Vem bestämmer?

Imorse var jag med i nyhetsmorgon i TV4. Det var ett samtal om temat för Stockholm Pride 2016 vilket är ”Vem bestämmer?” Med detta vill Stockholm Pride öppna upp för diskussioner kring vem, eller vilka, som sätter upp ramarna för hur vi förväntas leva våra liv. Hur ser normerna ut och hur formar de vår verklighet?  Var ligger makten, och hur hamnade den där den är? Fem olika fokusområden finns; samhället i stort, i familjen, i vårt eget community, i sängen och vem som bestämmer över din kropp. Jag deltog som representant för RFSLs förbundsstyrelse.

Jag hade fått uppdraget från tv 4 researcher att prata om vem som bestämmer i familjen. I Sverige finns det en politik som bygger på strävan efter heteronormalisering. Detta förstärker hela tiden normativa antaganden om sexualitet och genus samt tanken att äktenskapsliknande tvåsamhet står över andra former av relationer. Det finns en politik som bygger på strävan efter heteronormalisering. Detta förstärker normativa antaganden om sexualitet och genus samt tanken att äktenskapsliknande tvåsamhet står över andra former av relationer.Även när man befinner sig vid sidan av normen finns en upplevelse av att behöva infoga sig i vad som ofta förväntas av den heterosexuella samlevnadsformen, exempelvis äktenskap och föräldraskap. Fortfarande 2016 är det bestämt att ett barn bara kan ha två juridiska vårdnadshavare.

I alla kärleksförhållanden finns ett embryo till en över- och underordning. I heterosexuella parrelationen blir detta sammankopplat med biologiskt kön och maktskillnader tolkas ofta utifrån genus. Inom alla parrelationer finns ofta en under- och överordning.. Parförhållanden struktureras ofta kring under- och överordning vilket också erotiseras. Underordning och orättvisa relationer beskrivs ofta som konsekvenser av fria individuella val, detta har dokumenterats inte minst av forskare som Hanne Haavind och Carin Holmberg. Idag ska alla par vara jämställda och det betyder att alla individer, oavsett sexualitet och könsidentitet tvingas förhåller sig till detta ideal. Därför blir också bådas uppdrag att dölja om så inte är fallet oavsett om det är en samkönad eller olikkönad relation. Det är ofta lätt att påverka, få makt och kontroll över en annan människa i en parrelation då det skall vara en person som skall vara den närmaste, denna ska förstå mig bäst och utgör det mest viktiga stödet när det uppstår en kris. Kärleksrelationer innebär alltid en sårbarhet, beroende och rädsla för risken för att förlora sin käresta.

Anna Norberg, fil.dr i sociologi skrev sin avhandling om Samkönad tvåsamhet. Vardagsliv och heteronormativa praktiker i Umeå 2009. Hon såg i sin forskning att samkönade par precis som hos heterosexuella par, ofta gör en distinktion mellan de ideal som de presenterar och hur paren i praktiken beskriver sitt vardagsliv;

Ingenting i min studie indikerar dock att det finns något självklart samband mellan samkönade parrelationer och en högre grad av jämställdhet gällande vardagens organisering och ekonomiska fördelning.

Även  homo- och bisexuella personer konstruerar kön och olika beteenden och ageranden tolkas som feminina eller maskulina och värderas utifrån detta. Anna Norberg formulerar detta så bra när hon säger;

Idén om att två personer av samma biologiska kön är jämlika och jämnstarka, både fysiskt och psykiskt, bidrar till att samkönade förhållanden ses som en maktfri zon och också ett osynliggörande av t ex samkönat partnervåld vilket kan få förödande konsekvenser.

En ökad förståelse kring vad makt och roller konstrueras utifrån i ett samkönat förhållande kan vara användbart t ex i familjeterapeutiska sammanhang och även leda till en ökad uppmärksamhet på att maktojämlikhet och dess extrem våld kan förekomma också i samkönade relationer.

Förutom kön så  finns naturligtvis också andra maktordningar som påverkar. Klass och ekonomiska förutsättningar har visat sig ha stor betydelse. Tänk diskrimineringsgrunderna och du har snabbt en rad olika maktordningar som har betydelse för hur vi arrangerar vår vardag.

Som ett ljus i tvåsamhetens mörker finns en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Är lesbiska föräldrar mer jämställda? Är lesbiska föräldrar mer jämställda? Den är skriven av Ylva Moberg och utgiven under 2016.
I studien har inkomstskillnader registrerats mellan partner i lesbiska och heterosexuella par före och efter att de skaffat barn. Huvudresultatet är att lesbiska par, jämfört med heterosexuella, har en jämnare inkomstfördelning inom paren efter att de blivit föräldrar. Detta gäller även vid en jämförelse av lesbiska och heterosexuella par som hade samma inkomstnivåer och inkomstskillnad inom paret innan de fick barn. Resultaten kan tolkas som att lesbiska par har en mer jämlik fördelning av hushållsarbete och omsorg om barnen. Att lesbiska par är mer jämställda kan delvis förklaras av att de kan ”turas om” att föda parets barn och därmed tar varsin längre period med föräldraledighet. Detta bidrar till en mer jämlik inkomstutveckling inom lesbiska par. 

Heterosexuella mäns inkomster påverkas minst av att bli förälder, medan heterosexuella kvinnors inkomster minskar kraftigt och förblir sedan lägre. Sammantaget leder detta till en långvarigt mer ojämställd inkomstfördelning inom de heterosexuella paren efter att de blivit föräldrar. Slutsatsen är att vid jämförbara ekonomiska förhållanden innan paren fick barn så väljer lesbiska par en mer jämställd arbetsfördelning. Båda grupperna har ofta fattat sina beslut utifrån liknande ekonomiska förhållanden vilket gör att deras val av arbetsfördelning inte enbart kan förklaras som ett ekonomiskt rationellt beteende utan snarare hänger ihop med synen på kön.

 

 

Varning för sexualpolitisk backlash!

Vi kan aldrig slå oss till ro och tro att vunna segrar varar för alltid. Nu mobiliserar religiösa aktörer från en karismatisk och konservativ bakgrund och ger sig i den sexualpolitiska debatten.

Igår hade Svenska Dagbladet en debattartikel av Olof Edsinger, väckelsepredikant, debattör och författare och vice ordförande i det nybildade nätverket NfS. Han skriver en artikel som handlande om att svensk genuspolitik är en tickande bomb i integrationsfrågan.

Idag skriver en Therése Ewert skolkurator på en kristen friskola, lärare och läromedelsförfattare, Johan Semby, överläkare och ordförande för NfS – Nätverket för samlevnad och sexualitet och Jovanna Dahlgren, professor i pediatrisk endokrinologi och överläkare vid Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus alla med koppling till det nybildade nätverket NfS en debattartikel i Expressen om att RFSUs nya material är ett övergrepp på eleverna.

Jovanna Dahlgren och Johan Semby är både medlemmar i kristna läkare och medicinstudenter, doctors4christ vars målsättning är att fortlöpande analysera och påverka hälso- och sjukvården utifrån kristen människosyn och etik och att stimulera den enskilde medlemmen att forma en kristen syn på sitt liv, sitt yrke och sina studier.

Det är bland annat det nystartade nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS) som börjat sprida sitt moraliserande budskap, djupt förankrat i en karismatisk och konservativ kristen åskådning i någon form av protest mot ”organisationer som RFSU och RFSL har fått en monopolliknande ställning i både skola och samhälle, något som är olyckligt inte minst för att deras vägledning sällan återspeglar den helhetssyn på relationer – inklusive kopplingen mellan kärlek och sex – som vi menar är avgörande för ett gott sexuellt samliv.”

I NfS styrelse ingår personer från bland annat Svenska evangeliska alliansen, Katolska kyrkan, EFS, Kristna friskolerådet, Oasrörelsen, Kristna läkare och medicinstudenter, Sveriges kristna sjukvårdsförbund och Claphaminstitutet. Med andra ord är de ett nätverk som i huvudsak består av kristna personer med en mer konservativ kristen hållning. De har till syfte att verka för en sund vägledning kring sex, relationer och samlevnad.

Olof Edsinger skriver i SvD att om vi fortsätter att blunda för svåra frågor när det gäller sexualitet, normer och tolerans, kommer klyftan mellan våra etniska och religiösa minoriteter och det offentliga Sverige att djupna.

Han fortsätter senare i artikeln med att min egen erfarenhet säger mig att ganska få av dagens föräldrar är intresserade av denna omprogrammering, där man i normkritikens namn inte ens får tala om att pojkar och flickor kan fatta tycke för varandra. Eller så att man hindrar barnen från att leka på ett sätt som råkar vara representativa för deras biologiska kön. Men som svenskar är vi ju i regel laglydiga och har överseende med det mesta som grundar sig på statligt sanktionerade direktiv. Detta är naturligtvis raljant och ironiskt skrivet alternativt bottnar det i djup okunnighet om vad jämställdhet innebär. Därefter följer; vad vi däremot kan vara säkra på är att de flesta av våra nysvenskar ställer sig frågande till denna sociala ingenjörskonst. Detta är ett rasistiskt uttalande, hur kan någon påstå att de flesta nysvenskar är homofober? Dessutom har Edsinger gjort fullkomligt klart att den kristna tron är den enda rätta vägen så att använda andra grupper som ett hot mot integrationen känns närmast löjligt.

Artikeln i Expressen får ett mycket välformulerat och bra svar från sexualrådgivare Hedvig Nathorst-Böös på RFSU genom en diskussion med en av artikelförfattarna i Sveriges Radio, studio ett. Materialet handlar om sex, ömsesidighet och gränser.

NfS håller på att ta fram ett alternativt läromedel med arbetsnamnet ”Nära varandra”. Innehållet i detta kommer bland annat att diskutera skillnaden mellan begreppen eros, fileo, agape och sexualitetens gränser. Vad betyder då detta?

För de som inte är så bevandrad i teologisk etik kan jag som förutom att vara sexolog även är teolog, berätta att inom den lutherska teologin har en dualism mellan agape och eros länge funnits. Den lutherska teologin har präglats av teorier som betonar skillnaden mellan Guds sanna kärlek (agape) och mänsklig kärlek (eros). Eros är egocentrisk och självhävdande och agape ses som osjälvisk och självutgivande. Eros förknippas med den passionerade och/eller sexuella kärleken. Eros hemvist är alltid inom ett äktenskap. Agape är den ädlaste typ av kärlek: uppoffrande kärlek. Det är mer än en känsla, det är en viljeakt. Jesus var agape kärlek personifierad. Fileo handlar om broderlig kärlek som oftast tar sig uttryck i nära vänskap. Bästa vänner kommer att visa denna generösa och tillgiven kärlek till varandra som var och syftar till att göra den andra lycklig. Jonathan och Davids vänskap i Bibeln brukar lyftas fram som ett exempel på detta. Fileo involverar känslor av värme och tillgivenhet mot en annan person. Detta är teologisk tolkning som flera av skribenter ser som sanning medan många av oss andra ser detta som en möjlig tolkning bland många andra.

Nyare teologi har försökt att förena andlighet och kroppslighet i en lustbejakande erotik/sexualitet för att övervinna den gamla polariseringen av Eros och Agape. Företrädarna för NfS tillhör dock de mer konservativa och karismatiska delen av den svenska kristenheten.

Vidare skall de nya materialet till skolornas sexualundervisning handla om sexualitetens gränser, vart dessa dras juridisk och moraliskt. Dessutom skall synen på hur relationer och sexualitet har förändrats över tid behandlas med tillägget om hur ungdomar faktiskt mår i dag. De har ambitionen att ta fram ett heltäckande material i ämnet som bland annat innefattar ovan nämnda som som enligt tidningen DAGEN gått ut i ett brev till de kristna skolledarna, Syftet är att detta skall göra ”att skolorna inte måste köpa RFSU:s fyra böcker, som i stora stycken inte underlättar för folkhälsan”.

För att få en hint om det kommande innehållet finns sex och samlevnads undervisning på Edsingers blogg; Tillbaka till detta med otukten. Vad handlar egentligen detta om? Ja, den djupaste mekanismen i otukten tror jag kan beskrivas som att vi gör sexualiteten till vår herre i stället för till vår tjänare. Att vi helt enkelt lever ut den utanför de ramar som vår Skapare har gett oss, och att vi på så sätt hamnar på kollisionskurs med Herren själv.

En utförlig förteckning på sexuella beteenden som kan inkluderas i otuktsbegreppet skulle därmed kunna se ut så sätt:

• Sex innan äktenskapet (1 Kor 7:8-9; Hebr 13:4)
• Otrohet/äktenskapsbrott (Ords 5:15-20; 1 Kor 6:13)
• Incest (1 Kor 5:1; 3 Mos 18, 20)
• Polygami eller gruppsex (1 Mos 2:24)
• Våldtäkt (5 Mos 22:25-27)
• Prostitution (1 Kor 6:15)
• Homosexualitet (Rom 1:24-28)
• Transvestism (5 Mos 22:5)
• Tidelag (3 Mos 18:23)

 Det finns inte några formella hinder för skolorna att ta in ”Nära varandra” i undervisningen. Numera sker all kontroll i efterhand och kvalitetssäkringen ligger i dag på lärarna enligt Skolverket på sin webbplats.

Igår skrev dessutom Ottar om att apotekspersonal nekat tjejer under 15 år preventivmedel. Enligt barnmorskor som Ottar pratat med är förklaringen att utrymmet för personliga moraliska argument ökat sedan sexualbrottslagen skärptes.

Kampen går vidare mot moralism och för kunskap och upplysning!

Oavsett om du lever med hiv eller inte, allas rätt till sexuell hälsa

Gång på gång märker jag att kunskapen om hiv inte är så stor som jag skulle önska. Människor i min närhet, som jag tycker om, kan rätt som det är säga saker som får mig att baxna. Oftast handlar det om okunskap, men det är ändå inte okej.

Sedan slutet av 1980-talet har jag haft vänner som levt med hiv. Jag har på nära håll fått följa människor som lever med hiv, för vilka det inledningsvis innebar en enorm tragedi tills idag när det mer kan ses som en kronisk sjukdom som en kan leva mycket väl med.

En stor del av mitt arbete på RFSL har också varit att arbeta med hiv-frågor. En viktig sak har varit arbetet för att avskaffa informationsplikten för personer som bär hiv. RFSU, RFSL och Hiv-Sverige har gemensamt jobbat för detta under lång tid.

Detta har varit svårt att förstå för flera som funnits runt omkring mig. De har ofta sagt typ: men jag vill veta om någon jag har sex med bär på hiv.

Jag gläds mycket över att personer som bär på hiv och har en välfungerande behandling av sin behandlande läkare kan få rätten att inte behöva upplysa om sin hivstatus vid sexuella kontakter, så länge de använder kondom.

Varför är det ett glädjande besked?

Jo, av två olika anledningar. För det första så har informationsplikten ökad stigmatiseringen av personer som lever med hiv. Jag vet att många inte velat träffa någon för att ha sex eller en relation i rädsla för att bli bortstött eller nobbad. Vetskapen om den nästan obefintliga överföringsrisken ger många en ny trygghet, självkänsla och frihet. Det är otroligt skönt för många, att exempelvis vid tillfälliga kontakter slippa berätta om sin hivstatus och vara ett vandrande uppslagsverk och kurator för personer som har lite eller ingen kunskap.

För det andra så har det invaggat människor i en falsk säkerhet om att människor som har hiv måste berätta det och därför tror en sig inte behöva skydda sig. Nu blir det som alltid varit ett faktum ännu tydligare. Alla som har sexuella kontakter måste ta ansvar för att skydda sig. Det är ett faktum att de flesta som får hiv får det av någon som inte vet om att denne bär på hiv.

Idag finns nya riktlinjer från Folkhälsomyndigheten. De har fastställt att överföringsrisken är minimal vid vaginala och anala samlag om den som bär på hiv har en välinställd antiretroviral behandling och kondom används under hela samlaget.

Smittrisken är även mycket låg vid vaginala och anala samlag om den som bär på hiv har en välinställd antiretroviral behandling och kondom inte används.

Ovanstående gäller vid varje enskild sexuell kontakt och vid upprepade kontakter över längre tid (år) samt oavsett om den hivinfekterade parten är kvinna eller man och oavsett om den hivinfekterade parten är penetrerande eller mottagande

i sexualakten.

Jag har ett bra tips! Börja med att läsa artikeln från Helsinborgs Dagblad om hur det är att leva med hiv. Komplettera sedan med annan fakta som du behöver. Det kommer att underlätta betydligt när ditt nästa ligg, din pappa, din syster, din kollega, din krogflirt, din vän eller blivande fru  kommer ut som hivpositiv.

I förra veckan frågade en bekant mig, hur många som jag känner som lever med hiv. För mig var det en märklig fråga, jag har aldrig delat in mina vänner utifrån vilka av oss som har diabetes, hiv, Menières sjukdom eller någon annan kronisk sjukdom. Det har liksom ingen betydelse utom i de fall vi av någon anledning beklagar oss över konsekvenserna av att leva med en kronisk sjukdom.

 

HBTQ & SD = katastrofalt

Jag hamnade av en slump in på en sida som gjorde mig mörkrädd. Började titta mig omkring och blev inte förvånad men arg, djävligt arg. Det är inte bara rasism, det är även sexism, homofobi, transfobi och värsta konservatismen som råder i de mörka hörnen av politiken.

På sidan Inte rasist men läser jag om påhopp från flera Sverigedemokrater på hbt-personer. En politiker från Gotland har en öppen facebooksida och där skriver hon öppet om sitt hat mot hbt-personer.

Nu har hon hakat upp sig på att Anja och Filippa gift sig. Det tragiska är de ständigt fokuserar på sexualiteten samtidigt som de kritiserar hbtq-rörelsen för att vara sexualiserad. Vad har sex med giftermål att göra? Först frågor hon om deras sängnöjen är intressanta. Nää, inte speciellt, är nog de flestas svar. Nu handlade det inte om det utan om det faktum att de gift sig av kärlek. Ändå kan jag inte låta bli att skratta åt att hon strax därefter slänger in en fundering om hur de gör i sängen. Vem sexualiserar här?Under en rubrik om att en imam gav lesbiskt par världsunik välsignelse under Pride finns en kommentar om att dom lever nog inte så länge. Vilken fruktansvärd  kommentar!

Det finns mycket fokus på att ”skydda barn”. Under rubriken; Varför ska småbarn få bevittna sängnöjen finns en bild på folkpartister och en banderoll om barn som handlar om mångfald och tolerans i klassrummet. Varför denna sexualisering?

I den fullkomligt vidriga tidningen Dispatch International finns en vansinnig artikel om faran med att dagens barn- och ungdomsgenerationer blir sexmonster som vuxna – helt utan förmåga att etablera varaktiga kärleksrelationer med andra. Allt med kulturmarxisterna i RFSLs välsignelse. I stället blir sexet substitutet för kärlek. När RFSL baxade lagen om registrerat partnerskap igenom riksdagen på 1990-talet hade aktivisterna chansen att fortsätta på den inslagna vägen – mot ett samhälle där monogama kärleksförhållanden bejakas, oavsett sexuell läggning. De kallar utlandsadopterade barn för slavbarn och adoptivföräldrar för slavvägare. När jag sedan såg att artikeln visar en bild på mina fina vänner började jag att grina. Därefter bestämde jag mig för att skriva det här inlägget.

På sajten Motgift finns en artikel om att Ge fan i barnen ”Pride”. Där smutskastas den fantastiskt fina satsningen Pride Ung. Undrar varför man i ”Pride park young” har ett ålderspann mellan 13 och 29 år? Vilken 29-åring har intresse av att ”hänga” och ”umgås” med en 13-åring? Och det i ett festivalområde som domineras av snusk, sex och har ett ”kinkykvarter”.

Vad är det som gör att barnen står så högt i kurs hos er? Varför är det så viktigt att få komma till skolorna och ”informera”? Varför vill ni att varenda dagis skall ha en ”genuspedagog”? Och adoptera vill ni eller inseminera er – bara ni får barn; något som naturen bestämt att ni inte skall kunna få utifrån era samkönade förhållanden.

Och så var det den där naturen igen… Märkligt, undrar om detta också innefattar heterosexuella som har svårt att få barn. Bör de inte heller få hjälp via svensk sjukvård?

Och ni vill ha barnfamiljer till det stora ”pride”-tåget som skall slingra sig genom Stockholm; kom allihopa, ta med er barnen…. barnen! För barn måste ju få uppleva mer eller mindre nakna och utspökade tvåbenta varelser som kladdar på varandra, som juckar omkring och pressar könen mot varandra. Ja, barn måste ju få se era lack- och läderkläder med hål här och där.

Många hbtq-personer tar barnen med till Pride och många, många heterosexuella tar barnen med till Prideparaden för att lära dem att all kärlek är bra kärlek.

SD har skapat ny arbetsgrupp  för medlemmar som är intresserade av HBT-frågor. De anser att Priderörelsen i Sverige bidrar till att måla ut alla HBT-personer som sexuellt utsvävande på det sätt som idag sker med exempelvis workshops i BDSM är det ett direkt nederlag för alla som kämpar för att bli accepterade som HBT-personer. Ens sexuella läggning och könsidentitet har inget att göra med hurdant sex man föredrar, varken för heterosexuella cis-personer eller oss andra. När två personer blir kära så handlar det om vilka känslor de har för varandra, när en person identifierar sig som tillhörande ett annat kön än sitt biologiska handlar det om just identitet.

Som sverigedemokrater, SDU:are och SD-Kvinnor ser vi en stor problematik med den särbehandling som görs av HBT-personer. Vi anser att all särbehandling, vare sig positiv som negativ, är fullkomligt ovärdig och aktivt ska motverkas. En person är vare sig mer eller mindre värd baserat på dennas sexuella läggning eller könsidentitet. Bara för att man har en annan läggning än den heterosexuella eller identifierar sig som transsexuell så innebär det inte heller att man är till för omvärldens nöje eller är någonting att visa upp som ett djur på cirkus, vilket i dag sker i Prideparader runt om i landet.

Rösta för allas lika rätt är en uppmaning från RFSL för att använda sin rösträtt i höst för att rösta för mänskliga rättigheter och för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

De viktigaste områdena för hbtq-rörelsen just nu är;

– Alla har rätt till en rättssäker asylprövning.
– Alla har rätt att få sin könsidentitet erkänd och respekterad.
– Alla har rätt att leva tryggt med sin familj.
– Alla har tätt till bästa möjliga hälsa och ett liv fritt från våld.
– Alla har rätt till en utbildning utan diskriminering och trakasserier.

Inom ramen för dessa påståenden gömmer sig konkreta politiska krav på:
– översyn av asyllagstiftningen i syfte att garantera rättssäker asylprövning,
– avskaffande av 18-årskravet i lagen om fastställande av könstillhörighet,
– införande av könsneutral föräldraskapspresumtion,
– möjlighet att vara fler än två vårdnadshavare till barn,
– avskaffande av informationsplikten gällande hiv i smittskyddslagen,
– skydd mot hets för även transpersoner i lagen om hets mot folkgrupp, och
– ändring av skollagen så att den inkluderar förebyggande arbete mot diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck samt ålder.

Alkohol spelar roll – flirt och ragg, del 1.

Idag släpps den rapport som jag arbetat med i över 2,5 år ”Alkohol spelar roll” En studie i hbt-kvinnors alkoholbruk. Vi har inte valt att titta på missbruk utan på bruk och riskkonsumtion. Varför skriver jag om detta på denna blogg? Jo, för att självklart är alkoholens relation till sexualitet en viktig fråga. Under fyra dagar kommer jag att publicera delar av rapporten som handlar om alkohol och sexualitet.

I både fokusgrupperna och i de enskilda intervjuerna framgår att alkoholpåverkan är en underlättande faktor för att våga flirta med och ragga på andra kvinnor.

Jag vet att allra första gångerna jag tagit kontakt, gjort nya saker – kysst en tjej första gången – det är när jag varit full. För då visste man att imorgon, om det inte känns okey, var det bara: ”men gud vad hände? Gud vad fulla vi var. Det var inte alls igenomtänkt” [skratt]. Det kan vara en teknik man använder för att komma undan.

De flesta informanterna gör en åtskillnad mellan att ragga på män respektive kvinnor.

På killar har jag aldrig haft några problem att ragga. Men när jag har varit intresserad av en tjej och när jag verkligen har varit intresserad på riktigt… Alltså jag har aldrig kunnat ragga på en tjej nykter, aldrig.

Att flirta och ragga på en kvinna upplevs generellt som svårare. Flera informanter framhåller att det inte finns någon färdig mall att gå efter vad gäller samkönat raggande. Några lyfter också fram att de inte vill bli betraktade som ”äckliga karlar” vilka inte förstår att flirten är oönskad.

Jag har haft både pojkvänner och flickvänner. Killar förväntas alltid vilja ha sex, på något fördomsfullt sätt. Så om jag visar att jag är kåt förväntar jag mig att killen vill. Om jag raggar på en tjej måste hon faktiskt gilla mig för att hon ska vilja ha sex med mig, tänker jag. Det är lite osäkrare mark.

Eftersom normerna för hur sexuell en person bör vara skiljer sig mellan män och kvinnor finns en tendens till att beskriva lesbiska kvinnor som passiva och nästintill asexuella (Edenheim, 2005).

Återigen det här grabbiga i hur många har du legat med liksom. Men en kvinna sitter ju inte och skryter om det på samma sätt.

Men om två kvinnor skall ha sex måste någon ta initiativ och vara sexuellt aktiv.

För att ha sex med en kille första gången behöver man inte vara så aktiv. Då kan man ju bara ligga där [skratt]. Men ska man ha sex tillsammans med en tjej, då är det inte sexigt om man bara ligger där utan då måste man faktiskt göra någonting. Och då kan det hjälpa att man har druckit, man blir inte lika nervös att göra fel, man törs kanske göra saker.

En annan faktor som flera nämner är att kvinnor ofta rör sig i grupp, vilket försvårar att få kontakt med en enskild individ.

Jag upplever, när det gäller tjejer, att de ofta går ut i grupper. Och det är väldigt svårt, om det är en tjej i en grupp som man tycker är jättesnygg, att försöka få den där personen ensam. Det är inte samma sak med killar. Killar går gärna ut själva och står i baren och hänger. Det är mycket lättare att ragga på killar.

Alkohol underlättar att bryta mot heteronormen och att överkomma de hinder som förknippas med att ragga på en annan kvinna. De flesta av informanterna hävdar att berusning skapar mod.

Vi var ute minst två gånger i veckan och hånglade med minst en eller två män per gång, men även några kvinnor. Jag blev lite småförälskad i en kvinna som jag träffade väldigt ofta när vi var ute, men jag vågade aldrig bjuda ut henne. Man kan nog säga att alkoholen gjorde sitt till att jag vågade ragga, vågade vara ganska på. Varje gång kom vi överens om att ”jo, vi ska ses”. Men sen när jag nyktrade till vågade jag aldrig höra av mig.

Alkohol uppfattas enligt flera forskare underlätta kontaktsökande, men en presumtiv partner kan också vara mer mottaglig för inviter under berusning. Rus ger en slags frizon för kontaktförsök där priset att bli avvisad inte är lika högt som annars (Skårner och Svensson 2012).

Den kan vara skönt att vara lite berusad om det inte går som man tänkt sig. Då kan man säga: ”jag kommer inte ihåg något”, fast man kommer ihåg. Då tar det inte så hårt på egot.

Ett genomgående tema i denna studie handlar om föreställningar om genus och sexualitet och hur kvinnor använder alkohol för att överskrida genuskategorier. Utan alkohol som ursäkt för sex riskerar kvinnor benämningar som ”slampa” eller ”hora”, medan män skulle betraktas som normala eller players^[1]. Genom att använda alkohol får kvinnor en ursäkt för att engagera sig i beteenden som inte förknippas med traditionella könsroller (Bredström 2011).

Det finns starka normer om att kvinnor inte får vara sexuellt initiativtagande. Sex är något som bara händer. Kvinnor som dricker alkohol förväntas bli mer kåta, mer öppna för att bli förförda och mindre noggranna med urval av partner. Påverkan av alkohol ger helt enkelt ett skydd mot potentiella misskrediteringar av deras identiteter som kvinnor. (Peralta 2002; Bredström 2011).

Några informanter funderar runt olika förväntningar.

Det är mer tillåtet att män, att de kan ligga runt. Men om en kvinna gör det då är det nästan som en synd. Det är fortfarande att ”vad billig du är då!”

För kvinnor generellt har det varit viktigt att reglera och hålla tillbaka både tal om och förevisningar av sexualitet. Detta har att göra med kvinnors respektabilitet (Skeggs, 2000 ). Kvinnor kan socialiseras mot passivitet och avvaktan i sina nära relationer då de fortfarande i viss mån löper risk att stämplas som slampor. Det förekommer mycket bestraffning och förakt mot kvinnor som visar sexuell självsäkerhet. Män förväntas eftersträva fysisk njutning, medan kvinnors sexuella erfarenheter bör vara förbundna med kärlek (Marston och King 2006)

Alkohol kan användas som en strategi för att våga utmana genusgränser vid flirt, ragg och sex. Berusning kan användas som en slags förklaring och ursäkt om någon gjort något som den i efterhand ångrar (Svensson 2012). Även flera av kvinnorna i fokusgrupperna säger att det i berusat tillstånd går att göra sig mindre ansvarig för sina egna handlingar, och att det då blir lättare att göra det man vill. Blyghet och oro inför att ta första steget till en kontakt minskar. Alkoholen anses vara något som skapar goda förutsättningar för flirt.

(D)rack och strulade man med en tjej, ja men det var bara på fyllan liksom. Då blev det mer okej. I det sammanhanget var det nog många som ”ja men äh vaddå det var på fyllan och vi hade lagfest och det är liksom inte på riktigt på något sätt”. Det var en grej man skyllde på.

Samtidigt säger andra att de kan bli sårade av att heterokvinnor ”leker med dem” på fyllan och i efterhand skyller på berusningen. Det finns också en misstanke om att vissa tjejer gör det för att intressera män i närheten.

Några av informanterna ger uttryck för att de mött kvinnor som närmat sig dem på ett sätt som bryter mot normerna och uppfattar detta som något positivt.

Jag kommer från en mindre stad och första gången jag var på tjejfesten på Pride var det en tjej som kom fram och tog mig på brösten, det var så här; ”vad är det som händer.” Det har jag aldrig liksom sett, en tjej bete sig så här? Och det var liksom ja men hallå liksom. Varför ska tjejerna bara stå där i ett hörn och vänta på någon slags kontakt?

En kvinna som valt att inte dricka alkohol tror att alkohol gett fler möjligheter att hångla.

Men ska jag vara ärlig, jag hade väl fått hångla mer om jag hade druckit?

Det existerar även en viss homonormativitet vilket gör att en kvinna kan uppleva att hon måste anpassa sitt könsuttryck för att kunna bli raggad på av andra kvinnor.

Det känns lite som att ibland måste man sätta på sig en viss kostym, jag är ju väldigt femme i vanliga fall, och då är det kanske många som misstar mig för att vara hetero. Då är det ingen som stöter på mig, så då måste jag ta på mig den här queer- flat- kostymen för att jag ska bli raggad på, och då kan ju alkoholen vara en hjälp.

#blogg100, dag 35.

Kampen mot våld, hat och förtryck fortsätter…

Igår var jag på Kanal Global för ett samtal med människorättsaktivisten Robert Hannah om hbt och heder. Han kom ut som homosexuell trots den risk som det innebar genom en artikel i DN. En del av släkten har tagit avstånd från honom efter det. Jag beundrar stort hans mod och engagemang!

Bilden är tagen av programmet Miniatyrs fantastiska redaktör Maria Lindén

Igår hade jag också ett samtal med en man som lever med hot om våld utifrån hedersnormer på min delvis nya tjänst på RFSLs brottsofferjour. Idag har jag varit i Borås och föreläst om sexuellt våld mot och emellan hbtq-personer. Det var nödvändigt att också nämna hedersrelaterat våld och hatbrott. Inte minst med anledning av det hatbrott som begåtts i närheten av Borås i Kinna. I förra veckan blev det gifta paret Håkan och Roys bil rispad. Någon eller några hade skrivit bög, kuk och gjort ett hakkors på deras bil.

Samma dag var en vän i en rättegång för att hon och hennes flickvän varit utsatt för hatbrott. På RFSLs jourtelefon fick jag ta emot samtal som var akut.

Igår undertecknade presidenten i Uganda lagförslaget ”Anti Homosexuality Bill” som kriminaliserar hbt- personer. Upprepad homosexualitet har föreslagits leda till livstids fängelse. Förslaget bygger dessutom på ett angiverisystem som innebär att personer som ger utrymme för  homosexualitet exempelvis hyresvärdar eller föräldrar till hbt- personer kan bli dömda till fängelse. Nu tvingas föräldrar, lärare, grannar och läkare att anmäla hbt- personer till myndigheter. Uganda är nu ett av de länder i världen som har den allvarligaste statliga förföljelsen av hbtq-personer.

I Uganda fanns redan innan liksom i ett sjuttiotal andra länder i världen, en lag som kriminaliserar samkönade sexuella handlingar.

RFSL, har ett nära samarbete med hbtq-organisationer i Uganda och uppmanar svenska politiker och företrädare att fördöma lagen och kräva att presidenten utfärdar ett moratorium för att se till att lagen inte drabbar särskilt utsatta grupper, som identifierats i landets egen nationella hälsostrategi.

Lagen strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till privatliv, frihet från omänsklig eller förnedrande behandling, rätten till liv, yttrandefrihet och rätten till rättvis rättegång – rättigheter som ska skydda alla ugandiska medborgare enligt landets egen grundlag.

På Soginews läser jag;

The Anti-Homosexuality Act, 2014 is an act to: “prohibit any form of sexual relations between persons of the same sex; prohibit the promotion or recognition of such relations and to provide for other related matters.”

A homosexual is defined as a person who engages or attempts to engage in same gender sexual activity. Sexual acts are defined as:

“(a) physical sexual activity that does not necessarily culminate in intercourse and may include the touching of another’s breast, vagina, penis or anus;

(b) stimulation or penetration of a vagina or mouth or anus or any part of the body of any person, however slight by a sexual organ;

(c) the unlawful use of any object or organ by a person on another person’s sexual organ or anus or mouth;”

The offense of homosexuality will be punished by imprisonment for life. And a person who “attempts to commit homosexuality” will be liable, on conviction, to imprisonment for seven years.

A person who attempts to commit the offense of aggravated homosexuality, offenders  living with HIV, serial offenders etc, are liable, on conviction, to imprisonment for life.

The act also criminalizes “Aiding and abetting homosexuality” and “Conspiracy to engage in homosexuality”.

“Promotion of homosexuality” is listed under paragraph 13 and this includes a person who participates in publishing pornographic materials with the “purpose of promoting homosexuality”. It also includes a person who “funds or sponsors homosexuality or other related activities.” and/or “uses electronic devices which include internet, films, mobile phones for purposes of homosexuality or promoting homosexuality; or acts as an accomplice or attempts to promote or in any way abets homosexuality and related practices.”

The punishment is a fine and/or imprisonment of a minimum of five years. If the offender is a corporate body or NGO, the director, proprietor or promoter will be punished by imprisonment for seven years.

Sedan gör jag ett uppehåll i skrivandet av detta inlägg och går ut på Facebook för att mötas av nyheten att en homosexuell man som flytt till Sverige från Uganda skall utvisas tillbaka dit. När jag scrollar ner så möts jag av en fruktansvärd bild som en av de fantastiska ugandiska  hbtq-aktivisterna lagt ut;

Vad säger en efter detta? JO, Upp till Kamp! Vi ger oss aldrig!

Männen med rosa triangel – ett oerhört viktigt seminarium

Under Stockholm Pride köpte jag en bok till min sons födelsedag i september. Boken var Männen med rosa triangel” av Heinz Heger (Bokförlaget Atlas, 2013). Förlaget Atlas har i år givit ut en ny översättning av Männen med rosa triangel som är ett vittnesmål frånen homosexuell man som satt på  Sachsenhausen. Eftersom en av mina söner tidigt kom ut som bög och gjorde flera skolarbeten som på olika sätt behandlade ämnet homosexualitet minns jag speciellt ett som handlade om homosexuella under andra världskriget och därför tänkte jag att detta kunde vara en bra present.

Först idag gick det upp för mig hur väl denna bok gestaltar fasorna som fångarna med rosa trianglar verkligen fick genomlida. I ett samtal som Johan Hilton modererande med Jonas Gardell och Christian Antoni Möllerop (vice ordförande RFSL och kollega) om homosexuella i andra världskrigets koncentrationsläger så fick jag än en gång upp ögonen för denna avskyvärda del av historien som vi måste hålla levande i minnet.

 

Jonas Gardell berättade inledningsvis episoden som redan tidigare skapat kramp i magen. Hans far var på besök och syskonen hade förberett med fika när fadern fick se den Rosa triangeln på Jonas jacka (detta var före regnbågsflaggans tid) och utbrast, jaha, skall du skryta med skiten också.

I förordet till boken skriver han ”den här tunna lilla boken kommer att skaka dig i grunden. Och du kommer att förstå att du, liksom jag när jag var ung, också måste bära den rosa triangeln.” Boken förändrade mig i grunden säger Jonas Gardell och när jag efteråt pratar med Christian Antoni Möllerups så berättar även han om att boken skakat om även honom.

RFSLs vice förbundsordförande Christian Antoni Möllerup

Den rosa triangeln började som en symbol för förtryck men står idag för frihetskamp. Vi måste lära känna vår historia och förstå varför det hände. Allt för att detta inte skall upprepas igen.

Homosexuella män var en av de grupper som stod allra lägst ner på skalan i lägren. Dessa personer sågs även efter kriget som rättmätigt bestraffade. Efter krigets slut kunde de därför inte  berätta sin historia då deras existens var kriminaliserade.

Gardell framhåller att romer och homosexuella var de grupper som inte fick upprättelse. De var de främmande andra.

Under seminariet framkommer att lesbiska kvinnor kom lindringare utan då de fortfarande kunde reproducera sig. De sågs enbart som antisociala. Jonas Gardell försvarar sig också i seminariet emot att kvinnor inte nämns i samma omfattning. Här saknar jag som tämligen ofta ett maktperspektiv utifrån mäns överordnade position.

Nästan samtidigt i en annan del av världen finns vår förbundsordförande Ulrika Westerlund från RFSL och hon meddelar att Belgrads prideparad är inställd. Jag läser vidare på Sogi news;

A Pride parade was planned to take place tomorrow in the Serbian capital Belgrade. But the authorities stopped it for the third year in a row. The Deputy Prime Minister banned the parade referring to safety reasons and the Serbian Prime Minister said that a parade would be a ” threat to public order.”

At the same time the Police said that they were prepared and that they would be able to handle security. The police planned to have 6,500 police officers on location to completely encircle the park where the parade was to to be held.

Serbian LGBT-activists are disappointed.

– It is a sad day for Serbia and it is clear that human rights are not respected here, said Goran Miletic, Civil Rights Defenders.

Kampen fortsätter!

Prideföreläsningar om sex av Suzann Sexeducator

Vill du lyssna på mina kloka ord under Pride? Då har du ett flertal möjligheter. Genom mitt arbete på RFSL håller jag ett antal föreläsningar och workshops.

Vill du lära dig mer om fittan och sex än du någonsin gjorde i skolan? Imorgon tisdag kommer jag tillsammans med fantastiska Malinda Flodman, sexualupplysare och utbildare på RFSL och  Renita Sörensdotter, forskare och lärare i genusvetenskap, Stockholms Universitet köra 1,5 h om Fittan i teori och praktik Detta är ett seminarium om hur fittan fungerar där du får kunskap om hela bäckenregionens anatomi och fysiologi. Vi går igenom fittans utsida, insida och omgivande delar och visar även på vad som händer vid upphetsning. Vi tar dessutom upp olika typer av sex som personer med fitta kan ägna sig åt, inklusive analsex i dess olika former. Avslutningsvis går vi in på sexuell kommunikation, vilket är grunden för att kunna förhandla om sin sexualitet.

Tid: tisdag 30 jul 14:00–15:30

Plats: Pride House (Kafé Klara)

På onsdag presenterar jag de första officiella resultaten från den studie som jag är projektledare för under rubriken; Sex, drugs and gender.
RFSL har under två års tid bedrivit en studie finansierad av FHI runt hbt-kvinnor och alkohol. För första gången presenteras nu en del av resultaten i detta seminarium. Fokus kommer att vara på hur alkohol gör det möjligt att visa kåthet och vara mer sexuellt aktiv samt hur alkoholen möjliggör att förväntningar runt genus, bryts ner.

Tid: onsdag 31 jul 12:00–12:45

Plats: Pride House (Studion)

Efter att ha haft fittan i fokus under ett antal år förflyttar vi oss några centimeter bakåt och sätter Stjärten i fokus. Tillsammans med kollegan och sexualupplysaren Malinda Flodman så pratar om stjärten som en erogen zon och om olika sorters analsex. Anatomi, leksaker, praktik, säkrare sex samt tips och goda råd står på agendan.

Tid: onsdag 31 jul 13:00–13:45

Plats: Pride House (Ekoteket)

Efter detta kan du gå vidare till Sexleksaker för röv och kuk. På denna workshop får du svar på alla dina frågor om sexleksakerna du inte visste fanns. Vi kommer att visa en massa härliga prylar som kan göra sexet till något extra, med kuken och röven i fokus. Du kommer också att få en djupdykning i kondomsorter och glidmedel. Även denna köra jag med proffsiga kollegorna Carolina Orre från RFSL:s förbundskansli och Nicklas Dennermalm från RFSL Stockholm

Tid: onsdag 31 jul 14:00–14:45

Plats: Pride House (Kafé Klara)

RFSU arrangerar BDSM, föräldrar och barn på fredag. Jag moderar  den mycket kompetenta panel som skall diskutera, vad gör man som BDSM-utövare och förälder? Övar sig på att skrika tyst, döljer sina blåmärken och hoppas att barnen inte ska märka? Eller berättar hur det ligger till? Och hur förhåller man sig till om man krockar med sitt barn – eller sin förälder – i dörren till BDSM-klubben? I detta panelsamtal diskuterar vi kniviga situationer, smarta strategier och annat som rör BDSM-utövande och barn-föräldrarelationer.

Tid: fredag 2 aug 13:00–13:45

Plats: Pride House (Kafé Klara)

Veckan i Pride House avslutas med något alldeles speciellt.

Snuskbingo!

Den fabulösa sexualupplysartrion är tillbaka på Pride för fjärde året i rad. Denna gång bjuder de på snuskbingo. Förutom möjligheten att vinna fantastiska priser kommer alla deltagare dessutom få heta tips om hur du hottar upp ditt sexliv till högre höjder, höra skamliga anekdoter och spela bingo på ett sätt som du garanterat aldrig gjort tidigare.

Tid: fredag 2 aug 16:00–18:00

Plats: Pride House (Kafé Klara)

Kampen fortsätter. Rättvisa för Jasmine!

Idag företog jag mig den längsta resan som jag gjort sedan olyckan. Med hjälp från vårdcentralen att ändra omläggningstiden av såren till en annan dag, med stöd av mina fina vänner och politisk och personlig kämpaglöd åkte jag till Västerås för att medverka vid RFSU Västerås minnesstund för Petite Jasmine. Stunden leddes av fantastiska Pye från Rose Alliance.

Både RFSU och RFSLs förbundsordföranden fanns representerade och det gjorde mig oerhört varm om hjärtat. Vår (RFSLs) förbundsordförande Ulrika Westerlund bad att vi gemensamt skulle hålla ett litet tal. Jag grät, pratade och sammanfattningsvis blev mitt budskap att kampen går vidare. Några av de ord som jag sade är inbakade i texten nedan men här finns också många fler tankar.

För ungefär ett år träffade jag en tuff tjej som jag genast fattade tycke för. Hon var precis som jag, aktivist ut i fingerspetsarna. Hon brann verkligen för ”sex workers right” och jag fick en hel del ny kunskap av henne. Vi hade lite kontakt på Fejjan och återsågs på RFSU kongress i maj där vi kom att prata en hel del. Vi bestämde att ses senare i sommar, typ vid den här tiden. Med våra olika kunskaper skulle vi ge varandra stöd och kunskap.

Mitt sista minne var när hon tog debatten om sexköp på RFSUs kongress och vi var många som njöt av att se henne debattera med Mina. Två mycket färgstarka och intelligenta människor i en spännande diskussion. Mitt sista meddelande blev, så djävla duktig du är Petite Jasmine! Vi återsågs aldrig utan istället fick jag besöka hennes minnesstund idag.

Petite Jasmine blev 11/7 mördad av sitt ex tillika hennes barns far. Under nästan tio år har jag jobbat med frågor som handlar om våld i nära relationer i huvudsak mäns våld mot kvinnor. Jag har hela tiden fasat för att nyheten av någon av de personer jag mött skulle bli mördade. Detta är något som händer om och om igen i vårt land och värst drabbade blir naturligtvis barnen. Vi måste ta kampen mot våldet!

För henne liksom för mig är det privata personligt och går aldrig att skilja åt. Vårt bröllop nyligen blev en queer happening med feministiska kampvisor och Svarte tupp.

Jasmine kämpade hårt för sina barn eftersom hon förlorat vårdnaden om dem då hon ansågs som en olämplig förälder på grund av att hon var sexarbetare. Barnen placerades hos sin far trots att han hade en kriminell bakgrund med våldsbrott. Hon fick höra att hon inte visste vad som var bäst för henne och att hon ”romantiserade” prostitution, och saknade insikt.  Hon borde inse att sexarbete var en form av självskadebeteende. Mannen hotade henne vid ett flertal tillfällen och hon blir tyvärr en i raden av svenska kvinnor som dödats av män som de har eller haft en relation till.

Samtidigt som vi skrev Osynliga Synliga så skrev Socialstyrelsen med mycket duktiga forskare i spetsen en skrift riktad till personal inom hälso- och sjukvård samt socialtjänsten, Sex mot ersättning– utbildningsmaterial om stöd och skydd till barn och unga. Denna skrift har inte alls fått den spridning som avsetts av politiska och ideologiska skäl, något som gör mig rasande.

Nedanstående citat från Socialstyrelsens skrift hävdar nämligen tvärtemot vad Jasmine hade erfarenhet av, att omsorgsförmåga inte handlar om föräldrar är sexarbetare eller inte.

Kvinnor och män som säljer sexuella tjänster har mycket varierande livsvillkor och omsorgsförmåga, och därför är det också problematiskt att inkludera prostitutionserfarenheter som en riskfaktor i sig själv. I de fall prostitution och omsorgsförmåga är beskrivet är det via problem hos föräldern som t.ex. missbruk- och beroendeproblematik, psykisk ohälsa och våld.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att prostitutionserfarenheter är en osynlig omständighet men som måste tillmätas den betydelse det har i det enskilda ärendet utan moraliserande inslag

Grunden för ett samtal är att inte döma och att visa föräldern respekt (Socialstyrelsen 2009d). I detta sammanhang är det viktigt att framhålla att det inte är prostitutionen i sig som avgör om en förälder kan tillgodose barnets behov eller inte.

Under hela mitt liv har jag aldrig varit med om en fråga som tar så lite hänsyn till forskning och så mycket är beroende av politik och ideologi. För mig finns inga enkla svar utan verkligheten är komplex oavsett nästan vad vi talar om men här blir bilden helt plötsligt svart/vit i en värd fylld av grå nyanser. En kort men en av de bästa texter i frågan finns i boken Sexologi.

Det är Petra Östergren som skriver kapitlet, Att förstå prostitution. Den texten borde läsas av alla socialarbetare!

Från bögpest till tystnad – vi lever alla med hiv

Från bögpest till tystnad är titeln på en ny bok med texter från bloggen hivsverige.wordpress.com. Titeln på boken speglar en utveckling som RFSL anser att talet om hiv har genomgått i Sverige. Från att det från början benämndes som ”bögpest” är det idag oroväckande tyst.

Inläggen i boken kommer från många olika håll, det är riksdagsledamöter, forskare, hivaktivister, transaktivister, hbtq-kulturpersonligheter och journalister. De är födda från kanske slutet av 40-talet till 90-tal. Alla lever med hiv i den mening att de måste förhålla sig till möjligheten att få hiv, bär själva på viruset, lever eller har levt med någon som bär på hiv, förlorat en vän genom självmord eller förtidig död genom Aids mm.

Det är väldigt olika berättelser mycket beroende om när i tiden personen är född. Jag vill lyfta fram några texter som berörde mig speciellt. Stig-Åke Petterson som var med redan från början i RFSLs pionjärarbete långt innan samhället i övrigt började agera. Han skriver att så småningom insåg även regeringen att de måste agera då det inte bara vara bögarna som drabbades utan även vanligt folk. Tasso Stafilidis fina text om sex med en hiv-positiv kille helt utan fördomar, panik och tuggande på moralkakor. Som jag önskar att Tassos erfarenheter kunde bli allas erfarenhet så rädslan och stigmat runt sexuella kontakter med personer som bär på hiv försvann. Inti Chavez Perez text om hur personer med hiv lever mitt ibland oss och som Inti skriver, de går till jobbet, blir förälskade, klämmer på tomaterna på ICA och bäddar ner barnen till kvällen.

Det handlar inte om de utan om oss, våra söner och döttrar, vår föräldrar och våra syskon, våra älskare och fruar och våra vänner och även om oss själva. Till sist är det min kära vän och fd handledare Ronny Tikkanens mycket kloka ord om att alltid använda hjärtat vid samtal med andra och ta inte fördomsfulla ord i munnen – en parafras på RFSLs budskap som sedan hiv kom till Sverige varit; använd alltid kondom vid anala samlag och undvik sperma i munnen.

Efter en läsning av boken finns några röda trådar som är gemensamt; rädslan för stigma, sorgen över att ha förlorat någon, ilska över en orättfärdig lagstiftning, glädjen över sex och att få vara kåt oavsett hivstatus. Förutom att boken vunnit på att korrläsas ytterligare en gång så kan jag varmt rekommendera detta unika historiska dokument om en sjukdom som vi alla lever med.

Boken kan köpas på RFSL:s webshop.

#blogg100, dag 62.