Jag fick en bok rekommenderad av Adrian; Parrelationer. Kärlek, intimitet och samlevnad i en brytningstid av Anne Kyong Sook Östi. Jag är oerhört tacksam för detta tips. Den var synnerligen läsvärd och jag vill verkligen rekommendera alla socionomer, terapeuter, psykologer och andra som arbetar med människor eller är allmänt intresserade att läsa den.
Den romantiska litteraturen får oss att begära sentimentala känslor på samma sätt som porren fetischerar vissa kroppsdelar. Romantik erotiserar maktrelationer mellan könen och fungerar som en förförisk fälla. I de terapeutiska rummen hörs ekon från magiskt tänkande och romantisk symbolik.
Vi saknar begrepp som speglar komplexiteten i dagens samlevnadsformer. Knullkompisar. icke-sexuella samboförhållanden, fasta sexuella förbindelser med flera parter. Terapeuter behöver begrepp som omfattar sådana icke konventionella former av intimitet, vänskap, kärlek, sexualitet och föräldraskap. Kan vi lämna mörkrummet och gå ut i dagsljuset? Vi kan dock inte välja levnadssätt som vi stod i delikatessbutiken eller resebutiken. Att välja alternativt ifråga om intimitet innebär ofta en stor ambivalens. Det är inga enkla val. Mångtydiga former ger utrymme för osäkerhet, risk, känsla av att sugas med i en stark kulturell ström. Vi lever i en gränszon där social förändring, hopp och desperation, smärta och frihet möts. Dessa rum inrymmer längtan efter att ha få ha sex med en bestämd person, rätten att inte vilja ha sex i ett förhållande, rätten att vilja ha sex med mer än en person, rätten att vilja ha sex med en monogam partner och veta att det är ömsesidigt och rätten att betrakta kärlek som hårt arbete, en övning i dygd eller väntan på något helt annat.
Gränser handlar om att definiera vilka som är innanför och vilka som är utanför. Det är skönt att vara innanför. Vi finner inte så många mormoner, svartrockare eller transvestiter bland socialkontoren. Det behövs terapeuter som behöver mellanformer där människor som har det svårt får vila lite. Det behövs rum där där gamla diskurser som är för trånga och begränsade inte är välkomna.
Allt som skrivits ovan kommer från boken. Parrelationer- Kärlek, intimitet och samlevnad i en brytningstid. av Anne Kyong Sook Öfsti.Visst är citat och vissa rader är tolkningar.
Jag önskar att jag haft denna bok när jag arbetade som kurator med familjer, Jag önskar att familjerådgivare och terapeuter jag mött hade präglats mycket mer av detta sätt att reflektera. Jag önskar att jag hade haft kraften att ifrågasätta de osynliga manus som stod i bokhyllan hos familjerådgivare och terapeuter.
Jag har haft personer i min närhet som definierats som make, älskarinna, bondage-relation, flickvän, sambo, särbo, nära vän, väninna, mer än vän. Nära relationer har omformulerats, några har krossats, andra har omförhandlats och det är inte sällan som det varit en smärtsam process. Mina barn som jag har fött har flera föräldrar/viktiga vuxna även om vi bara är två som står som biologiska förälder. En tid bodde en av barnen inte hos någon av de biologiska föräldrarna utan hos en emotionell förälder utifrån eget val. Även jag har flera föräldrar där en av de viktigaste inte var min biologiska mamma eller pappa utan min farmor.
Mitt liv har inte alltid varit enligt normen och är fortfarande inte men när relationer blir svåra att leva i och när livsmanuskriptet inte längre ger vägledning till framtiden då önskar jag att det fanns fler som tänkte mer utanför fyrkanten.
Suzann Sexeducator 