Du, bara – en ungdomsbok med fantastiska sexscener

Du, bara är en fantastisk ungdomsbok om den sextonårige John, relationen till hans första kärlek, kompisen och syrran. Det är en mycket fin skildring av en kärleksrelation och vacker historia om vänskap. Den är utgiven i maj, 2016 på Rabén & Sjögren.

Anna Ahlund som skrivit boken var med på samma seminarium som Sara Lövestam och Sebastian Lönnlöv om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride.

Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv pratar om HBTQ i ungdomslitteraturen

Du, bara handlar om John och hans syster Caroline som är ensamma hemma i bostaden i Uppsala under sommaren när föräldrarna är borta på annat. Syrran träffar en kille, Frank som John också blir huvudlöst förälskad i. Det är komplicerat men John besöker honom i pappershandeln där han jobbar. Han står vid disken och viker papperstranor och lyssnar på Nick Drake.

Jag älskar Anna Ahlunds sexskildringar. Hon berättar i seminariet att hon gillade Sara Lövestams ungdomsböcker men saknar sexskildringar. Till skillnad från Sara skriver Anna gärna om sex och det får gärna sträcka sig över flera sidor. Hennes sexscener är heta och inte det minsta stereotypa. Hon är ett föredöme vad gäller att skriva om sex och kan lyftas fram som en förebild i skrivarkurser i erotik. Vid ett tillfälle kan inte John somna och vet grej som brukar fungera. En beskrivning av ett onanitillfälle som sträcker sig över flera sidor börjar såhär: Jag flyttar ner handen mot mitt skrev. Det börjar susa långt ner i magen redan innan jag hunnit fram, och när jag nuddar kukens mjuka hud med pekfingret rycker den till. Jag smeker långsamt fram och tillbaka, väcker den, lägger fingrarna runt den och känner hur den växer i min hand. Det gör mig kåt.

En av Annas stora förebilder och inspirationsromaner är Spela roll av min kära kollega Hans Olsson.

Hon säger att hon älskar den boken då den präglas av kropp och svett och det lilla universumet. Det finns dessutom en referens i hennes bok till Spela roll. Annars är Annas favoritförfattare David Levithan och hon rekommenderar även Kristoffer Folkehammars böcker och specifikt Magisterlekarna

Nu skriver Anna på boken Saker ingen ser och den kommer ut på Rabén & Sjögren nästa sommar. I den får vi följa sex personer under ett år på gymnasiet.

Av en slump kom jag till boktältet när Anna satt där och signerade och då ville jag naturligtvis köpa den av henne.

Anna Ahlund och jag på Stockholm Pride

Moderator för seminariet på Pride var Sebastian Lönnlöv. Han har skrivit en av de böcker som är mycket vällästa hemma i min bokhylla. Det handlar om boken HBTQ, böcker bortom normen utgiven på BTJ förlag. Den var en skattkista när jag jobbade på RFSL och utbildade bibliotek i samband med hbtq-certifieringar. Upptäckte till min glädje att han också bokbloggar under Tekoppens tankar.

Detta blogginlägg innehåller inte mindre än fyra bra lästips;

Du, bara av Anna Ahlund

Spela roll av Hans Olsson.

Magisterlekarna av Kristofer Folkehammar

HBTQ, böcker bortom normen av Sebastian Lönnlöv

 

Magisterlekarna – en sodomitisk melodram

För ett tag sedan skrev jag om Kristofer Folkhammars lyrikbok När han kysste mig förlorade jag allt. Nu har jag haft förmånen att möta mannen bakom verket och det gjorde mig inte besviken. I Magisterlekarna fortsätter han att utforska området killar och män som älskar att knulla andra män, nu på en skola. Historier som utspelar sig i skolmiljö  är inte direkt ovanliga. Vi har allt från Harry Potter på Hogwarts till internatskolan i Guillous Ondskan, för att inte tala om alla de amerikanska collegefilmerna. Magisterlekarna är en sodomitisk melodram som utspelar sig på ett homosocialt läroverk med bara unga bögar och dess lärare.

Det går att känna igen Folkhammars lek med stereotyper eller kanske arktetypiska homosexuella. Här möter vi floristkillarna, Bambikillar, cigaretthårdingar och idrottskillar.

Vi får följa en termin på läroverket där Magistern plötsligt får en kris som blir svårhanterbar. Det har med den speciella relationen till eleven Charles att göra. Deras gemensamma samvaro har hitintills främst bestått av sexuella dominanslekar men en skadegörelse i dörren till hans rum ger en påminnelse om den egna historien. Det inristade märket påminner nämligen om det ärr han fick efter ett överfall (hatbrott) när han raggat i en park. Hans psykologiska försvar rasar, tidigare har det gått att göra om de passiva garderingarna till aktiva premisser och i detalj skapa scenarier där han tydligt bestämmer vem som skall göra vad. Nu går det inte längre.

När Magistern var yngre berusades han av det som glittrade, strass, krossad sammet och begärlig lockfåglar. Han hade accepterat sina lidelser men ändå kände han kränkthet när någon anmärkte på ett feminint manér eller på ett snorkigt sätt kommenterade ett extravagant plagg. Efter övergreppet började han klä sig välklätt, diskret och snyggt, ingen skulle förstå och håna honom. De skulle inte få anfalla honom igen. Han är frustrerad över de unga som är babblande historielösa och som berättar lyckliga komma ut historier.

Vi fick ragga anonymt i parker för att ingen skulle veta om att vi sög kuk. /…/ Vi har kämpat med kärlekar som varit helt jävla omöjliga, eftersom de präglats av så mycket skit från början. Och de nya killarna kan experimentera med sina nya relationer. Leka och rycka på axlarna åt allt vi brottats med.

Folkhammars gestaltning av Magistern är ett suveränt sätt att återge tankar, känslor och frustrationer som finns hos den äldre generationen när de ser yngres frihet. Hur många gånger har vi inte hört samma sak från gammelfeministerna som klagar på de yngre. Ett eko från bland annat Ebba Witt-Brattström finns gestaltad hos Magistern.

Samtidigt med Magisterns våndor arbetar killarna på skolan med de mycket prestigefyllda uttagningarna till årets Sångtåg, ett evenemang som närmast kan beskrivas som ett slags luciatåg. Det är drama, kärlek och sexuella äventyr mellan killarna som liksom i hans dikter bär en ömsom rå attityd och samtidigt är fylld med ömhet. Det är en orgie i fasta stjärtar under svarta åtsittande finbyxor som går upp lite i stjärten, kuksugning, homosexuella arketypiska gestaltningar men samtidigt ställer Folkehammar viktiga frågor runt identiteter.

Vi bögar har genom vår blotta existens utmanat etablerade lagar. Det finns inget i sig omstörtande eller progressivt i samkönade begär, praktiker, identiteter eller i representationer av dessa. De flesta skildringarna av oss tillhandahåller bilder av ett liv som vi, och också majoritetspubliken enkelt kan förstå som önskvärt: Finna kärlek. Leva våra liv i trevliga hem med en partner. Överträdelsen, det som kan fördjupa och komplicera våra liv, måste se annorlunda ut./…/ Kanske finns överträdelsen i överflödet – i ramar som är tomma på mening, men som får våra kroppar att göra saker som vi inte skulle gjort utan dessa ramar?

Och så försökte vi täcka över det där äckliga med något vackert. Täcka över all äcklig sjukdom och fulhet i en förvirrad jävla röra. Nedvärdera allt kvinnligt. Bli en köpstark jävla kundkrets.

 I slutet av boken rättar Magistern det det sista specialarbetet för terminen med titeln; Från den onämnbara kärleken till kroppsvätskepoeter, en kritisk länsning av läderfetischen – Din far exploaterade mig så du vill att jag skall knulla dig! Skuld, sodomi och klassfetischer i bögiska subkulturer.

Kombinationen av homoerotik, porigare inslag och mycket skickligt formulerad text gör boken till en sann njutning att läsa. Lyckliga äro de gossar som får sitta vid hans fötter när han deklamerar sina verk.

I den senaste Sexpodden från RFSU fick jag möjligheten att prata om sexuella fantasier med Mr Folkhammar himself. Det var så coolt. Ca 2.37 in kan ni få höra ett smakprov från boken där Kristofer Folkhammar själv läser boken så trosorna fuktas.

Lyd mig nu, Lyssna och Läs!