Sexperternas Dejtingbok

Sexperterna är en fantastisk webbsajt som också existerar utanför nätet och bedriver ett uppsökande arbete bland huvudsakligen MSM (män som har sex med män) runt frågor som rör sexuell hälsa. De har nu givit ut en fabulös liten dejtingbok.

Jag hade förmånen att få läsa denna lilla pärla och presentera den i Metro redan i slutet av maj men nu finns den ute för alla.

Sexperterna  har gjort djupintervjuer med 23 personer från communityt som delat med sig av sina erfarenheter och tankar. Avsikten är att försöka bidra till att skapa ett
schysstare dejtingklimat och inspirera människor till att dejta mer, eller kanske mindre.

Även om boken primärt riktar sig till gay -och bikillar så fungerar den i stort till ALLA som vill få ny inspiration, lära sig vett och etikett, ha nya tips eller funderar på hur den senaste dejtens agerande egentligen betyder.

Min kära vän och tidigare kollega Caro Wikbro Carlén var dessutom i Nyhetsmorgon och presenterade boken.

De här sex tipsen gav de i Metro och det sammanfattar bokens budskap.

1. Var schyssta mot varandra
Ingen tjänar på att stärka sitt ego genom att vara otrevlig. Att på ett drygt sätt dissa något sker på en annan persons bekostnad och kan slå tillbaka på dig själv. Rak kommunikation och lite omtanke ger roligare och bättre dejting. (Dessutom slipper du gömma dig bakom ostdisken när du ser en gammal dejt som du inte skötte särskilt snyggt.)

2. Tänk efter före: Vad vill du ha?
Är det en fling, en Mr/Ms Right eller Ms/Mr Right Now kanske? Vad är det som ger dig mening och gör dig lycklig? Är det en speciell person, eller skön sex med främlingar på anonyma platser?

3. Den rätte kanske finns i plural
Många har en bild i sitt huvud av den perfekte drömpartnern, ofta med en lång kravlista över ytliga saker som den rätte ska ha. Sexperterna tänker att det kan finnas flera ”den rätte” och ofta är det genom vissa rimliga kompromisser man blir rätt för varandra. Reducera kravlistan något och ställ dig dessa frågor:
* Är du den du vill vara när du är med din partner?
* Tar personen fram dina bästa sidor?
* Vad ger pluspoäng men är inte nödvändigt?
* Delar ni sexuella intressen?

4. Njut av singellivets fördelar
Är du nöjd med att vara singel? Grattis! Vila i det, njut av friheten och de fördelar som finns. Den som dejtar och samtidigt är nöjd med att vara singel skapar en lätthet, som smittar av sig på dejting-upplevelse.

5. Konsten att säga nej (utan att vara otrevlig)
Det är faktiskt möjligt att tacka nej till en dejt och att göra slut utan att vara otrevlig. Det gäller oavsett om någon frågar ”Läget?” på en dejtingapp eller om ni är ihop. Några tips:
* Lova inte sådant du inte kan hålla. Säg inte ”vi hörs” om du inte menar det.
* Undvik ”det är lite dålig tajming just nu” eller andra lama ursäkter. Då håller du bara personen på sträckbänken. Var rak och tacka nej.
* Bete dig mot folk så som du önskar att de betedde sig mot dig.

6. Värna din och andras sexhälsa!
Kondomen är för många en självklarhet, även om studier från RFSU visar att gays är bättre på att använda kondom än heteros. Samma studier visar att de allra flesta uppskattar när ens partner tar initiativ till att ta fram en kondom. Ingen oro, gör det bara!

Läs och ladda ner boken här

De uppmärksammar dessutom frågan om dicpics med ett mycket viktigt grundbudskap. Det är helt okey att vara stolt över sin kuk MEN Don´t be a Dick 😉 

 

Kolla in sajten http://www.dontbeadick.se

Jag som själv börjat hänga ute på dejtingmarknaden fastnade för de för mig personligen viktigaste tipsen;

• Stärk inte ditt ego genom att vara onödigt dissig. Det går att säga nej utan att vara en douche.
• Svara gärna på en invit även om det blir ett kort, Sorry är inte intresserad.
• Ett NEJ är ett NEJ! Om någon inte vill ligga eller ses så respektera det och tjata inte.

När storken kommer på besök, eller inte?

Igår gick jag förbi en reklamkampanj som presenterar frågan om att berätta om hur barn blir till som en utmaning.

När jag frågade min mamma hur jag blev till, var svaret att pappa gav henne ett frö som kom in i hennes kropp och därifrån växte en bebis fram. Jag tänkte att fröet såg ut som en apelsinkärna och passade mig nogsamt från att äta sådana, livrädd för att få en bebis i magen. Det hade varit skönt med en lite bättre beskrivning. Först när jag blivit större och kunde låna böcker på temat på biblioteket förstod jag hur det verkligen gick till.

Genom mitt arbete på RFSU så skriver jag och mina kollegor varje onsdag en artikel till tidningen Metro under Sex och Liv. I onsdags fokuserade vi på hur en kan prata med barn om livets början och bra böcker om hur barn blir till.

Råden som jag ger i Metro är;

• Det viktigaste är att vara ärlig och konkret – och att utgå från barnens egna frågor.
• Anpassa svaren till barnens utvecklingsnivå. Lyssna till barnets fråga och svara utifrån det.
• Ta det lugnt, ha ögonkontakt och sätt dig ned tillsammans med barnet och prata. Säg exempelvis inte att barn blir till efter att mamma och pappa har kramats.
• En del uttryck som har en symbolisk innebörd, tolkas ofta konkret av barn och kan bli förvirrande.
• Berätta i stället om att barn blir till genom att spermier möter ägg. Detta kan ske via samlag men också genom att någon inom sjukvården hjälper spermierna att möta ägget.
• Tänk på att alla barn inte har en mamma och en pappa, utan att familjer kan se ut på olika sätt men också att barn kan bli till på olika sätt så som provsrörsbefruktning och insemination.
• Vissa barn har en förälder och andra kan ha fler.
• Tänk också på att alla barn inte legat i sin mammas mage utan kan ha varit i en annans mage och idag finns det också barn som legat i sin pappas mage (transmän som har fungerande äggstockar och livmoder kan bli gravida och föda barn).
• Barnböcker kan vara en genial genväg till diskussioner om kroppen och hur barn blir till.

Här är tre fantastiska böcker om hur barn blir till.

Familjeboken av Edward Summanen och Johanna Arpianen utgiven av Vombat förlag.

En charmig bok som beskriver på vilka olika sätt bebisar kan bli till, med fina illustrationer som hjälper till att förklara texten. Är barnet adopterat, har det blivit till via provrörsbefruktning, insemination eller skapats via ett samlag? Det spelar ingen roll för här får alla vara med.

Boken erbjuder också reflektioner om vad som egentligen är en familj. En bok att läsa tillsammans, eller att låta lite äldre barn läsa på egen hand.

Typiskt citat: ”Det finns inga regler för hur en familj ska vara eller hur den ska ha kommit till.”

Hur görs bebisar? av Cory Silverberg och Fiona Smith, utgiven på Olika förlag.

Hur görs bebisar?” är en barnbok som jag tidigare skrivit om. Den har ett lättförståeligt språk och fina fantasifulla och färgstarka illustrationer.

Boken inkluderar familjer av alla olika sorter och den fantastiska mångfald som finns i verkligheten. I den här boken spelar det ingen roll om det är en, två, tre eller fyra föräldrar. De utgår inte från att bara mammor kan ha ägg eller pappor bara kan ha spermier utan istället står att alla kroppar inte har ägg och att det är likadant med spermier. Olika kroppar har olika saker som behövs för att göra en bebis. Hela den biologiska processen beskrivs och alla barn kan känna sig inkluderade.

Typiskt citat: ”När vuxna vill göra en bebis måste de ha ett ägg från en kropp och en spermie från en annan kropp.”

Varför finns jag? av Karin Salmson och Lina Sandquist utgiven på Olika förlag.

Denna bok har en fin berättelse med mycket humor och värme. Det är korta rader på varje sida vilket gör att den passar de lite mindre barnen. Den skildrar ett frågande barn som blivit till genom en assisterad befruktning med en mamma. Barnet frågar om det går att köpa ett barn i affären? Eller göra ett av lera? Få ett av tomten? Boken bygger på frågor och svar vilket många små barn brukar uppskatta.

Typiska citat: ”Varför finns jag?” ”För att jag ville ha dig!”

Läs en erotisk novell av Carl-Michael Edenborg

I tidningen Metro i somras fanns en novell av Carl-Michael Edenborg (ni vet geniet bakom förlaget Vertigo) som handlar om vänskap och sex. Jag gillade denna novell i två fristående delar. Dels är det verkligen roligt med en novell som innehåller en trekant med en kvinna och två killar (en bög och en bikille?) som  publiceras i en dagstidning och det är något med tonen som sticker ut och blir bättre än vanligt.

Läs första delen här Över gränsen, del 1, scrolla ner till sidan 40.

Printscreen av bild från Metro. Skapad av Loka Kanarp .

Läs den andra delen här Över gränsen, del 2, scrolla ner till sidan 48.

Det är dessutom en vacker Stockholmsskildring där historien bland annat utspelar sig på traditionella cruisingplatser som Skinnarviksberget och Fåfängan.

Jag älskar beskrivningen av killarnas kön som inrymmer både hårdhet och det mjuka. Det manliga könet beskrivs som känsligt precis som det är. Det är så sällan mäns kön får vara både, nästan alltid är det de hårda och stora som hyllas.

Lemmen var så lik hans egen, men ändå olik, den var mjuk och hård på samma gång. De gjorde på varandra som de brukade göra på sig själva.

Magdalena drog ner hans kalsonger och förde sitt ansikte mot hans känsligaste.

Vid två tillfällen får sedan en medelålders kvinna med en fantastisk intuition både egen njutning som killarna upplever som ett mirakel samtidigt som hon lotsar fram dem till deras egen sexualitet och njutning av varandra.

Läs och njut av lite sommarerotik hälsar eder semesterfirande sexeducator!

Att polisanmäla nakna personer som eventuellt onanerar

Idag skriver Metro om något intressant. De har uppmärksammat att en man i 50-årsåldern har åtalats för blottning. Han har stått naken i sitt eget hus och talat i telefon då en kvinna gått förbi på gatan. Kvinnan har då gått hem och hämtat sin man vilken har videofilmat den nakna mannen i huset vid två tillfällen. Huset är omringat av en häck som delvis skymmer sikten och det är oklart huruvida den nakna mannen ens har sett de förbipasserande. Hon uppger att hon känt stort obehag och polisanmälde mannen för sexuellt ofredande. Kvinnan upplever att mannen har onanerat medan mannen själv säger att han kliat sig i skrevet. Åtal väcks om sexuellt ofredande men mannen frias i tingsrätten då kvinnan och mannen befunnit sig relativt långt från bostaden som dessutom är belägen bakom en häck som skymmer sikten och för att det inte går att slå fast att det är onani.

Imorse började jag skratta för mig själv när jag läste tidningen. Kunde just se framför mig hur en kvinna ser en naken man, förfasar sig och springer hem för att hämta sin make så de gemensamt kan förfasa sig. Eftersom det finns en häck som skymmer sikten så måste de säkert anstränga sig för att kunna se detta som de vill förfasa sig runt. Om en ser någon som är naken och eventuellt onanerar så är naturligtvis den första tanken, jag måste springa hem och hämta maken och en videokamera…

Ett annat fall handlar om en man som onanerade i duschen när ett badrumsfönster stod öppet. Två kvinnor från hemtjänsten passerar förbi i bil och skall besöka en granne när de ser mannen. Enligt åtalet har kvinnorna noterat detta vid sju tillfällen. Husägaren säger att han brukar onanera i duschen men aldrig haft för avsikt att visa detta för någon annan. Han hävdar också att det är omöjligt att han kan ha stått i duschen vid alla dessa tillfällen och lämnat in tidrapporter från sin arbetsgivare. Åtal väcks men tingsrätten friar mannen utifrån att det inte bör ha varit fråga om ett medvetet agerande.

Utifrån dessa fall kan vi dra slutsatsen av att vi fortfarande lever i ett samhälle som har en restriktiv sexualsyn. Sex är tillåtet men endast under vissa villkor. Nu friades männen i vårt rättssystem men en åklagare har ändå valt att väcka åtal.

En av mina store förebilder Gisela Helmius har i sin bok ”Manus för mognad” skrivit om just detta. Den biologiska sexualiteten i sig är utan restriktioner och omdömen och det är först när vi ser sexualiteten som en social konstruktion som det kan kopplas till var det är lämpligt att leva ut sin sexualitet. Alla är vi socialiserade i ett visst sätt att tänka. Vi har internaliserat vissa bilder av vad som är normalt, lämpligt och påbjudet. Genom de socialisationsprocesser som startar när vi är barn och pågår hela livet får vi vissa värderingar som skapar en bild av vad som är normalt och inte sällan till och med naturligt. Att gå utanför dessa normer straffas oftast socialt. En tolkning av Gisela Helmius klassiska sentens blir varhelst en individ, ett par eller flera personer har sex med sig själv eller varandra är samhället alltid med som en andra, tredje eller fjärde osv. part.

#blogg100, dag 91.

I livet finns inga säkerhetsgarantier!

Vecka 6 har denna gång Sex och politik/ideologi som tema. Mycket passande en vecka som denna. Det fanns nämligen en intressant krönika i Metro av Lisa Magnusson i veckan.  Hon skrev om hur ett par med ett barn fått sin solsemester förstörd genom att deras ettåring närapå dog efter att fått i sig myrgift när hon kröp omkring i en hotellträdgård i Egypten. Föräldrarna erbjöds 2 000 kronor som ersättning och uppfattade det som ett hån.” De hade litat på att hotellet skulle vara barnvänligt. Samtidigt beskriver hon hur Egypten, är ett land i undantagstillstånd med bristfällig rättssäkerhet. Människor fängslas utan rättegång,och utsätts för tortyr. Amnestys rapporterar att landet konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna på punkt efter punkt. Myndigheterna tillåter ingen som helst kritik.

Detta leder mig osökt in på sociologen Zygmunt Baumans ord ”Turisterna vill bada i det främmande och egendomliga elementet […] på villkor, dock, att det inte häftar vid skinnet och alltså kan skakas av när de önskar.” (Bauman, 1994, s. 29)*

”De mest populära turistmålen känns igen på sin uppseendeväckande, nogsamt framhävda märkvärdighet, men också  på mängden av säkerhetskuddar och ordentligt markerade nödutgångar. Chockerna levereras i standardförpackning med säkerhetsgaranti. Det gör att världen verkar oändligt vänlig, lyhörd för minsta önskan och nyck från turistens sida, villig att stå till tjänst; men också som ett slags byggmodell, angenämt formbar, knådad av turistens begär.”  (Bauman, 1994, s.29)*

Människor vill försöka kringgå döden och istället att skapa en känsla av ordning och förutsägbarhet, en form av odödlighet i de omständigheter som den dödliga människan lever i.

Jag tänker på detta när jag läser om domen mot en man i Malmö. Det handlar om en 20-årig kille som lever med hiv och har haft oskyddade samlag med ett antal kvinnor. Han döms nu för framkallande av fara för annan till åtta månaders fängelse! Detta trots att domstolen slagit fast att han INTE haft som uppsåt att överföra infektionen till någon annan och ingen fick heller hiv. Det är helt absurt att den svenska lagstiftningen medger straffansvar för en hivpositiv person även om samlaget varit frivilligt, ömsesidigt och även om hiv inte överförts. Idag kan de flesta som lever med hiv tack vare effektiva bromsmediciner kraftigt minska överföringsrisken. FNs organisation UNAIDS och Europaparlamentet är med all rätt mycket kritiska till hur Sverige hanterar dettta.

Anna-Maria Sörberg skriver i boken ”Det Sjuka” om att ”rädslan för hiv alltid är mer en rädsla för det främmande än för döden.” Hon menar att vi inte kan förhindra sjukdomens existens, men vi kan se hur vår oförmåga att hantera den röjer en stark ovilja att göra upp med ”främlingskap”. Vi vill skapa en yttre fiende för att upprätthålla föreställningen att vi bara behöver ”rätta till” detaljer för att vara på den rätta vägen mot ett samhälle helt fritt från viruset.

En mycket angelägen bok om hiv i Sverige idag! LÄS DEN!

Genom att media använder de fruktansvärda begreppen  hivman/hivkvinna sänds signaler om att det skulle finnas människor som medvetet går omkring som självdestruktiva ”killers” och vill förgöra allt i sin väg. Sanningen är precis tvärtom, de flesta som lever med hiv är oerhört rädda för att överföra viruset till någon annan, detta till en grad att de många gånger istället stigmatiserar sig själva och inte förmår att leva livet fullt ut. Problemet är många gånger inte sjukdomen utan omgivningens bemötande och stigmatisering.

Smittskyddslagen skapar en situation där människor invaggas i en falsk säkerhet att alla som lever med hiv vet om det samt berättar att de bär på viruset. Därigenom tror personer att det på det sättet kan skydda sig själva från att få hiv. Problemet är bara att de flesta som får hiv erhåller detta genom en person som inte själv vet om sin hivstatus. Idag vill vi ha rätten att bli skyddade från allt som kan hota vår existens och därmed ser människor det som en rättighet att få förutsätta att varje sexpartner är hivnegativ. Detta kan aldrig uppnås! Alla måste själva ta ansvar för sin egen sexualitet och sin egen sexuella hälsa genom att skydda sig med kondom vid anala och vaginala samlag.

*Bauman, Zygmunt (1994) Från pilgrim till turist Artikel ur: Moderna tider, nr 47 (s.20 -34) årgång 5, september 1994.