Inlägg märkta ‘Preventell’

De senaste två månaderna har jag rekommenderat tre olika personer att söka hjälp på Preventells hjälplinje. Det har varit olika personer med mycket skild problematik. Gemensamt har de erfarenheter av sexuella uttryck som är destruktiva för dem själva eller för någon/några i deras närhet. Något mer som de har gemensamt är skammen, skulden och rädslan för att söka hjälp. Nej, jag skulle inte hänvisat dem till deras lokala vårdcentral eller närmaste socialtjänstkontor. Varför inte? Jo på grund av kompetensen i dessa frågor är skrämmande låg, moralismen är utbredd och fördomarna många. Jag har däremot en stor tilltro och förtroende för Preventell och dess personal.

Orkar du? Vill du öka din kunskap och få en inblick i hur det kan vara att kämpa med en sexualitet som är oönskad men ändå en integrerad del i en själv? Klicka då på länken och läs; You’re 16. You’re a Pedophile. You Don’t Want to Hurt Anyone. What Do You Do Now? skriven av Luke Malone och illustrerad av Simon Prades, publicerad i tidskriften Matter.

1*vbyKptgejTa1fqkpoMoY-Q

Människor som har pedofila tändningsmönster är tonåringar och vuxna, människor och individer med intressen, familj och vänner. Många kämpar hårt men vågar aldrig prata om det i rädsla för att mötas med en total oförståelse och hat.
Jag har översatt slutet av historien;
 Det är en del av det som definierar mig. Du vet, en liten del av pusslet, sade han. En del av mig är en pedofil, men det är inte allt jag är. Jag är också, tror jag, en mycket anständigt människa på många andra sätt. Jag är definitivt en mycket omtänksam person … Jag har hobbies, jag har intressen, jag har studier, och saker som alla tillsammans definierar vem jag är.

När jag för några dagar hade ett ärende till hemsidan Ecpat som arbetar mot barnsexhandel uppmärksammade jag en rubrik; Är du orolig över dina egna eller någon närståendes tankar eller handlingar? med följande text: Om dina egna eller någon närståendes tankar eller beteende gällande barn oroar dig kan du kontakta PrevenTell på 020-66 77 88. Det är en nationell hjälplinje vid Karolinska sjukhuset i Huddinge, där du kan prata anonymt med erfarna rådgivare. Läs mer på www.preventell.se.

Jag tror att det är helt rätt väg att gå, att uppmana och erbjuda hjälp till människor med tändningsmönster riktat mot barn. Preventell har dessutom nått ett hundratal män och ett antal kvinnor som är orolig för att de skall kunna begå övergrepp mot barn genom telefonkontakt.

Skärmavbild 2014-03-21 kl. 21.21.08

Vid flera tillfällen har jag skrivit om PrevenTell här på bloggen då personer som har pedofila sexuella begär stigmatiseras hårdast av alla i vårt samhälle, detta oavsett om personen lever ut sina begär eller inte. Konsekvensen blir att många bär ett självstigma som är enormt och lider fruktansvärt mycket av detta. Det finns en stor fara  med denna demonisering och många hävdar att det kan få en precis motsatt effekt. Människor vågar inte söka hjälp utan vänder sina känslor till ett självstigma och föraktar sig själva djupt. Därför behövs PrevenTell där människor anonymt kan höra av sig till personer som är utbildade och kunniga i samtal runt precis dessa frågor. De besitter dessutom en kompetens att motivera till behandling och därefter hänvisa till insatser eller ta emot på den egna mottagningen

I dagens DN kan vi läsa att PrevenTell nu är nedläggningshotat då pengarna som regeringen anslagit till projektet tar slut vid årsskiftet. En av de viktiga strategiska nationella möjligheterna till att förebygga sexuella övergrepp och sexuellt våld är att erbjuda hjälp och stöd till personer som själva är oroliga för sina tankar runt sexuellt våld och övergrepp.

Det finns därför ett stort behov av att säkerställa en långsiktig finansering av hjälplinjen PrevenTell. Detta är en av många mycket viktig politiska frågor inför valet.

#blogg100, dag 21

Det är inte straffbart med fantasier, där är alla tankar friar och vi kan ta ut svängarna hur mycket vi vill. Sexuella fantasier är en viktig del av vår sexualitet. Alla har rätt till sina egna sexuella fantasier.

Stopp!

Tycker vi sexologer så, när vi blir klämda på pulsen? Är vi verkligen beredda att stå upp för alla människors rätt till sin sexualitet så länge det inte skadar någon annan?

Tommi Paalanen började sin föreläsning med att nämna ett antal principprogram som handlar om sexualitet.

Sexual freedom, Autonomy, Pleasure (WHO)

Express sexuality freely and Enjoy sexuality (IPPF)

Pursue satisfying, safe and pleasurable sexual life (WHO)

Full enjoyment of freedom of opinion and expression (Yogyakarta principles)

Alla människor har sexuella rättigheter. En person med pedofila tändningsmönster är också en människa. Hur kan den personens sexuella rättigheter ta tillvaras, frågar Tommi Paalanen.

Personer som har pedofila sexuella begär stigmatiseras i vårt samhälle mer än kanske någon annan grupp, detta oavsett om personen lever ut sina begär eller inte. Konsekvensen blir att många bär ett självstigma som är enormt och lider fruktansvärt mycket av detta.

Paalanen menar att det måste finnas en åtskillnad mellan sexuella preferenser och att leva ut dem. Det måste vara möjligt att leva ut dessa genom ”non harmful realisation” som exempelvis;

Fantasier

Fiktion i form av berättelser, serier och animerade bilder

Bilder som är icke-pornografiska och videos

Rollspel

Sexdockor

Skärmavbild 2013-09-22 kl. 21.25.15

Paalanen är kritisk mot förslag som kommer att utvidga omfattningen av vad som benämns som barnporr och att fler domar kommer i dessa fall. Det är omöjligt att här inte reflektera runt domarna i Sverige runt mangabilderna.

Han menar att detta mer är ett sätt att samla politisk goodwill än att  hysa verklig omsorg om barn.

Det finns inte heller några bevis på att detta verkligen har någon form av preventiv funktion. Forskning och terapeuter menar istället att det rakt motsatta är den mest framgångsrika vägen.

Skärmavbild 2013-09-22 kl. 17.24.14 Skärmavbild 2013-09-22 kl. 17.24.00 Skärmavbild 2013-09-22 kl. 17.23.50 Skärmavbild 2013-09-22 kl. 17.24.23 Skärmavbild 2013-09-22 kl. 17.23.41 Skärmavbild 2013-09-22 kl. 17.24.31

Föreslagna EU-direktiv kriminaliserar sexuella fantasier och inskränker sexuella rättigheter. Sannolikt hämmar detta även preventionsarbetet.

En mildare väg öppnar snarare upp för att människor lättare söker hjälp och frigör resurser säger Paalanen.

Ni som arbetar med sexologisk rådgivning, gå tillbaka till punkt 1 på den svarta rutan. PLISSIT handlar om acceptans och tillstånd för att prata om även svåra frågor.

Det finns personer som aldrig förgripit sig mot något barn men som har pedofila upplevelser och känslor. De kan aldrig prata med någon runt detta för i vårt samhälle är de monster. Annars sunt resonerande personer ropar plötsligt på dödstraff och är själva beredda att agera med våld, något som i alla andra sammanhang skulle ses som totalt förkastligt. Jag har länge hävdat faran i denna demonisering och hävdar att den får motsatt effekt. Människor vågar inte söka hjälp utan vänder sina känslor till ett självstigma och föraktar sig själva djupt. När telefonlinjen Preventell-hjälplinjen för oönskad sexualitet öppnade blev jag mycket glad och sökte jobb där, ett jobb jag fick men valde att stanna kvar på RFSL.

Handen på hjärtat- har alla människor samma värde?

Detta är blogginlägg nummer 2 i ämnet sexmissbruk. Här kan du läsa del 1. Fantastiska Ligga med P3 och min kära sexologikollega Robert Jacobsson har gjort en kritisk granskning av Dysberoendekliniken och dess självtester i radioprogrammet. Jag blev inbjuden som sexolog att kommentera sjävtesterna. Lyssna gärna på Klinik för sexmissbrukare och sexberoende kritiseras! Det intressanta är att direkt efter intervjun plockades självtesterna bort ifrån Dysberoendeklinikens hemsida.

Samma personer som driver Dysberoendekliniken har också skrivit en bok ”Det är inte kärlek : när sex blir en drog”. Från denna listade Dagens Nyheter tio olika sexuella problembeteenden vilket av naturliga skäl väckte mycket kritik och de valde att plocka bort artikeln från nätet. De medgav att de varit allt för okritiska till innehållet och tog konsekvenserna av detta och tog bort artikeln. Många kritiserade artikeln på nätet, Facebook och Twitter.

En person med stor sexologisk kompetens och erfarenhet, Jack Lukkerz, skrev en intressant krönika ”Moralism made in USA” runt sexmissbruk där han bland diskuterar vilka som kan vinna på att hajpa sexmissbruk. En grupp är just terapeuter som vittrar en lukrativ marknad.  Dysberoendekliniken har också hämtat mycket inspiration från USA. Hela verksamheten bygger på en ideologisk grund som kommer från  USA och ETT institut som heter ”International Institute of Trauma and Addiction Professionals”. De flesta anställda är utbildade eller under utbildning till addiktologer.Utifrån deras hemsida kan man också se att alla inte har någon utbildning utan erfarenhet av att leva med någon som haft sexmissbruk framhålls som merit istället för utbildning.  Utbildningen till addiktolog  är 3 år i sk extra långsam studietakt vilket innebär att man skall kunna jobba heltid under studietiden (3år). Varje termin omfattar två kurstillfällen, tre dagar i internatform. Vem utbildar addiktologer? Jo, Fria Universitetet i Norden vars rektor är författaren till den bok vilket  jag starkt kritiserade i förra inlägget. Han driver även en blogg om andlig vetenskap(?) Min professionella bedömning är att det vetenskapliga underlaget för denna verksamhet har uppenbara brister.

Det mest problematiska är att denna klinik framställs som en av de främsta och dess representanter får uttala sig okritiskt. Många professionella tycker att det är svårt att hantera sexologiska frågeställningar varför de ibland inte är tillräckligt kritiska mot verksamheter som arbetar med sexologiska frågor.

Upplever att du tappat kontrollen över din sexualitet eller känner oro för ditt sexliv, kontakta PrevenTell – en nationell hjälplinje för dig som känner oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra dig själv eller andra illa.

För ungefär en månad sedan gjorde jag ett inlägg om Demonisering eller uppmuntran till rehabilitering? om personer med pedofila tändningsmönster och den nya hjälptelefonen. Nu har jag läst en mycket intressant bok om ”De mest hatade” av Börje Svensson, psykoterapeut och författare. Han har jobbat med Rädda Barnens pojkmottagning och parallellt med sexbrottsdömda på Norrtäljeanstalten.

Börje Svensson beskriver sexbrottsdömda som personer vilka ofta får en rad olika diagnoser.  De är oftast män som har svårt att reflektera över sig själva och har som ofta har erfarenheter av egna kränkningar. De förväxlar sensuell njutning med sexuell dito. Svensson betonar att pedofili är en psykiatrisk diagnos som kan behandlas och personer som har pedofila tändningsmönster kan få hjälp att hålla dem i schack.

Det viktiga är att gärningsmannen erkänner och tar  ansvar för sitt begångna brott. Det minskar rädsla, skam och skuld och hjälper brottsoffret att se att denne är utan ansvar. Psykoterapeuterna Olof Risberg  och Börje Svensson skriver också  i en debattartikel; ”Att en brottsling som ställt till med en omfattande fysisk och/eller psykisk skada för sitt offer och de närstående ska göra rätt för sig; så gott det går, borde vara en självklarhet. Om ett offer eller en närstående behöver träffa förövaren, eller på annat sätt vill få sina frågor besvarade, som ett led i sin egen återhämtning, ska hon få det. Förövaren ska inte ha makt att bestämma över den saken. Politiker och jurister, slå era kloka huvuden ihop och ändra lagen, skriv in i domen, eller gör något annat konstruktivt så att förövaren måste stå till förfogande för en förövarkonfrontation om offret eller dess närstående vill träffa honom/ henne!”

Börje Svensson berättar också om hur det är att arbeta med sexualbrottslingar och beskriver hur en polis kan känna  behov att att åka hem och duscha efter en konfrontation med en sexualbrottsmisstänkt. När jag var på PrevenTell och föreläste pratade jag också om att att den gängse synen på förövare är att de måste vara monster och inte människor som uppträder normalt. Professionella som arbetar med ”monster” kan själva drabbas av misstänkliggörande och bristande förståelse. ”Smutsen” smittar verkligt och symboliskt.  Risken finns ofta att professionell som arbetar med målgruppen förväxlas med att man tar dem i försvar. De kan få höra ”varför jobbar du med äcklen, lås in dem och kasta bort nyckeln”. Istället för att monsterfiera de som arbetar med sexualbrottslingar bör vi se dem som den mest viktiga tillgången för att förebygga nya sexualbrott.

Än en gång kan jag med glädje lyfta fram att det nu finns en nationell hjälplinje för dig som upplever att du tappat kontrollen över din sexualitet, som kanske känner oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra dig själv eller andra illa. PrevenTell ger möjlighet att prata anonymt med någon som har stor erfarenhet av liknande frågor.

Boken var mycket läsvärd, lättläst och ger nya viktiga tankar runt gruppen sexualbrottsförövare. Börje Svensson arbetar med psykodynamisk terapi,  jag tror dock även att  KBT kan användas mycket framgångsrikt för att hitta nya tankemönster.

Svensson nämner vidare att nio av tio sexualbrott begås av någon som inte tidigare varit dömd och det innebär att det är meningslöst att via kampanjer att hänga ut sexualbrottsdömda.

Sexualbrottsförövare är de allra mest hatade av de hatade men de är också människor. Hur kan det komma sig att ett civiliserat samhälle har en bortre gräns för empatin?

Ibland utmärker sig personer som annars som uppfattas som fredliga ickevåldförespråkare och motståndare till dödsstraff med att kräva att människor skall avrättas, plågas och kastreras. Det gäller oftast sexualbrottsförbrytare som sexuellt utnyttjat barn och unga. Flera som jag talat med tycker dessutom att det är rätt att hänga ut personer offentligt genom att uppge deras adress, visa bilder på deras bostäder. Jag delar avskyn mot att barn utsätts för sexuella övergrepp och får utstå handlingar som traumatiserar dem, ibland för livet. Jag är däremot oerhört kritisk till denna totala lynchning mot sexualbrottsförbrytare då detta menligt inverkar på deras möjligheter att söka hjälp. Hatet mot dem förhindrar de som utsatt eller har funderingar på att ha en sexuell kontakt med barn att ta kontakt för rehabilitering. Som Åsa Linderborg i Aftonbladet skriver ”Demoniseringen gör att pedofiler inte vågar söka hjälp för sin störning, men enda sättet att bota dem är att vi bejakar deras vilja till rehabilitering.

Det är därför som jag med stor glädje konstaterar att PREVENTELL – en nationell telefonlinje för personer som upplever att de tappat kontrollen över sin sexualitet, som kan känna oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra sig själv eller andra illa nu startat upp. Det handlar inte om att man måste gjort någon handling som är problematisk utan alla som upplever oro, rädsla, ångest eller har frågor om sina sexuella fantasier och tankar kan ringa och prata om detta anonymt med någon som har stor erfarenhet av dessa frågor. Stöd, råd, och hjälp till vidare behandling kan erbjudas de som vill och behöver. Även anhöriga eller de som bara har frågor om sexuellt problembeteende kan också ringa.