På jobbet idag frågade en kollega om jag läst boken American Psycho och jag sade nej och förklarade att jag var för skadad för att kunna läsa om grovt våld. Denna skada uppstod genom att jag hört så otroligt många historier om våld i verkligheten att det en dag blev nog och jag orkade inte längre.
Det är inte det grövsta våldet som finns kvar i mina tankar utan det där raffinerat elaka som jag aldrig glömmer. Männen som stoppade in leverpastej i en kvinnlig kollegas slida och släppte en schäferhund på henne för att få ut det, mannen som använde sin nakna fru som ljusstake på bordet under en herrmiddag där hon fick ha ett stearinljus instoppad i stjärten och pappan som hotade med att döda barnens marsvin om de inte omedelbart återvände hem med sin mamma från kvinnojouren. Jag minns tårarna från mannen vars pojkvän och sambo hade meddelat att om han gjorde slag i saken och separerade så skulle alla få veta hans positiva hivstatus. Tjejen som kom till sjukhuset efter en våldtäkt där hennes flickvän använt en sönderslagen flaska istället för dildo. Fortfarande undrar jag hur det gick för kvinnan som skaffat barn med sin flickvän men ännu inte hunnit gå igenom en närståendeadoption där barnets andra mamma/hennes flickvän hotade med att hon aldrig mer skulle få se sitt barn om hon berättade för någon om våldet. När vi träffades hade hon inte sett sin lilla bebis på en och halv månad.
Under åtta år arbetade jag heltid med våld i nära relationer. Mestadels handlade det om mäns våld mot kvinnor (och barn) men jag mötte även kvinnors våld mot barn, kvinnors våld mot kvinnor och mäns våld mot män. Nu när jag jobbar på RFSL så bistår jag vår fantastiska Brottsofferjour på RFSL med att hålla utbildningsinsatser, men jag är inte kvar i det kliniska arbetet med våldsutsatta.
Med anledning av den tragiska händelsen när en man erkänt dråp på sin 27-årige pojkvän så ringde den mycket duktige journalisten Anders Backlund och ville prata våld. Det blev en artikel på qx.se som du kan läsa här.
Igår skrev jag om en barnbok skriven av författaren Hanna-Karin Grensman och till min glädje så svarade hon och kommenterade mitt inlägg. Hon gav också tips på några texter hon skrivit i anslutning det det jag skrev igår. Jag läste vidare och fastnade för en text om att kvinnor inte kan våldta.
Det finns en rad olika myter som hindrar oss från att se att vår mamma, syster, son, vän eller granne är utsatta för våld. Det beror på att kvinnor tolkas som mindre förmögna och villiga att utöva våld just för att de är kvinnor. Femininitet berättigar inte kvinnor att utöva våld. Detta försvårar för omgivningen att tolka våldet i en mellan två kvinnor. Manlighet är konstruerat runt aggressioner, våld och makt och det finns en uppfattning att de ”av naturen” är mer aggressiva och våldsamma. Detta gör att många ser två män som jämlika och att om någon slår så förutsätts den andra kunna slå tillbaka
När en kvinna blir utsatt för våld av en annan kvinna i en relation så tror omgivningen att det är som en socialsekreterare sade på en utbildning jag höll;
-Men om två kvinnor slåss, kan det väl på sin höjd uppstå lite rivsår.
Då hade jag önskat att hon hade varit i tjänst den där kvällen på akuten när ”Lena” kom in med ett blödande underliv efter att hennes flickvän kört upp en sönderslagen flaska i hennes slida. Så döljs det faktum att sexuellt våld är inte ovanligt vid samkönat partnervåld. Män kan våldtas. En kvinna kan våldta en kvinna.
020-34 13 16
E-post: boj@rfsl.se
Suzann Sexeducator 