Revanschlysten tant på Försäkringskassan

I veckan var jag på feministisk after work på Leopard förlag. När vi gick därifrån fick vi med oss en goodiebag med några böcker däribland Doggy Monday, en novell av Maria Sveland. Den är utgiven på Novellix – förlaget med Pixi-böcker för vuxna.

Doggy Monday handlar om Rigmor som jobbar Försäkringskassans södra avdelningskontor. Hon är noggrann, samvetsgrann och tar kortare fikapaus än de andra. Dessutom är hon mer effektiv än kollegorna och har i genomsnitt fem fler ärenden per månad än de andra. Det hjälper inte, hennes chef tycker bara om söta kvinnor med mascara, rouge och som bär pumps istället för fotriktiga Birkenstocktofflor. Maken Bosse var verkar en tämligen trist typ, grannen med hunden visar ingen som helst respekt och det kvinnliga butiksbiträdet på den lite mer exklusiva klädbutiken är direkt otrevlig mot Rigmor. Droppen blir när hon kallas in på chefens kontor för att få information om vem som får den nya tjänsten som gruppledare.

Rigmor tar revansch på sitt eget vis. Kraften kommer från hennes fitta när blodet börjar bulta uppfordrande. Med sitt eget slidsekret, målarfärg, skrik och uppbrott tar hon sedan sin hämnd.

Detta är inget litterärt storverk men eftersom jag älskar genren ninjafeminism – när kvinnor hämnas så tycker jag om när Rigmor ger igen. Hennes hämnd är beige i jämförelse med sina företrädare Bella i Dirty Weekend, Thelma & Louise, Lisbeth Salander i Millenium, Kill Bills The bride och kaninkokerskan i Farliga förbindelser men det faktum att hon sniglar chefens kontor som hämnd och njuter av Rigmordoften är både häftigt och unikt.

 

Friheten att röra sig, se och må fittigt…

…handlar novellen Ett köns bekännelse av Riikka Pulkinen om, utgiven på Novellix 2012.

Författaren Rikka Pulkkinen har skrivit två böcker, den första blev översatt till nederländska. Därför ger hon sig av på en på bokturné där hon varje kväll på turnéledarens önskemål läser ett stycke om mannen som kallar sin fru för hora. Hon träffar  författarkollegan Alan under turnén vilken är en karismatisk och oemotståndlig man. Han är fd. fotbollsspelare som gillar kvinnor mer än litteratur. Så följer hon med Alan till Amsterdam och deltar i en direktsänd talkshow. Där reduceras hon från att vara framgångsrik författare och debattör till att bli Alans coquette. Publiken får sedan rösta om vilka av hennes kropp som inte duger och dessa styckas bort direkt på scenen. Först ut blev hennes klänning som har en symbolisk betydelse för gestalter i hennes böcker, detta tycker cirkusdirektören enbart är tjafs, det är klart att hon enbart är fåfäng och vill behaga männen. Chop, chop, bröst, mun, hår och ben går samma väg. De sistnämnda på grund av sina celluliter. Till sist fanns bara ett virrvarr av obetydliga kroppsdelar kvar men mjälten blev ivägsparkad och örsnibben försvann. Kvar fanns bara ett hål till mörkt valv. Då sker något revolutionerande, hon ser, hör och tänker klarare. Världen öppnar sig på ett nytt sätt, Descartes hade kanske talat om klarhet och tydlighet, men jag kunde bara konstatera att allt plötsligt bara var fittigt.

Jag kan även tänka – tro det om ni vill – och även om ni inte tror, lyssna ändå. En tänkande muttas problem är mångfasetterat. Till sin natur är det filosofiskt och som filosofiskt problem är det nytt. Om ni tycker att det är oöverkomligt är ni förmodligen fångar hos era egna fördomar, grundade i västerländska könskonventioner. Jag tror nämligen att mitt fallexempel påverkar den cartesianska dualismen mellan kropp och själ.

Snabbt smiter hon ut från huset. Förstå mig rätt: det var inte fråga om någon flykt. Mitt snabba uttåg genom nödutgången var snarare ett språng ut i friheten. Jag rusade ut så fort ett hål kan rusa. Och jag var fri. Jag kom ihåg alla de gånger jag älskat med någon, alla tvivel när jag känt mig för slapp, för trång, för kort, för sned, för oändlig, för omättlig, för rädd, för lat eller för sömnig. Nu var jag inget av detta, jag var bara elastisk, oändligt kapabel och duglig.

Denna novell beskriver ett spännande händelseförlopp som kan tolkas på flera sätt. En framgångsrik författare objektifieras som kvinna och går från att ses som en lovande författare och människa till att bli ett tomt hål. Kvinnor kan förnedras, misshandlas och styckas så länge det går med på det. Eller är det så att hon först när hon kan bejaka sin fitta och leva igenom detta, blir ett reellt subjekt. När bara fittan är kvar upplever hon både frihet och känslan av att vara kapabel. Det är det bästa som har hänt henne.

Jag rörde mig fittigt. Jag kunde fortfarande se, men på ett annat sätt. Jag såg fittigt. Som fittig mådde jag bra. Som fittig gick jag mot solnedgången i Amsterdam, jag fick göra som jag ville, eller behövde inte göra något alls, allt berodde på mig, hela människolivet, hela världen.

Riikka Pulkinen © Otava / Jouni Harala

Otava / Jouni Harala

© Otava / Jouni Harala.

© Otava / Jouni Harala.

© Otava / Jouni Harala.

Utgiven på Novellix 2012. Det är genialiskt skrivet, en aningen surrealistisk och med en fantastisk symbolik. Novellen får fem fittor av fem möjliga and I love It!

Otava / Jouni Harala

Otava / Jouni Harala

Farväl, mitt kvinnofängelse

När jag senast i veckan skulle köpa en tidskrift som enbart finns på välsorterade tidningskiosker råkade det slinka med en novell från Novellix. Det var Karolina Ramqvist, ”Farväl, mitt kvinnofängelse”.

Novellen utspelar sig på ett fängelse med kvinnliga interner.
VI VAR BARA FEM STYCKEN som hade fått kursen. Fem horor, mördare, och narkomaner som försökte blunda där vi satt bredvid varandra på de slitna vita plaststolar som ställts ut i en halvcirkel mitt i rummet. Före detta horor och före detta narkomaner, de flesta av oss – men mördare är man visst livet ut.

Smutsiga grågröna väggar med sprickor, galna Jenny som skiter på golvet och använder avföringen till att skriva på väggarna, hemliga ömsinta tecken i matsalen där alla interner har sin egen plats och sedan den andliga kursen som bara de fem fått tillåtelse att gå.

När det blev dags för Anas frigivning älskar de en sista gång i överslafen i den gemensamma cellen. Båda vet hur den andra skulle beröras på millimetern och med vilken rytm smekningarna skulle utföras.

Sedan minns Anita sin älskade Ana, det första samtalet, kyssen som allt började med. Frånvaron av våld och manlighet i hennes beröring. Hur hon räddat hennes liv när de andra internerna misshandlade henne.

Nu har hon istället välsignats av besök av ett gäng visa kvinnor som kommer med sina gåvor bestående av någon kabbe heroin.

Det är vackert, smutsigt, sorgligt och mycket berörande.

Den här novellen måste läsas, du hinner dessutom köpa den innan julafton, IRL eller som e-bok.

Novellix är ett förlag som ger ut noveller styckevis i fickformat, en novell per bok. Det finns både nyskrivet och gamla klassiker. Hitintill har de givit ut totalt 52 böcker, nu senast fyra noveller av Karolina Ramqvist, Elsa Billgren, Martina Montelius och Gun-Britt Sundström. De är som Pixiböcker för vuxna. Det fantastiska är dessutom att det är lätt att hitta dem inte bara i en bokhandeln utan även i tidningskiosker, på nätet, eller prenumerera på dem.