Inlägg märkta ‘Peter-Alexander den Store’

En fin ambition som mest väcker tveksamhet är mitt samlade omdöme runt boken Snaskgubben. Författaren Nina Ljungberg har velat skriva en bok om så kallade fula gubbar.

Redan titeln är problematisk, Snaskgubben – en bok för alla barn som inte tänker låta sig luras. Precis som om det vore ett val. I boken står att de flesta vuxna som vill ge barnet godis faktiskt är vänliga och snälla men att man skall akta sig för de som luras och att det är svårt att se skillnaden.

Författaren Nina Ljungberg;

”Jag har länge saknat ett material för att underlätta samtal om fula gubbar. Och när jag pratade med olika pedagoger fick jag bristen bekräftad. Då bestämde jag mig. Med yrkesbakgrund som socionom, vidareutbildning inom sexologi och journalistik men framförallt som tvåbarnsmamma var det dags att ta tag i det. Jag skulle skriva en bok som varken skrämde eller skojade bort allvaret och göra en text som fungerade lika bra som pedagogiskt hjälpmedel inom skola/omsorg som att läsas hemma med mamma eller pappa. Nu hoppas jag att Snaskgubben, trots sitt känsliga ämne, blir en stunds trevlig läsning där du som vuxen får inblick i hur barnet resonerar och där barnet får chans att reflektera om vad som kan hända – innan det händer.”

Snaskgubben_press

När barnet i boken blir iväglurad av snaskgubben Per som vill att denne skall ta på hans snopp så sparkar barnet mannen mellan benen och skäller ut honom. Helt plötsligt blir barnet som en vuxen som skrikande uppfostrar snaskgubben om att man inte får lura barn. Sedan springer barnet hem. Hemma börjar mamma gråta medan barnet förklarar att det är tuff. När Per en lång tid efteråt kommer tillbaka så bestämmer barnen sig för att sätta skräck i mannen genom att omringa honom och dansa en ringdans samtidigt som de skrek Per är knäpp i knoppen, för han vill visa snoppen. Han försöker lura barn. Trots att han är stora karl´n. Ingen av barnen var rädda och Per ser bara skräckslagen ut och vågar inte röra sig. Snaskgubbar skrumpnar ihop och blir till ingenting när de tappar sin makt att lura barn.

Jag älskar sagor som innehåller metaforer och övernaturliga krafter men här blandas krass socialrealism med fantasikrafter på ett sätt som snarare blir destruktivt än konstruktivt.

I boken finns frågor som en vuxen skall diskutera med barnen men alla frågor känns inte alls adekvata och passar språkligt inte heller ihop med de barnsliga bilderna.

Något mer som är bekymmersamt är att när det gäller små barn så kommer ofta förövaren från den närmaste familjen eller i  familjenätverket. Det är ingen främmande snusk eller snaskgubbe utan istället någon man känner väl och till vilken barnet har en relation och beroendeställning till. När det kommer till lite äldre barn kan förövaren finnas utanför det allra närmsta nätverket men är oftast någon som barnet känner, en lärare, en tränare, en scoutledare eller någon som man lärt känna via nätet. Ungdomar är i hälften av alla fall utsatta av andra ungdomar under 18 år. Det är klart att det är lättare att skriva om snask/snuskgubbar än att förövaren kan vara en närstående.

Till sist skall vi lova att inte låta någon snaskgubbe lura oss. Det är lika korkat som att jag som vuxen skulle lova att aldrig bli våldtagen.

Rekommenderar istället att ni tittar på någon av dessa böcker Vilda säger NEJ! eller Peter-Alexander den store om ni vill prata med barn om övergrepp.

#blogg100, dag 45.

I ett inlägg om normkritik i barnböcker från 9 augusti så skrev jag om ett barnboksseminarium, Upproriska böcker – normbryteri i barnboksvärlden.  Hanna-Karin Grensman var den medverkande författaren som deltog utifrån ett lite annat perspektiv än de andra. Om de andra författarna hade  en intersektionell ansats i barnböckerna så fokuserade Grensman på barn utsatta för övergrepp. Hon berättade att vuxna häpnade och gav henne beröm för hennes mod att skriva om övergrepp men tyckte att det var långt ifrån självklart att barn skulle få höra en bok om ett övergrepp.

Boken hon skrivit heter Peter-Alexander den store och är utgiven på Argument förlag. Den är ett charmigt porträtt av en liten kille som bor med mamma och pappa, älskar att spela fotboll och har Jens som barnvakt när mamma och pappa skall göra vuxensaker. Jens är mer som som en bästis eller som Peter-Alexander den store tänker i smyg, en storebror. De har jättekul tillsammans, spelar fotboll och leker sjörövare men en dag händer något när de skall bada ihop som inte känns bra för Peter-Alexander den store. Han får bryderier för han har tummat på och lovat Jens tystnad. Mamma berättar dock att man alltid får berätta alla hemligheter för en vuxen även om man lovat att inget säga. Det funderar han över och bestämmer sig för att berätta vad som hänt.
9789173151979

Boken förmedlar det viktigaste budskapet som barn behöver för att förebygga övergrepp, ingen får ta på din kropp om du inte vill det, inte ens mamma eller pappa. Dessutom får barn som hör denna berättelse veta att det alltid är okej att berätta hemligheter för en vuxen även om en tummat och lovat tystnad.

Grensman beskriver övergreppet mycket luddigt och det är fantastiskt bra då barn själva kan associera fritt över vad som hänt. De kommer att dra slutsatser utifrån sina egna erfarenheter.

Till boken finns också ett häfte om Att prata med barn om sexuella övergrepp. Jag gav förslag till Stockholms Stadsbibliotek att köpa in denna bok vilket de beviljat så den kommer jag att läsa så fort den finns tillgänglig.

9789173151955

Mina invändningar är bokens normativitet, det vita heterosexuella paret med sonen som spelar fotboll och kör bilbana. När föräldrarna är på väg till en fest får Peter-Alexander den store  förmaningar av pappa att han skall sköta sig och mamma lovar något gott hem. Vi får inte veta något om Jens utseende men när den nya barnvakten Malin kommer så beskrivs hon med ljust hår och bruna ögon, precis som en ängel. Därför är det väldigt befriande att hon faktiskt är duktig på fotboll och kan leka sjörövare.

Sammanfattningsvis så är detta en viktig barnbok med ett budskap som alla barn behöver få höra, oavsett om de blivit utsatt eller inte, då den förmedlar kunskapen om att alla oavsett ålder måste själva få bestämma över sin kropp.

Tänk på att aldrig tjata på barn om att de skall krama moster Eva som tack för födelsedagspresenten, morfar och morfar när de varit på besök eller en jämnårig kompis. Barn måste själva få avgöra vem och vilka de vill krama och pussa – en av de viktigaste sakerna för att förebygga övergrepp.

När jag skrivit detta inlägg fick denna respons från en vän på Facebook, jag minns från min barndom att tanter som ”ville ha en kram” var mycket läbbigare än den fulagubben på cykel som ville vi skulle följa med honom hem. 

Det går inte nog att betona vikten av att respektera barns integritet och att känslan av allt från icke respekt till övergrepp kan komma från både män och kvinnor.