Moraliska provokationer

En man går till den lokala mataffären och köper en nygrillad kyckling. Han tar med kycklingen hem och har sex med den grillade kycklingen. När han är tillfredsställd, så lagar han en god middag på kycklingen han just haft sex med. Är utnyttjandet av kycklingen moraliskt fel? Varför är det i så fall fel?

Denna spännande fråga finns i en nyutkommen bok som heter Moraliska provokationer Om skenande tåg, tiggeriförbud och god pornografi.

Boken är skriven av  Marcus Agnafors som är doktor i praktisk filosofi. Författaren har undervisat i moral och etik på olika universitet och med andra ord van att låta människor själv komma fram till etiska slutsatser utifrån olika etiska teoribildningar.

Författaren reflekterar runt frågan och menar att den omedelbara responsen hos många är att hävda att mannen är sjuk på något sätt. Detta bör inte ha någon inverkan på om detta är moraliskt fel eller rätt. Men om vi nu säger att denna man bara är öppen för att experimentera med sin sexualitet på lite nya sätt, är det ett moraliskt försvarbart agerande? Vissa kommer att hävda att det kränker kycklingens rättigheter och värdighet genom att ha sex med den. Är det dock någon skillnad att äta den och ha sex med den? Den är redan död i vilket fall som helst. Givet uppfödningen så har dess värdighet troligen redan kränkts ett antal gånger. Agnafors konstaterar att det hela brukar sluta med att personer frustrerat konstaterar att det är äckligt men inte nödvändigt moraliskt felaktigt. Sedan gör han en ny tvist och frågar sig om någon hittar en död människa utan besvärande anhöriga, tar hem och har sex med och äter upp. Är detta också moraliskt acceptabelt?

Ett annat exempel handlar om Max och Julia som är på semester i södra Frankrike. De börjar under resans gång känna allt större attraktion till varandra och bestämmer sig för att ha sex. De vill inte ha någon längre affär utan bara en passionerad natt. Båda två är helt sterila vilket gör att de inte kan blir gravida vilket är bra eftersom Julia är Max mamma. Max är 30 år, mentalt frisk, välutbildad och dessutom synnerligen rationell. Beslutet är väl genomtänkt och det föreligger ingen historia av övergrepp eller förtryck. Återigen konstaterar Agnafors att det hela brukar sluta med att personer frustrerat konstaterar att det är äckligt eller onaturligt men inte nödvändigt moraliskt felaktigt.

När våra moraliska intutioner krockar med eller saknar förankring i moraliska principer hur ska vi då lösa detta dilemma? Ska vi gå på magkänslan eller prioritera generella regler och principer?

Det finns olika sätt att diskutera runt moraliska diskurser;

• Rätt och fel i termer av skada och eller risk för skada, rättigheter, frihet och rättvisa.
• Rätt och fel med hänvisning till respekt, plikter, auktoritet, patriotism och samhälleliga förväntningar eller normer.
• Etik med referens till människan inneboende värdighet, naturligt rätt eller fel, äckel, ondska och så vidare.

 Hur stor tyngd ska vi lägga vid känslomässig moralisk intuition? Hur ska vi handskas med konflikter mellan intuitioner, principer och diskurser?

Sedan ger han sig i kast med en av de mest laddade områdena just nu, porrindustrin. Han konstaterar att det finns en konflikt mellan att se porr som något mansdominerat, smutsigt där drogberoende kvinnor utsätts för övergrepp framför kameran eller porr som ett uttryck för en bransch där kvinnor själva får sätta spelreglerna och något som bidrar till medborgarnas välbefinnande. Ett mycket intressant exempel är de förbud som Storbritannien genomfört. De har producerat en lista över sexuella handlingar som är förbjudna att visa. På denna lista finns bland annat smisk, wet (sex med urin), verbal misshandel (oavsett samtycke), facesitting och kvinnlig uretral ejakulation. Storbritanniens reglering är ett uttryck för fördomar och dubbelmoral menar författaren. Hur kan exempelvis kvinnlig utlösning vara mer farligt för unga än manlig exempelvis?

Det finns inte en porr utan många olika sorters porr. Är soloporr med en ensam kvinna som onanerar framför en kamera problematisk?

Det är också intressant att följa författarna när han reflekterar över kvinnliga och manliga porraktörer. Kvinnor förutsätts vara viljelösa offer eller drogade offer för patriarkatet medan männen är heterosexuella män med stora kön som älskar att sätta på kvinnor på rad och lever ett fantastiskt liv i förlustelse. Män förutsätts alltid vilja ha mycket sex och kvinnor vill egentligen inte ha sex. Män konstrueras som autonoma och sexuellt drivna till skillnad från kvinnans om tvingats in i branschen. Män gör aktiva val och kvinnor luras in i branschen. Män förutsätts njuta av att spela in porr och kvinnor kan inte njuta.

Agnafors konstaterar liksom jag själv gjort att det är svårt att förhålla sig till forskning runt porr då även den seriösa delarna inte sällan präglats av skeva definitioner och överdrivna resultat. Det har varit mycket ideologi och undermåliga metoder. Han konstaterar att många drar slutsatser utifrån kausalitet baserat på korrelation. Sedan följer ett långt avsnitt där han diskuterar argument för och emot porr på ett moralfilosofiskt sätt. Han konstaterar till slut att frågan både är svår och kontroversiell. Ett sätt kan kanske vara att tala för en bättre porr än mot porr och stödjer idén om ”kravmärkt porr”. Nu är hans slutsatser inte det mest viktiga utan njutningen i att få följa det etiska resonemanget och slippa frågans svart vita konstateranden. Det är en svår och mångfacetterad fråga och bör så förbli men på vägen kan vi finna ledning från Agnafors argumentering.

Denna bok handlar om många fler ämnen men jag har valt det som intresserar mig mest och är denna bloggs inriktning. Till de olika kapitlen finns även samtalsfrågor.

Boken är utgiven på förlaget fri tanke.

Inlägg i en debatt som försvarar heteronormen och dess konsekvenser.

Jag reagerar kraftfullt på en debattartikel i den kristna tidningen Dagen. Varför väljer jag att lägga mig i en debattartikeln från Dagen? Jo därför att artikelförfattaren har försökt att formulera en argumentation som kan fungera också i relation till dem som inte har Bibeln som auktoritet. Som teolog med inriktning på etik i allmänhet och sexualetik i synnerhet blir det intressant.

Olof Edsinger bland annat skriver heteronormen är viktig att bevara ur ett identitetsperspektiv. I dagsläget är det en förhållandevis låg andel av befolkningen som betecknar sig som HBTQ. Därmed är det också få som behöver genomgå den identitetskris som många HBTQ-personer har vittnat om i samband med sin uppväxt. Men i det normkritiska paradigm som nu råder riskerar denna typ av brottning med den egna identiteten och sexualiteten att föras över på betydligt större grupper – något som jag menar är djupt olyckligt.

Normkritik är ett sätt att arbeta för ökad rättvisa. Det gäller att sätta fokus på makten och ifrågasätta. Med hjälp av ett normkritiskt perspektiv kan vi få syn på, och förändra, begränsande strukturer och normer. Med en normkritisk pedagogik kan vi synliggöra det normsystem som ger upphov till utsatthet. Genom att göra normen, dess gränser och makt synliga så blir det möjligt att förstå hur inneslutande och uteslutande processer fungerar för att inkludera snarare än att exkludera i olika sammanhang.

Vad betecknar Edsinger som låg del av befolkningen? Andelen som definierar sig som homosexuell, bisexuell, transperson eller queer är en relativt stor del av befolkningen. Dessutom är de en grupp som under lång tid har åsidosatts i samhället, marginaliserats och exkluderats från ett fullvärdigt deltagande. Det är skrämmande hur en person så uppenbart kan förneka och förringa heteronormens konsekvenser för dem som inte följer den. HBTQ-personer utsätts dagligen för mobbning, trakasserier och hat, de blir ifrågasatta av sin omgivning och av sig själva. Heteronormen får en direkt konsekvens för hälsan. Av de homo- och bisexuella i åldern 16-29 år har 49 procent av kvinnorna och 42 procent av männen någon gång haft självmordstankar, var fjärde kvinna och elva procent av männen har försökt ta sitt liv. Den psykiska hälsan är väsentligt bättre bland heterosexuella. Bland unga transpersoner är det ännu fler som mår dåligt. För transpersoner i åldern 16-29 så har 65 procent haft självmordstankar och 27 procent har försökt att ta sitt liv. Istället för att värna en exkluderande norm och ordning måste alla samhälleliga instanser få bättre verktyg att ifrågasätta heteronormen. Detta behöver börja redan på dagis och fortgå ända in i geriatrik och på äldreboenden. Hela samhället behöver mer kunskap i HBTQ-frågor.

Ingen människa ska behöva må dåligt över sin sexualitet eller könsidentitet. För att uppnå det måste heteronormen ständigt ifrågasättas. Det är allas ansvar.

Edsinger fortsätter; alla som känner mig vet samtidigt att jag är väl medveten om behovet av en apologetik som kan fungera också i relation till människor som inte tror. Som avslutning vill jag därför göra en kort ansats till sådan, kopplat till den här aktuella frågan.
Jag tror att det finns en skapelseordning som gör gällande att manligt och kvinnligt kompletterar varandra. Det är också bara manligt och kvinnligt i sexuell förening som kan ge upphov till nytt liv. Den så kallade heteronormen svarar därmed mot ett djupt biologiskt, psykologiskt och socialt mönster som i grunden har väldigt lite med religiös tro att göra – samtidigt som den ändamålsenlighet som skapelsen uppvisar är ett viktigt indicium på att det verkligen finns en Skapare (jämför Romarbrevet 1:18-28).

I en analys av texten går att se att Edsinger använder begreppen manligt och kvinnligt vilket han antagligen menar att är i direkt överensstämmelse med ursprungligt biologiskt kön. Han utgår således från en uppfattning om två stabila isärhållna kön, en uppfattning som idag problematiseras allt mer. Denna syn är en konsekvens av en okritisk syn på genderstereotyper. Våra sociala mönster präglas mer av social inlärning än av genitaliernas konstruktion. Könet sitter inte främst i våra genitalier utan mellan öronen. Genom att hävda att utgångspunkten är det faktum att enbart manligt och kvinnligt kan ge upphov till nytt liv sätts likhetstecken mellan sperma som något manligt och ägg som något kvinnligt och därmed befästs en ensidigt biologistisk grundsyn utan hänsyn till människors egen definition av sig själva och sina kroppar. Heteronormen bygger på en biologisk grundsyn även om denna också äger en större komplexitet än vad som framhålls. Heteronormen har konstruerat psykologiska och sociala mönster som nu är stadda i förändring då de visar sig bygga på en många gånger fördomsfull och icke vetenskaplig grund. Uppfattningen av att manligt och kvinnligt skulle fungera som ett slags Ying och Yang är inte längre en en förankrad kunskap i samhället.

 För vårt samhälle borde det vara viktigt att framhålla äktenskapets särställning som ett förbund mellan man och kvinna, inte främst för att bekräfta parternas kärlek till varandra utan för att skydda den enda sexuella förening som ligger till grund för samhällets fortbestånd.

Varför finns behovet att skydda en sexuell förening som ligger till grund för samhällets fortbestånd? Utvecklingen har gått vidare och visar på att många barn idag blir till utan regelrätta samlag. Det kan knappast heller vara så att det är nödvändigt för samhällets nativitet. Idag är det tillåtet för samkönade par med insemination, ensamstående och samkönade par kan adoptera. De flesta barn blir inte heller till inom äktenskapet. Den äldre formen av pliktetisk sexualmoral har förlorat sin betydelse, det vi idag behöver är en form av sexualetik som fokuserar mer på viktiga värden och sätter kärleksbudet i centrum. Trohet och ansvar, att hjälpa och stödja varandra, att leva i ömsesidighet och öppenhet, att inte skada varandra eller utnyttja varandra är betydligt viktigare värden.