Berättelse om ett äktenskap

Kärlek är det sorgligaste som finns läser jag i en recension om boken som jag blev nyfiken på efter att den var nämnd på en dagstidnings kultursidor. Berättelse om ett äktenskap är en skönlitterär roman av Geir Gulliksen.

Foto © Baard Henriksen

Boken handlar om en kärleksrelation och ett äktenskap som vi från början får veta att är på väg att avslutas. Det blir en återblick på livet tillsammans för att försöka förstå var och när det gick fel. Som läsare vet vi hela hela tiden vet att personen kommer att bli lämnad vilket skapar ett speciellt perspektiv.

Det är också en roman om en heterosexuell relation som ärligt kämpar för att vara jämställd. Här jobbar pappan hemma och tar ett större ansvar för barnen. Vid ett tillfälle när de har sex tar han henne hårt och bestämt. Han drar isär hennes lår och och tränger in. Länge tyckte jag att detta gjorde henne alltför kvinnlig, eller det gjorde mig allt för manlig. Jag var så rädd för att bli en typisk och vanlig, alltid en man som bara vill ge sig själv enkel utlösning. 

Hon skär upp kalkonen på nyårsafton när de har gäster. För oss var det betydelsefullt att det var hon som skar den, om jag hade gjort det skulle vi ha varit en familj från 1950-talet sa vi, när vår äldste son frågade varför vi alltid gjorde på det sättet.

Det är en bok om den ohyggliga smärtan som det är att älska någon som länge älskat en tillbaka men en dag inte längre gör det.

Den som blir övergiven blir hjälplöst bunden till den som överger. Hon hade inte valt det själv. Hon skriker högt, hon skäller ut mig, hon gråter stilla och bittert. Hon kan inte sova. hon förmår inte sitta still, hon andas tungt. Hon tänker att hon vill dö. Eller hon vill fortsätta leva, men bara tillsammans med mig. Hon ringer till min nya kärlek och ropar i luren. Hon ringer till alla hon känner, hon pratar med alla, natt och dag, hon försöker prata sig fram till att förstå vad som har hänt, hur allt kunde vända så plötsligt och utan förvarning.

Ambitionen hos paret är det inget fel på, redan från början har de tänkt att inte bevaka varandra utan leva var sitt liv, hon med väninnor och han med någon enstaka vän. De ville vara varandras förtrogna och ha de mest intima samtalen med varandra tills hon berättar att hon är intresserad av en annan man. Hon är inte helt medveten om det själv till en början men han känner av det och läser signaler. Till slut registerar han hennes inre förändringar allt eftersom de uppstår, oberoende av vad hon väljer att berätta för honom. Hur lätt är det inte att identifiera sig med honom. När en partner på ett subtilt med tydligt sätt har börjat förändras och inte längre har den gemensamma relationen i fokus på samma sätt går det att förstå att något är på G.

Jag har blivit synsk, jag hittar tecken överallt och jag ser vad som händer med henne. svartsjukan fungerar på det sättet, den gör att jag kan se allt som sker, långt innan det sker. 

Hon vill inte ha fasta tider när hon behöver komma hem. Hon förstår inte varför han måste fråga om de fortfarande älskade varandra. Han försöker fnysa åt ordet otrohet och menar att det är under deras värdighet att använda sådan ord. Han menar att hon gärna får ligga med honom så länge hon inte slarvar med deras relation. Intellektet säger att hon måste få vara fri men rädslan, den ständigt närvarande stora rädslan hos honom går inte att tygla. Kärlek handlar om makt, och maktförhållandet skiftar alltid, även mellan två som lever tillsammans.

Viljan att släppa alla de gamla strukturerna som definierar de monogama kärleksrelationerna som norm väcker stark igenkänning samtidigt som det alltid är svårt att vara pionjär och prova ut stigar som få har gått på innan. Risken för felsteg är uppenbara.

I vår tid har den romantiska kärleken blivit det sätt på vilket man ska förverkliga sig själv och sitt liv på. Det innebär att en separation eller skilsmässa inte bara är ett personligt misslyckande utan kan även innebära ett identitetsras. Det innebär också en förlust av någon som en planerat att bli gammal tillsammans med och ibland försvinner en del av partnerns släkt och en del vänner.

Det är oerhört smärtsamt och vackert skildrat. Språket flyter och och likaså sexskildringarna, vilket inte är helt vanligt.

Det blir ett högt betyg på denna bok. Boken får fem skilsmässohandlingar av fem möjliga.

 

Parrelationer. Kärlek, intimitet och samlevnad i en brytningstid – ett boktips

Jag fick en bok rekommenderad av Adrian; Parrelationer. Kärlek, intimitet och samlevnad i en brytningstid av Anne Kyong Sook Östi. Jag är oerhört tacksam för detta tips. Den var synnerligen läsvärd och jag vill verkligen rekommendera alla socionomer, terapeuter, psykologer och andra som arbetar med människor eller är allmänt intresserade att läsa den.

Den romantiska litteraturen får oss att begära sentimentala känslor på samma sätt som porren fetischerar vissa kroppsdelar. Romantik erotiserar maktrelationer mellan könen och fungerar som en förförisk fälla. I de terapeutiska rummen hörs ekon från magiskt tänkande och romantisk symbolik.

Vi saknar begrepp som speglar komplexiteten i dagens samlevnadsformer. Knullkompisar. icke-sexuella samboförhållanden, fasta sexuella förbindelser med flera parter. Terapeuter behöver begrepp som omfattar sådana icke konventionella former av intimitet, vänskap, kärlek, sexualitet och föräldraskap. Kan vi lämna mörkrummet och gå ut i dagsljuset? Vi kan dock inte välja levnadssätt som vi stod i delikatessbutiken eller resebutiken. Att välja alternativt ifråga om intimitet innebär ofta en stor ambivalens. Det är inga enkla val. Mångtydiga former ger utrymme för osäkerhet, risk, känsla av att sugas med i en stark kulturell ström. Vi lever i en gränszon där social förändring, hopp och desperation, smärta och frihet möts. Dessa rum inrymmer längtan efter att ha få ha sex med en bestämd person, rätten att inte vilja ha sex i ett förhållande, rätten att vilja ha sex med mer än en person, rätten att vilja ha sex med en monogam partner och veta att det är ömsesidigt och rätten att betrakta kärlek som hårt arbete, en övning i dygd eller väntan på något helt annat.

Gränser handlar om att definiera vilka som är innanför och vilka som är utanför. Det är skönt att vara innanför. Vi finner inte så många mormoner, svartrockare eller transvestiter bland socialkontoren. Det behövs terapeuter som behöver mellanformer där människor som har det svårt får vila lite. Det behövs rum där där gamla diskurser som är för trånga och begränsade inte är välkomna.

Allt som skrivits ovan kommer från boken. Parrelationer- Kärlek, intimitet och samlevnad i en brytningstid. av Anne Kyong Sook Öfsti.Visst är citat och vissa rader är tolkningar.

Jag önskar att jag haft denna bok när jag arbetade som kurator med familjer, Jag önskar att familjerådgivare och terapeuter jag mött hade präglats mycket mer av detta sätt att reflektera. Jag önskar att jag hade haft kraften att ifrågasätta de osynliga manus som stod i bokhyllan hos familjerådgivare och terapeuter.

Jag har haft personer i min närhet som definierats som make, älskarinna, bondage-relation, flickvän, sambo, särbo, nära vän, väninna, mer än vän. Nära relationer har omformulerats, några har krossats, andra har omförhandlats och det är inte sällan som det varit en smärtsam process. Mina barn som jag har fött har flera föräldrar/viktiga vuxna även om vi bara är två som står som biologiska förälder. En tid bodde en av barnen inte hos någon av de biologiska föräldrarna utan hos en emotionell förälder utifrån eget val. Även jag har flera föräldrar där en av de viktigaste inte var min biologiska mamma eller pappa utan min farmor.

Mitt liv har inte alltid varit enligt normen och är fortfarande inte men när relationer blir svåra att leva i och när livsmanuskriptet inte längre ger vägledning till framtiden då önskar jag att det fanns fler som tänkte mer utanför fyrkanten.