Inlägg märkta ‘Nordstedts förlag’

Idag kom nomineringarna till Augustpriset, boken som jag läste ut igår och skriver om här fanns med.

Karolina Andersson är professor i konstvetenskap. Hon arbetar på Stockholms universitet och lever ensam i lägenhet efter ett uppbrott från en lång relation med Karl Johan. Hon får en ny doktorand som bedrivit ett års studier i Berlin men knappt hört av sig till henne. Han har hittat en tämligen okänd kvinnlig konstnär, verksam runt förra sekelskiftets som skulle kunna förändra svensk historieskrivning. Karolina älskar konst, sex med män och vin. Det sistnämnda kanske lite för mycket. Hennes avhandling hette något i stil med förförerskor och förgörerskor, om den farliga kvinnan vilket inte är svårt att förstå att även är en beskrivning av hennes själv. Hon lever ett liv som utifrån kan te sig både framgångsrikt och intressant men bakom ridån i hennes eget inre finns en tomhet och ensamhet som bär  depressiva drag.

13072364_o_2

Den här bokens olika delar blev för mig mer värdefull än handlingens förlopp. Det var en riktig bra bok med spännande handling men ändå var delarna mer värdefulla just för mig.

bohman_therese_16Foto: Göran Segeholm, Nordstedt

Therese Bohman är författare och kulturjournalist och har även skrivit Den andra kvinnan (2014).

Detta är en roman om att stå utanför tvåsamhetsnormen. Soliga söndagar var vad hon hatade mest av allt nu förtiden, de var de mest uppfodrande av dagar då männikor tittade undrande på henne om varför hon inte hade något sällskap till Fotografiska. Efter ett sexuellt möte med en gammal klasskamrat i Gusum frågar mannen om hon börjat dejta efter sin separation och Karolina förvånas över den rationella frågan som att ett singelskap logiskt nog bör följas av dejtande som att anmäla sig till a-kassan efter att ha blivit arbetslös. Karolina är inte en monogam person i den mån de existerar. Även under en lång relation med en man var hon otrogen, vid något tillfälle med två män samtidigt. Hon brukade föreställa sig tillvaron som ett kraftnät av attraktioner där människor studsar fram och tillbaka i, där inget är konstant eller självklart. Ibland kan man luras att tro att det är det, att alla relationer vilar på en stadig grund, men nästan alltid finns det en öppning. Ingenting var fast, ofta var det inte ens fast från början.

Det är också en komplex beskrivning av en kvinna som tar för sig i sexuella hänseenden och det är Karolina som förför och i viss mån också förgör, både sig själv och andra. Det är omöjligt att inte tänka på den pågående ensidiga porrdebatten som tidvis framstår som så enfaldig när kvinnor inte ses som aktiva porrkonsumenter

Hon öppnade ett nytt fönster i webbläsaren och skrev i adressen till en av de porrsajter som hon brukade besöka ibland. På sätt och vis kunde det betraktas som forskning tänkte hon, hon sysslade trots allt med kvinnobilder. På startsidan fanns de senaste filmerna, Ebony honey gets it deep, Mature lesbian licking, Chubby teen swallows it all. Hon hade kunna nöja sig med vad som helst, bara det kändes förbjudet så dög det för henne och på arbetsrummet kändes allt förbjudet. Hon valde en film med två män och en kvinna, en brunett med stora bröst som blev tagen i en skinnsoffa av de båda männen som var generiskt porrfilmssnygga, overkliga och egentligen inte alls särskilt upphetsande just därför, men vetskapen om att någon skulle kunna passera i korridoren utanför, kanske till och med knacka på dörren, gjorde att hon kom nästan genast.

Senare i boken beskriver Karolina den tyske symbolisten Franz von Stucks mest berömda målning på en kvinna med ormar. En bild från den tyska symbolismen beskrivs föreställa Bibelns Eva som fallit för frestelsen utan skam. Eva som oftast framställs som skamfylld, gråtande med hukat huvud och syndfull kropp. Stuck hade istället målat en kvinna som inte skäms över sin sexualitet. Ibland tänker jag på att det moraliska inslaget i porrdebatten och över det faktum att kvinnor inte skäms över sin kåthet och att de i sig nog faktiskt väcker en hel del personers oro och ilska. Det som förargar mig mest är när dessutom människor har mage till att påstå att ingen skulle kunna njuta av sex på det sättet.

Det är alltid spännande med litteratur som föder nyfikenhet på faktan bakom olika beskrivna fenomen. Hon beskriver en målning av  Gustav Adolf Mossas Elle som föreställer en gigantisk naken kvinna med svällande bröst och som satt ihopkrupen på en hög med små människor – blodiga kadaver av manskroppar, såg man om man tittade noga. Hennes blick var kylig. Mellan hennes lår kurade en liten djävul ihop sig.

Googlar på konstnären och läser, letar rätt på bilden och konstaterar att den är fantastisk.

elle-jpgoriginal

Liksom Karolina är jag upptagen av listor som människor har sagts konstruera över vad de saknat i sina liv och vad de ångrat att de inte lagt mer tid på vid sin dödsbädd. Naivt, jag vet, för den stunden är satt i sin specifika kontext och kan naturligtvis inte motsvara upplevelsen i en annan del av livet. Karolina refererar till en lista på någon klicksajt, som sade bygga på intervjuer med personer som jobbade i den palliativa vården. Den hade rangordnat vad människor oftast ångrade på sin dödsbädd. Att de inte haft mer sex kom överst på listan. Efter den reflektionen erbjuder hon en kulturchefen på en av Sveriges största dagstidningar, en upptagen men attraktiv man att följa med henne hem. Tomheten som hon erfar efteråt får henne att reflektera över Eleonora av Akvitanien, den franske 1100-tals drottningen som låtit inrätta en kärleksdomstol. Var det egentligen inte så att Karolina förtjänade denna man mer än den skådespelande flickvännen. Samtidigt är hon väl medveten att  kärlek inte är något en kan förtjäna, inte ett konto där vissa ständigt har ett minussaldo och kan förvänta sig att någon ska göra insättningar så det hamnar på plus igen. Karolina reflekterar liksom jag så ofta gör över hur så många i sociala medier skriver att de förtjänar olika saker eller är värd det. Vad det handlar om är olika, ibland är det en god middag på restaurang, ett lyxigt och kanske inte helt nödvändigt inköp eller en partner.

I gångarna under Slussen låg människor och sov, på kartongbitar och skitiga madrasser med sina tillhörigheter i blå Ikea-kassar, det luktade illa där inne, av smuts och kropp. Kanske tycker man att förtjänar ett betyg eller en befodran för att man har arbetat hårt, men i verkligheten är livet fullt av tillfällen då insats och ansträngning inte står in någon som helst proportion till utdelning. Man har inte förtjänat att sova på en kartong i en pisstinkande gångtunnel, lika lite som man kan förtjäna kärlek.

Så vidrigt att inget i livet gick att förutse. Kanske var det ett mått på livsduglighet, hur väl man klarade att gång på gång, anpassa sig till hastigt förändrade förutsättningar utan att bryta ihop eller bli galen.

Karolinas nuvarande forskning handlar om Manpanzee vilket handlar om en hybrid mellan schimpans och människa. Eftersom schimpansen till 98 % är likt människan så har det spekulerats i att de skulle gå att förena. Det enda kända seriösa avelsexperimentet gjordes i Sovjet på 1920-talet av en person, Ilya Ivanov. Även det blir jag nyfiken på och måste läsa mer om. Han försökte tydligen i en serie experiment med mänsklig sperma göra en honschimpans gravid men misslyckades och 1929 gjorde han en rad försök att inseminera en kvinna med sperma från en schimpans. Det slutade dock med att han fick kritik och senare arresterades. Karolina tänker mycket på den ryska kvinnan som gav sin kropp till vetenskapliga experiment och lät sig insemineras med sperma från en schimpans för att kunna föda en ny sorts människa till staten. Hon fanns en mening med livet genom att finnas för Ilya Ivanov och att faktiskt vara behövd av någon.

ilya_ivanovIlya Ivanov

Kanske är min identifikation med bokens Karolina så stark trots våra uppenbara och omfattande olikheter då vi båda drivs av en vilja att underkasta sig något större, vetenskapen, konsten eller religionen. Vi bär också på samma motstånd där vi inte kan hantera för enkla förklaringar, brist på intellektuell trovärdighet och den stora besvikelsen när en avslöjar det en så gärna ville tro på som något som faktiskt inte håller för kritisk granskning.

 

 

 

 

Jag har flera gånger tyckt till om Ebba Witt-Brattströms texter och framträdanden. Inte alltid har det varit så positivt. Det var därför med blandade känslor som jag tog mig an hennes skönlitterära debut: Århundradets kärlekskrig utgiven på Norstedts förlag.

Boken uppges vara en punktroman och när jag googlar på detta begrepp framkommer att det är en roman i punktform. Ett slags kortprosa som är skriven med få ord men mycket tankar. Den ligger närmare poesi än prosa.

Litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström har varit gift med Horace Engdahl, före detta ständige sekreteraren i Svenska Akademien i 25 år och skilde sig i en uppslitande skilsmässa för några år sedan.

Witt-Brattström_Ebba_11

Det är närmast omöjligt att inte tänka sig att drag från deras relation och skilsmässa finns med i boken. Speciellt som när romanens han är ledamot av Styrelsen. Vad som är sanning och fiktion behöver vi som läsare inte veta, men det går inte att låta bli att se dem framför sig  i rollerna som ”han” respektive ”hon” i boken. Hela storyn handlar om just vad hon respektive han sade.

13074580_O_1

 

Han sa:

Kvinnorna lärde sig 
och tog efter långsamt
och trevande.

Först i vår tid 
verkar alla spärrar
ha släppt

Vilka skrivarkonster
har gjort de största framstegen
under de senaste trettio åren?

Damernas och kokkonsten?

Hon sa:

Nej
snarare har 
manligt självynk
översvämmat marknaden.

Det är en strid mellan ett par i skilsmässa men det är mycket mer än så. Det är en feministisk frigörelse från äktenskapet som en samlevnadsform dömd att misslyckas. Witt-Brattström låter den kvinnliga jaget anklaga inte bara sin egen make och utan ser honom som en representant för hela det patriarkala systemet. Orättvist, javisst men också befriande.

Han sa:

Det finns inget kvinnoförtryck.
Det beror på seder och dumhet
att trettio miljoner flickor
aborterats eller dödats
vid födseln i Kina.

Det är inte heller sant 
att det existerar oförklarliga löneskillnader 
mellan könen i Sverige.

Det beror på att män vet
hur man kräver bra betalt.

Hon sa:

Å att leva i detta töcken
av korkad maskulin
självgodhet.

Detta är ingen rättvis bild av två stridande parter utan en häftig partsinlaga där hennes ilska får fritt utrymme.

Är det din uppriktiga mening
att det enda en hustru kan begära
är en make som kommer hem
och som inte är otrogen?

Men som i övrigt ostört får
köra sin dagordning
som en sovjetisk tank
över sin hustru och familjen.

Texterna handlar inte bara om psykisk misshandel och kvinnoförtryck utan även det fysiska våldet och misshandeln finns närvarande. Jag hör i hans ord ekot från samtalsrum och mängder av telefonsamtal jag hade i arbetet på Kvinnofridslinjen.

Han sa:

Det är bara skitsnack.
Om du har fått några dussin
örfilar och sparkar
är det högt räknat

Jag har inte misshandlat dig.

Vem är du?
En feministkärring 
som vill hämnas.

Det tuffa är trots allt inte det fysiska våldet utan det ständigt närvarande psykiska våldet som går innanför vår hudkostym och skapar sår som aldrig läker.

Hon sa:

Denna eviga
mainsplaining.

Om du lyssnat på mig
istället för att mobba
tillrättavisa
korrigera
trycka ner
hota
plåga  mig
hade vi varit fria nu.

Kanske vänner .
Kanske älskande igen.

Den fåfänga manliga sexualiteten får sig också en välbehövlig känga. Män som ständigt laddar sitt kön som stridsspetsar vilka kvinnor ständigt skall känna rädsla för lever samtidigt i fullkomligt kastrationsskräck.

Han sa:

Jag låter mig inte
läxas upp av dig.
Du är ute efter att kastrera mig.

I allt du gör
sparkar du män
på kuken.

Hon vägrar och utbrister i orden:

Jag tänder inte


när du kräver att jag ska säga:

”ge mig kuken Monsieur”.

 

 

Förutom denna kortprosa finns mängder av litterära referenser inte minst till Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga men citat både från Bob Dylan, Bibelns höga visan och Lena Anderssons litterära skapelse Hugo Rask finns med.

 

 

 

 


I vår bokcirkel med det ödmjuka och icke-pretentiösa namnet Stockholmska litteratursällskapet läste vi senast boken Mama Dolly av idéhistorikern och kulturskribenten Patricia Lorenzoni. Boken är utgiven på Nordsteds förlag.

1423955232652

Inledningsvis riktar Lorenzoni kritik mot Freuds androcentriska världsbild och det faktum att vi fortsätter att se den genitala heterosexualiteten som det enda rimliga och önskvärda valet för människor.

Fenomenet Vagina Dentata presenteras genom bland annat den brittiska antropologen James George Frazer som under 1880-talet analyserat ”vildar” (läs män från en annan kultur än honom själv) och deras rädsla för kvinnokroppen. Rädslan hänger tätt samman med att könet blöder ur samma hål som han förväntas föra in sin lem, menar Frazer. Blodet är ett tecken på att hon är besatt av en demon som sitter inuti slidan och hugger henne med en kniv. Denna demon kan också plötsligt hugga till mot vildens manlighet (läs kuk). Varje samlag innebär därför en fasansfull risk.

Denna fascinerande myt om Vagina Dentata finns över nästan hela jorden.

Chicanafeministen Gloria Anzaldúa har tittat på förcolumbianska traditioner som har mycket mer mångfacetterade kvinnobilder än som finns i vår kultur. Hos olmekerna förknippas kvinnlighet med ormens mun, en öppning bevakad av vassa huggtänder. Det var en helig plats och även tillflyktsort där allting fötts och allt sedan skulle återvända till.

Mama Dolly är en bok om barnlängtan och det är en kroppslig bok om vad det innebär att vara en kvinna med förväntan att vara fertil och vilja skaffa barn. Det är en bok om att vara en moder och ha en kropp vilket är kontroversiellt i en tid som präglas av postmodernism. När så många andra texter om moderskap börjar eller slutar i en uppgörelse med den egna mamman så avslutar Lorenzoni istället med en kort förklaring till varför hon skrivit om så många andra mödrar – från Loretta Lynn till Ellen Ripley i Alien – utom sin egen. Hennes analys är att det är döttrarnas förtvivlan över sina mödrar och den kvinnliga arvssynden som väcker kvinnors kvinnohat. ”Där min egen mor finns – bara en kompakt klump av ogenomskinligt” skriver Lorenzonis om sin egen relation till sin mamma.

Moderskapet analyseras även genom bortbytingar, Alien och Medea som lät mörda sina barn. Lorenzoni ställer frågan om varför vi egentligen vill ha barn. Att skaffa barn eller inte är idag för många en reell valmöjlighet. De flest västerländska kvinnor har makten över sin livmoder.  Varför måste alla oavsett om en är heterosexuell homosexuell, cisperson eller trans, lever i en relation eller är ensamstående skaffa barn?  Vad fyller detta för funktion?

 

 

Det är en spännande bok som är svår att definiera. Det närmaste jag kommer att kunna kalla den är essä. I ett medryckande språk kastar vi oss mellan författarens helt personliga erfarenheter, religion och kulturhistoriska referenser, politik och forskning. Akademikern i mig blir mäkta frustrerad emellanåt och samtidigt avundas jag sättet att skriva med forskning och vetenskap bara som en klangbotten som används i djupt personliga reflektioner och analyser.

 

 

Efter att jag läst den fantastiska novellen Ett köns bekännelse av Riikka Pulkinen bestämde jag mig för att läsa författarens andra böcker. Hennes debutroman heter Gränsen och är utgiven av Nordstedts, 2006.secondColumn50

Gränsen börjar med att den 53-åriga litteraturprofessorn Anja Aropalo bestämmer sig för att dö. Anja är en medelålders akademiker vars man drabbats av Alzheimer. Han har begärt att hon skall hjälpa honom dö den dagen han inte längre kan minnas något. Löftet tynger henne. Boken börjar med den dag då luften var sötaktig och tät som spunnet socker och hon bestämt sig att istället ta sitt eget liv. Självmordsförsöket misslyckas då hon spyr upp alla tabletter hon svalt.

Den 6-åriga Anni är ett lekande och mycket inkännande barn som ser och känner de vuxnas känslor. Hon har en vän som hon ständigt måste underordna sig för att leken skall få fortsätta. Anni och vännen Sanna leker ofta tillsammans. Favoritleken heter Snyggsson och Skitsson, Snyggsson bor i en fallfärdig koja. Förr bodde de i ett fint hus men det förföll eftersom pappan söp och mamman blev tokig. Skitssons barn är dumma och smutsiga. De har inga leksaker. Skitsssons barn måste gå till banken för att få mat efter som pappan dricker upp alla matpengar. Hora, hora, galna hora, tokhora lallar Sanna och rullar ett av Skitssons barn i snön.

Anni leker sina lekar samtidigt som hon får oroande glimtar av de vuxnas smusslande. Hon förstår instinktivt att något är fel mellan hennes föräldrar och försöker förtvivlat förstå de obegripliga vuxenkoderna. Skildringen av lilla Anni som söker trygghet i en värld där vuxna beter sig på ett sätt som är svårt att förstå men samtidigt veta om att det inte är pratbart, inte ens inför föräldrarna, är fantastiskt bra.

En scen skildrar hur Anni söker trygghet i någon form av onani när hon vid ett tillfälle går hem själv utan att ha tillåtelse för detta. Hon blir rädd för att något låter hemma

Anni gungar så Ihaha-hästen får fart. Ingen fara tänkter Anni, pappa är på jobbet och mamma också, jag gungar här, mamma och pappa kommer snart, jag gungar här. Det känns underligt mellan benen, trevligt, förbjudet, underligt. Anni gnider sig själv mot Ihaha-hästens röda skinnrygg. Snart kommer mamma och pappa. En välbekant doft i manens stiljte. Snart kommer mamma och pappa.

 Annis pappa Julian är lärare. Han blir våldsamt förälskade i en av sina elever då han har problem i relationen med sin fru Jannika.

Jannika lyfte höfterna närmare Julian, gav sig hän åt stötarna och då fick Julian grepp om sin skuld. Lusten slocknade stilla, dröjde ett slag vid höfterna som en vanlig irritation och mattades sedan av. Jannika slutade röra sig och tog hans huvud mellan sina händer.

 Vad är det nu?

Förlåt, jag vet inte vad som tog åt mig, sa Julian och rullade av henne.

 Där låg han på rygg och tänkte på hur de hade älskat första gången efter Annis födelse. De hade väntat länge, första gången de hade försökt gjorde det för ont för Jannika och hon blödde. De hade fullbordat akten och Julian hade känt sig som en skändare. Även i övrigt var det en gränsvandring mellan det heliga och det profana; Jannikas tunga och hala bröst hade flödat av mjölk. Julian var nära att kräkas när han sög på dem och fick mjölk i munnen.

Den 16-åriga gymnasieeleven Mari blir otroligt förälskad i sin lärare, Julian. Han särbehandlar Mari och erbjuder henne att låna böcker. Därefter bjuder han ut henne på en kopp kaffe och bestämmer sig för att det är möjligt att göra konst av livet och inleder en erotisk relation. Med henne. Lilla Anni, blir vittne till attraktionen mellan dem. En sexuell relation mellan en medelålders man och en ung tjej blir naturligtvis inte jämlik.

Det var omöjligt att stanna bland de andra när frun pratade entusiastiskt om världsläget medan han själv bar lukten av flickfitta i sina händer och inte kunde tänka på annat än att knulla henne i evighet.

Gemensamt för bokens huvudpersoner är att de testar gränser. Anja älskar sin make men ser honom försvinna in i sjukdomens dimma och pendlar mellan kärlek och frågan om hon skall gå över gränsen och bidra till hans död. Julian går genom sin relation till Marie över någon slags gräns där han överskrider sitt ansvar som lärare. Anni känner att allt inte står rätt till men förstår att hon inte får kliva över den osynliga gränsen vare sig mot föräldrarna eller sin vän. Marie testar gränser genom sin begynnande sexuella längtan till sin lärare.

Jag kommer garanterat att leta efter flera böcker av Riikka Pulkkinen.

Riikka Pulkkinen. Kuva Jouni Harala 2012.

Gränsen är en spännande bok som växlar mellan de olika karaktärerna. Den ställer viktiga existentiella frågor inte minst runt sexualitet.

Boken får betyg fyra av fem.

Blev inbjuden till en bloggträff på Nordstedts bokförlag och ikväll så träffades 17 kvinnor, drack champagne, åt snittar och hade heta diskussioner om den erotiska bokboomen – primitiva kvinnliga fantasier eller välbehövlig verklighetsflykt?

Skärmavbild 2013-04-17 kl. 17.38.55

Vi hade alla fått Sylvia Days bok ”För dig blottad” inför kvällens träff. Enligt Norstedts förlag som även givit ut Femtio nyanser av honom är detta den enda bok som lyckats utmana E. L. James succétrilogi på bestsellerlistorna.

Eva som är en rik och framgångsrik kvinna i karriären faller pladask på rumpan när hon får syn på den fabulösa maskuliniteten hos den oerhört rika och mäktiga miljardären Gideon. Han som har ett smärtsamt vackert ansikte och doftar syndigt gott. I det första mötet vill Eva genast slita av honom skjortan så att knapparna flyger och ha rått primitivt lakansklösande sex med honom men samtidigt känner hon sig både klumpig och generad inför denna sagolikt snygga man. Gideon rör sig som ett rovdjur lika smidigt och knapp och detta finner Eva naturligtvis extremt tändande.

När han vid andra tillfället de ses frågar henne om hon ligger med någon så drar hennes underliv ihop sig med sådan kraft att hon är tvungen att ta stöd mot väggen för att inte tappa balansen. Han har en arrogant attityd som gör henne arg då hon faktiskt vill gilla någon innan hon klär av sig naken och och blir svettig med någon annan. Gideon för henne till sitt chefskontor i huset där de båda arbetar och hon blir imponerad av hans kontor. När han sedan tar av sig kavajen ser hon att han blir ännu smaskigare i bara västen. Han lyfter henne till soffan som en brud och undrar vad som krävs för att få henne på rygg. Hon replikerar; ett mirakel och säger att hon uppfattar honom både ohyfsad och med ett uppträdande som är stötande. Samtidigt tänker hon att detta är enormt tändande och menar att hans sätt att uttrycka sig var lika fascinerande som frånstötande. Det uppstår en kontrovers och Eva säger att hon vill gå därifrån och går fram till dörren och rycker i handtaget. Då kommer Cross och trycker handflatorna mot glaset på ömse sidor om hennes axlar och stänger in henne. Hon sluter sina ögon av den våg av åtrå som kommer av hans auktoritära tonfall. Hans mäktiga kroppshydda utstrålar hetta och sporrar hennes lust efter honom. Han kräver åtminstone en kyss och denna är självsäker, en aning aggressiv och gör henne ofantligt upphetsad. Hon blir svagt medveten om en rörelse och ligger sedan på rygg i soffan.

Eva försöker stå emot då hon vill ha någon form av vänskap för att kunna ha sex. Hon kräver att de måste tillbringa tid tillsammans även när det inte har sex. Han ger sakta med sig och då blir han den alfahanne som förkroppsligar allt hon längtat efter, fantiserat om och önskat sig. Hans behov är så starka och primitiva att hon inte kan protestera mer. Efter deras sexakt så har hon aldrig känt sig så fullständigt tagen och ÄGD.

Gideon ser till att fotografer tar kort när de kysser varandra offentligt och sprider att de är ett par till alla tidningar som ett sätt att hantera sin svartsjuka. Han kopierar nycklarna till hennes hem i smyg. Han låter sin privatchaufför förfölja henne och se vart hon går. Han menar att hon inte skall ha några hemligheter för honom och säger ”Jag äger dig, Eva, jag besitter dig. Det är bara rättvist eftersom jag är besatt av dig.

Denna besättelse beskrivs vid ett flertal tillfällen som när han säger ”Jag blir ett djur tillsammans med dig” Jag vill sätta mitt märke på dig . Jag vill äga dig … det ska inte finnas någon skillnad mellan dig och mig, vi skall vara ett”.

När hon går på toaletten så ser hon att han köpt och gjort i ordning en låda med hennes vanliga smink och toalettgrejer och säger ”Jag frågade inte en hur det kunde komma sig att han visste det, eftersom det lätt kunde leda till att jag flippade ur. Istället valde jag att se det som ännu ett bevis på hans omtanke. Han tänkte på allt. Han kontrollerar hennes tränare och hans familjeförhållanden och hon reflekterar över att hon nog behöver prata om hans besatthet vad gäller att samla information om henne och hennes omgivning men inte just den dagen, hon ville inte ha fler konflikter. Senare går han dessutom igenom hela hennes telefon.

Båda parter har varit utsatt för övergrepp och är dysfunktionella i sitt känsloliv. Eva har gått i terapi och jobbat med sin problematik men det har inte Gideon. En natt vaknar hon av att något tungt ligger över henne och viskar fula elaka ord i hennes öra. Gideon försöker att stöta in sin penis i henne och hon gallskriker och blir räddad av sin vän och sambo. Hon blir rädd för det explosiva våldet och raseriet i honom men förstår att han gjort detta i sömnen och vädjar att han skall stanna kvar då hon älskar honom och de skall ta sig igenom detta tillsammans. Några timmar senare tar hon tag i hans penis och ber honom att göra så de skall glömma denna händelse.

Det knullas friskt i boken och så görs också i några av bokens sista blad där Eva beskriver hur hennes huvud slänger, hon stönar och älskar känslan av honom och den dekadenta känslan av att vara ägd och utnyttjad utan hänsyn…

På hemsidan varningstecken kan en läsa om tidiga varningstecken på att en relation kan bli våldsam och vad som faktiskt är verbal och psykisk misshandel i en nära relation och hur det tar sig uttryck på olika sätt.

Skärmavbild 2013-04-17 kl. 21.39.43

Där står vilket också stämmer med mina erfarenheter att de flesta misshandlare är mycket charmiga och uppvaktande i början av en relation. Det finns oftast varningstecknen om en vet vad man ska fokusera på. Gideon i denna bok uppfyller flera av dessa.

1. Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal. Detta är något som Gideon hela tiden upprepar.

2. Han får dig ständigt att stå i någon sorts tacksamhetsskuld och blir sur om han inte får hjälpa dig, om du exempelvis tackar nej. Han har åsikter om hur du bör leva ditt liv på olika sätt och blir sur om du inte tar emot hans ”tips”. Han strör pengar omkring sig och uppvaktar henne oerhört mycket med dyra presenter, mat och viner.

3. Han är kontrollerande och visar svartsjuka. Han har åsikter om vilka du bör umgås med. Han har kanske även svårt att acceptera att du pratar med andra män. Specifikt denna punkt skulle jag säga att Gideon uppfyller mycket mycket starkt.

4. Han vill flytta ihop eller gifta sig väldigt tidigt i relationen. Detta är ett sätt för honom att kontrollera dig, att ”äga” dig. Han har svårt att acceptera om du vill vänta med dessa saker. Det dröjer inte många dagar förrän de närapå bor tillsammans och han vill att de skall umgås hela tiden.

5. Han skrämmer dig när han blir arg. Han kan putta dig, säga vagt hotfulla saker, knuffa dig eller närma sig dig på ett hotfullt sätt.

6. Han attraheras av sårbarhet och väljer flickvänner som nyligen gått igenom en kris eller förlust av något slag. Han väljer kanske partners som är mycket yngre än honom. Han blir ”räddaren”. Han kan till och med ”rädda” en kvinna. Eva är både yngre och varit utnyttjad innan.

7. Problemet är att Eva tänker att hennes kärlek till honom kan få honom att ändra sig så att han inte beter sig respektlöst, okänsligt, sårande eller manipulativt.. Här är det viktigt att veta att kärlek till honom inte kommer att få honom att förändra sig. Ingen kärlek kan förändra någon med en misshandlande och kontrollerande personlighet. Sanningen är att de flesta män, som drivs av ett behov av makt och kontroll och som beter sig respektlöst på mer eller mindre subtila sätt, inte är kapabla att förändra sig eftersom de får många vinster med sitt beteende och eftersom deras egen problematik är djup.

8.
Mitt budskap till Eva är att våga inse att den man, som hon blivit förälskad i och attraherad av, uppvisar varningstecken. Ingen förälskelse är värd att bli behandlad illa för. Du är värd så oerhört mycket mer. Du kan inte förändra personen ifråga. Och det här är bara början.

Språkligt så är den lite tafflig. Begreppet klitta tycker jag personligen inte är speciellt upphetsande även om klitoris kan tyckas vara för kliniskt. Meningar som ”Han mun var kall och smakade alkohol och tranbär. Smaskens” eller ”Åh gud, nu såg jag honom naken, hel och hållen – det var så att synapserna kryllade sig” fick mig istället att gapskratta.

Boken tillhör genren erotisk chick lit och därmed är det orättvist att ha allt för höga förväntningar. Det positiva är att Eva är en kåt kvinna som också kan konsten att ta för sig sexuellt. Hon vill ha sex lika ofta som Gideon. Han verkar kunna göra underverk med sin tunga och fokuserar mycket positivt mycket på klitoral stimulans och älskar att slicka fitta. Naturligtvis ger han henne alltid multipla orgasmer. Själv verkar han vara helt utan refraktärsperiod för hans grova kuk verkar vara konstant hård och han får ejakulation på ejakulation och kan ändå köra en gång till. I BDSM hänseende är det en dålig kopia där ingen som helst överenskommelse finns. Vissa retade sig på att de använde kondom i början men eftersom jag jobbar med hivprevention så tyckte jag nog att det var lite uppfriskande.

Min stora kritik handlar om att denna bok underbygger myten om att kvinnor skall tända på att vara underordnade de starka alfahannarna och männen alltid måste vara muskulösa män med grova kukar, mycket pengar och alltid vara överordnade. Ikväll tyckte några kvinnor att det tvärtom var befriande att Eva slapp vara initativtagande och bara kunde få bejaka sin passion för Gideon. De tyckte att vuxna kvinnor idag inte alls blir påverkade utan kan konsten att skilja på fiction och verklighet. Det tror jag också att de kan men att så många erotiserar kvinnlig underordning och manlig överordning är problematiskt om vi vill uppnå ett jämställt samhälle. Idag måste kvinnor se till att varken hamna i diket torris eller hora och däremellan är vägen inte så bred.

Fick via ett tips från sonen om en ordbok som handlar om förortsslang. Eftersom jag är otroligt intresserad av ord var jag bara tvungen att få tag i den. Det visade sig vara lättare än jag trodde då den fanns på vår lokala lilla biblioteksfilial. Förortsslang är skriven av professorn och språkforskaren Ulla-Britt Kotsinas och rapparen Dogge Doggelito och utgiven på Nordstedts förlag. När jag googlar på den är det tydligt att den väckte en hel del uppmärksamhet när den gavs ut 2004.

forortsslang

Miljonsvenska, rinkebysvenska, gårdstenska, förortsslang, multietniskt ungdomsspråk, shobresvenska – kärt barn har många namn och det finns lika mycket olika åsikter om fenomenet. Det går att läsa en rad olika debattartiklar i DN  på nätet om blattesvenskan efter att boken gavs ut. Chefredaktören Åsa Mattsson, och professor Ebba Witt-Brattström tyckte att många av uttrycken i boken var både sexistiska och/eller homofoba. Det var också mitt intryck vid en genomläsning men det säger också något om bakomliggande värderingar som i sig är intressanta att ta del av.

Under 2000-talet har också flera romaner som inkluderar multietnisk slang givits ut och fått uppmärksamhet, jag tänker på Snabba Cash av Jens Lapidus, Ett öga rött och Montecore av Jonas Hassen Khemeriri samt Till vår ära av Alejandro Antonio Leiva Wenger.

Jag minns när jag skulle lära mig ungdomsslang i ett avsnitt av dokusåpan baren. En del tyckte att jag talade akademiska och behövde utöka mitt ordförråd en aning. Det gick inget vidare då och nu tänkte jag testa om jag lärt mig mer så jag gjorde babla språktest i Shobresvenska – förortsslang med 70% rätt vilket visade sig vara 13% under medel.

Innan jag läste hela boken så bläddrade jag naturligtvis fram till ord runt sexualitet. Hur vanligt förekommande begreppen är idag har jag mycket svårt att avgöra. Dels har boken fått kritik för ett alltför lokalt och ensidigt urval och sedan är detta ett område som jag kan lite runt.

Kunde konstatera att det finns en rad olika begrepp för kvinnans könsorgan, fitta.  Den listan såg ut som följer; am, amchik, amchuck, amjick, amjuck, amo, ammo, amuk, baske, boto, chine , chucha, cochi-cochi, conjo, kota, kutu, kuz, mona, monara, murva, pillu, pitin, pizida, ponani, pumpum, snäcka, tarantella, tonton, vittu, zorra. Om det är någon som känner igen något av orden eller vet om dessa fortfarande används så får ni otroligt gärna höra av er till mig.

Ord för samlag, ha samlag, ha samlag bakifrån, samlag med tre personer fanns det en del ord för. Mitt favoritord för samlag var  abbeli-babbeli-sub-sub vilket det fanns två närbesläktade ord till i form av abbelizublen och zubzub. Känns lite roligare än det latinska coitus. Det är inte svårt att föreställa sig att mycket av sex i denna kontext är detsamma som samlag.

För homosexuell man, bög finns trettiosex olika begrepp, varav jag genast kan urskilja några som direkt homofobiska exempelvis bakvägenstylish och knapsu. Endast två begrepp förekommer gällande lesbisk kvinna, maricona och tortijera. Transvestit – lilika. En lång rad av begrepp finns för hora och ett fåtal för hallick. Listan gällande sex avslutas med en rad ord med specialbetydelse som exempelvis bang zang som är ett begrepp för hårdsex, smörbjörn en snuskgubbe, kantarella är att slå någon med kuken mot någons kind. Några begrepp känns väletablerade numera som moona – visa stjärten och olla – besudla något genom att beröra det med kuken.

I samband med att jag skriver om ord för sexualitet måste jag också tipsa om den fantastiska Snuskiga Akademin där jag numera är en mycket stolt ledamot. Snuskiga Akademien letar efter ord som är användbara i sexuella situationer eller när man pratar om sex. Ord som är förnedrande eller osmakliga är inte däremot intresseranta.