt att den svenska lagstiftningen medger straffansvar för en hivpositiv person även om samlaget varit frivilligt, ömsesidigt och även om hiv inte överförts. Idag kan de flesta som lever med hiv tack vare effektiva bromsmediciner kraftigt minska överföringsrisken. FNs organisation UNAIDS och Europaparlamentet är med all rätt mycket kritiska till hur Sverige hanterar dettta.

Anna-Maria Sörberg skriver i boken ”Det Sjuka” om att ”rädslan för hiv alltid är mer en rädsla för det främmande än för döden.” Hon menar att vi inte kan förhindra sjukdomens existens, men vi kan se hur vår oförmåga att hantera den röjer en stark ovilja att göra upp med ”främlingskap”. Vi vill skapa en yttre fiende för att upprätthålla föreställningen att vi bara behöver ”rätta till” detaljer för att vara på den rätta vägen mot ett samhälle helt fritt från viruset.

En mycket angelägen bok om hiv i Sverige idag! LÄS DEN!

Genom att media använder de fruktansvärda begreppen  hivman/hivkvinna sänds signaler om att det skulle finnas människor som medvetet går omkring som självdestruktiva ”killers” och vill förgöra allt i sin väg. Sanningen är precis tvärtom, de flesta som lever med hiv är oerhört rädda för att överföra viruset till någon annan, detta till en grad att de många gånger istället stigmatiserar sig själva och inte förmår att leva livet fullt ut. Problemet är många gånger inte sjukdomen utan omgivningens bemötande och stigmatisering.

Smittskyddslagen skapar en situation där människor invaggas i en falsk säkerhet att alla som lever med hiv vet om det samt berättar att de bär på viruset. Därigenom tror personer att det på det sättet kan skydda sig själva från att få hiv. Problemet är bara att de flesta som får hiv erhåller detta genom en person som inte själv vet om sin hivstatus. Idag vill vi ha rätten att bli skyddade från allt som kan hota vår existens och därmed ser människor det som en rättighet att få förutsätta att varje sexpartner är hivnegativ. Detta kan aldrig uppnås! Alla måste själva ta ansvar för sin egen sexualitet och sin egen sexuella hälsa genom att skydda sig med kondom vid anala och vaginala samlag.

*Bauman, Zygmunt (1994) Från pilgrim till turist Artikel ur: Moderna tider, nr 47 (s.20 -34) årgång 5, september 1994.