Bokmässans vackraste omslag är omslaget till den erotiska klassikern Flossie utgiven på Vertigos förlag.
Om vi inte älskar oss själva kan vi inte heller älska någon annan – en floskel som det faktiskt kan ligga en del i.
Om vi inte älskar med oss själva så kan vi ha det svårare att älska med någon/några andra. Åtminstone underlättar det att känna sitt kön och hur en på bästa mesta sätt kan njuta av sexuell beröring. Jag älskar onani, som ett sätt för avslappning, njutning, smärtstillande, tidsfördriv och belöning. Bilden på kvinna med handen över sin fitta får mig osökt att tänka på att älska med sig själv.
Lika mycket som jag älskar ordet och innebörden i onani så tycker jag illa om ordet autoerotik som var återkommande under sexologikonferensen. Autoerotik är enligt NE, framkallande av sexuella känslor utan medverkan av en partner.
I serien Vertigos erotiska klassiker har nu nyligen utkommit nr 13. I torsdags när jag intervjuade personalen i deras monter så berättade de att många stannar upp, tittar och fotograferar omslaget. Känner igen det, på Världssexologikonferensen hände detsamma för mig. Personer stannade till vid postern och sedan upp med kameran. Det händer något när andra än de kommersiella sexuellt laddade bilder finns i det offentliga rummet.
Jag har njutit av omslaget på boken Flossie men återkommer om innehållet vid ett senare tillfälle.
Vem står då bakom detta vackra omslag? Jo, en av mina favoritillustratörer; Lo Kanarp.
Suzann Sexeducator 