Dags att uppvärdera den slaka kukens status

Fick det senaste numret av Amelia där jag intervjuats och märker att det lagt en inte så rolig bild som illustration.

Varför alla dessa tragiska bilder på slaka kukar? När jag skrev ett examensarbete på en kurs i andrologi så gjorde jag en diskursanalys på Pfizers Viagrareklam och fann bland annat dessa symboliska bilder;

En snabb googling ger en rad mer eller mindre tragiska bilder över erektila svårigheter.

***

Modeskaparen Rick Owens, presenterade i sin höstkollektion 2015 plagg som visade de manliga modellernas slappa kukar. I papermag kunde vi läsa att Rick Owen sagt; Let’s consider a world where there’s no shame. /…/ ”Why did your parents teach you that your penis is ugly? All the most conservative or vehement reactions were: ‘How disgusting! Why would anyone want to show a shriveled up nutsack like that?’ And: ‘Why was it so small?

Photo by Francois Durand/Getty Images)

I det senaste avsnittet av STIL i Sveriges Radio P1 öppnar de gylfen och drar ner brallorna på män – för att ta en titt på hur man, inom modet, har paketerat penisen genom tiderna. I avsnittet intervjuas även Rick Owens och säger att kuken ofta kräver orimlig respekt och vördnad. Det var därför viktigt att modellerna inte skulle vara sexiga för då hade det varit den traditionella bilden av mannen.

***

Linnéa Claeson  skriver i en krönika i Aftonbladet;

Det är inte sex som står i fokus, det är makt. Mannens könsorgan nyttjas systematiskt för att trycka ner kvinnor och upprätthålla vår underordning. /…/ Feminister och HBTQ-kvinnor får ofta höra att de bara fått för lite kuk. Bilderna jag får skickas för att kränka mig som kvinna. De är ämnade att skrämma mig med ett underliggande hot om våldtäkt. 

Hon har rätt i att kuken blir ett vapenhot, det har jag också skrivit om tidigare. Men genom att acceptera bilden av den erigerade kuken som ett vapen upprätthåller vi också dess makt och reproducerar skräcken för densamma. Vi behöver uppvärdera den slaka kukens status. Den skräck som många män och andra penisbärare känner inför bristen på kontroll gör erektionen till en  bräcklig komponent i den sociala konstruktionen av manlighet. Frånvaro av erektion framhålls ofta inte sällan som en frånvaro av manlighet. 

***

Läser en nyutkommen bok om kukar, manhood the bare reality av Laura Dodsworth.

Laura Dodsworth har fotograferat kukar från 100 män och intervjuat dem om sitt förhållande till densamma. Det är 100 helt unika bilder.

Photograph: Laura Dodsworth

På varje foto ser du penis och testiklar, mage, händer och lår. I texten kan du läsa personens förhållandet till dessa kroppsdelar. Det som förvånade författaren allra mest under processen var att många fler män känner en skam eller ångest runt storlek, eller prestation. Det som verkligen rörde henne på djupet är hur mycket skam och otillräckligheten styrde olika mäns liv och leverne. Hon säger att många som blev retade som barn runt deras penis  aldrig återhämtade sig från det.

Boken är uppbyggd med bild och mannens egna berättelse om sin kuk. Här är män från olika delar av världen, icke-binära och transmän representerade.

I’ve spent my life feeling my penis is too small. For as long as I can remember, I’ve felt shame about it. I believe how I feel about my penis shaped my life, particularly up to my mid-20s. I’m doing this interview and photograph to help other men.

My teenage years were difficult: I’d look at other guys in the showers and feel ashamed and “less than”. I worried about it being too small to function. I went to an all-male school and then an all-male college. I didn’t have sex until I was 21. I wanted to before that, but every time I got close, I went, “Ah, she’s going to discover my penis is so small.” When I finally had sex, it was with someone I felt very close to and trusted, and I was relaxed about it.

I looked at penile enlargement and thought it was a waste of time. The journey for me was accepting my body. If I’d had a larger penis, I think I would have moved in the world of men with more confidence. You see men stroll through the showers and gym, all confident and “Look at me”, and I’m in the corner with a towel. I’m successful in my life, so I don’t think a small penis has held me back. I’m a business leader, I perform on stage. It is more of an inner wound, and has served me by giving me humility. 

Size has never been a factor with partners. In fact, it’s been the other way round. A couple of partners have said they like my size, because it doesn’t hurt. Close female friends have told me large penises have been intimidating or painful.

I was born in a female body, but never felt I was a girl, from at least the age of three. When I reached puberty, it started to dawn on me that I was different. I didn’t feel comfortable in this body.

Sexuality felt massive, loaded with shame, because at my all-girls school, if you were a lesbian, that’s it, you’d be bullied. The problem was, I didn’t think I was a lesbian, anyway. I was attracted to women, but I felt like a guy.

I changed my gender when I was 26. I was treated as male in public by the time I was 28. I noticed changes, certainly in the business world. When I was female and in the company of men, I was treated as “less than”, inferior, stereotyped. As soon as I was perceived as being male, men would assume that I was the one in charge. Always. I’m a small guy in height, so I was surprised to feel that power, and actually didn’t know what to do with it.

When I started taking hormones, I felt a complete mix of fear and excitement. Then I started getting facial hair, which was wonderful.

During the process, you focus on the new things, exciting changes. But then it’s not enough, and you want more. Getting rid of my breasts was fantastic. I spent nine years researching surgery to create a penis. I went all round Europe, because in the UK people were having real problems – the only stories I ever heard were bad. So I travelled around Europe and met other trans men. I finally settled on surgeons in Belgium.

“Why the hell am I going to go through nine hours of surgery, when that’s all I’m going to get?” I thought I might as well get something of a decent size. So I had a thigh phalloplasty. The surgeons take a couple of nerves from the arm and the inner thigh to hook up to the clitoral nerve to give you the erotic sensation. The nerves are still growing and changing. It won’t be the same as a penis, but it is amazing.

I can still orgasm, but it’s different, it takes a bit longer. I can have an erection for as long as I want, because it’s a mechanical pump. I still have a lot of issues around using the penis. I haven’t had a relationship that would allow me to build up the confidence, but I have been a little bit experimental. I climaxed with one woman.

I’ve also experienced lots of unhealthy rejections. I’ve just had enough. I hope for love. I want to be desired.

 

 

 

 

 

 

Japansk penisfestival och åtalad japansk fittaktivist

En av mina söner har nyligen kommit hem från Tokyo där han varit tillsammans med sin kusin.

Han bevistade bland annat Penisfestivalen, Kanamara Matsuri, vid Kanayama Shrine i Kawasaki, strax söder om Tokyo. Den äger rum första söndagen i april varje år. Kanamara betyder ”järnkuk”, och i det lokala templet finns en gigantisk  erigerad svartmålad penis i järn. Jag har fått låna några bilder från honom för att kunna beskriva denna fascinerande högtid.

En av aktiviteterna är att rida på stora träfallos.

Lägg märke till den penisdekorerade sjalen.

Penisen är det centrala temat för detta evenemang vilket återspeglas i illustrationer, godis, snidade grönsaker, dekorationer, och en parad.

Lägg märke till penisglassen som en av personerna håller i handen.

Festivalen bygger på en legenden om en skarptandad demon ( vagina dentata ) som gömde sig inne i slidan på en ung kvinna och av svartsjuka bet av penisen hennes make på deras bröllopsnatt. Kvinnan försökte senare gifta om sig med en ny man och historien upprepade sig och ytterligare en man blev kastrerad. Kvinnan sökte därefter hjälp hos en smed, som skapade en järnkuk. När kvinnan förde in denna i slidan gick demonens tänder sönder. Efter denna sägen heter festivalen således järnkuksfestivalen och  (か な ま ら 祭 り) hålls varje vår. En del menar att demonen i själva verket är en symbol för syfilis.

Under festivaldagen bärs ett litet minitempel, ett sk o-mikoshi, med en kraftigt erigerad och knallrosa penis på gatorna kring templet. Evenemanget har på senare år dragit till sig stora mängder utländska besökare och min son uppskattade att de utländska besökarna var fler än de som lokalt firade seden.

Jag fick en liten fin souvenir av honom, en liten bambuträpenis med en liten pingla på. Det fascinerande var innanmätet som precis ser ut som svällkroppsvävnad…

Det manliga könsorganet hyllas och det finns penisdräkter, penisstatyer, penisglass och penisgodis men någon vecka senare (i onsdags) åtalades den japanska konstnären Megumi Igarashi i Tokyo för att ha avbildat sitt eget könsorgan i form av en kajak. Här kan du läsa om processen om du kan bortse från en del nedvärderande ord.

Hon är en japansk skulptör och mangakonstnär som har fått internationell uppmärksamhet för sitt arbete med kvinnliga könsorgan. Hon ser sitt uppdrag att avmystifiera kvinnliga genitalier i Japan, där det enligt henne , är alltför dolda.  Svenska Dagbladet beskriver att rättegången mot Igarashi inleddes i onsdags. Hon kallar sig Rokudenashiko (ungefär: ”Den värdelösa flickan”). Igarashi greps i juli i fjol efter att ha delat ut underlag för 3D-modeller av sin vagina i utbyte mot finansiering av kajak-projektet. Hon släpptes senare efter en massiv kampanj för hennes rätt att uttrycka sig fritt, men greps igen i december och åtalades för obscenitet. Hon riskerar nu som mest två års fängelse och 180 000 kronor i böter för att ha ”distribuerat obscena objekt”.

Min underbara son hade även med sig en ljuvlig nyckelring med en järnfitta samt

en japansk bestseller, boken A Female Doctor´s Prescription Really Satisfying Sex.

TACK älskade Robin!

Idealet med en kuk som är ”two feet long, made of steel and lasts all night”

En gång i tiden läste jag teologi och skulle bli präst. Jag avslutade hela utbildningen men ställdes inför ett val att antingen gå in i en dokusåpa eller söka en prästtjänst. Jag valde dokusåpan och har aldrig ångrat mig. Under mina teologistudier fördjupade jag mig etik. Idag när jag läste en tweet från C-M Edenborg

kom jag genast att tänka på några tankar från en av mina favoritförfattare under utbildningen, James B Nelson, Professor Emeritus of Christian Ethics. I  boken The Intimate Connection: Male Sexuality, Masculine Spirituality ställer han frågan; Vad är den andliga meningen med de manliga genitalierna? och menar att det finns en gentialiefixering av sexuella känslor och en Pinocchio-liknande effekt uppstår då ett organ upplever sexuella känslor under tiden resten av kroppen är betryckt. Han pekar på hur många feminister bejakat den biologiska kroppen och dess förmåga under tiden män glömt sin egen biologi.

Han gör en analys som bygger på skillnaden mellan fallos – den erigerade penisen och penis – utan erektion och visar att män har en tendens att undervärdera penisen och övervärdera fallosen. Det patriarkala tänkandet har lärt att värdesätta större som bättre och fallosen blir emblemet för maskulinitet och symbolen för den sanna manligheten.

Minns att jag för ett antal månader sedan tittade på ett sexprogram i tv där en kvinnlig panel satt och pratade föraktfullt om kukar på ett nedvärderande sätt. Precis som både kvinnor och män upprätthåller de patriarkala strukturerna så sker samma sak med förstärkningen av den fallocentriska kulturen. Jag är fittaktivist men mot alla former av förtryck mot våra genitalier oavsett konstruktion.

Det manliga idealet är en fallos ”two feet long, made of steel and lasts all night”

En fallos som kan hantera multipla orgasmer eller partners utan att slakna. Idealet är att beröra utan att bli berörd. I kontrast till detta pekar Nelson på mannen som bejakar hela sin sexualitet och vet att både fallos och penis är ett. De är olika men har oberoende kvalitéer av den manliga verkligheten. Var och en på samma stund som den andra. Nelsons slutsats är att män bör bejaka sin manlighet och dess representation genom både penis och fallos. Penis och fallos skall få bli ett och ingen kan konkurrera om äran att vara mannen.

Den ständiga fokuseringen på den erigerade kuken bidrar till att samlag är den sexuella akten, allt annat är förspel eller inte riktigt sex. Män med bristande erektionsförmåga stigmatiseras. Penetration inte alltid är njutningsfyllt och många sexuella aktiviteter inte är beroende av en erigerad penis men vår kultur föraktar sexuella relationer vilka utesluter samlag. Detta drabbar i hög grad homosexuella, äldre och personer med någon form av funktionsnedsättning.

#blogg100, dag 58.