I Almedalen och nu även senast på Seniormässan i Stockholm har jag stannat till vid Prostatacancerförbundets bord och pratat lite med några gubbar som alltid varit trevliga och velat informera om en av Sveriges vanligaste cancersjukdom som drabbar 10 000 män bara i Sverige varje år. Bakgrunden till mitt intresse är att jag haft släktingar som lidit av sjukdomen men kanske mest för att jag mött män med olika sexuella problem på grund av prostatacancer. Idag är det nära 100 000 som lever med diagnosen. På seniormässan tipsade de om Peter Örns bok, Prostatacancer – en bok om hopp. Den lånade jag på biblo och har nu läst.
Det börjar med problem att kissa och en svullen fot. Det är foten som för Peter Örn till akuten med en misstanke om blodpropp. Hans bror som är läkare tycker att han skall be om ett PSA-prov men sköterskan vill inte ta fler prov än vad läkaren ordinerat så det blir inget. Så småningom dyker fler lågmälda tecken upp på att något är fel och författaren beskriver upplevelsen som en förkylning i underlivet.
Det finns en fin sekvens där Peter Örn äter lunch med sin vän Göran Cars som är professor i samhällsplanering som även han haft prostatacancer. Göran berättar om när han och några fler gubbar träffade en urologsköterska som de kunde prata med och som gav goda råd gällande potens. Hon hade uppmuntrat dem att träna på potensen och sagt runka på som kaniner i ungdomen dagar pojkar
Som medlem i Företagarna har han haft en privat sjukförsäkring som även täcker canceroperationer. Försäkringsbolaget kan därför ordna med operationstid på Carlanderska sjukhuset i Göteborg och den läkare som Peter Örn fått rekommenderad som en av Sveriges främsta kirurger på området, Jonas Hugosson. Brodern är däremot uppbragt för att han har en privat försäkring som ger honom företräde till operation och säger; Du har tur, andra kan få stå i kö under flera månader. Bröderna är oense. Peter Örn menar att han som försäkringstagare och egenföretagare är med och betalar sin egen operation medan brodern Thomas har sett de långa köerna och menar att resurserna bör stanna inom den offentliga vården.
Boken skildrar väldigt tydligt och pedagogiskt problemet med behandling av prostatacancer. Inkontinens och impotens är två vanliga konsekvenser. Prostatan ligger inom ett mycket känsligt område, nära slutmuskeln i anus. Om cancern växt utanför prostatan måste man offra potensen då nerverna ligger klistrade på prostatan.
Hans vän Christian har också genomgått en prostataoperation och berättar om sina våndor inför beslut på vilket sätt sjukdomen skulle behandlas. Hans stora skräck var att bli en pissegubbe, någon som inte kan hålla tätt och som därmed luktar. Sedan kommer den stora och viktiga frågan om potens. Författaren berättar om sin vånda att skriva om potens och sexualitet och använder vännens ord. De konstaterar att kvinnan bär ägget, hon är den mottagande. Och mannen är den penetrerande. det präglar hela vår existens. Mannen upplever sig som den aktiva och drivande. /…/ Prostatacancer skakar oss i våra grundvalar. Jag hade aldrig förstått vikten av mitt underliv, och den där lilla körteln producerar själva beviset att jag som man verkligen presterar något under kärleksakten. Vi känner oss vilsna när den är borta och orgasmen mest är blå rök. Vi får vänja oss vid att det känns helt annorlunda. Detta är en personlig upplevelse och långt ifrån min syn på sexualitet men det säger något viktigt om människors upplevelse som vi alltid måste försöka förstå och respektera men också ge bra sexologisk rådgivning så personer kan få fler perspektiv.
Lars och Barbro har levt med prostatacancer sedan 1995. De intervjuas av Peter Örn och berättar om hur de ser makens sjukdom som gemensam, de har den tillsammans. Barbro sade upp sig från sitt jobb då Lars behövde hennes stöd. Jag ville inte att han skulle vara ensam hemma och grubbla över sjukdomen. Hon är med i en anhöriggrupp som skapat andrum för henne. Lars berättar att hustrun var hans kurator i början. Hon är alltid med mig numera i alla sammanhang säger Lars. Viet är viktigt för oss. Det är inte endast en person som drabbas av sjukdomen utan ofta finns också en partner eller partners.
Att genomföra ett samlag kan bli svårt efter ett ingrepp trots att det idag finns både tekniska och medicinska hjälpmedel. Det insiktsfulla och viktiga budskapet finns dock med; Det är möjligt att upprätthålla ett aktivt kärleksliv även när potensen är förlorad, tillfälligt eller för alltid förlorat potensen. Det ställer krav på en enda sak – att man vill och vågar göra det. Att man vågar prata om potensen, att man inte vänder varandra ryggen därför att det är genant, att man inte låter relationen eroderas av stumhet och tystnad.
PSA räddar liv och minskar dödligheten med hälften då de män som regelbundet tar prov har väsentligt mycket mindre risk att dö i prostatacancer. Problemet med att införa en allmän screening är dock att testet inte är tillräckligt träffsäkert. Ett förhöjt värde kan indikera andra saker än cancer och att upptäckten av cancer som aldrig kommer att vara till besvär gör personer till patienter helt i onödan.
Det är tidvis en lite grabbig bok ofta utifrån en mycket priviligerad persons perspektiv. Peter Örn har kontakter och är vältalig. Han ser till att skaffa sig kunskap och har goda kontakter så jag undrar flera gånger hur en man från arbetarklassen uppfattar bokens innehåll.
Peter Örn arbetar som föreläsare, författare och styrelseproffs. Han har tidigare varit partisekreterare i Folkpartiet och chef för Svenska Röda Korset, Riksteatern och Sveriges Radio.
Genom en vän som är sjuksköterska, sexolog och forskare fick jag dessutom tips om att det finns information om prostatacancer specifikt riktat till MSM (män som har sex med män)
Var sjunde man i Sverige får prostatacancer för 75 år ålder vilket gör denna cancersjukdom till en av de allra vanligaste cancerformerna. De flesta får inga symptom i början utan får sin diagnos vid en hälsokontroll. Prostatacancer kan upptäckas genom ett vanligt PSA-prov vilket man kan ta vid ett besök på vårdcentralen. Det är ett vanligt blodprov. Vid förhöjda värden så skall dessa följas upp för de kan (men måste inte vara) ett tecken på Prostatacancer.
Mustaschkampen är prostatacancerförbundets kampanj som samlar in pengar till forskning och opinonsbildning. De vill även sprida kunskap om sjukdomen och öka mäns hälsa och livskvalitet.
Suzann Sexeducator 