Zombiesexologi

Jag funderar vidare runt detta med zombies och sex. Har nu övergivit populärkulturen för att ge mig ut i forskningsdatabaser på jakt efter fakta som kan ge mig en större kunskap i ämnet zombiesexologi.

Ett framträdande drag hos zombies är deras uppenbara ”brist på fri vilja” vilket kan leda till att de blir tämligen platta karaktärer och där personer i dess omgivning blir de agerande subjekten. Kan zombies överhuvudtaget agera som sexuella subjekt? Om de snarare är att betrakta som objekt är en zombie då att betrakta som ett föremål eller en varelse?

Zombies är fullständigt och helt döda vilket gör att de i grunden är ett vandrande lik. De saknar kognitiva processer, medvetande och tal. De är med andra ord enbart en varelse med en blind instinkt (Bishop 2006:201) Om de är ickemedvetna varelser, kan då en zombie lida? Kan en zombie ge samtycke till en sexuell interaktion?

Hur kan då sex med zombies förstås? Är det en nekrofil praktik?

I texter på internet där personer med en nekrofil läggning uttrycker sin åtrå finns beskrivningar som rimligen borde överensstämma även med hur sex med en zombie kan tänkas se ut.

”Det jag gillar främst med döda är öppna ögon, med ögonlocken halvt på glänt och i ojämn höjd. Läpparna ihopdragna så att tänderna blottas, med halvöppen mun. Likfläckar, artärbristningar och i vissa fall även inledande marmorering, livlösheten i en död kropp med tillhörande blekhet, vätskelösa torra ögon med den där supersexiga tomma blicken. Likstelhet är härligt men inget krav. Viktigast av allt är nog lukten av inledande förruttnelse, relativt svag åt det sötaktiga lite småsura hållet. Jag gillar även mumifierade skelett, med kött på benen och huden torkad kring hela alltet, jag gillar verkligen hur huden är sluten nästan som en fyrkant kring de blottade tänderna. Men jag tycker alla stadier att död är härliga dock är de två ovan de jag föredrar främst. Det stadiet jag gillar minst är när kroppen expanderar och blir alldeles förvriden, det är också då de luktar som mest då rötgas bildas i kroppen. Men jag gillar gärna att se förruttnelseprocessen det tycker jag är upphetsande i sig”.

Bild frånVisions from a Crippled Mind at Facebok

Enligt svensk lag är det enligt BrB 16 kap. 10 § olagligt att obehörigen flytta, skada eller skymfligen behandla lik eller avlidens aska. En person som gör sig skyldig till någon av dessa handlingar kan dömas för brott mot griftefriden. Frågan är om denna lag verkligen skulle kunna appliceras på en levande död. Vilket skyddsvärde anses zombies ha?

Zombies är också en plats där mänskliga förtecken som manligt och kvinnligt överträds. Zombies beter sig monstruöst och överträder de sociala regler och roller som vanligen begränsar dem (Berenstein 1996:5). Det finns således en subversiv potential och något queert revolutionärt runt uppfattningen av zombiers könsidentiteter vilket avspeglas i den återkommande användningen av pronomen ”det”.
En beskrivning av en zombie kan låta som följer: ”Det skakade sitt huvud från sida till sida som om den försökte se ut av de tomma hålen som en gång höll sina ögon, och sedan den böjda nacken tillbaka släppte ut ett helt omänsklig vrål” (Herne 2011: 135 ).

Zombien representeras utifrån varken genus eller människa . Ju mer zombie och omänsklig en varelse blir ju mer obestämd blir också dess könsroller. Eller, i omvänd riktning, desto mer suddiga definitionen av kön blir, desto mer monstruösa verkar zombies vara. I post-apokalyptisk zombiefiction finns fantastiska möjligheter till alternativa konstruktioner av genus och sexualitet. I efterdyningarna av en apokalyps, är de flesta former av social organisation och ideologiska konstruktioner kraftigt försämrade och det finns en stor potential för de överlevande att hitta nya sätt att bygga sexuella och könsidentiteter (Murray, 2013).

Tyvärr verkar dock en hel del populärkultur ändå präglas av heteronormativa uppfattningar.

Bild från Visions from a Crippled Mind at Facebok

Här reflekterar min vän och kollega Robert Jacobsson från Ligga med P3 runt filmen Walking Dead.

Tidigare inlägg på samma tema:

Zombiesex

Mer Zombiesex

Att enbart älska (med) döda.

Den tysk-franska författaren Gabrielle Wittkop var någon som jag inte tidigare läst men för mig är hon nu en nyupptäckt skatt. Kan man annat än bli lite förälskad i en kvinna som sade sig vilja dö som hon levat: ”som en fri man”, och som dessutom beskrivs som bisexuell och barnhatare. Under andra värlsdskriget gömde hon undan den fyrtio år äldre homosexuelle tyske desertören Justus Wittkop som hon sedermera gifte sig med.

Romanen ”Nekrofilen” är otroligt vackert skriven och en mycket ömsint skildring av en manlig nekrofil tillika antikvitetshandlare. Genom hans dagbok får vi följa hans liv där han vid åtta års ålder måste ta avsked från sin mor som avlidit och som av en slump blir detta till en erotisk upplevelse som följer honom genom livet. Det första kapitlet som beskriver hans älskog med en liten flicka chockerade mig och jag var tvungen att lägga ifrån mig boken och fundera tills jag kunde ge min i kast med den igen. Lucien tänder inte på levande människor även om en ung charmant pianist vid tillfälle försöker förföra honom. Han tänker då;”jag skulle verkligen ha tyckt om era ögon med ögonvitan synlig, era stumma läppar, ert iskalla kön, om ni bara vore död. Olyckligtvis har ni den dåliga smaken att vara vid liv” men säger naturligtvis inget, det vore en omöjlighet. I november hittar han Suzanne på Montparnassekyrkogården vilken han tar upp från graven och har för avsikt att ta hem då polisen dyker upp. Lucien är uppfinningsrik nog att ta sig ur knipan men måste så småningom lämna Paris och beger sig till Neapel. Lucien njuter verkligen av förruttnelseprocessens starka lukter som påminner honom om en död spinnarfjäril vilket han fått av sin biologilärare men plågas av sveket han upplever när liket blir oanvändbart och måste dumpas i vattnet nattetid.

Denna fantastiska bok är slutsåld i svensk översättning men kommer i en nyutgåva i slutet av januari, i ett ytterst hudliknande ämne till klotbandet, med blodröd foliering och rött sidensnöre, med särskilt len laminering för skyddsomslaget, med nya illustrationer. Ett ädelt stycke bokhantverk kan du få i din hand när den dagen kommer. Ges ut av Vertigo förlag.

Det är onekligen svårt att inte dra paralleller till den uppmärksammade rättegången mot den så kallade skelettkvinnan. I en text som hittats hos målsägande finns orden”Jag har varit nekrofil, om man så vill, hela mitt liv från tidigaste barndomen och mina tidigaste minnen handlar om olika saker som har med döden att göra. /…/ När jag väl kom in i puberteten så övergick det hela ganska naturligt till en ren sexuell attraktion till döda människor. /…/ Min nekrofili handlar inte bara om fysisk njutning utan så mycket mer. /…/ När jag är med döda så känner jag mig komplett, tillfreds och lycklig. /…/Men något jag skulle vilja göra är gräva upp en några år gammal grav. Själva handlingen att gräva upp graven skulle vara sexuell, för att sedan öppna kistan och älska kärleksfullt med den mumifierade kroppen. I polisförhören förnekar den misstänkta kvinnan att hon skrivit detta och framhåller att det är hämtat från nätet. Hon frias också i tingsrätten och döms endast för vapenbrott.

Nekrofili är oerhört skambelagt och inget man berättar om. Det kan skapa en oerhörd ensamhet hos dem som har dessa begär och det skildras fantastiskt väl i boken Nekrofilen. Det viktiga att komma ihåg är också att många som har någon parafili lever aldrig ut dessa utan det stannar vid fantasier.