Hemma igen. Det har varit otroligt intensiva dagar på Nordiskt Forum och Feministfestivalen. Fantastiskt bra och otroligt frustrerande i en salig röra. Jag hade inte trott att jag skulle komma hem med så många frustrationer och behov av att diskutera frågor vidare men inte heller att jag skulle känna mig fylld av energi och ny kämpaglöd. Glädjer mig åt att jag sitter med en bunt nya visitkort från viktiga kontakter och att jag diskuterat och debatterat viktiga frågor. Är också glad över att kunnat möta så många professionella och andra intresserade och kunnat prata om HBTQ-frågor i RFSLs monter. Ibland kändes det som en var i ett lite utvidgat vardagsrum på cocktailparty där många i mitt nätverk som jag tycket väldigt mycket om också befann sig och minglade runt.
Jag skulle önska en lite större ödmjukhet i vissa frågor. Varför är så många så rädda över frågors komplexitet. Varför finns en så stark längtan efter att frågor skall vara svarta eller vita när det mest i tillvaron är olika nyanser av grått.
Inser att en vinner mycket fler poänger i debatter och synliggörs i media med snabba förenklingar än med svar som innebär att frågan äger en komplexitet. Fyra av mina hjärtefrågor är komplexa och mångfacetterade, både frågan om pornografi, surrogatmödraskap, våld i nära relationer och sex mot ersättning. Det finns människor som utnyttjas och far illa på dessa områden men kvinnor måste ha rätten och förtroendet att själv fatta beslut om sina kroppar. I dagsläget finns det många aktuella frågor som handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp.
Abortfrågan är en av dessa. I delar av Europa så ifrågasätts denna rätt på ett skrämmande sätt. Även i Sverige finns politiska krafter som vill sänka abortgränsen.
Surrogatmödraskap är en annan het potatis. Igår var jag på en debatt som inte alls var en debatt utan ett tämligen ensidigt och förenklat samtal runt frågan. Kvinnolobbyn stod som arrangör och ville inte ha några oliktänkande med. En känd svensk debattör, Kajsa Ekis Ekman vräkte ur sig ett strukturellt förakt för kvinnor som valt att bli surrogatmödrar. Hon menade att surrogatmödraskap är den nya prostitutionen – en reproduktiv prostitution. Surrogatmödraskap gör kvinnans kropp till en behållare. Altruistisk surrogatmödraskap är en chimär. Kvinnor blir avelskossa till männen. Dessutom menade hon att det är de välbeställda människorna som är vana att få som de vill, som skaffar barn genom surrogatmödraskap. Hon pekade ut HBTQ-rörelsen som en av de drivande i frågan, specifikt RFSL och vår förbundsordförande (som inte var på plats) på ett fult sätt. Jag blir arg över hur någon kan kalla kvinnor för avelskossor, behållare och och prostituerade.
Mia Fahlén, läkare och kirurg pratade om hur farligt det är med en graviditet och om alla de graviditet och förlossningskomplikationer som kan följa för den gravida kvinnan. Mycket märkligt att en otroligt viktig fråga lyfts i relation till surrogatmödraskap och inte alla kvinnors rätt att få adekvat hjälp efter graviditet och förlossning. Dessutom sade hon att det kanske värt om man får ett barn själv men att detta kan man aldrig utsätta någon för i ens ställe. Den blivande surrogatmodern har inte rätten att bestämma över sin egen livmoder och sin egen kropp med andra ord.
Johanna Gondouin, forskare var den som gav en lite mer nyanserad infallsvinkel. Även hon inledde dock med att påpeka att RFSL har varit väldigt drivande och att frågan görs till en fråga om samkönade par (mäns) rätt till barn. Hennes forskning är också starkt kopplad till hbtq och hon menar att det måste kopplas mer till intersektionellt perspektiv. Indiska kvinnor ställs mot vita homosexuella män vilket också är en förenkling som skapar en polarisering. Hon påpekar dock att vi måste se på rasifierade kroppar i ett globalt perspektiv.
Detta handlar också till stor del om global ekonomisk orättvisa och det kommer vid dock inte tillrätta med genom att förbjuda surrogatmödraskap.
RFSL har inte involverats för att diskutera hbtq-frågor och dessutom var kostnaderna för att arrangera seminarier otroligt dyra. Det var tur att vi till sist fick möjlighet att hyra in oss i en monter men vi var inte inbjudna officiellt.
Mycket av debatterna och plakaten i montrarna handlade om pornografi. Här tror jag att förenklingarna och sexualitetsskräcken firade sina största triumfer. Det är sällan som jag diskuterat med så många personer som tror sig kunna så mycket utan att egentlig ha kunskap utan mest känslomässiga argument. Här fanns åsikter om att feministisk porr är ett nytt uttryck för att lansera och legitimera pornografi och prostitution. Ilskan över att det kommit en ny vetenskaplig tidskrift om Porn Studies var kraftfull. Sedan besöktes Nordiskt Forum av ikonen Catharine MacKinnon. Det var häftigt att se henne IRL och dessutom så råkade jag helt ofrivilligt att trampa på hennes byxben när vi åkte samma Pågatåg mot Malmö C.
Jag har dock alltid varit kritisk till hennes inställning till pornografi och så även idag när Tiina Rosenberg verkligen klämde henne på pulsen i en rad viktiga frågor. Även hon fördömer den feministiska porren då hon menar att den bara kommer att locka de heterosexuella männen. Alla sexuella bilder på kvinnor objektifierar. Hon menade att när två personer är tillsammans sexuellt så kan detta aldrig delas så någon annan kan uppfatta känslan eller närheten. Sexuella bilder kan aldrig vara publika. Mycket märkligt påstående, då skulle vi aldrig kunna skapa några gestaltningar av någon känsla. Jag hade en het men rolig diskussion (åtminstone tyckte jag det) med en kvinna som ansåg att all porr per definition är mäns våld mot kvinnor. Alla som på något sätt försvarar feministisk porr är antingen oerhört naiva eller cyniska menade hon.
Lita på att alla kvinnor kan fatta de rätta moraliska besluten om sina egna kroppar.
Jag tycker att frågan om våld mot kvinnor är en otroligt viktig fråga, men vilka kvinnor fanns representerade? Det fanns inte många röster som lyfte fram lesbiska och bisexuella kvinnors rättigheter. Ännu färre talade om transkvinnor och transpersoners rätt till hälsa.
Sammantaget så saknade jag samtalen och monterinnehåll om den goda sexualiteten som en frigörande och fantastisk kraft i människors liv. Jag saknade att starka kvinnor som vet vad de vill sexuellt och ser till att få det tog plats. Kvinnors förmåga till orgasm i de heterosexuella samlivet vet vi genom forskning är mycket mindre än männens. Hur skall kvinnor kunna bejaka sin sexualitet ännu mer? Vem vill driva de frågorna? Att så genomgående enbart lyfta fram kvinnor som offer för våld, prostitution och pornografi gör något med bilden av kvinnor. Vi kommer aldrig att få makten, den måste erövras, även på det sexuella området! Ja, vi lever i en strukturell könsmaktsordning men vi är fan i mig inte bara några offer, kvinnor är snälla, elaka, kåta, arga, våldsamma, hämndlystna, maktgalna och alldeles alldeles underbara, som människor i allmänhet.
#nf2014
Suzann Sexeducator 