Medverkat i en debatt angående den svenska rättens förhållningssätt till surrogatmoderskap i Lund.

En av de mest spännande sakerna med att arbeta på RFSL:s förbundskansli är möjligheten att påverka i många viktiga sammanhang. Att få förtroendet att företräda organisationen med sin kunskap och kompetens i vissa frågor är en av anledningarna till att jag fortfarande är kvar trots att jag aldrig tidigare stannat på en arbetsplats så länge som sex år tidigare.

Idag fick jag förmånen att ersätta vår förbundsordförande Ulrika Westerlund som på grund av ett annat möte var tvungen att ställa in sitt deltagande i en debatt i Lund; Förälder – till vilket pris?- En debatt angående den svenska rättens förhållningssätt till surrogatmoderskap vid AF-borgen i Lund.

De andra debattörerna var Claes Borgström, advokat, och f.d. jämställdhetsombudsman, Pia Johansson, lagman vid Halmstad tingsrätt, Barbro Westerholm, läkare, forskare, ämbetsman och riksdagsledamot och Karin Svensson som är Sveriges Kvinnolobbys representant och ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer (ROKS). Debatten modererades fantastiskt bra av Eva Ryrstedt, professor i familjerätt vid universitetet.

Det blev en bra debatt där jag och Barbro Westerholm samarbetade mycket bra och understödde varandras argumentation.

Frågan är komplex och måste så få förbli. Jag tycker att SMER (statens medicinsk-etiska råd) som under 2013 släppte en stor utredning har gjort ett mycket gott förarbete i frågan. Fortfarande finns frågeställningar att utreda men det finns också många erfarenheter och kunskaper från andra länder att lära av.

En av  mina infallsvinklar under kvällen blev att möta och problematisera den uttalade heteronormativitet som debatten delvis präglades av.

Utgångspunkten för mig är att kvinnor själva måste få bestämma om sina egna kroppar. Jag har svårt att se varför kvinnor kan få bestämma om abort helt självständigt men inte i frågan om att välja att föda ett barn åt någon annan. Samma problematik förekommer runt påtryckningar till abort eller tvingas föda ett barn som egentligen inte är önskat. Där råder dock ingen tvekan om kvinnors egen immunitet vilket är fantastisk bra. Jag är verkligen beredd att problematisera frågan om fria val och håller med om att saken noggrant måste regleras. Självklart vill jag också värna om kvinnans rättighet att själv få bestämma över sin kropp, ha rätten till abort och rätten att ändra sig när barnet är fött. Däremot tycker jag det vore mycket olyckligt med ett tvärt nej.

En annan fråga som ligger mig varmt om hjärtat är hur olika ord och begrepp används för att konstruera vissa föreställningar. För mig är det svårt att se hur ett feministiskt ställningstagande kan vara förenligt med att kalla andra kvinnor som fattat ett beslut om att vara värdmödrar för avelskossor och behållare. Vilken människosyn grundar sig detta på? Ikväll användes också begreppet ”beställa ett barn”. Varför? Om jag genomgår en IVF på ett svenskt sjukhus, om jag står i adoptionskö, om jag åker till Danmark för att inseminera mig, beställer jag då ett barn?

Ytterligare en fråga är de barnen som redan finns i Sverige idag. Det finns redan många barn i Sverige som är komma ur en värdmödraskapsprocess och de har funnits i Sverige under lång tid. Det är bara något vi inte pratat om. Dessa barn finns runt omkring oss men det är inte säkert att deras föräldrar vill berätta, för att skydda barnen från det stigma som kan uppkomma. Det är avskyvärt att kalla dem för surrogatbarn. Som Barbro Westerholm sade, surrogat var något som användes under kriget . Beteckningen ”surrogat” indikerar nästan alltid att surrogatet inte anses lika bra som originalet. Dessa barn är någons son eller dotter likväl som vilket annat barn som helst.

I maj 2013 sades 103 barn finnas i Sverige som kommit från ett arrangemang med en värdmoder. Troligen finns ett stort mörkertal. Ett stort problem är att när ett barn blir till är att det inte finns någon juridisk reglering runt dessa barn. Barn som kommer till Sverige kommer i kläm när frågan inte är reglerad. I snitt tar det 10 månader innan ett barn får vårdnadshavare. Detta får en rad olika komplikationer som att föräldrarna inte kan få föräldrapenning, barnbidrag och kan inte teckna försäkringar för barnet. Detta kan absolut inte ses i relation till barnets bästa. I dag är det inte heller säkert att svenska myndigheter erkänner det föräldraskap som värdmammans land har fastställt.

Kvällens debatt rörde väldigt lite de postkoloniala frågorna mycket utifrån att debatten handlade om hur frågan skall regleras i Sverige med svenska värdmödrar. Med i publiken satte också en av regeringens utredare i frågan och de har uppdraget att ta fram ett nytt förslag till sommaren 2015.

Juridiska föreningen på Lunds Universitet arrangerade debatten och när jag kom fram till AF-borgen och hittade till rummet fanns där ca tjugo personer i kostym och slips alternativt byxdress eller kjol och kavaj. In stolpade jag i kulturtantsklänning och leopardfärgade tights. Jag konstaterade efter 30 sek panik, att det är bara att gilla läget och vara den en är…

Ilska, glädje och frustration på Nordiskt Forum

Hemma igen. Det har varit otroligt intensiva dagar på Nordiskt Forum och Feministfestivalen. Fantastiskt bra och otroligt frustrerande i en salig röra. Jag hade inte trott att jag skulle komma hem med så många frustrationer och behov av att diskutera frågor vidare men inte heller att jag skulle känna mig fylld av energi och ny kämpaglöd. Glädjer mig åt att jag sitter med en bunt nya visitkort från viktiga kontakter och att jag diskuterat och debatterat viktiga frågor. Är också glad över att kunnat möta så många professionella och andra intresserade och kunnat prata om HBTQ-frågor i RFSLs monter. Ibland kändes det som en var i ett lite utvidgat vardagsrum på cocktailparty där många i mitt nätverk som jag tycket väldigt mycket om också befann sig och minglade runt.

Jag skulle önska en lite större ödmjukhet i vissa frågor. Varför är så många så rädda över frågors komplexitet. Varför finns en så stark längtan efter att frågor skall vara svarta eller vita när det mest i tillvaron är olika nyanser av grått.

Inser att en vinner mycket fler poänger i debatter och synliggörs i media med snabba förenklingar än med svar som innebär att frågan äger en komplexitet. Fyra av mina hjärtefrågor är komplexa och mångfacetterade, både frågan om pornografi, surrogatmödraskap, våld i nära relationer och sex mot ersättning. Det finns människor som utnyttjas och far illa på dessa områden men kvinnor måste ha rätten och förtroendet att själv fatta beslut om sina kroppar. I dagsläget finns det många aktuella frågor som handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp.

Abortfrågan är en av dessa. I delar av Europa så ifrågasätts denna rätt på ett skrämmande sätt. Även i Sverige finns politiska krafter som vill sänka abortgränsen.

Surrogatmödraskap är en annan het potatis. Igår var jag på en debatt som inte alls var en debatt utan ett tämligen ensidigt och förenklat samtal runt frågan. Kvinnolobbyn stod som arrangör och ville inte ha några oliktänkande med. En känd svensk debattör, Kajsa Ekis Ekman vräkte ur sig ett strukturellt förakt för kvinnor som valt att bli surrogatmödrar. Hon menade att surrogatmödraskap är den nya prostitutionen – en reproduktiv prostitution. Surrogatmödraskap gör kvinnans kropp till en behållare. Altruistisk surrogatmödraskap är en chimär. Kvinnor blir avelskossa till männen. Dessutom menade hon att det är de välbeställda människorna som är vana att få som de vill, som skaffar barn genom surrogatmödraskap. Hon pekade ut HBTQ-rörelsen som en av de drivande i frågan, specifikt RFSL och vår förbundsordförande (som inte var på plats) på ett fult sätt. Jag blir arg över hur någon kan kalla kvinnor för avelskossor, behållare och och prostituerade.

Mia Fahlén, läkare och kirurg pratade om hur farligt det är med en graviditet och om alla de graviditet och förlossningskomplikationer som kan följa för den gravida kvinnan. Mycket märkligt att en otroligt viktig fråga lyfts i relation till surrogatmödraskap och inte alla kvinnors rätt att få adekvat hjälp efter graviditet och förlossning. Dessutom sade hon att det  kanske värt om man får ett barn själv men att detta kan man aldrig utsätta någon för i ens ställe. Den blivande surrogatmodern har inte rätten att bestämma över sin egen livmoder och sin egen kropp med andra ord.

Johanna Gondouin, forskare var den som gav en lite mer nyanserad infallsvinkel. Även hon inledde dock med att påpeka att RFSL har varit väldigt drivande och att frågan görs till en fråga om samkönade par (mäns) rätt till barn. Hennes forskning är också starkt kopplad till hbtq och hon menar att det måste kopplas mer till intersektionellt perspektiv. Indiska kvinnor ställs mot vita homosexuella män vilket också är en förenkling som skapar en polarisering. Hon påpekar dock att vi måste se på rasifierade kroppar i ett globalt perspektiv.

Detta handlar också till stor del om global ekonomisk orättvisa och det kommer vid dock inte tillrätta med genom att förbjuda surrogatmödraskap.

RFSL har inte involverats för att diskutera hbtq-frågor och dessutom var kostnaderna för att arrangera seminarier otroligt dyra. Det var tur att vi till sist fick möjlighet att hyra in oss i en monter men vi var inte inbjudna officiellt.

Mycket av debatterna och plakaten i montrarna handlade om pornografi. Här tror jag att förenklingarna och sexualitetsskräcken firade sina största triumfer. Det är sällan som jag diskuterat med så många personer som tror sig kunna så mycket utan att egentlig ha kunskap utan mest känslomässiga argument. Här fanns åsikter om att feministisk porr är ett nytt uttryck för att lansera och legitimera pornografi och prostitution. Ilskan över att det kommit en ny vetenskaplig tidskrift om Porn Studies var kraftfull. Sedan besöktes Nordiskt Forum av ikonen Catharine MacKinnon. Det var häftigt att se henne IRL och dessutom så råkade jag helt ofrivilligt att trampa på hennes byxben när vi åkte samma Pågatåg mot Malmö C.

Jag har dock alltid varit kritisk till hennes inställning till pornografi och så även idag när Tiina Rosenberg verkligen klämde henne på pulsen i en rad viktiga frågor. Även hon fördömer den feministiska porren då hon menar att den bara kommer att locka de heterosexuella männen. Alla sexuella bilder på kvinnor objektifierar. Hon menade att när två personer är tillsammans sexuellt så kan detta aldrig delas så någon annan kan uppfatta känslan eller närheten. Sexuella bilder kan aldrig vara publika. Mycket märkligt påstående, då skulle vi aldrig kunna skapa några gestaltningar av någon känsla. Jag hade en het men rolig diskussion (åtminstone tyckte jag det) med en kvinna som ansåg att all porr per definition är mäns våld mot kvinnor. Alla som på något sätt försvarar feministisk porr är antingen oerhört naiva eller cyniska menade hon.

Lita på att alla kvinnor kan fatta de rätta moraliska besluten om sina egna kroppar.

Jag tycker att frågan om våld mot kvinnor är en otroligt viktig fråga, men vilka kvinnor fanns representerade? Det fanns inte många röster som lyfte fram lesbiska och bisexuella kvinnors rättigheter. Ännu färre talade om transkvinnor och transpersoners rätt till hälsa.

Sammantaget så saknade jag samtalen och monterinnehåll om den goda sexualiteten som en frigörande och fantastisk kraft i människors liv. Jag saknade att starka kvinnor som vet vad de vill sexuellt och ser till att få det tog plats. Kvinnors förmåga till orgasm i de heterosexuella samlivet vet vi genom forskning är mycket mindre än männens. Hur skall kvinnor kunna bejaka sin sexualitet ännu mer?  Vem vill driva de frågorna?  Att så genomgående enbart lyfta fram kvinnor som offer för våld, prostitution och pornografi gör något med bilden av kvinnor. Vi kommer aldrig att få makten, den måste erövras, även på det sexuella området! Ja, vi lever i en strukturell könsmaktsordning men vi är fan i mig inte bara några offer, kvinnor är snälla, elaka, kåta, arga, våldsamma, hämndlystna, maktgalna och alldeles alldeles underbara, som människor i allmänhet.

#nf2014