…handlar novellen Ett köns bekännelse av Riikka Pulkinen om, utgiven på Novellix 2012.
Författaren Rikka Pulkkinen har skrivit två böcker, den första blev översatt till nederländska. Därför ger hon sig av på en på bokturné där hon varje kväll på turnéledarens önskemål läser ett stycke om mannen som kallar sin fru för hora. Hon träffar författarkollegan Alan under turnén vilken är en karismatisk och oemotståndlig man. Han är fd. fotbollsspelare som gillar kvinnor mer än litteratur. Så följer hon med Alan till Amsterdam och deltar i en direktsänd talkshow. Där reduceras hon från att vara framgångsrik författare och debattör till att bli Alans coquette. Publiken får sedan rösta om vilka av hennes kropp som inte duger och dessa styckas bort direkt på scenen. Först ut blev hennes klänning som har en symbolisk betydelse för gestalter i hennes böcker, detta tycker cirkusdirektören enbart är tjafs, det är klart att hon enbart är fåfäng och vill behaga männen. Chop, chop, bröst, mun, hår och ben går samma väg. De sistnämnda på grund av sina celluliter. Till sist fanns bara ett virrvarr av obetydliga kroppsdelar kvar men mjälten blev ivägsparkad och örsnibben försvann. Kvar fanns bara ett hål till mörkt valv. Då sker något revolutionerande, hon ser, hör och tänker klarare. Världen öppnar sig på ett nytt sätt, Descartes hade kanske talat om klarhet och tydlighet, men jag kunde bara konstatera att allt plötsligt bara var fittigt.
Jag kan även tänka – tro det om ni vill – och även om ni inte tror, lyssna ändå. En tänkande muttas problem är mångfasetterat. Till sin natur är det filosofiskt och som filosofiskt problem är det nytt. Om ni tycker att det är oöverkomligt är ni förmodligen fångar hos era egna fördomar, grundade i västerländska könskonventioner. Jag tror nämligen att mitt fallexempel påverkar den cartesianska dualismen mellan kropp och själ.
Snabbt smiter hon ut från huset. Förstå mig rätt: det var inte fråga om någon flykt. Mitt snabba uttåg genom nödutgången var snarare ett språng ut i friheten. Jag rusade ut så fort ett hål kan rusa. Och jag var fri. Jag kom ihåg alla de gånger jag älskat med någon, alla tvivel när jag känt mig för slapp, för trång, för kort, för sned, för oändlig, för omättlig, för rädd, för lat eller för sömnig. Nu var jag inget av detta, jag var bara elastisk, oändligt kapabel och duglig.
Denna novell beskriver ett spännande händelseförlopp som kan tolkas på flera sätt. En framgångsrik författare objektifieras som kvinna och går från att ses som en lovande författare och människa till att bli ett tomt hål. Kvinnor kan förnedras, misshandlas och styckas så länge det går med på det. Eller är det så att hon först när hon kan bejaka sin fitta och leva igenom detta, blir ett reellt subjekt. När bara fittan är kvar upplever hon både frihet och känslan av att vara kapabel. Det är det bästa som har hänt henne.
Jag rörde mig fittigt. Jag kunde fortfarande se, men på ett annat sätt. Jag såg fittigt. Som fittig mådde jag bra. Som fittig gick jag mot solnedgången i Amsterdam, jag fick göra som jag ville, eller behövde inte göra något alls, allt berodde på mig, hela människolivet, hela världen.
Riikka Pulkinen © Otava / Jouni Harala
Utgiven på Novellix 2012. Det är genialiskt skrivet, en aningen surrealistisk och med en fantastisk symbolik. Novellen får fem fittor av fem möjliga and I love It!
Suzann Sexeducator 