Gå på fittsafari!

Snart är det dags för Stockholm Pride och en mängd intressanta och spännande seminarier, paneldiskussioner och föreläsningar.

Traditionsenligt så kör vi ett Fittan i fokus pass, denna gång på onsdagen. Samma pass körs också på engelska med Renita Sörensdotter ensam på fredagen.

På dessa pass brukar vi berätta om hur bra det är att ha lite koll på sin egen fitta och hur en kan kolla in i sin egen slida med hjälp av ett spekulum.

I år har vi bara 45 minuter till förfogande så jag släpper lite bra tips redan innan;

Sätt dig halvsittande i sängen, soffan eller på golvet. Buffa upp lite sköna kuddar så att du sitter bekvämt. Ladda upp med en rejäl spegel, ta hallspegeln om den inte är för tung och stor. Ta glidmedel eller glidslem på fingrarna så känns det lite skönare att undersöka. Ta hjälp av en bok med en bra översikt över fittan, exempelvis så har RFSU givit ut Fittfakta som är utmärkt. Kolla vilka olika delar som finns och titta på dina inre och yttre blygdläppar. Följ de in till klitoris, se hur den eventuellt är gömd inne i sin huva. Titta på slemhinnorna och hur blygdläpparna sväller om du blir upphetsad. Det är en stor utseendeskillnad mellan en upphetsad och en avslappnad fitta. Smek, kläm, tryck och gnugga för att se vilka känslor det framkallar. Var framför allt nyfiket utforskande och upptäck din fantastiska fittas potential.

Det hela kan gärna övergå till en sköna stund av onani.

Använd ett spekulum för att se inne i slidan. Ett sådant kan en köpa i välsorterade sexleksaksbutiker. Hittade tre olika modeller på bland annat Sinful.

Använd ficklampa eller en lampa som du kan rikta ljuset mot. Det är fantastiskt att faktiskt få syn på livmodertappen. Den kan se lite olika ut genom menscykeln.

regelbundet gå på gynekologisk cellprovskontroll är livsviktigt! – See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

Livmoderhalstappen är den nedersta och smalaste delen av livmodern och sitter längst upp i slidans mynning.

Den är ca 2.5 cm lång och omsluts av slidans översta del. Livmoderhalsen har ungefär samma fasta konsistens som en nästipp. Det är fascinerande hur mängden livmoderhalssekret varierar under menstruationscykeln. Efter mensen är det oftast ganska torrt utan flytningar och sedan kommer de vitaktiga flytningarna som är tämligen tjocka och klibbiga. Runt ägglossningen blir slemmet mer tunnflytande, klarare och lite segt. Påminner mycket om okokt äggvita i konsistensen. Det går att dra ut till långa strängar.

Efter ägglossningen förändras sekretet igen och blir mer ogenomskinligt och tjockt. Det är lätt att känna sig lite torrare runt de yttre könsorganen.

Här är olika bilder på livmodermunnar.

 450 kvinnor i Sverige får varje år livmoderhalscancer och ungefär 140 dör varje år i sjukdomen.  – See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

Om en har en fitta är det livsviktigt att också gå på de regelbundna cellprovskontrollerna därför att 450 kvinnor får varje år diagnosen livmoderhalscancer och 140 dör. Livmodercancer som upptäcks utan föregående symptom vid screeningtillfällen kan botas i nio fall av tio.

 450 kvinnor i Sverige får varje år livmoderhalscancer och ungefär 140 dör varje år i sjukdomen.  – See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

regelbundet gå på gynekologisk cellprovskontroll är livsviktigt! – See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

tt som kvinna regelbundet gå på gynekologisk cellprovskontroll är livsviktigt! En av Cancerfondens käpphästar har fått ytterligare vetenskapligt stöd i en nationell studie publicerad i vetenskapstidskriften British Medical Journal (BMJ).

Studien, som Cancerfonden varit med och finansierat, visar att regelbunden kontroll gör att cellförändringar i livmoderhalsen upptäcks i tid, innan de utvecklats till cancer. Och i de fall cancern inte har kunnat förebyggas förbättras chansen till framgångsrik behandling.

– Vi kunde se att de kvinnor som avlider av livmoderhalscancer oftast inte har deltagit i cellprovskontroll på länge. Det här är viktig information för kvinnor som tvekar när det gäller så kallad screening genom gynekologisk cellprovskontroll och ger en god kunskapsgrund inför kommande förändringar i dagens screening-program, säger Pär Sparén, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien.

Omkring  450 kvinnor i Sverige får varje år livmoderhalscancer och ungefär 140 dör varje år i sjukdomen.  Den aktuella studien visar att livmoderhalscancer som upptäcks vid cellprovtagning (utan föregående symtom) i nio fall av tio kan botas.

– See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

tt som kvinna regelbundet gå på gynekologisk cellprovskontroll är livsviktigt! En av Cancerfondens käpphästar har fått ytterligare vetenskapligt stöd i en nationell studie publicerad i vetenskapstidskriften British Medical Journal (BMJ).

Studien, som Cancerfonden varit med och finansierat, visar att regelbunden kontroll gör att cellförändringar i livmoderhalsen upptäcks i tid, innan de utvecklats till cancer. Och i de fall cancern inte har kunnat förebyggas förbättras chansen till framgångsrik behandling.

– Vi kunde se att de kvinnor som avlider av livmoderhalscancer oftast inte har deltagit i cellprovskontroll på länge. Det här är viktig information för kvinnor som tvekar när det gäller så kallad screening genom gynekologisk cellprovskontroll och ger en god kunskapsgrund inför kommande förändringar i dagens screening-program, säger Pär Sparén, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien.

Omkring  450 kvinnor i Sverige får varje år livmoderhalscancer och ungefär 140 dör varje år i sjukdomen.  Den aktuella studien visar att livmoderhalscancer som upptäcks vid cellprovtagning (utan föregående symtom) i nio fall av tio kan botas.

– See more at: http://blogg.cancerfonden.se/blog/tag/livmoderhalscancer/page/2/#sthash.nZTpIJ9A.dpuf

 

Alkohol spelar roll – flirt och ragg, del 1.

Idag släpps den rapport som jag arbetat med i över 2,5 år ”Alkohol spelar roll” En studie i hbt-kvinnors alkoholbruk. Vi har inte valt att titta på missbruk utan på bruk och riskkonsumtion. Varför skriver jag om detta på denna blogg? Jo, för att självklart är alkoholens relation till sexualitet en viktig fråga. Under fyra dagar kommer jag att publicera delar av rapporten som handlar om alkohol och sexualitet.

I både fokusgrupperna och i de enskilda intervjuerna framgår att alkoholpåverkan är en underlättande faktor för att våga flirta med och ragga på andra kvinnor.

Jag vet att allra första gångerna jag tagit kontakt, gjort nya saker – kysst en tjej första gången – det är när jag varit full. För då visste man att imorgon, om det inte känns okey, var det bara: ”men gud vad hände? Gud vad fulla vi var. Det var inte alls igenomtänkt” [skratt]. Det kan vara en teknik man använder för att komma undan.

De flesta informanterna gör en åtskillnad mellan att ragga på män respektive kvinnor.

På killar har jag aldrig haft några problem att ragga. Men när jag har varit intresserad av en tjej och när jag verkligen har varit intresserad på riktigt… Alltså jag har aldrig kunnat ragga på en tjej nykter, aldrig.

Att flirta och ragga på en kvinna upplevs generellt som svårare. Flera informanter framhåller att det inte finns någon färdig mall att gå efter vad gäller samkönat raggande. Några lyfter också fram att de inte vill bli betraktade som ”äckliga karlar” vilka inte förstår att flirten är oönskad.

Jag har haft både pojkvänner och flickvänner. Killar förväntas alltid vilja ha sex, på något fördomsfullt sätt. Så om jag visar att jag är kåt förväntar jag mig att killen vill. Om jag raggar på en tjej måste hon faktiskt gilla mig för att hon ska vilja ha sex med mig, tänker jag. Det är lite osäkrare mark.

Eftersom normerna för hur sexuell en person bör vara skiljer sig mellan män och kvinnor finns en tendens till att beskriva lesbiska kvinnor som passiva och nästintill asexuella (Edenheim, 2005).

Återigen det här grabbiga i hur många har du legat med liksom. Men en kvinna sitter ju inte och skryter om det på samma sätt.

Men om två kvinnor skall ha sex måste någon ta initiativ och vara sexuellt aktiv.

För att ha sex med en kille första gången behöver man inte vara så aktiv. Då kan man ju bara ligga där [skratt]. Men ska man ha sex tillsammans med en tjej, då är det inte sexigt om man bara ligger där utan då måste man faktiskt göra någonting. Och då kan det hjälpa att man har druckit, man blir inte lika nervös att göra fel, man törs kanske göra saker.

En annan faktor som flera nämner är att kvinnor ofta rör sig i grupp, vilket försvårar att få kontakt med en enskild individ.

Jag upplever, när det gäller tjejer, att de ofta går ut i grupper. Och det är väldigt svårt, om det är en tjej i en grupp som man tycker är jättesnygg, att försöka få den där personen ensam. Det är inte samma sak med killar. Killar går gärna ut själva och står i baren och hänger. Det är mycket lättare att ragga på killar.

Alkohol underlättar att bryta mot heteronormen och att överkomma de hinder som förknippas med att ragga på en annan kvinna. De flesta av informanterna hävdar att berusning skapar mod.

Vi var ute minst två gånger i veckan och hånglade med minst en eller två män per gång, men även några kvinnor. Jag blev lite småförälskad i en kvinna som jag träffade väldigt ofta när vi var ute, men jag vågade aldrig bjuda ut henne. Man kan nog säga att alkoholen gjorde sitt till att jag vågade ragga, vågade vara ganska på. Varje gång kom vi överens om att ”jo, vi ska ses”. Men sen när jag nyktrade till vågade jag aldrig höra av mig.

Alkohol uppfattas enligt flera forskare underlätta kontaktsökande, men en presumtiv partner kan också vara mer mottaglig för inviter under berusning. Rus ger en slags frizon för kontaktförsök där priset att bli avvisad inte är lika högt som annars (Skårner och Svensson 2012).

Den kan vara skönt att vara lite berusad om det inte går som man tänkt sig. Då kan man säga: ”jag kommer inte ihåg något”, fast man kommer ihåg. Då tar det inte så hårt på egot.

Ett genomgående tema i denna studie handlar om föreställningar om genus och sexualitet och hur kvinnor använder alkohol för att överskrida genuskategorier. Utan alkohol som ursäkt för sex riskerar kvinnor benämningar som ”slampa” eller ”hora”, medan män skulle betraktas som normala eller players^[1]. Genom att använda alkohol får kvinnor en ursäkt för att engagera sig i beteenden som inte förknippas med traditionella könsroller (Bredström 2011).

Det finns starka normer om att kvinnor inte får vara sexuellt initiativtagande. Sex är något som bara händer. Kvinnor som dricker alkohol förväntas bli mer kåta, mer öppna för att bli förförda och mindre noggranna med urval av partner. Påverkan av alkohol ger helt enkelt ett skydd mot potentiella misskrediteringar av deras identiteter som kvinnor. (Peralta 2002; Bredström 2011).

Några informanter funderar runt olika förväntningar.

Det är mer tillåtet att män, att de kan ligga runt. Men om en kvinna gör det då är det nästan som en synd. Det är fortfarande att ”vad billig du är då!”

För kvinnor generellt har det varit viktigt att reglera och hålla tillbaka både tal om och förevisningar av sexualitet. Detta har att göra med kvinnors respektabilitet (Skeggs, 2000 ). Kvinnor kan socialiseras mot passivitet och avvaktan i sina nära relationer då de fortfarande i viss mån löper risk att stämplas som slampor. Det förekommer mycket bestraffning och förakt mot kvinnor som visar sexuell självsäkerhet. Män förväntas eftersträva fysisk njutning, medan kvinnors sexuella erfarenheter bör vara förbundna med kärlek (Marston och King 2006)

Alkohol kan användas som en strategi för att våga utmana genusgränser vid flirt, ragg och sex. Berusning kan användas som en slags förklaring och ursäkt om någon gjort något som den i efterhand ångrar (Svensson 2012). Även flera av kvinnorna i fokusgrupperna säger att det i berusat tillstånd går att göra sig mindre ansvarig för sina egna handlingar, och att det då blir lättare att göra det man vill. Blyghet och oro inför att ta första steget till en kontakt minskar. Alkoholen anses vara något som skapar goda förutsättningar för flirt.

(D)rack och strulade man med en tjej, ja men det var bara på fyllan liksom. Då blev det mer okej. I det sammanhanget var det nog många som ”ja men äh vaddå det var på fyllan och vi hade lagfest och det är liksom inte på riktigt på något sätt”. Det var en grej man skyllde på.

Samtidigt säger andra att de kan bli sårade av att heterokvinnor ”leker med dem” på fyllan och i efterhand skyller på berusningen. Det finns också en misstanke om att vissa tjejer gör det för att intressera män i närheten.

Några av informanterna ger uttryck för att de mött kvinnor som närmat sig dem på ett sätt som bryter mot normerna och uppfattar detta som något positivt.

Jag kommer från en mindre stad och första gången jag var på tjejfesten på Pride var det en tjej som kom fram och tog mig på brösten, det var så här; ”vad är det som händer.” Det har jag aldrig liksom sett, en tjej bete sig så här? Och det var liksom ja men hallå liksom. Varför ska tjejerna bara stå där i ett hörn och vänta på någon slags kontakt?

En kvinna som valt att inte dricka alkohol tror att alkohol gett fler möjligheter att hångla.

Men ska jag vara ärlig, jag hade väl fått hångla mer om jag hade druckit?

Det existerar även en viss homonormativitet vilket gör att en kvinna kan uppleva att hon måste anpassa sitt könsuttryck för att kunna bli raggad på av andra kvinnor.

Det känns lite som att ibland måste man sätta på sig en viss kostym, jag är ju väldigt femme i vanliga fall, och då är det kanske många som misstar mig för att vara hetero. Då är det ingen som stöter på mig, så då måste jag ta på mig den här queer- flat- kostymen för att jag ska bli raggad på, och då kan ju alkoholen vara en hjälp.

#blogg100, dag 35.

Våld i kärlekens namn

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet, har släppt en ny rapport om våld. Undersökningen riktades till ett riksrepresentativt urval av 10 000 kvinnor och 10 000 män i åldern 18-74 år och genomfördes i samarbete med Statistiska centralbyrån.

• Var femte vuxen kvinna i Sverige och var tjugonde man har någon gång i sitt liv utsatts för allvarligt sexuellt våld.
• 13 procent av kvinnorna och 4 procent av männen hade erfarenheter av att mot sin vilja ha tvingats till samlag eller försök till detta innan de hade fyllt 18 år.
• Drygt en av tio kvinnor och en av hundra män hade efter sin 18-årsdag utsatts för allvarligt sexuellt våld i bemärkelsen med fysiskt våld påtvingat samlag eller liknande, inklusive försök och inklusive övergrepp då den utsatta befunnit sig i ett tillstånd utan möjlighet att försvara sig. 14 procent av kvinnorna och
• 17 procent av männen hade erfarenheter av upprepad utsatthet för fysiskt våld i sin barndom.
• I vuxen ålder hade 10 procent av kvinnorna och 15 procent av männen någon gång blivit utsatta för grövre fysiskt våld i termer av att ha blivit slagna med knytnäve eller föremål, sparkade eller utsatta för våld med vapen eller liknande.

Fysiskt, psykiskt och sexuellt våld är dock inget som bara drabbar heterosexuella kvinnor utan alla oavsett kön och sexualitet. Tyvärr verkar NCK enbart ha haft kategorierna man eller kvinna i enkäten och det är olyckligt då det finns forskning som visar på att transpersoner är utsatt för mer våld även i nära relationer.

Ligga med P3 har gjort ett reportage om Sofia som blev misshandlad med batong av sin första flickvän. När jag lyssnar på Sofias historia så känner jag att jag har hört precis den här historien många gånger tidigare. Olika personer, olika omständigheter men samma mönster. Ett av de första tecknen på att en relation kan bli våldsam är kontroll. Partner vill bara ens bästa och ger råd om hur en bör gå klädd, vilka en skall umgås med och är ofta överdrivet hjälpsam med hämta och skjutsa till olika aktiviteter. Det tolkas ofta som omtänksamhet och kärlek. Små svartsjukeutbrott blir ett tecken på hur mycket personen betyder. Ofta är det så att den utsattas vänner, släkt och anhöriga inte duger på olika sätt och partnern kan försvåra möjligheten att träffa sina nära och kära.

Det kan vara svårt att se sig själv som brottsoffer och sin partner som gärningsman när allt började som en kärlekshistoria.

Jag fick förmånen att kommentera Sofias historia i Ligga med P3 utifrån mina erfarenheter av att arbeta med våld i nära relationer.

#blogg100, dag 2.

Våga tala om det sexuella våldet!

Media fylls återigen med artiklar om våldtäkter. Inte minst handlar det om den friande domen mot våldtäkten på en 15-årig tjej i Tensta. I Martins polisblogg står detaljer om händelsen som sätter strålkastarljus på ett oerhört angeläget fenomen, victim blaming. En kompis till den våldtagna tjejen säger i ett förhör att hon inte tror på att tjejen har blivit våldtagen eftersom hennes vänner berättat att hon fortfarande är med killar och har urringade kläder. En annan vän till tjejen säger först att hon tror på henne eftersom hon efter det inträffade är ledsen men börjar senare tveka då hon är som vanligt och pratar med killar.

För att vara ett offer för våldtäkt måste du bete dig på rätt sätt. Jag trodde att det kanske hade blivit lite bättre sedan Stina Jeffner 1998 presenterade sin avhandling Liksom våldtäkt, typ. I den visade hon att det fanns olika faktorer som ger killar som utsätter tjejer för sexuella övergrepp ett stort förhandlingsutrymme, om det kan anses som en våldtäkt eller inte. Samtidigt som tjejens (för)handlingsutrymme minskar beroende på hennes sätt att säga nej, om tjejen var kär i killen, om tjejen eller killen hade druckit alkohol, om tjejen ansågs vara en ”hora”, om killen upplevdes som en ”schysst” kille och beroende på hur tjejen mådde efteråt. Det är inte första gången som ett våldtäktsoffret döms och misstänkliggörs av sin omgivning. Enligt en artikel i Metro så har flickan sagt:

– Vad menar de med ”hjälplöst tillstånd”? Jag förstår inte hur de tänker. Jag var rädd och jag sade nej, men de här killarna lyssnade inte. Jag är ganska liten, de var större och många fler. Jag tänker att om jag skriker så gör de något ännu dummare. Jag sade nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?

Vill du bryta tystnaden runt våldtäkt? Vill du hjälpa människor att minnas? Vill du våga ställa frågor om sexuellt våld och prata om våldtäkt?

Kom på utbildningsdagen – Våga prata i Falun 11/10, Stockholm 14/10, Malmö 21/10 eller Helsingborg 22/10.

Syftet med utbildningsturnén är att nå ut med och sprida ny kunskap om sexuellt våld till de många yrkesgrupper som berörs. Vi vill skapa en plattform där ideella och professionella aktörer kan mötas lokalt för att hjälpa drabbade.
Utbildningsturnén Våga Prata riktar sig till yrkesverksamma inom socialtjänst, rättsväsendet, ideell sektor, polis och skola. Vi genomför dagen för att öka kunskapen om och stärka arbetet mot sexuellt våld. Ny och ökad kunskap kan öka chanserna till bra stöd för drabbade. Genom turnén hoppas vi kunna samla alla som verkar lokalt för att fler människor ska kunna hjälpa, upptäcka och förebygga sexuellt våld i sitt arbete.

Ewa Cederstam kommer att visa och tala om sin film Våga minnas.

Våga Prata genomförs under en heldag som en kompetensutveckling för yrkesverksamma och ideellt verksamma människor som har till uppgift att stödja, möta och arbeta för att hjälpa människor utsatta för våldtäkt och sexuellt våld. Under dagen föreläser Ewa Cederstam, Mats Gehlin och jag, Suzann Larsdotter.

Läs mer här!

Utbildningsdagen är gratis! Skicka din anmälan till: bokningenvagaprata@gmail.com
Ange namn, ort, mail, telefon, profession. (Anmälan är bindande)

Kontaktperson, samordnare och projektledare för Våga prata: Louise Berg, louiseberg220@gmail.com, 070-356 77 36.

Varmt välkommen!

Prideföreläsningar om sex av Suzann Sexeducator

Vill du lyssna på mina kloka ord under Pride? Då har du ett flertal möjligheter. Genom mitt arbete på RFSL håller jag ett antal föreläsningar och workshops.

Vill du lära dig mer om fittan och sex än du någonsin gjorde i skolan? Imorgon tisdag kommer jag tillsammans med fantastiska Malinda Flodman, sexualupplysare och utbildare på RFSL och  Renita Sörensdotter, forskare och lärare i genusvetenskap, Stockholms Universitet köra 1,5 h om Fittan i teori och praktik Detta är ett seminarium om hur fittan fungerar där du får kunskap om hela bäckenregionens anatomi och fysiologi. Vi går igenom fittans utsida, insida och omgivande delar och visar även på vad som händer vid upphetsning. Vi tar dessutom upp olika typer av sex som personer med fitta kan ägna sig åt, inklusive analsex i dess olika former. Avslutningsvis går vi in på sexuell kommunikation, vilket är grunden för att kunna förhandla om sin sexualitet.

Tid: tisdag 30 jul 14:00–15:30

Plats: Pride House (Kafé Klara)

På onsdag presenterar jag de första officiella resultaten från den studie som jag är projektledare för under rubriken; Sex, drugs and gender.
RFSL har under två års tid bedrivit en studie finansierad av FHI runt hbt-kvinnor och alkohol. För första gången presenteras nu en del av resultaten i detta seminarium. Fokus kommer att vara på hur alkohol gör det möjligt att visa kåthet och vara mer sexuellt aktiv samt hur alkoholen möjliggör att förväntningar runt genus, bryts ner.

Tid: onsdag 31 jul 12:00–12:45

Plats: Pride House (Studion)

Efter att ha haft fittan i fokus under ett antal år förflyttar vi oss några centimeter bakåt och sätter Stjärten i fokus. Tillsammans med kollegan och sexualupplysaren Malinda Flodman så pratar om stjärten som en erogen zon och om olika sorters analsex. Anatomi, leksaker, praktik, säkrare sex samt tips och goda råd står på agendan.

Tid: onsdag 31 jul 13:00–13:45

Plats: Pride House (Ekoteket)

Efter detta kan du gå vidare till Sexleksaker för röv och kuk. På denna workshop får du svar på alla dina frågor om sexleksakerna du inte visste fanns. Vi kommer att visa en massa härliga prylar som kan göra sexet till något extra, med kuken och röven i fokus. Du kommer också att få en djupdykning i kondomsorter och glidmedel. Även denna köra jag med proffsiga kollegorna Carolina Orre från RFSL:s förbundskansli och Nicklas Dennermalm från RFSL Stockholm

Tid: onsdag 31 jul 14:00–14:45

Plats: Pride House (Kafé Klara)

RFSU arrangerar BDSM, föräldrar och barn på fredag. Jag moderar  den mycket kompetenta panel som skall diskutera, vad gör man som BDSM-utövare och förälder? Övar sig på att skrika tyst, döljer sina blåmärken och hoppas att barnen inte ska märka? Eller berättar hur det ligger till? Och hur förhåller man sig till om man krockar med sitt barn – eller sin förälder – i dörren till BDSM-klubben? I detta panelsamtal diskuterar vi kniviga situationer, smarta strategier och annat som rör BDSM-utövande och barn-föräldrarelationer.

Tid: fredag 2 aug 13:00–13:45

Plats: Pride House (Kafé Klara)

Veckan i Pride House avslutas med något alldeles speciellt.

Snuskbingo!

Den fabulösa sexualupplysartrion är tillbaka på Pride för fjärde året i rad. Denna gång bjuder de på snuskbingo. Förutom möjligheten att vinna fantastiska priser kommer alla deltagare dessutom få heta tips om hur du hottar upp ditt sexliv till högre höjder, höra skamliga anekdoter och spela bingo på ett sätt som du garanterat aldrig gjort tidigare.

Tid: fredag 2 aug 16:00–18:00

Plats: Pride House (Kafé Klara)

Snuskiga Akademiens Ordbok

Under året har jag haft två väldigt roliga uppdrag. Det ena är att få vara en av Bokmässans officiella bokbloggsambassadörer och det andra var min plats i Snuskiga Akademien. Nu är ordboken tryckt och om ni inte redan köpt ett ex så rekommenderar jag starkt att ni gör det omgående här.

Nu har jag fått mitt ex, signerat av Dirty Snow – skaparen och hjärnan bakom Snuskiga Akademien. Beundrar verkligen det fantastiska jobb hon har gjort!

Förutom att ha fått vara en av de aderton så blev jag också ordmästare vilket betyder att jag berikat ordlistan med fem ord eller fler.

Bilden har jag lånat från Dirty Snow

Mitt bidrag består i orden:

Glitterfitta – positiv och glad person

Gyllene kuk – Penis på man som tror sig kunna omvända en lesbisk kvinna med just deras kön

Kåtrå – att känna åtrå och vara kåt på någon

Pantsex – Att ha sex med ett ex.

Poonani – Kvinnans könsorgan

Poonani tsunami – stor mängd slidsekret

Pussitiv – Positivt inställd till pussies (fittor)

Röda vingar – spår i ansiktet efter att ha slicka en kvinna med mens.

Snigelspår – slidsekret

Vagitarian – person som gillar att ”äta fitta”

Svar och replik på mitt öppna brev till Marléne Lund Kopparklint

 Jag har genom ett öppet brev i min blogg och via en replik i Nya Wermlandstidningen reagerat på ett inlägg som Marléne L Kopparklint skrev i Nya Wermlands tidningen den 10/6. 

Under min Thailandsvistelse så fick jag svar från Marléne vilket finns på hennes hemsida och är inklippt här;

Suzanne, 

Det här var ju också ett sätt att lyfta ett mångfasetterat samhällsproblem. Nu valde jag att belysa en aspekt för att röra om och väcka känslor. Du väljer att belysa hur viktigt det är att ”hänga” rätt personer.

När jag läser vad du skrivit blir jag ledsen. De skuldkänslor jag beskriver hos flickan är ju precis de skuldkänslor som man ofta upplever som sexualbrottsoffer, tro mig jag vet. Det är exakt det som är viktigt för andra människor att förstå att de finns. När du skriver att jag skuldbelägger flickan genom att beskriva hennes känslor, menade jag inte att livet var slut för alltid. Däremot kan jag lova dig att man kan ha den känslan just där och då. Även få tillbaka den i omgångar senare. Det behöver inte betyda att livet de facto är förstört vilket jag ändå tycker att jag själv är ett bevis på.

Det är så viktigt att tvätta bort skuld- och skamstämpeln som följer med detta och det gör vi inte genom att använda oss av den skuldbeläggningsteknik du använder mot mig. Det här är inte rent påhittat utan det finns givetvis erfarenheter bakom. Du kan inte ta ifrån mig eller någon annan de egna känslorna eller upplevelsen. Offret har tolkningsföreträde sedan kan du sitta på parkett och dissekera/tycka. Jag hoppas dock att du inte behandlar de brottsoffren du möter så här?

Det är mycket möjligt att killarna i berättelsen kunde haft byxorna nere. Det är möjligt att de hamnade i rätten efteråt, fick ett straff men det förtäljer inte historien. Syftet med hela berättelsen är inte att täcka in alla möjliga perspektiv och roller. Här finns fler än ett offer. Vi har flickan som blivit utsatt. Hennes vän som känner skuld och maktlöshet. Killarna som i alkoholens tecken begått ett fruktansvärt brott som kommer följa dem resten av deras liv. Sedan föräldrarna som även dom kommer att känna tvivel och skuld.

Jag hade kunnat vinklat det utifrån alla involverades perspektiv för att väcka debatt. Nu valde jag dock denna väg. Denna bistra verklighet som våra unga tyvärr påminns om dagligen genom den sociala mediesfärens karga baksida.

Syftet var och är att få föräldrar, vuxna och ungdomar att tänka till i första hand. I andra hand, väcka debatt. När det gäller det första kan jag med alla de kommentarer, delningar och mail jag fått se att det engagerat många på ett positivt sätt. Det har också mynnat ut i att fler vågat ta steget och faktiskt prata om sina erfarenheter.

När det gäller syftet att väcka debatt är det precis det vi håller på med nu när du hugger på kroken och går i klinsch med mig. Vi skapar debatt och får människor att tala om det.

Naturligtvis skulle jag kunna skriva en objektiv sedelärande historia som talar om för folk vad de ska tycka och göra och hur ett perfekt samhälle skulle kunna se ut. Men den historien skulle skjuta över målet med det som jag nämnde ovan. Det skulle då bli en slät historia med pekpinne som människor inte skulle ta åt sig av. Och man skulle lätt falla i fällan med att sparka in öppna dörrar och predika för redan frälsta. De som redan läser avhandlingar och kurser på Universitet och högskolor exempelvis. Och den målgruppen är inte den jag vill nå i första hand.

På ett sätt tycker jag att ditt resonemang är tragiskt samtidigt som det är nyttigt. Dels för att det ger en bild av hur snedvriden debatten kring dessa frågor faktiskt är i samhället och hur lätt människor dömer andra utan att ens ta reda på fakta innan. Dels för att det skapar debatt där man lyfter upp frågan till ytan och pratar om det.

Avslutningsvis vill jag säga att det är tråkigt när vi kvinnor som borde dra åt samma håll, hackar på varandra. Det är så sorgligt att det alltid är någon som måste dominera sina systrar och se ett halvtomt glas när andra ser en styrka i att gå mot samma mål och hjälpas åt i en så viktig fråga-se ett halvfullt glas. Som någon skrev till mig: ”Detta är en otroligt viktig fråga där vi kvinnor ska hålla ihop så att vi kan förändra framtiden…”

Om du är osäker på vad jag varit med om kan jag rekommendera dig att läsa min bok: Det som inte syns, som beskriver min uppväxt och det jag varit med om. Och har du några mer funderingar eller frågor är du hjärtligt välkommen att kontakta mig.

Marléne Lund Kopparklint

 

Här följer mitt svar;

Hej igen!

Du får ursäkta att mitt svar tog lite tid men som jag skrev så har jag råkat ut för en allvarlig olyckshändelse på min bröllopsresa.

Först tror jag att det är viktigt att klargöra skillnaden mellan åtgärder och kritik på en strukturell nivå och bemötande på ett personligt plan. Jag är inte kritisk mot dig som person utan på det sätt som du använder ett toleranspedagogiskt förhållningssätt. Ditt syfte är att skapa förståelse, tolerans och empati för människor som blir utsatta för sexuella övergrepp. Jag vill utifrån ett normkritiskt perspektiv istället fokusera på de normer och maktstrukturer som förstärker det enskilda ansvaret hos brottsoffret och sätta fokus på de strukturer och normer som skapar skuld och skam

Jag särskiljer debatt på en strukturell nivå och ett bemötande av individer på ett professionellt och personligt plan. Under många år har jag arbetat som kurator för våldsutsatta kvinnor och där använt evidensbaserade metoder och kunskap med god teoretisk grund i kombination med empati och förståelse. Utifrån detta är jag smärtsamt medveten om att många sexualbrottsoffer hyser precis de känslor som du beskriver och mitt arbete har handlat mycket om att dessa tjejer, kvinnor och ibland även män skall ta tillbaka makten över sina liv.

Utifrån en mer strukturell diskussion som en debattartikel är tycker jag därför att det olyckligt med en beskrivning utan någon vidare form av klargörande och hopp om förändring. Mitt uppsåt har aldrig varit att ta ifrån någon dess känslor utan istället precis tvärtom, trots att en varit utsatt för de värsta övergreppen så går det att komma vidare i tillvaron. Vi är fullständigt eniga om vikten att ta bort skuld- och skamstämpeln som följer av ett övergrepp. Risken med ditt inlägg blir istället en normativ utsaga som förstärker känslan av skuld och skam.

Bemötande av sexualbrottsoffer är komplex och en bred fråga. Det handlar till stor del om att bli medveten om och jobba med sitt eget förhållningssätt liksom egna attityder och värderingar i olika avseenden. Nu är det inte så att alla som varit utsatt för ett övergrepp känner skuld och skam, för dessa är det viktigt att vi inte pådyvlar vår egen uppfattning utan behåller möjligheten att lyssna in den enskilda individen. Ibland har jag upplevt något som skulle kunna liknas vid en sekundär traumatisering när vårdpersonal och anhöriga vill ge sin uppfattning och inte lyssnar in brottsoffret.

Om ditt syfte var och är att få föräldrar, vuxna och ungdomar att tänka till så undrar jag varför du inte tilltalar killarna och deras föräldrar i större utsträckning. Tjejer är som vi båda konstaterat redan så utsatta för påförande av skuld och skam. Istället för att förstärka skam och skuld hos tjejer bör vi istället diskutera hur införlivandet av våld för med sig att pojkar har svårare att definiera kränkningar och våldsamt beteende av sexuell karaktär, som våld.

Nu finner jag det inte fruktbart att vi konverserar genom debattinlägg något mer, däremot så tar jag gärna ett samtal via mail, telefon eller ett möte IRL.

Vänligen Suzann Larsdotter

Lite personligt och om erotikbokdebatten

15 juni så gifte jag mig med min Lotta.

Vi hade ett fantastiskt fint bröllop och dagen efter åkte vi på smekmånad till Thailands ö-värld. Vi fick åtta fina dagar till mardrömmen inträffade. Jag ramlade igenom en lucka under en BBQ-kväll och ådrog mig nästan 40% brännskador av första, andra och tredje graden och fick tillbringa återstoden av vår resa på sjukhus. Här skrev Aftonbladet om händelsen.

Detta har gjort att jag ligger efter med mina uppdateringar men de kommer att trilla in efter hand.

Under tiden vi var i Thailand sändes också SvT Kultur-avsnittet där jag medverkar om erotikbokdebatt. De har släppts flera erotiska noveller under våren och sommaren. Är böckerna en revolution för kvinnliga sexskildringar eller rent av ofeministiska? Videoklipp från SVT debatt.

Även Sydsvenskan har skrivit om erotisk litteratur ”Hur kåt får man bli?” och även de gjorde en intervju med mig. Känns lite stort att få nämnas tillsammans med Carl-Michael Edenborg.

Carl-Michael Edenborg har under sina tjugo år på Vertigo upplevt enstaka tillfällen då en recensent medgett viss upphetsning.

– Däremot är det inga problem att skriva att man inte blir det, att man blir äcklad, eller tycker det är tråkigt. Det känns nästan demonstrativt.

Suzann Larsdotter har gjort samma iakttagelse.

– Det finns en maktskillnad mellan hjärna och kropp. Och kåtheten är väldigt mycket kropp. Det sväller och dunkar och kroppsvätskor utsöndras. I ett samhälle som hyllar intellekt och analys är det det mest låga som finns.

Avslöjande om hemliga fantasier runt chockerande kärlekstrend.

2001 kom jag ut ur garderoben genom skvallertidningen Hänt Extra och 2012 delger jag mina sexuella fantasier i tidningen Cosmopolitan.

Nä då, riktig så illa är det inte. Under Stockholm Pride pratade jag med en trevlig kvinna runt ett av mina favoritämnen, sex med robotar. Hon visade sig vara journalist och ville skriva något runt detta ämne.

Hon gjorde en intervju med mig och nu såg jag att hennes artikel fanns i decembernumret av Cosmopolitan. Jag blev däremot full i skratt åt rubriksättningen. ”Robocop i sängen, Nya (chockerande) kärlekstrenden”. Jag som trodde att vi  primärt snackade om sex och inte så mycket kärlek. Sex och kärlek är det dock många som blandar ihop. I Sverige håller vi fast vid kärleksideologin – att sex enbart hör hemma i en kärleksrelation.

Jag kan verkligen hålla med att sex med robotar säkerligen ”har sina fördelar” men säkert en del nackdelar också. Hur som helst är tanken kittlande

Det är inte så mycket skrivet i ämnet men min favoritbok är David Levys ”Love & Sex with Robots” som jag återkommit till flera gånger bland annat i en reflektion runt ”sex med en hubbot”.