Glitterspray, sperma på pizza, aidsklubben och andra Klintbergare om sex

I dagens Metro finns en artikel om så kallade klintbergare med andra ord vandringssägner vilket är ett slags moderna skrönor som av många uppfattas och förs vidare som sanna historier men vars huvudperson aldrig blir närmare än ”en vän till en vän”. Dessa berättelser finns i gränsområdet mellan säker kunskap och fantasi, gissningar och spekulationer och på så sätt blir de ett uttryck för vår världsbild. De visar vad vi tror om oss och vår samtid och vad vi är rädda för. De behandlar ofta orosmoment och rädslor som finns i samhället. Internationellt kallas dessa urban legend.

I Metro handlade det om att en vit skåpbil figurerat i olika sammanhang där det handlat om allt från att någon ville röva bort barn till kidnappning av hundar. Det senare såg jag själv en handskriven varningslapp om där jag bor. Bakgrunden till detta kan vara att Dutroux under 1980- och 1990-talen rövade bort sex flickor och utsatte dem för tortyr och sexuella övergrepp. Han mördade två av dem och lät två svälta ihjäl. Två levde fortfarande när han greps i augusti 1996.
I Aftonbladets nätupplaga den 4 mars 2004 kunde man läsa: ”Han avslöjade Dutroux. En vit skåpbil satte polisen på rätta spåret.” I artikeln berättas hur en undersökningsdomare lyckades koppla Dutroux till en vit skåpbil som iakttagits vid det sista försvinnandet. Det innebar ett genombrott i utredningen och ledde till att Dutroux kunde gripas.
Man inser att en skåpbil var själva förutsättningen för att Dutroux skulle kunna röva bort de unga flickorna. När bakdörrarna slog igen bakom flickan var hon instängd i ett mörkt utrymme, utan möjlighet att komma ut eller se vart bilen åkte. Att bilen var vit är naturligtvis en tillfällighet, men många skåpbilar har den färgen.

Detta fick mig att fundera vilka andra vandringssägner på temat sexualitet som jag hört talas om. Bengt Af Klintberg, folklivsforskaren, har givit ut flera böcker på temat vandringssägner och därför är också namnet Klintbergare uppkallat efter honom. En av hans böcker heter glitterspray efter en vandringssägen. Den finns i flera versioner och jag hittade två olika varianter på samma tema vid en snabb googling.

Första gången jag skulle till gynekologen var jag sjukt nervös. Jag ville liksom vara “fräsch” där nere. Jag var hemma hos en kompis och oroade mig och precis innan jag skulle gå hittade jag parfym-spray i hennes badrumsskåp som jag sprayade där nere. När jag kom till gynekologen, tagit av byxorna och lagt mig i stolen säger hon: “Haha, du hade inte behövt göra dig fin för min skull”. Jag förstod ingenting och tittade ner. Tydligen var det inte alls parfymspray jag sprutat på, utan glitterspray!

I en annan version, min mans arbetskamrats granne hade varit med om detta. Hon skulle till gynekologen. Var superstressad och skulle i sista minuten sätta på sig deodorant. Lyset i badrummet var trasigt och till råga på allt var hennes deodorant slut, säkert tonårsdottern som hade tagit det sista, tänkte hon och tyckte att hade rätt att ta av dotterns. Hon sprejade sig under armarna och med tanke på läkarbesöket tyckte hon att det var lika bra att spraya lite ner i trosorna också… Väl inne hos gynekologen tyckte hon att han tittade lite konstigt på henne och han sa ”Ja, du har gjort dig fin ser jag”. Då hon kom hem igen kom hennes dotter och undrade om hon fick låna hennes deodorant för hennes egen var slut. ”Vadå” sa mamman ”Jag lånade av din deospray i morse och jag tog inte slut på det sista” ”menar du den här” sa dottern ”Det är ju min GLITTERSPRAY” Efter detta kände kvinnan sig så generad att hon bytte gynekolog.

*

En annan historia som jag minns från min studietid som delvis präglades av rädslan för att få hiv var om hur den trevliga killen/tjejen från krogen på morgonen skrivit hälsningen ”välkommen till aids-klubben” på badrumsspegeln.

Ytterligare en annan variant är att den handlar om någon som träffat en trevlig man/kvinna på semestern och haft ett passionerat förhållande med och allt är frid och fröjd och sen när de skiljs åt på flygplatsen så viskar sommarflörten fram ett ”välkommen i AIDS-klubben”.

Förutom att dessa är fruktansvärt stigmatiserande mot personer som bär på hiv så finns det dessutom ingen evidens för detta. De allra flesta som bär på hiv är istället fullkomligt livrädda att överföra virus. Idag har det dessutom närapå riskfritt att ha sex med någon som går på medicinering då virusnivåerna då är så låga att de inte ens kan mätas.

*

Hittade en som lyder; Den handlar om min jobbarkompis som har en polare som fick med en tjej hem från krogen. När de skulle ha sex band hon honom vid sänggaveln, sen bajsade hon honom på bröstet och gick därifrån.

*

Jag hörde detta från min halvsysters styvmamma…hon var moster till denna tjej som detta hände till!allt började med att en kvinna hade jätte ont i underlivet.så hon gick till gynekologen för att undersöka vad detta kunde vara.då upptäcktes det hon hade LIKMASKAR som åt upp hennes underliv och livmoder. Hennes sambo som hon hade varit ihop med i flera år och trodde att hon kände. Han låg med döda kvinnolik. Han jobbade på bårhuset och var nekrofil. Hon kan inte få barn idag, detta måste vara ett av dom hemskaste sakerna som kan hända i ens liv, stackars kvinna. Han jobbar så klart inte där längre.

*

”En kompis till X (en klasskamrat till berättaren) Hade varit till XXX (En stad i en grannkommun) och käkat pizza med bearnaisesås. Efter några dagar hade han fått utslag runt munnen. Dom trodde det var allergi, men han var iväg och testade sej. Det var gonorré. Dom hade också testat såsen som visade innehålla flera olika sperma.”

*

Surfar sedan vidare och märker att RFSU sexpodd också tagit upp ämnet med Bengt Klintberg själv.

https://itunes.apple.com/se/podcast/sexpodden/id602146359?mt=2

blogg100, dag 47

Vill du ligga med en robot? RFSUs pod om robotsex & om en Japansk robotrestaurang med shebots

Lyssnar på ytterligare ett av RFSUs intressanta podprogram. Denna gång handlar det om robotsex, ett ämne som engagerar mig.

RFSU skriver: Vissa menar att vi förväntar oss mer och mer av tekniken och våra robotar, men mindre och mindre av varandra. Har det uppkopplade livet gjort att vår autonomi placerats på piedestal? Kanske är drömmen om robotsex, drömmen om total kontroll. Andra ser hellre möjligheter när gränsen mellan människa och maskin suddas ut. I podden möter vi Sandra som äntligen får leva i sin drömvärld – den på nätet – där hon får vara bara huvud, helt utan kropp.

Det hela utvecklar sig till en spännande filosofisk diskussion där panelen tar avstånd från tanken om att robotsex skall vara för någon odefinierad grupp typ ”de som inte får något annat”, det vill säga personer med olika funktionsnedsättningar, blyga eller andra. Frågan är vad som egentligen är sex och vad en vill ha när en önskar sex. Det är en intressant fråga för personligen kan jag just se robotsex som ett alternativ avseende vissa former av sexuell kontakt medan jag i andra skulle önska sex med någon IRL. Ses min robotsexpartner som en person eller en sexleksak? Som något jag vill ha sex med i huvudsak eller som ett trevligt komplement? Lars Lundström som skrivit Äkta människor intervjuas. Han lyfter frågan om robotar som är mycket mänskliga verkligen inte skall behandlas som människor? Detta är också ett huvudtema i tv-serien och något som vi ständigt konfronteras med som tittare på Äkta människor.

Vad händer med oss människor om vi kan programmera vår perfekta robotälskare, eller varför inte ett helt gäng som bara har som fokus vår egen tillfredsställelse. Blir vi egoister som inte förmår att möta andra i ett sexuellt möte? Är en del av njutningen också att få tillgång till en annan människas kropp och ge sköna förnimmelser. Är det tillräckligt stimulerande att slicka en robot?

I Japan, ja vart annars? Landet där en kan köpa begagnade trosor från tjejer i en varuautomat har naturligtvis också en Robot Restaurant.

I stadsdelen Kabukicho, som jag förstår är något av ett red light district i Tokyo kan du se äkta människor (läs kvinnor) dansa poledance på robotrörliga plattformar samtidigt som androider som skall föreställa sexiga stereotypa skönheter agerar i olika shower. Lägg till massor av neon och uppsättningar av stroboskopiska ljus som blinkar och blinkar. Gigantiska femcops med stora Valkyrietorsos dansar. Gynoidernas ansikten kan härma en mängd olika positiva känslor och är utrustade med ”pneumatiska bröst” som kan växa på efterfrågan. Var och en av dessa amazoner lotsas av en eller två levande bikiniklädda gogo-dansare, allt för att åskådarna fortfarande skall kunna njuta av äkta människor.

Detta är en av de stora farhågorna med framtidens robotindustri, tekniken i händerna på kommersiella krafter som producerar stereotypa produkter som förstärker rådande strukturer.

#blogg100, dag 20.

Sex i etern

SVT har också hakat på trenden med att göra tv-program om sex. I SEX VECKOR, en ny serie webbaserade program så skall unga lära andra unga om sex. Programmet har ett liknande koncept som TREKANT, ett tv-program med och för unga i  Norge. Det kommer att bli två uppdrag i varje avsnitt där en eller flera av deltagarna får ett uppdrag och gör en summering, där deltagarna berättar för de andra vad de har lärt sig berättar SVT på sin hemsida. Den första veckan sänds de tre första avsnitten på samma dag, den 21 februari. Därefter sänds tre avsnitt i veckan på onsdagar, torsdagar och fredagar.

RFSU har idag premiär på SEXPODDEN. Detta är vuxenradio i form av en podd som en kan lyssna på via deras hemsida eller på Itunes. Första avsnittet handlar om hur ska man orka tända på varandra som småbarnsföräldrar. Ett alltid aktuellt ämne som panelen tar sig an med humor och en del konkreta råd och tips. Katarina Andersson är programledare, Erik Haag sidekick och RFSUs sexualupplysare Maria Bergström och Pelle Ullholm är sex-experterna.

#blogg100, dag 21.