Lyssna på Emma, hon har något viktigt att säga

Läser i min vän RosenqvistEmmasblogg. Hon har skrivit ett inlägg om något mycket viktigt, nämligen gränssättning. Hon berättar att när hon arbetade som eskort, så var hennes kunder generellt bra på att respektera hennes gränser. Då ska vi komma ihåg att hon är en person som är stark och inte hyste några problem med att säga nej. Hon lyfter det faktum att möjligheten att faktiskt kunna säga nej är jätteviktigt i livet och specifikt som sexarbetare är detta en förutsättning för att inte råka illa ut.

Emma skriver, märkte jag att de började tjata utan att ta till sig mina nej eller förklaringar till varför jag inte gjorde vissa saker så träffade jag inte dem. Med motiveringen att ”respekterar du inte mina gränser över telefon så tror jag inte att du kommer göra det när vi ses, därför vill jag inte träffa dig”. Det är inte fel att fråga, men det är fel att tjata. Det är när man tjatar och inte respekterar ett nej som man tänjer på gränserna. När jag jobbade så hade jag en lista på vad jag gjorde och inte gjorde sexuellt, kunderna fick acceptera listan om de vill träffa mig, det var take it or leave it! Sedan frågor hon sig hur ofta man har en lista privat? Många har inte funderat och tagit ställning till vad de vill göra sexuellt eller inte. Som eskort blev träffarna med kunderna tydliga affärsuppgörelser. Att diskutera vad man gjorde sexuellt och inte var en stor del av arbetet. Men hur ofta diskuterar par, eller one night stands vad de gillar i sängen eller vad de inte gillar?

Emma säger att hon tror inte att hennes och andras kunder ser tjat som om de tänjer på gränserna utan tänker att eskorten inte ”måste” göra något som den inte vill. Genom att säga ”då kanske jag träffar någon annan istället” så sätter de ändå eskorten i en situation där hon eller han kanske går med på att göra något som den egentligen inte vill. Lägg därtill om någon har dåligt med pengar,  svårt för att säga nej, inte vet sitt eget värde så är det lätt att bli utnyttjad. Detta gäller självklart inte bara i sexarbetet utan även privat.

Till slut lyfter hon fram att de flesta kunderna inte tjatade när hon sade nej, utan majoriteten sa okej, då gör vi inte det och lägger till; Som sagt så har det varit fler killar som har försökt tänja på mina gränser privat än vad mina kunder försökte göra.

I vår studie Osynliga Synliga Aktörer, om hbt-personer som säljer och köper sexuella tjänster såg vi ett mycket tydligt samband mellan förmågan till gränssättning och hur man mår i sitt sexsäljande. Det är mycket påtagligt att förmågan att sätta gränser och sedan kunna upprätthålla dessa är en klart salutogen faktor. I intervjuerna frågade vi våra informanter om olika former av gränssättningar. Det kan handla om att en person som säljer sex har satt upp regler/gränser kring vilka sexuella praktiker som denne är beredd att utföra med köpare, om ersättning har någon betydelse för vilka sexuella praktiker som erbjuds (förhandlar kunderna exempelvis om sexuella praktiker som säljaren vanligtvis inte utför?), om de har några strategier när det gäller att öka sin personsäkerhet inför/i sina möten med personer som ger ersättning för sex. Strategier kan till exempel vara att använda kondom, att ha telefonen nära till hands eller att ses i säljarens egna hem. I intervjuerna framkommer även gränser vad gäller särskiljandet mellan betald och icke-betald sex. Det kan vara att vissa sexuella handlingar har man endast i relationer där ingen ersättning förekommer, exempelvis inom ett mer långvarigt förhållande eller tillfälliga sexuella relationer. Vi kan hos våra informanter se vikten av att sätta och vidmakthålla gränser inom sexsäljandet för att må bra, psykiskt som fysiskt. För en del innebär det att en överenskommelse med tydliga regler skapar en känsla av att det som händer när man säljer sex är skilt från det övriga livet. Med tydliga gränser så skapas en ”bubbla” som går att kliva in i för en stund. Många bestämmer själva vilka villkor som ska gälla för mötet, vilket kan vara ett sätt att skapa en känsla av trygghet.

Personer som säljer sexuella tjänster är en mycket heterogen grupp med skilda erfarenheter. Många olika omständigheter har betydelse. Petra Östergren har identifierat en rad faktorer som påverkar. En av frågorna som hon tycker att är viktig att titta på är vilka motiv ligger bakom? Sexuell nyfikenhet eller spänning? Ekonomiska svårigheter? Pengar till droger? Är det ett heltidsarbete eller något som sker sporadiskt? Sker det under direkt eller indirekt tvång? Finns det självdestruktiva skäl bakom? Vilken förmåga finns till gränssättning?

Under flera intervjuer exemplifieras hur sexuella gränser har flyttats för informanter då de efter ett flertal sexuella överträdelser internaliserat en bild av sig själva som innebär att de uteslutande är till för att tillfredsställa andra. I analysen framkommer exempel från några informanter på hur de normaliserat handlingar som de först funnit helt oacceptabla. För vissa informanter har gränserna förskjutits snabbt till den grad att de helt har försvunnit: Det handlade ju inte om mig överhuvudtaget… det handlade bara om dem. Så jag ville inte ens njuta av det. Jag stod alltid bara ut med det.

I: Okej. Gick du med på allt de ville göra, eller hade du någon gräns?

Jag hade inga gränser alls, faktiskt.

Exempel finns där informanter tycks lägga en del av skulden för sexuella överträdelser på den som blir utsatt.

En faktor som kan påverka möjligheten till gränssättning negativt är alkohol och droger, något som exemplifierats ett fåtal gånger i materialet. En informant berättar hur han slutligen satte gränser mot den man som gav honom ersättning i form av droger genom att vägra ha sex med honom längre. Mannen fortsatte att tillhandahålla droger till informanten, som ibland då han var påverkad fick den gräns som han hade satt – att inte ha sex med mannen – överskriden. Han ville ju ha mig på det sättet, men jag hade ju satt den gränsen att det går inte. Så det enda vi gjorde det var att knarka ihop. Så att det slutade ju så där. Men sen då när man var drogad så var ju han på mig utan att jag ville. Jag var ju helt borta då. Och ja… så att man har ju blivit våldtagen känner jag. Informantens sexuella gränser var möjliga att överträda när han var drogpåverkad, vilket den man som tillhandahöll drogerna utnyttjade. Informanten benämner mycket riktigt det sex som genomfördes när han på grund av drogpåverkan befann sig i hjälplöst tillstånd som våldtäkt, och han tycks i efterhand uppleva de sexuella övergrepp som han varit utsatt för som psykiskt plågsamma.

I materialet har ett flertal olika perspektiv på och möjlighet till gränssättning framkommit, vilka alla tyder på att gränssättning är något som man kan behöva lära sig. Faktorer som försvårar gränssättning är låg självkänsla och att inte känna att man har möjlighet eller förmåga att må bra eller sätta gränser. Faktorer som bidrar positivt till gränssättning är en positiv självbild och syn på sitt eget värde samt upplevelsen att man har möjlighet att påverka den situation som man befinner sig i. Detta är ett otroligt viktigt ämne och fungerar på ett liknande sätt oavsett om en har sex mot ersättning eller inte. Respekt mot andras gränser är fundamentalt viktigt!

#blogg100, dag 25.

 

Panelsamtal om sexköpslagen

Idag var jag på RFSU och satt med i en panel tillsammans med Pye Jakobsson från Rose Alliance & Hiv Sverige, Anna Skarhed, utredaren av utvärderingen av förbudet mot köp av sexuell tjänst, 1999-2008 (SOU 2010:49), och Patrik Cederlöf, nationell samordnare vid Länsstyrelsen i Stockholms län. Jag deltog från RFSL och som projektledare för Osynliga Synliga Aktörer – Hbt-personer med erfarenhet av att sälja och/eller köpa sexuella tjänster, ett uppdrag från Jämställdhets och Integrationsdepartementet tilllika åtgärd 33 i regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel.

Patrik Cederlöf utgick i sin analys utifrån trafficking där han möter många utsatta kvinnor från olika europeiska länder. Dessa tillhör ofta en minoritetsgrupp och det är inte alltid lätt att avgöra vad som är frivilligt och icke frivilligt när det handlar om oerhört utsatta och problematiska hemförhållanden. Detta visar att sexsäljande kan var ett frivilligt ofrivilligt val utifrån en ekonomisk nödsituation vilket naturligtvis inte går att lösa genom sexköpslagen utan där måste en annan politisk vilja till.

En av de viktigaste redskapen att förstå sex mot ersättning har jag lärt mig av Petra Östergren. Även i denna panel hamnade vi i detta dike emellanåt när vi inte klargör vilket form av sexsäljande som vi avser.

Det var mycket intressant att Anna Skarhed gav mig rätt i att det var ett misslyckande att män inte inkluderades i större utsträckning i utvärderingen av sexköpslagen men hävdade att de då inte fanns forskning att tillgå vilket är en sanning med viss modifikation. I det över 300 sidor långa betänkandet ägnas bara 24 rader åt manlig samkönad sexhandel och om transpersoner sägs ingenting, utöver att begreppet nämns i samma stycke. Lagen är sprungen ur Kvinnofridspropositionen och prostitution sågs som en del av mäns våld mot kvinnor och som ett uttryck för bristande jämställdhet mellan könen. Mycket av forskningen kring sex mot ersättning har sedan dess utgått från att de samhälleliga strukturer som antas göra män till förövare och kvinnor till utsatta och offer. Detta bygger på en mycket essentiell syn på kvinnor och mäns sexualitet. Anna Due har sammanfattat detta i en mycket intressant tabell;
Anna Skarhed gjorde också i dagens panel ett särskiljande mellan trafficking som innebär bland annat tvång, utnyttjande och exploatering av personers utsatta levnadssituation och sexuella handlingar mellan två eller flera samtyckande parter. Detta är tvärtemot utredningens utgångspunkt som menar att det inte är relevant att skilja mellan frivillig och ofrivillig prostitution. Ändå var Skarhed resonerande och öppen inför många frågeställningar men landade märkligt nog i en ensidig analys av sexköpslagens förträfflighet när det gällde att diskutera lagen vara eller icke vara.

Eftersom utvärderingen var undermåligt utförd avseende forskningsmetodik så innebär detta faktiskt att det inte går att dra några slutsatser utifrån denna utredning och det enda raka vore att tillsätta en ny opartisk utredning där det inte på förhand är beslutat vad resultatet skall komma att bli. I en sådan utredning måste naturligtvis även sexarbetares röster bli hörda. RFSU hade bjudit en representant för Rose Alliance vilket borde vara en självklarhet i dessa diskussioner. Det är det dock inte! I utvärderingen kan vi läsa att arbetet bland annat ”ska utgå från de utsattas behov och situation”.  Personer som har erfarenhet av sexarbete ”uppger att kriminaliseringen förstärkt det sociala stigma det innebär att sälja sex / … / att de valt att prostituera sig och upplever sig inte vara ofrivilligt utsatta för något.” samt att ”även om det inte är förbjudet att sälja sex upplever de sig vara jagade av polisen” och att ”de upplever sig vara omyndigförklarade i och med att deras handlingar tolereras men deras vilja och val inte respekteras.” De menar även att det går att särskilja mellan ofrivillig och frivillig prostitution. Trots utgångspunkten att se till de ”utnyttjades” situation och behov anses kriminaliseringens negativa effekter vara positiva på grund av utredningens utgångspunkter. Knappast ett respektfullt sätt att ta till vara på åsikter från personer i målgruppen.

#blogg100, dag 73.