Imorgon kör Stockholm Pride igång. Det är Pride House som öppnar imorgon och först på onsdag öppnar Pride Park. Stockholm Pride skriver på sin hemsida; Pride House är din irriterande, provocerande och lillgamla lillasyster. Eller din intellektuelle, queerfeministiske storebror. Eller en nyutkommen popfanatisk ftm. Eller en teaterälskande, lesbisk kulturtant. Eller en euforisk bi-kille i ett queert indiegympa-pass. Eller din konstälskande bästis i ett samtal med en stolt förälder. Eller en medelålders fetischist från Arjeplog. Eller någon annan som du tycker är utmanande, överraskande och alldeles underbar. I senaste numret av QX lär Roger Wilson ut en ny glosa;
Jag erkänner jag är en pridehouseofil. I år deltar jag dessutom i rekordmånga seminarier och föreläsningar. Ni har inte mindre än nio olika tillfällen att lyssna på allt viktigt jag har att säga.
Imorgon håller jag en sexualpolitisk odyssé med fokus på kvinnor som har sex med kvinnor i allmänhet och den lesbiska härvan från 1944 i synnerhet.
I 1608 års appendix till Sveriges Landz-Lagh fanns förbud mot samkönade sexuella men detta gällde enbart män då kvinnor inte uppfattades kunna ha sexuella relationer till varandra, det var närmast otänkbar – Amor Impossibilis (Lennartsson, 2009). Även om samkönade kontakter förbjuds i 1864 års strafflag så döms enbart fem kvinnor vid ett tillfälle för brott mot lagen. Avsexualisering av den sexuella akten mellan kvinnor fortgick och i SOU 1941:32 konstateras att det sannolikt förhåller sig så att den kvinnliga homosexualiteten i mycket större utsträckning än hos män präglas av ”beröringar vilka icke äro av genital art, såsom smekningar av till synes oskyldig natur och dylikt, i vilka det sexuella elementet är svårt att upptäcka” (SOU 1941:32, s 39). Könen tillskrevs olika egenskaper, kvinnor anses vara passiva medan män intar en mer aktiv roll. Lesbiskhet ses inte som ett hinder för att ingå äktenskap;”På grund av kvinnans mer passiva roll vid den normala könsakten kan även en utpräglat homosexuell kvinna leva i könsförbindelse (äktenskap) med en man” (SOU1935:68, Sid 108). ”Vi måste göra klart för oss att det ofta är större skillnad på mannens och kvinnans mentalitet än det är på en vit mans och en kines’ mentalitet. Samlivet blir präglat av dessa olikheter” (Smitt, 1952, s 117).
Inför utredningen om avkriminaliseringen av homosexualitet så skriver hovrättspresidenten Karl Schlyter i ett brev 1941 till professor Ivar Agge att han oroar sig för att lämna den kvinnliga homosexualiteten ”openetrerad”. Han framhåller att han har en djup okunnighet om den kvinnliga otuktstekniken och efterfrågar litteratur i ämnet. Agge svarar att han gått igenom litteraturen men konstaterar att den kvinnliga varianten är mer diskret, mindre asocial, och mera okänd till yttringar och former. Stockholmspolisen har inte heller någon kunskap eftersom de inte träffat på några. (Silverstolpe, 1999, s 181).
I straffberedningens utlåtande med förslag till lagstiftning angående åtgärder mot homosexualitetens samhällsfarliga yttringar konstateras att de homosexuella tendenserna är ungefär lika hos båda könen. Ändå konstateras att det ”så gott som aldrig förekommit i vårt land att någon kvinna åtalats för homosexuell otukt” (SOU 1941:32, Sid 39) Fram till 1940-talet hade lagen i princip enbart tillämpats mot homosexuella män men 1943 arresteras och döms dock fem kvinnor för sina lesbiska handlingar. Denna händelse har kallats den lesbiska härvan. Jag har via Stockholms Stadsarkiv tagit del av handlingarna runt dessa fem kvinnor och upptäckt en spännande berättelse som mycket väl skulle platsat i L-Word om det inte vore för att det utspelade sig för sjuttio år sedan.
När jag läste om kvinnorna som hade haft sexuella relation till varandra var jag tvungen att rita upp en karta för att se hur alla hängde ihop med varandra.
Lät detta intressant? Välkommen till Pride House imorgon!
Suzann Sexeducator 