Sätter vi (G) punkt nu?

Igår var fick jag i Sveriges Radio, P3 nyheter kommentera nyheten om en studie gjord av Emanuelle Jannini tillsammans med Odile Buisson och Alberto Rubio-Casillas nyligen publiceradad i Nature Reviews Urology om G-punkten. De menar att det inte finns något specifikt identifierbart område som överensstämmer med en distinkt G-punkt. Detta är i sig ingen ny fakta då ordet punkt är mycket missvisande eftersom det mer handlar om ett område inne i slidan som kan vara skön för stimulans. De framhåller vidare att slidan inte alls är ett passivt hål utan tvärtom har en mycket dynamisk struktur vilken har en aktiv roll i sexuell upphetsning och under någon form av omslutande sex. Vidare säger de att det istället handlar en dynamisk interaktion mellan klitoris, urinröret och främre vaginalväggen som de benämner med det clitourethrovaginala (CUV) komplexet. Detta är ett område som när det korrekt stimuleras under någon form av omslutande sex, kan framkalla orgasm. Detta är också oerhört viktig kunskap runt anatomi och fysiologi inte minst vid kirurgiska ingrepp där det är angeläget att undvika skador på dess muskler och kärlkomponenter.

Det finns ingen punkt, ingen knapp att trycka på. Det är en fantasi, säger Emanuelle Jannini, professor i endokrinologi och sexologi vid Tor Vergata-universitetet i Rom För oss som länge varit intresserad av fittans anatomi kommer detta inte som någon överraskning. Vi har länge vetat att det inte finns någon liten punkt eller körtel att trycka på. Däremot är det många kvinnors erfarenhet att stimulans på slidans vägg ut mot magen är mycket lustfyllt. G-punktens vara och icke-vara har debatterats under lång tid och det var senast 2012 som det kom forskning runt att något identifierats i vaginalväggen som skulle kunna vara g-punktsområdet.

Personligen välkomnar jag den nya forskningen. För oss fittaktivister har kunskapen om klitoris storlek och komplexitet alltid varit viktig att framhålla och det har alltid känts viktigt att problematisera uppfattningen om den vaginala orgasmen. Själv vill jag i fortsättningen gärna tala om stimulans CUV-komplexet som innehåller slidväggens nervändar, prostatavävnaden runt urinröret, olika delar av klitoris och bäckenbottenmuskulaturen.

Bild från artikeln: Beyond the G-spot: clitourethrovaginal complex anatomy in female orgasm i Nature Reviews Urology, (2014).

                   Clitourethrovaginal (CUV) complex and its relationship to female anatomy.

Det djupt tragiska är dock att utforskandet av kvinnokroppen är så otroligt eftersatt att det fortfarande råder oklarheter om hur vår kropp är uppbyggd. Lägg dessutom till att det först var på 1990-talet som Helen O’Conell i Australien visade på att den synliga delen av kvinnans klitoris bara är en liten del. Den största delen av klitoris finns istället inuti kroppen. Den synliga delen består av klitoris ollon som sedan fortsätter bakåt i ett skaft upp mot blygdbenet och går sedan ner i en böj i riktning bakåt. Vid urinröret och slidöppningen delar sig klitoris inre del i två skänklar. Klitoris avslutas med två bulber eller klyftor på var sin sida av slidans öppning. Klitoris nervändar förgrenar sig dessutom ut i kroppen och ut över insidan av låren.

Vill du lära dig mer? Jag och flera av mina duktiga och kompetenta vänner och bekanta har uttalat sig i lite olika media de senaste dagarna.

Jag pratar i P3 nyheter

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1646&grupp=6832&artikel=5990973

Professor Lena Lennerhed talar i Kropp och Själ i P1.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/444332?programid=1272

Sexologen Tina Nevin pratar i Nordegren och Epstein

http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D4058%26artikel%3D5990651

Forskaren Renita Sörendotter pratar med Robert Jacobsson i Ligga med P3

http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D3940%26artikel%3D5990940

Sexualupplysaren Maria Bergström från RFSU pratar i tv4:s nyhetsmorgon.

http://www.tv4play.se/iframe/video/2990211?starttime=0

NACS och Sigga Dögg

Från idag torsdag till söndag är den NACS-konferensen i Malmö (NACS – Nordic Association for Clinical Sexology). Årets tema är My sexuality and that of others – and everything in between. Min dröm om en sexologisk konferens med ett normkritiskt tema har uppfyllts. Nu har en del av konferensen detta tema men också annat innehåll utifrån inskickade abstracts.

Eftersom jag suttit som ordförande för Svensk Förening för Sexologi fram till årsmötet i år har jag varit inblandad och jag kom redan på tisdag kväll och har jobbat många timmar med denna konferens.

Idag hade vi en pre-conference med bästa Renita Sörensdotter, PhD, från Stockholms Universitet. Hon talade utifrån ”Normcritical sexology – a way to open up for the possibilities of sex and gender”.

Till middagen satt jag sedan vid samma bord som en fantastiskt kvinna från Island, Sigríður Dögg Arnardóttir, (Sigga Dögg). Hon är författare, har en bachelors degree in psychology och en Australian masters degree in sexology. Hon skriver varje vecka i Fréttablaðið (en av Islands mest kända tidningar) och i andra tidningar och tidskrifter, sysslar med radioshows och är utbildare. Inte nog med detta, hon har skapat fantastiska fotografiska bilder av både kukar och fittor, medfödda och konstruerade. Hon berättar på sin hemsida att allt började med att hon hade en föreläsning om labial plastikkirurgi och att det då var väldigt viktigt att kunna visa fotografier av fittor. Naturligtvis gjorde hon samma sak med kukar. Hennes erfarenhet (precis som min) är att det är svårt att hitta bilder på nätet som inte kommer från porrens värld. Kukar på bild hade ofta en längd som var ungefär 10 centimeter högre än den genomsnittliga längden på penisen. Hennes man var fotograf och hon insåg att de var tvungna att göra jobbet själva. 2014, gjorde de slag i saken och här är deras fantastiska resultat;

Sigga Döggs bilder från http://www.siggadogg.is

Sigga Döggs bilder från http://www.siggadogg.is

Hon har även nyligen släppt en bok (som tyvärr ännu enbart finns på isländska). Hennes mål med boken är att den kommer att minska blygheten över att diskutera om könsorganen, kropp och kön. Det är hennes förhoppning att vi tillsammans kan minska stigma och öka respekten för sexuellt beteende och sexualitet.

Kika in hos Sigga Dögg!

#nacs2014

#kjaftadumkynlif

Gå på fittsafari!

Snart är det dags för Stockholm Pride och en mängd intressanta och spännande seminarier, paneldiskussioner och föreläsningar.

Traditionsenligt så kör vi ett Fittan i fokus pass, denna gång på onsdagen. Samma pass körs också på engelska med Renita Sörensdotter ensam på fredagen.

På dessa pass brukar vi berätta om hur bra det är att ha lite koll på sin egen fitta och hur en kan kolla in i sin egen slida med hjälp av ett spekulum.

I år har vi bara 45 minuter till förfogande så jag släpper lite bra tips redan innan;

Sätt dig halvsittande i sängen, soffan eller på golvet. Buffa upp lite sköna kuddar så att du sitter bekvämt. Ladda upp med en rejäl spegel, ta hallspegeln om den inte är för tung och stor. Ta glidmedel eller glidslem på fingrarna så känns det lite skönare att undersöka. Ta hjälp av en bok med en bra översikt över fittan, exempelvis så har RFSU givit ut Fittfakta som är utmärkt. Kolla vilka olika delar som finns och titta på dina inre och yttre blygdläppar. Följ de in till klitoris, se hur den eventuellt är gömd inne i sin huva. Titta på slemhinnorna och hur blygdläpparna sväller om du blir upphetsad. Det är en stor utseendeskillnad mellan en upphetsad och en avslappnad fitta. Smek, kläm, tryck och gnugga för att se vilka känslor det framkallar. Var framför allt nyfiket utforskande och upptäck din fantastiska fittas potential.

Det hela kan gärna övergå till en sköna stund av onani.

Använd ett spekulum för att se inne i slidan. Ett sådant kan en köpa i välsorterade sexleksaksbutiker. Hittade tre olika modeller på bland annat Sinful.

Använd ficklampa eller en lampa som du kan rikta ljuset mot. Det är fantastiskt att faktiskt få syn på livmodertappen. Den kan se lite olika ut genom menscykeln.

regelbundet gå på gynekologisk cellprovskontroll är livsviktigt! – See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

Livmoderhalstappen är den nedersta och smalaste delen av livmodern och sitter längst upp i slidans mynning.

Den är ca 2.5 cm lång och omsluts av slidans översta del. Livmoderhalsen har ungefär samma fasta konsistens som en nästipp. Det är fascinerande hur mängden livmoderhalssekret varierar under menstruationscykeln. Efter mensen är det oftast ganska torrt utan flytningar och sedan kommer de vitaktiga flytningarna som är tämligen tjocka och klibbiga. Runt ägglossningen blir slemmet mer tunnflytande, klarare och lite segt. Påminner mycket om okokt äggvita i konsistensen. Det går att dra ut till långa strängar.

Efter ägglossningen förändras sekretet igen och blir mer ogenomskinligt och tjockt. Det är lätt att känna sig lite torrare runt de yttre könsorganen.

Här är olika bilder på livmodermunnar.

 450 kvinnor i Sverige får varje år livmoderhalscancer och ungefär 140 dör varje år i sjukdomen.  – See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

Om en har en fitta är det livsviktigt att också gå på de regelbundna cellprovskontrollerna därför att 450 kvinnor får varje år diagnosen livmoderhalscancer och 140 dör. Livmodercancer som upptäcks utan föregående symptom vid screeningtillfällen kan botas i nio fall av tio.

 450 kvinnor i Sverige får varje år livmoderhalscancer och ungefär 140 dör varje år i sjukdomen.  – See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

regelbundet gå på gynekologisk cellprovskontroll är livsviktigt! – See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

tt som kvinna regelbundet gå på gynekologisk cellprovskontroll är livsviktigt! En av Cancerfondens käpphästar har fått ytterligare vetenskapligt stöd i en nationell studie publicerad i vetenskapstidskriften British Medical Journal (BMJ).

Studien, som Cancerfonden varit med och finansierat, visar att regelbunden kontroll gör att cellförändringar i livmoderhalsen upptäcks i tid, innan de utvecklats till cancer. Och i de fall cancern inte har kunnat förebyggas förbättras chansen till framgångsrik behandling.

– Vi kunde se att de kvinnor som avlider av livmoderhalscancer oftast inte har deltagit i cellprovskontroll på länge. Det här är viktig information för kvinnor som tvekar när det gäller så kallad screening genom gynekologisk cellprovskontroll och ger en god kunskapsgrund inför kommande förändringar i dagens screening-program, säger Pär Sparén, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien.

Omkring  450 kvinnor i Sverige får varje år livmoderhalscancer och ungefär 140 dör varje år i sjukdomen.  Den aktuella studien visar att livmoderhalscancer som upptäcks vid cellprovtagning (utan föregående symtom) i nio fall av tio kan botas.

– See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

tt som kvinna regelbundet gå på gynekologisk cellprovskontroll är livsviktigt! En av Cancerfondens käpphästar har fått ytterligare vetenskapligt stöd i en nationell studie publicerad i vetenskapstidskriften British Medical Journal (BMJ).

Studien, som Cancerfonden varit med och finansierat, visar att regelbunden kontroll gör att cellförändringar i livmoderhalsen upptäcks i tid, innan de utvecklats till cancer. Och i de fall cancern inte har kunnat förebyggas förbättras chansen till framgångsrik behandling.

– Vi kunde se att de kvinnor som avlider av livmoderhalscancer oftast inte har deltagit i cellprovskontroll på länge. Det här är viktig information för kvinnor som tvekar när det gäller så kallad screening genom gynekologisk cellprovskontroll och ger en god kunskapsgrund inför kommande förändringar i dagens screening-program, säger Pär Sparén, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien.

Omkring  450 kvinnor i Sverige får varje år livmoderhalscancer och ungefär 140 dör varje år i sjukdomen.  Den aktuella studien visar att livmoderhalscancer som upptäcks vid cellprovtagning (utan föregående symtom) i nio fall av tio kan botas.

– See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

 

Fittaktivism som feministisk aktivism

I helgen var det Feministiskt forum. Där hade vi anordnat en paneldiskussion om fittaktivism och feministisk aktivism. Panelen avlöpte väl men för er som tyvärr inte hade möjlighet att närvara så tänkte jag bjuda på några som guldkorn från denna fittfina samling av feministiska förkämpar.Signe Bremer modererade hela evenemanget med bravur. Signe är upphovet till en mycket bra avhandling; Kroppslinjer – Kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering. Renita Sörensdotter har bland annat forskat på vulvasmärtor och det är närapå ett obligatorium att läsa hennes artikel ”Heteronormativ sexuell dramaturgi med queera sprickor – Hur kvinnor med vulvasmärta hanterar sexuell praktik” i Genusvetenskaplig tidskrift nr 4 2012. Där skriver hon hur sambandet mellan ”kvinna” och ”penetration” är djupt rotad och visar hur den heteronormativa penetrationsnormen för många blir en svår förhandlingspartner när kroppen sätter sig emot penetrationssex. Även Malinda Flodman, min kollega och vapendragare deltog liksom Erica Andersson som ersatte Johanna Karlsson. Erica är en del av den helt fantastiska bloggen Fitt for Fight.

Hela seminariet inleddes med Amanda Palmers, Map of Tasmania.

Renita berättade att fittaktivism inte enbart är något som pågår i Sverige och hon har kontakter  i bland annat England och USA där fittaktivismen frodar och växer. Erica berättade att bloggen Fitt for Fight fyllde 2 år igår och att de har haft mer än en halv miljon besökare. Vi var också helt eniga om att fittans status måste höjas och att fitta är en vuxet, kraftfullt och sexigt ord för de kvinnliga genitalierna. Alla behöver inte använda ordet fitta MEN alla måste ha ett ord för fittan.

Vi vill ha en intersektionell  fittaktivism som  skall inkludera alla fittbärare oavsett kön, könsuttryck och sexualitet. Den omfattar transmän med fitta, transkvinnor, kvinnor som lider av någon form av funktionsnedsättning, äldre kvinnor och kvinnor som lever med hiv, kvinnor i andra länder än Sverige och barns snippor.

Målet är att alla skall kunna bära sin fitta med stolthet men också kunna få medicinsk adekvat vård oavsett om det handlar om medicinska besvär, åldersrelaterade bekymmer eller oförmågor.

En sak som alla fittbärare bör tänka på som en viktig och angelägen sak är att förebygga cervixcancer. Är du ung (under 26 år) kan du få gratis vaccin. Oavsett ålder och oavsett om du har sex med män, kvinnor eller andra så är det nödvändigt att gå på de screening som du regelbundet blir kallad till efter du fyllt 23 år.

Penis i vagina = riktigt sex

Fil dr. Renita Sörensdotter har i sin forskning undersökt hur kvinnor med olika former av vulvasmärtor förhåller sig till de hegemoniska diskurserna för sexuell praktik.

Sexualiteten är inte bara en fråga om fysisk njutning och kontakt mellan kroppar, den är också ett socialt fenomen vilket har ett nära samband med maktrelationer. Sörensdotter använder sig av följande definition;

”sexualitet är ett rymligt begrepp som inkluderar en mångfald av handlingar, känslor, upplevelser, sensationer och processer, därtill kommer politik lagstiftning och medier”. Hon konstaterar att ”människors sexuella praktiker formas och förhandlas mellan kroppsliga faktorer, social och kulturella normer”.

Då vi lever i ett samhälle där de kulturella scripten för heterosexualitet och det heterosexuella sättet att ha sex sätter agendan för vad som kan räknas som riktigt sex så påverkas alla som på något sätt faller utanför denna norm. Flera av hennes informanter som alla har eller har haft en vulvasmärtproblematik säger att sex kan vara allt möjligt och de nämner smeksex, oralsex, och penetreringssex. Trots detta är det ändå svårt för vissa informanter att tänka sig att andra sexuella praktiker än vaginalsamlag kan räknas som riktigt sex. En informant säger ”tänker jag sex, så tänker jag penetrerande sex”. ”I teorin kan sex vara allt möjligt, men i praktiken betyder det vaginalsamlag”. Detta påverkar naturligtvis hur de har sex och ibland har de trots smärta samlag.  Icke penetrerande sex ses enbart som förspel och enbart på namnet förstår en att detta är något som görs innan det riktiga sexet.

Detta gäller inte enbart för de som lever i en parrelation utan även för singelkvinnor som söker en manlig partner. Kvinnorna i Sörensdotters studie beskriver en rädsla för att flirta, dejta och ragga då de inte kan leva upp till den heterosexuella normen om hur sex skall utföras. Detta får också konsekvensen att det blir synd om män som inte får genomföra vaginala samlag med en viss frekvens. Detta trots att flera män känner en press på att ständigt vara den kåta som alltid har erektion och som är drivande och vill genomföra ett samlag. Antalet män som söker för lustproblem ökar och en tanke är att detta krav är en av de bakomliggande orsakerna.

Även andra forskare har uppmärksammat detta. Eva Elmerstig fann också i sin forskning att många heterosexuella unga kvinnor hade samlag trots att de kände obehag. De var av uppfattningen att den ideala kvinnan vill ha samlag, är lyhörd för sin partners behov och kan tillfredsställa dem. Att ha samlag med en man ansågs som en bekräftelse på att vara en normal kvinna (Elmerstig, 2009).

Sörensdotter skriver att den samkönade sexuella praktiken är mindre förkoreograferad än den heterosexuella och erbjuder därför ett större smörgåsbord av möjliga sätt att ha sex på. Det går också att välja bort penetrerande praktiker utan att det blir någon större komplikation. Detta finner jag specifikt intressant då sex mellan kvinnor länge har setts om en omöjlighet då sex = vaginalsamlag där män med penis penetrerat kvinnor med vagina. Historiskt har det i den falliska sexualiteten (penetrerande sex) inte funnits utrymme för kvinnor som har sex med kvinnor. Det har varit en omöjlighet – en amor impossibilis.

Det Sörensdotter gör är att tvärtom lyfta fram denna dolda icke-sexualitet som ett fullt möjligt sätt att ha fullvärdigt riktigt sex på.

Avslutningsvis använder jag ett citat från en av Sörensdotters informanter;

”Alltstå det sexet man har med män är otroligt definierat. Det sexet man har med kvinnor är inte det. Därför att där bestämmer man lite själv vad man vill göra, (Alexandra 31 år).”

Innehållet är inspirerat av och citat är hämtade från artikeln ”Heteronormativ sexuell dramaturgi med queera sprickor” av Renita Sörensdotter publicerad i Tidskrift för genusvetenskap, nr 4, 2012.

#blogg100, dag 48.

Kinsey, Hite och Sörensdotter – viktiga röster som måste bli hörda!

Alfred Kinsey kom 1953 kom med en rapport om kvinnans sexuella beteende. Han menade att kvinnans sexuella reaktion varken var mer långsam eller mindre häftig än mannens. Han skrev dessutom att homosexuella kvinnor nådde orgasm i högre omfattning och att många kvinnor i heterosexuella relationer skulle föredra en teknik som närmade sig den som praktiseras i homosexuella relationer (Lundahl, 2001, ss 125-127).  

I Hiterapporten från 1976 började föreställningen om att kvinnans sexualitet endast kan ses som ett gensvar på mannens sexualitet och sexuella handlingar att brytas sönder. 144 kvinnor (8 procent) i Hiterapporten föredrog att ha sex med kvinnor, ytterligare 73 förklarade att de var bisexuella och 84 andra hade haft sexuellt umgänge med både män och kvinnor. Hite såg att orgasmfrekvensen var högre i lesbiska relationer än i heterosexuella och lesbiska, sexualumgänget var också i genomsnitt längre. Många kvinnor beskrev också en slags kvalitetsskillnad mellan sex med en man och en kvinna.

”Det är alltid mer omväxlande att älska med en kvinna än med en man, och det fysiska handlandet är mer ömsesidigt. Visserligen kysser man och smeker samma ställen på kroppen, men det känns så mycket intensivare när det är en kvinna som gör det” (Hite, 1976).

Under feministiskt forum i Stockholm 120505 föreläste forskaren och fil dr i socialantropologi Renita Sörensdotter och berättade om sin då pågående forskning runt vulvasmärtor. Hon lyfte fram hur heteronormen påverkar de sexuella praktikerna och många kvinnor med vulvasmärtor fortsätter med vaginala samlag för att det framstår som det önskvärda och normala sättet att ha sex på. Heteronormen stänger ute andra sätt att ha sex på än penetrerande/omslutande samlag. Samlag beskrivs som en tvingande sexakt och något som tas för given i en heterosexuell relation. Kvinnor som har sex med kvinnor uttrycker dock en friare och mer njutningsfylld praktik där de inte alls känner samma krav på att ha någon form av penetrerande samlag. Sörensdotter framhåller att många kvinnor med vulvasmärtor därav har något att lära av kvinnor som har sex med kvinnor (Sörensdotter, 2012).

Dessa tre forskare har drivit samma fråga under mer än 65 år men deras budskap motarbetas genom den allt igenom existerande heteronormativiteten. Detta skall inte läsas som en partsinlaga för att sex mellan kvinnor skulle vara kvalitativt bättre utan som en kritik mot den rådande penetrationsfixeringen. De kulturella scripten som idag är gällande för heterosexuellt sex sätter agendan för vad som kan räknas som riktigt sex och påverkar både de samhälleliga, mellanmänskliga och intrapsykiska scripten.

Sörensdotter har nu  publicerat sina resultat från sin forskning vilket jag kommer att presentera lite närmare i morgondagens blogginlägg.

Refererade källor;

#blogg100, dag 47.