I boken Ryggen fri av Rune Pär Olofsson skildras livet som anställd på Säters hospital kring tiden för det första världskriget. I boken är 22 av kvinnorna intagna för kaffemissbruk och fyra fall av onani. Något som bekräftas på Säters sjukhus mentalvårdsmuseum.
Guiden på Säters mentalvårdsmuseumnberättar hur kvinnor bedömdes som sinnesjuka vid vissa tidpunkter i livet som vid puberteten, i samband med förlossning och vid menopausen. Föreställningar om menstruationens innebörd bidrog till att knyta sinnessjukdom till kroppsliga förhållanden.
Onani har i enstaka fall behandlats med klitorektomi i samband med sinnessjukdom. Vid sekelskiftet 1900 förefaller man tagit avstånd från metoden.Forskaren Gunnel Svedberg har i sin avhandling Omvårdnadstraditioner inom svensk psykiatrisk vårdunder 1900-talets första hälft inte funnit belägg för att metoden tillämpats i Sverige. Engelsmannen Baker Browns försökte att bota hysteri genom förstörandet av klitoris, men resultaten blev föga uppmuntrande. I en fotnot i avhandling framgår att Barbara Ehrenreich och Deirdre English uppger att den senaste klitorektomin de känner till utfördes i USA år 1948 på ett femårigt barn, som bot mot onani.
I samma avhandling refereras till Psykiatern Joel Braslow som studerat amerikansk psykiatrisk vård under 1900-talets första hälft, framförallt med utgångspunkt i sinnessjukhuset Stockton State Hospital i Kalifornien. Braslow har studerat genusaspekter i anslutning till lobotomi eftersom det visadesig att 85 procent av de lobotomerade var kvinnor vid det studerade sinnessjukhuset. Vid upprepad lobotomi på samma patient var 13 patienterav 14 kvinnor. Braslow har vid en genomgång av patientjournalerna över de lobotomerade kvinnorna noterat att ”okvinnligt uppförande”, onani eller annan form av sexuell utlevelse tycks ha haft betydelse för val av lobotomi som behandlingsmetod för kvinnor. Motsvarande resonemang beträffande manliga patienter förekommer inte, enligt Braslow. Medan lobotomi användes för att åtgärda kvinnors olämpliga eller störande uppförande och återföra dem till vad som betraktades som lämpliga kvinnosysslor och passande kvinnligt beteende, användes inte lobotomi till män för att försöka åtgärda förlorad manlighet i någotavseende. I motsats till vadsom gäller för manliga patienter förekommer ofta kommentarer om de kvinnliga patienternas ”perversa” sexuella beteende. Onani, homosexuellt beteende, våldsutövning gentemot personal eller patienter var återkommande beskrivningar i relation till kvinnliga patienter som genomgick lobotomi. Klitorektomi var ytterligare en åtgärd motonani hos kvinnor, som Braslow fann i fyra fall av de lobotomerade kvinnorna samt i ytterligare ett fall
I en studie av Kenneth Ögren, Stefan Sjöström och Nils-Olof Bengtsson om lobotomins svenska historia visas att även i Sverige var en majoritet av de lobotomerade kvinnor. Av beskrivningar i patientjournaler framgår att dessa kvinnor sågs som ett stort problem och förknippades med oordning och kaos, inte sällan ”onaniserande”.
Lobotomeringsborr och sond från Falu lasarett dit patienter från Säter fördes för lobotomering.
Gunnel Svedberg beskriver att kvinnliga patienter får nedsättande omdömen, som ”den omogna, barnsliga bråkigheten, retligheten, nyckfullheten, okynnigheten /. . ./. En viktig anledning till behov av vård på sinnessjukhus för denna kategori kvinnor uppges vara ”sexuell hållningslöshet, fullständig ansvarslöshet beträffande barnalstring och risk för venerisk smittospridning.”
Kvinnornas arbetsuppgifter inskränktes till traditionella inomhussysslor enligt ett stereotypt mönster. En av anledningarna var att förhindra sexuella kontakter. Utevistelser inskränktes för många avsinnessjukhusens kvinnliga patienter till dagliga promenaderi grupp under övervakningav personal, eller till utevistelse i inhägnade promenadgårdar i anslutning till avdelningarna. Brist på möjligheter till utevistelse för kvinnliga patienter påtalades och beklagades i årsberättelser och inspektionsberättelser. Trots empatisk inlevelse i både mäns och kvinnors situation på sjukhusen, föreföll det dock som självklart att det var kvinnornas rörelsefrihet som skulle inskränkas (Svedberg, 2002)
Kungliga Medicinalstyrelsen hade en rad olika förklaringar till själslig ohälsa:
A: Moraliska orsaker
B: Intellektuella orsaker
Detta kunde bland annat bero på öfveransträngning i studier och själsarbete.
C: Sensuella orsaker
Det var under denna kategori onani och öfverdrift uti tillfredsställande af könddrift fanns men omfattade också oordentligt lefnadssätt i flera riktningar.
D: Förutgångna sjukdomar, organiska orsaker
E: Yttre orsaker
F: Ärftliga orsaker
G: Okända orsaker
Suzann Sexeducator 