Inlägg märkta ‘sexuella övergrepp mot barn’

För någon vecka sedan fick jag förmånen att träffa en person som jag har beundrat länge. En pionjär på området barns sexualitet och en av de drivande krafterna för att lansera ordet snippa i Sverige. Jag har nämnt henne i en rad föreläsningar men aldrig fått möjligheten till ett möte IRL. Hon har skrivit en mycket viktigt skrift utgiven av Malmö Stad, som jag varmt kan rekommendera, förhållningssätt till barns sexualitet.
Skärmavbild 2016-09-04 kl. 21.13.16

Alla intervjuade i denna skrift är helt överens om att ett öppet förhållningssätt gör en stor positiv skillnad för barnen. Både för deras tillvaro här och nu samt för deras framtid som vuxna människor. De efterfrågar mer fysiskt utrymme på förskolan, rum där barnen kan dra sig undan till och utforska sin sexualitet i lek.

Som det är nu kan inte förskolepersonalen förhålla sig till barns sexualitet på det sätt de önskar på grund av rädsla för negativa reaktioner från föräldrar och kollegor. Detta beror på  en stor kunskapsbrist gällande barns sexualitet och därtill en stor osäkerhet inför vilket förhållningssätt som är det bästa för barnen. Förskolepersonalen ser en tydlig förändring över tid där barn har fått minskat handlingsutrymme.

Nu är det så att onani och lekar med sexuellt innehåll är en naturlig del av barns sexualitet och ska mötas med respekt. Att få en uppväxt utan skuld och skam kopplat till sexualitet är en rättighet för barn. Likaväl är det är en absolut rättighet att barn aldrig skall förmå eller tvingas delta i någon olaglig eller psykiskt skadlig sexuell aktivitet.

Detta är två absoluta rättigheter. Som sexolog oroar jag mig för barns rätt till sin egen sexualitet inskränks av välmenande vuxna och pedagoger liksom att vuxna och pedagoger blundar eller inte väljer att göra orosanmälan till socialtjänsten vid misstänkta övergrepp.

Som jag tidigare skrivit så finns nu den pedofila blicken inkorporerad i många vuxna. Det uppstår en helt vansinnig koppling mellan vuxnas sexualitet och barns sexualitet som om de vore förenliga. Detta gör att ämnet barns sexualitet blir känslig och kontroversiellt. Jag hittar en artikel  i Sydsvenskan där Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet säger att han  föredrar det engelska begreppet sexual arousal när han ska beskriva barns upplevelse av sexuell stimulans. Han menar att ord som upphetsning blir för starkt. Barn får fysiologiska reaktioner på stimuli, men förstår inte innebörden av detta på samma sätt som vuxna gör, de har inte samma medvetenhet. Även om barnet redan i tre- till fyraårsåldern blir medvetet om skillnaderna mellan pojkar och flickor, och pojkar exempelvis märker att de får stånd om de smeker penis, har de inte någon sexuell identitet, säger han.
 Anna Kosztovics säger i samma artikel att vi måste minska laddningen kring vissa begrepp och våga använda dem även för att beskriva barnens känslor. Annars riskerar vi att osynliggöra barns egna upplevelser. Alternativt uppfinna nya ord, så att vi får både ett vuxensexspråk och ett barnsexspråk. Nu när små flickor äntligen har ett ord för sitt kön, snippa, är det dags att tänka ut ett ord för barns känslor när de är sexuellt stimulerade, menar hon. Säger man att ett barn är kåt blir det ramaskri. Därför behövs ett nytt ord så att vi kan prata om vad barnen faktiskt känner.
Övergrepp mot barn är en bister verklighet och skall på alla sätt bekämpas och måste hanteras på bästa sätt när de väl har inträffat MEN det gäller att inte slänga ut barnet med badvattnet. Elaine Eksvärd, retorikkonsult och författare till boken ”Medan han lever” på (Forum bokförlag) är en engagerad person i debatten om sexuella övergrepp mot barn. I boken berättar Elaine om hur hennes pappa kontinuerligt förgrep sig på henne under sin uppväxt. Hon berättar om hur hon agerade ut sexuellt men att omgivningen inte noterade detta. Hon berättar om känslor av skuld, skam och osynliggörande. Det är en stark bok om ett barn som växte upp med en gränslös förälder som utsatte henne för upprepade övergrepp. En på många sätt fruktansvärd berättelse och viktig insats att våga och vilja skriva om detta.
9789137146591

När sedan Elaine Eksvärd skriver i ett blogginlägg på sin blogg att  barn är inte sexuella av sig själva och insinuerar att barns sexuella uttryck alltid kommer från erfarenheter av övergrepp så blir det fel. Det blir också märkligt att hon kritiserar förskolan för att låta barn leka bakom stängda dörrar där gränslösa “lekar” tar plats. Lekar, där barn gör saker som en gränslös anhörig har gjort på nån av dem. Hon skriver vidare att hon skulle skicka ett mejl till samtliga föräldrar om detta beteende och förklara att barn inte är sexuella av sig själva och att det här måste komma från någon. /…/ Hon skriver vidare; Berätta om deras privata delar och att ingen får röra dom bara dom själva. Säg även att de inte ska röra andras. Har de redan börjat röra andra och låta andra röra dom så berätta att polisen kan komma om man gör så. Extremt? Vad säger ni om att ta saker från affärerna? Det är ju ett brott om man är straffmyndig, samma sak med att röra andra personer. Känns det laddat och obehagligt så är det för att det ÄR laddat och obehagligt. Berätta det inte för att skrämma barnen utan för att de ska förstå handlingens allvar. Sen kan de säga det till en vuxen att polisen kommer om de rör dom. Se till att det aldrig händer igen. Pratar man integritet med sina barn så lär de sig säga Stopp min kropp när deras kompisar försöker initiera sexlekar. Prata nu innan det händer dina barn.

Barn är sexuella subjekt och måste få vara  sexuella på sin nivå och på sina villkor. Att säga att barn inte är sexuella av sig själva är att göra dem en otjänst.

Barn har liksom vuxna rätt till sin kroppsliga integritet och ska alltid respekteras om de inte vill pussa faster, sitta i knä på någon eller krama mormor hejdå. Barn måste få veta att de alltid får säga nej till om någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som man inte själv vill. När någon gör något som inte känns bra får man berättade det för någon vuxen fast den vuxna säger att det är en hemlighet. Barn har också rätt att utforska sin egen och andra jämnåriga barns kroppar så länge det sker i ömsesidighet och inte någon känner sig tvingad. Barn har rätt till sin egen kropp och att få tillfredsställa sig själv. Barn har rätt att få leka familj, doktor eller andra lekar som går ut på att de utforskar sin egen och andras kroppar.

I ett inlägg om normkritik i barnböcker från 9 augusti så skrev jag om ett barnboksseminarium, Upproriska böcker – normbryteri i barnboksvärlden.  Hanna-Karin Grensman var den medverkande författaren som deltog utifrån ett lite annat perspektiv än de andra. Om de andra författarna hade  en intersektionell ansats i barnböckerna så fokuserade Grensman på barn utsatta för övergrepp. Hon berättade att vuxna häpnade och gav henne beröm för hennes mod att skriva om övergrepp men tyckte att det var långt ifrån självklart att barn skulle få höra en bok om ett övergrepp.

Boken hon skrivit heter Peter-Alexander den store och är utgiven på Argument förlag. Den är ett charmigt porträtt av en liten kille som bor med mamma och pappa, älskar att spela fotboll och har Jens som barnvakt när mamma och pappa skall göra vuxensaker. Jens är mer som som en bästis eller som Peter-Alexander den store tänker i smyg, en storebror. De har jättekul tillsammans, spelar fotboll och leker sjörövare men en dag händer något när de skall bada ihop som inte känns bra för Peter-Alexander den store. Han får bryderier för han har tummat på och lovat Jens tystnad. Mamma berättar dock att man alltid får berätta alla hemligheter för en vuxen även om man lovat att inget säga. Det funderar han över och bestämmer sig för att berätta vad som hänt.
9789173151979

Boken förmedlar det viktigaste budskapet som barn behöver för att förebygga övergrepp, ingen får ta på din kropp om du inte vill det, inte ens mamma eller pappa. Dessutom får barn som hör denna berättelse veta att det alltid är okej att berätta hemligheter för en vuxen även om en tummat och lovat tystnad.

Grensman beskriver övergreppet mycket luddigt och det är fantastiskt bra då barn själva kan associera fritt över vad som hänt. De kommer att dra slutsatser utifrån sina egna erfarenheter.

Till boken finns också ett häfte om Att prata med barn om sexuella övergrepp. Jag gav förslag till Stockholms Stadsbibliotek att köpa in denna bok vilket de beviljat så den kommer jag att läsa så fort den finns tillgänglig.

9789173151955

Mina invändningar är bokens normativitet, det vita heterosexuella paret med sonen som spelar fotboll och kör bilbana. När föräldrarna är på väg till en fest får Peter-Alexander den store  förmaningar av pappa att han skall sköta sig och mamma lovar något gott hem. Vi får inte veta något om Jens utseende men när den nya barnvakten Malin kommer så beskrivs hon med ljust hår och bruna ögon, precis som en ängel. Därför är det väldigt befriande att hon faktiskt är duktig på fotboll och kan leka sjörövare.

Sammanfattningsvis så är detta en viktig barnbok med ett budskap som alla barn behöver få höra, oavsett om de blivit utsatt eller inte, då den förmedlar kunskapen om att alla oavsett ålder måste själva få bestämma över sin kropp.

Tänk på att aldrig tjata på barn om att de skall krama moster Eva som tack för födelsedagspresenten, morfar och morfar när de varit på besök eller en jämnårig kompis. Barn måste själva få avgöra vem och vilka de vill krama och pussa – en av de viktigaste sakerna för att förebygga övergrepp.

När jag skrivit detta inlägg fick denna respons från en vän på Facebook, jag minns från min barndom att tanter som ”ville ha en kram” var mycket läbbigare än den fulagubben på cykel som ville vi skulle följa med honom hem. 

Det går inte nog att betona vikten av att respektera barns integritet och att känslan av allt från icke respekt till övergrepp kan komma från både män och kvinnor.