Tar en våldtäkt ifrån någon sitt värde?

Läser boken som jag recenserade för någon dag sedan igen, något skavde och jag fann det redan i inledningen.

Att bli utsatt för våldtäkt är bland det mest kränkande brott man kan blir utsatt för. När en ung människa drabbas av en sådan katastrofal händelse som våldtäkt måste man vid sidan om det omedelbara lidandet också räkna med att risken är stor för att ungdomens fortsatta utveckling allvarligt störs.

Nu läser jag och blir arg, varför måste allt bli förstört efter en våldtäkt?

Jag har alltsedan jag arbetade med våldtagna haft en känsla i magen av att vi behandlare ibland retraumatiserar personer utsatta för våldtäkt. Det blir farligt om vi vägrar förstå att människor kan känna och agera olika. Bara för att en person kan och vill gå vidare efter en relativt kort tid så betyder detta inte att personen förträngt traumat och behöver mer kraftfulla interventioner. Livet behöver inte vara slut efter en våldtäkt, livet fortsätter trots att vi gång efter annan utsätts för olika trauman.

Läser en artikel av Ann Heberlein och ställer samma fråga;

En våldtagen kvinna är förstörd, allt som var hennes har tagits ifrån henne, för alltid. Som om en våldtäkt kommer åt kvinnans kärna, smular sönder den, trampar på den. Som om det vore bättre att vara död än att vara våldtagen.

Heberlein referar till filosofen Jean Hampton som skriver om upplevelsen av ett förminskat människovärde efter en våldtäkt: Hon menar att en våldtäkt kan leda till att den våldtagna upplever en sänkning i människovärde, som om hon vore defekt och skadad, ungefär som en bil som blivit påkörd. En krockskadad Mercedes blir liksom aldrig lika mycket värd igen, hur mycket den än repareras och omlackeras. Där, under den blanka färgen, är den ändå krockskadad.

Vid den senaste visningen av Våga Minnas här på Bio Rio här i Stockholm kom en kvinnojourskvinna fram till filmaren Eva Cederstam efter att hon pratat, hon lade huvudet på sned och frågade hur hon mådde med gråtmild röst. Eva blev förbannad, hon vägrar att finna sig i att människor lutar huvudet på sned och ser på henne som ett stackars våldtäktsoffer. Hon har bearbetat händelsen och till och med gjort en film om den. Inte så att våldtäkten inte skadade henne för det gjorde den, men hon är klar nu och behöver inte väna frågor om hur hon mår om än i välvilja och omtanke.

Ett effektivt sätt att ta ifrån människor deras värde är just att reducera dem till offer, oförmögna att fatta egna beslut och att ta ansvar.

Jag har skrivit om det förut men jag gör det igen, jag älskar Cissi Wallins krönika;

Jag älskar att onanera och kolla på porr. Bra porr där kvinnans njutning inte står i andra rummet. Fast ännu mer än onani älskar jag att ha sex med någon annan. Mycket och länge. Detta intresse rimmar för övrigt tydligen inte så bra med att ha blivit våldtagen (som jag blev 2006) men jag har aldrig förstått den kopplingen. Man kan väl älska sex men ändå bli utsatt för ett övergrepp? Tydligen inte enligt diverse skvallerforum om såväl mig som andra kvinnor.

Lästips:

 

Fortsatt turné och en ny bok om krisbearbetning för tonåringar som utsatts för våldtäkt

På måndag drar turnén med Våga Minnas vidare till Helsingborg och Malmö. Eva Cederstam visar och pratar om sin film Våga Minnas. Polisen Mats Gehlin pratar om hur de arbetar och jag talar om det psykosociala arbetet med personer som utsatts för sexuellt våld och våldtäkt.
Här talar jag på bio Rio i Stockholm.

Hittade två blogginlägg om turnédagen Våga Minnas i Stockholm skrivna av Britta och Fatou, spännande att få läsa ett utifrån-perspektiv.

Eftersom en del i min tillvaro just nu kretsar kring sexuellt våld och våldtäkt så har jag även läst en nyutkommen (2013) bok om att arbeta med tonåringar som blivit utsatta för våldtäkt. Boken heter Krisbemötande för tonåringar som blivit utsatta för våldtäkt – en handbok/Krisgrupp för behandling av våldtagna tonåringar – en handbok, den är skriven av Eva Zachrison och är utgiven på Stiftelsen Allmänna Barnahuset.

Boken som egentligen är två böcker i en och samma, tar upp bemötande och krisbehandling av unga kvinnor som utsatts för våldtäkt. Boken kom till utifrån att det idag i princip saknas systematiska sätt att ge vård till våldtagna barn och ungdomar. Den är lätt att läsa och erbjuder ett praktiskt och konkret sätt att arbeta enskilt eller i grupp med unga brottsoffer och deras föräldrar. Metoden är utarbetad på Södersjukhusets ungdomsenhet i Stockholm. Målet är att hjälpa tonåringar som blivit utsatta att återvända till  deras vardag.

Den stora fördelen med denna bok är att den ger konkret och handfast vägledning över hur ett bra krisbemötande kan se ut. Det finns ett omfattande kapitel med en verktygslåda som omfattar praktiska beskrivningar av bemötande, samtalsteman och övningar. Boken bygger på ett tvärprofessionellt krisbemötande där såväl spårsäkring, provtagning och emotionell bearbetning finns med. En stor fördel är att den också tar upp frågan om hur omgivningen och föräldrar reagerar.

När en vänder på boken finns den andra boken, Krisgrupp för behandling av våldtagna tonåringar – en handbok. Denna del innehåller en manual för hur en kan bedriva krisgrupper för tjejer som utsatts för våldtäkt och sexuellt våld. Denna del är lika konkret och handfast.

Det finns också många kroppsövningar vilket jag saknat i arbetet med vuxna.

Det är fantastiskt roligt att hela denna bok finns att ladda ner på pdf.

Metoden är dock inte prövad på pojkar och den beskriver bemötande av tjejer. Det är fruktansvärt att det inte finns mer skrivet om våldtäkt och sexuellt våld mot män. De måste naturligtvis också få ett bra bemötande och traumabearbetning. Där har vi dock en mycket längre väg att gå, därför det vanliga idag är inte ens att unga killar screenas för sexuellt våld.

En annan konkret och bra handbok om att möta våldtagna kvinnor kommer från RFSU, och även den finns att ladda ner;  Våldtagen, en handbok i att möta utsatta kvinnor av Eva Hedlund och Marianne Göthberg.

Våga tala om det sexuella våldet!

Media fylls återigen med artiklar om våldtäkter. Inte minst handlar det om den friande domen mot våldtäkten på en 15-årig tjej i Tensta. I Martins polisblogg står detaljer om händelsen som sätter strålkastarljus på ett oerhört angeläget fenomen, victim blaming. En kompis till den våldtagna tjejen säger i ett förhör att hon inte tror på att tjejen har blivit våldtagen eftersom hennes vänner berättat att hon fortfarande är med killar och har urringade kläder. En annan vän till tjejen säger först att hon tror på henne eftersom hon efter det inträffade är ledsen men börjar senare tveka då hon är som vanligt och pratar med killar.

För att vara ett offer för våldtäkt måste du bete dig på rätt sätt. Jag trodde att det kanske hade blivit lite bättre sedan Stina Jeffner 1998 presenterade sin avhandling Liksom våldtäkt, typ. I den visade hon att det fanns olika faktorer som ger killar som utsätter tjejer för sexuella övergrepp ett stort förhandlingsutrymme, om det kan anses som en våldtäkt eller inte. Samtidigt som tjejens (för)handlingsutrymme minskar beroende på hennes sätt att säga nej, om tjejen var kär i killen, om tjejen eller killen hade druckit alkohol, om tjejen ansågs vara en ”hora”, om killen upplevdes som en ”schysst” kille och beroende på hur tjejen mådde efteråt. Det är inte första gången som ett våldtäktsoffret döms och misstänkliggörs av sin omgivning. Enligt en artikel i Metro så har flickan sagt:

– Vad menar de med ”hjälplöst tillstånd”? Jag förstår inte hur de tänker. Jag var rädd och jag sade nej, men de här killarna lyssnade inte. Jag är ganska liten, de var större och många fler. Jag tänker att om jag skriker så gör de något ännu dummare. Jag sade nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?

Vill du bryta tystnaden runt våldtäkt? Vill du hjälpa människor att minnas? Vill du våga ställa frågor om sexuellt våld och prata om våldtäkt?

Kom på utbildningsdagen – Våga prata i Falun 11/10, Stockholm 14/10, Malmö 21/10 eller Helsingborg 22/10.

Syftet med utbildningsturnén är att nå ut med och sprida ny kunskap om sexuellt våld till de många yrkesgrupper som berörs. Vi vill skapa en plattform där ideella och professionella aktörer kan mötas lokalt för att hjälpa drabbade.
Utbildningsturnén Våga Prata riktar sig till yrkesverksamma inom socialtjänst, rättsväsendet, ideell sektor, polis och skola. Vi genomför dagen för att öka kunskapen om och stärka arbetet mot sexuellt våld. Ny och ökad kunskap kan öka chanserna till bra stöd för drabbade. Genom turnén hoppas vi kunna samla alla som verkar lokalt för att fler människor ska kunna hjälpa, upptäcka och förebygga sexuellt våld i sitt arbete.

Ewa Cederstam kommer att visa och tala om sin film Våga minnas.

Våga Prata genomförs under en heldag som en kompetensutveckling för yrkesverksamma och ideellt verksamma människor som har till uppgift att stödja, möta och arbeta för att hjälpa människor utsatta för våldtäkt och sexuellt våld. Under dagen föreläser Ewa Cederstam, Mats Gehlin och jag, Suzann Larsdotter.

Läs mer här!

Utbildningsdagen är gratis! Skicka din anmälan till: bokningenvagaprata@gmail.com
Ange namn, ort, mail, telefon, profession. (Anmälan är bindande)

Kontaktperson, samordnare och projektledare för Våga prata: Louise Berg, louiseberg220@gmail.com, 070-356 77 36.

Varmt välkommen!