Inlägg märkta ‘tillbaka till henne’

Utan wifi försmäktar jag på våran gård. Har lånat pappas bil och åkt in till Orsa bibliotek  för att kunna få en timmes wifi.

Sara Lövestam är en av mina favoritförfattare och inte mindre efter att ha fått förmånen att hänga med henne live genom skrivarresan i Sitges förra året.

IMG_5089.jpg

Jag har älskat nästan alla hennes böcker kanske framförallt böckerna Udda och Tillbaka till henne.

Jag använder gärna citat från böckerna om Kouplan när jag föreläst om trans och sex och nu bloggar jag om hennes första ungdomsbok. Detta med anledning av att jag under förra veckan var jag på ett seminarium om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride där Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv medverkade.

Sara pratade om sin kommande ungdomsbok Skarven som kommer ut 7/9 och Som eld vilken kom ut 2015. Båda utgivna på Lilla Piratförlaget. Jag älskade Som eld, främst för den stora igenkänningen över att ha vuxit upp i ett arbetarhem med den ständigt närvarande känslan av att tillhöra en annan klass än flera av mina klasskamrater. Sara Lövestam gestaltar klassskillnaderna mellan de två tjejerna Lollo och Anna som boken handlar om på ett subtilt men tydligt sätt.

 

someld-inb

Inledningsvis möts Anna och Lollo på en skärgårdsbåt ut till sina respektive sommarställen på en ö i Stockholms skärgård. Anna åker med sin pappa till det slitna sommarstället där det regnar in vid skorstenen. Lollo åker med föräldrar och syskon till den stora sommarvillan med flera stora båtar och 4000 kvadratmeter gräsmatta. Lollo går på Östra Real och Anna i Rågsved och vanligtvis skulle de nog aldrig mötts. Familjerna hyser en slags klassförakt mot varandra och ser ner på den andra. Nu blir det dock så att Lollo och Anna ses vid bryggan när Anna på egen hand skall ta ut familjens eka och lägga nät.

Som eld är en ungdomsbok med en vacker och komplicerad kärlekshistoria. Den handlar om den där sommarförälskelsen som man känner igen efter att ha träffat någon när man bott i sommarhuset, varit på läger eller vistats någon vecka hos en kompis. Kommer kontakten att brytas när man väl kommer tillbaka till den vanliga vardagen?

Sara Lövestam är som vanligt en mästarinna på att mejsla ut fina personporträtt och se detaljer men framför allt är det en underbar kärlekshistoria för unga OCH en bok om klasskillnader. Faktum är att det ägnas mycket mer analys och tankar runt skillnaderna i social grupp än att det är två tjejer som blir förälskade i varandra, skönt!

Boken är skriven för unga mellan 12-15 år men det gick utmärkt att läsa den även som 47-åring. Den är utgiven på Lilla Piratförlaget.

Under seminariet pratade Sara om vad själv läste som ung och liksom många av oss andra började hon med att läsa barndeckare som serien på detektiven Kitty, Olov Svedelids böcker om betongrosorna men även Selma Lagerlöf.

IMG_9682

Vilka ungdomsböcker saknas frågar Sebastian Lönnlöv, flera svarar Sara. Det har länge saknats transrepresentation i böcker men det kommer mer och mer. B finns inte som vanligt. Den vanliga historien är alltid hetero blir homo = allt är bra. Hon försvarar komma ut böckernas betydelse då det fortfarande finns behov av att komma ut. Det är fortfarande få som kommer ut utan några som helst problem. Lövestam lyfter fram att det finns få om än någon bok som handlar om att vara tillsammans med en partner av samma kön men sedan blev kär i någon av ett annat kön och leva lyckligt därefter. Jag återberättar detta i ett senare seminarium där jag talar om bisexuellas osynlighet på Pride. Hon saknar också böcker där en flata får en vara en flata utan att lyftas fram eller trycks tillbaka.

Hennes råd till andra skrivsugna är;

Gör mycket och noggrann research. Intervjua gärna personer från grupper som du ska skriva om. Ett bra tips är att fråga om den vanligaste fördomen och därmed försöka undvika att skriva om just det.

  • Skriv det du vill skriva!
  • Hitta på personer som du vill umgås med.
  • Läs bloggar och tweets från de du vill skildra.
  • Rollspel och spela böcker finns en likhet.
  • Stoppar in sina egna erfarenheter där det passar.
  • Börja med det som känns kul

På seminariet deltog även Anna Ahlund som skrivit en annan ungdomsbok Du bara, som nyligen utkommen på Raben & Sjögren. Den läste jag ut i natt i vår fäbodstuga och jag vara överförtjust i den. Blogg kommer snart.

Jag skulle vilja presentera en ny kvinna i mitt liv, Hertha Svensson. Hertha arbetar som diakonissa på Ersta. Hon hade mottagningstid under en timme varje morgon: ”Då finna vi hos henne t.ex. hustrun, vars man dricker upp hela förtjänsten och lämnar familjen i djupaste armod; änkan, som nyss mist sin man i lungsot och inte vet, hur hon skall hålla uppe sin skara klena, undernärda barn; den gamla lilla gumman, som kanske kan bli hjälpt med blott ett tillfälligt understöd då och då, eller hon, för vilken ålderdomshemmet nu synes som enda räddningen. Alla ha de i syster en vän, som tåligt lyssnar, vilket bara det kan vara en stor lindring.” Efter mottagningen var hon i farten i princip hela dagen.

Hertha var rösträttskvinna från Kristen förening unga kvinnor och i rösträttskampens paraplyorganisation Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR). Lördag den 1:a februari 1918 skall hon tillsammans med sin väninnor i KFUK till Hallwylska huset på ett möte för att förbereda demonstrationen . På söndagen äger nämligen en stor demonstration rum efter högmässa. Detta möte kommer att äga rum i ett politiskt lajv där suffragetter från olika organisationer kommer samman för ett möte. Året är 1918 och det kokar i den svenska kvinnorörelsen. Till min stora glädje kommer jag att då premiärlajva (som just Hertha Svensson) för första gången i mitt liv. Idag har jag varit iväg och träffat systrar i kampen.

Anledningen till att jag anmälde mig till ett lajv, något som jag aldrig tidigare sysselsatt mig med är flera, dels är jag mycket nyfiken på att lajva, den feministiska grundidén och boken Tillbaka till henne av fantastiska Sara Lövestam som levandegjorde de svenska suffragetters kamp. Boken handlar om folkskolelärarinnan Signe från 1900-talets början som genom sin upprördhet över löneskillnaderna mellan manliga och kvinnliga lärare dras in i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon går på ett möte i Tierp med kvinnosakskvinnan Brita Löfstedt och möter hennes följeslagare fröken Anna. Detta blir början på ett både passionerat förhållande dem emellan dock inte utan komplikationer.

tillbaka-till-henne

Tillbaka till Hertha;

Varje dag passerade hon huvudentrén som låg mot den stora parken i söder och läste på stentavlan med bibelspråket:

”Gud är vår tillflykt och starkhet, en hjälp i nödens tider, väl bepröfvad.”

Sjukhuset bestod av, från källare till vind:

  • Badavdelning, kök, personalmatsal
  • Poliklinik, laboratorium, kvinnoavdelning, barnsal, och underläkarboende
  • Manlig avdelning, ett antal enkelrum, dagrum sköterskerum
  • Operationssalar, sövninsgrum, föreläsningssal
  • Systervåning, förråd

Avdelningssjuksköterskorna bodde på avdelningarna och en riktig nymodernitet var hissar med plats för en säng. Sjukhuset hade 103 platser, varav 17 var frisängar för fattiga, 10 var för privatpatienter och resten för Stockholms stad eller fattigvården.

Fröken Svensson var radikal i rösträttsfrågan men när det kom till Lex Hinke så var hon mot ett avskaffande av lagen, någon anständighet måste ändå finnas. Lex Hinke kallades det tillägg till 18 kap. 13 § Strafflagen som på K.M:ts förslag antogs vid 1910 års riksdag, varigenom med straff belades vissa förfaranden, som avsåg att bland allmänheten sprida bruket av preventivmedel eller kännedomen om desamma. Förbudet gällde fram till 1937-38 då det blev lagligt att använda, upplysa om och sälja preventivmedel.

Skärmavbild 2014-01-06 kl. 19.09.18

Preventivmedel var enligt Hertha emot Guds vilja och kunde uppmuntra till ett omoraliskt levnadssätt. En känslig fråga som man helst inte skulle tala om i offentligheten. Preventivmedel var onaturliga då de förhindrade sexuallivets mål och mening, befruktningen.

Däremot tyckte hon att prostitutionsregleringen borde ersättas av lex Veneris. År 1847 hade ett reglementeringssystem införts i landet med kontrollåtgärder riktade mot de prostituerade sedan veneriska sjukdomar börjat sprida sig alltmer bland de prostituerade kvinnorna. Föreskrifterna innebar att dessa kvinnor var tvungna att genomgå sundhetsbesiktning två gånger per vecka. Mellan åren 1847 och 1918 skrevs kvinnor som sålde – eller antogs sälja – sexuella tjänster in vid den så kallade Besiktningsbyrån. En gång i veckan fick de genomgå en gynekologisk kontroll. Det uttalade syftet var att hindra spridningen av könssjukdomar. Befanns en kvinna vara smittad av till exempel syfilis tvingades hon till kurhuset Eira på Kungsholmen för att bli smittfri. Det här systemet kallades för reglementeringen.

Förslaget  om Lex Veneris innebar bland annat att den behandlande läkaren måste spåra patientens smittokälla oavsett kön och Hertha hade genom sitt arbete som diakonissa sett hur verkligheten var beskaffad och ansåg att även männen behövde smittspåras. Det intressanta är att jag i dokument från den tiden hittar samma föreställning om manlig och kvinnlig sexualitet gällande att ha sex mot ersättning som finns än idag.

Skärmavbild 2014-01-06 kl. 19.38.50
Kvinnlig vänskap var under 1900-talets början mycket fysisk och känslosam. Att två väninnor som stod varandra nära kallade varandra “älskling” eller omfamnade och kysste varandra var inte märkligt; det sågs som ett naturligt sätt för dessa känslosamma varelser att förhålla sig till varandra. Detta gjorde det att kvinnliga etta gjorde det att kvinnliga homoerotiska förhållanden ofta gled helt under samhällets radar. Lesbiska relationer kunde på detta sätt föregå halvöppet, men om relationen faktiskt kom ut så sågs det som något fruktansvärt och motbjudande. På Wikipedia läser jag om det så kallade bostonäktenskapen som avser en långvarig monogam relation mellan kvinnor. De kvinnor man syftade på var oftast ekonomiskt oberoende, banbrytande inom sina yrken, kvinnosakskvinnor  engagerade inom kulturområdet och verkade för sociala förändringar. Deras värde- och intressegemenskap var en stark bas för deras kärleksrelationer eller så kallade romantiska vänskap. Hur många som var av sexuell art kan vi idag inte veta. Troligen var en del sexuella och andra inte.

En annan suffragett, Frances Willard från 1889, visar hur vanliga intima relationer mellan kvinnor var: ”Kvinnor som älskar kvinnor blir fler för var dag och jag har funderat mycket över varför det är så. Att så lite nämns om dem förvånar mig, de finns ju överallt… I dessa dagar när vilken kapabel och aktsam kvinna som helst med ära kan tjäna sitt eget uppehälle finns det inte en by som inte har sitt exempel på ”två hjärtan i samförstånd”, båda kvinnor.

Källor:

Sufragett, obligatorisk läsning

Wikipedia

Ersta Diakoni museum

Lagtexter och andra handlingar från början av seklet är hämtade från Stockholmskällan