”Ge mig kuken Monsieur”- århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström

Jag har flera gånger tyckt till om Ebba Witt-Brattströms texter och framträdanden. Inte alltid har det varit så positivt. Det var därför med blandade känslor som jag tog mig an hennes skönlitterära debut: Århundradets kärlekskrig utgiven på Norstedts förlag.

Boken uppges vara en punktroman och när jag googlar på detta begrepp framkommer att det är en roman i punktform. Ett slags kortprosa som är skriven med få ord men mycket tankar. Den ligger närmare poesi än prosa.

Litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström har varit gift med Horace Engdahl, före detta ständige sekreteraren i Svenska Akademien i 25 år och skilde sig i en uppslitande skilsmässa för några år sedan.

Det är närmast omöjligt att inte tänka sig att drag från deras relation och skilsmässa finns med i boken. Speciellt som när romanens han är ledamot av Styrelsen. Vad som är sanning och fiktion behöver vi som läsare inte veta, men det går inte att låta bli att se dem framför sig  i rollerna som ”han” respektive ”hon” i boken. Hela storyn handlar om just vad hon respektive han sade.

 

Han sa:

Kvinnorna lärde sig 
och tog efter långsamt
och trevande.

Först i vår tid 
verkar alla spärrar
ha släppt

Vilka skrivarkonster
har gjort de största framstegen
under de senaste trettio åren?

Damernas och kokkonsten?

Hon sa:

Nej
snarare har 
manligt självynk
översvämmat marknaden.

Det är en strid mellan ett par i skilsmässa men det är mycket mer än så. Det är en feministisk frigörelse från äktenskapet som en samlevnadsform dömd att misslyckas. Witt-Brattström låter den kvinnliga jaget anklaga inte bara sin egen make och utan ser honom som en representant för hela det patriarkala systemet. Orättvist, javisst men också befriande.

Han sa:

Det finns inget kvinnoförtryck.
Det beror på seder och dumhet
att trettio miljoner flickor
aborterats eller dödats
vid födseln i Kina.

Det är inte heller sant 
att det existerar oförklarliga löneskillnader 
mellan könen i Sverige.

Det beror på att män vet
hur man kräver bra betalt.

Hon sa:

Å att leva i detta töcken
av korkad maskulin
självgodhet.

Detta är ingen rättvis bild av två stridande parter utan en häftig partsinlaga där hennes ilska får fritt utrymme.

Är det din uppriktiga mening
att det enda en hustru kan begära
är en make som kommer hem
och som inte är otrogen?

Men som i övrigt ostört får
köra sin dagordning
som en sovjetisk tank
över sin hustru och familjen.

Texterna handlar inte bara om psykisk misshandel och kvinnoförtryck utan även det fysiska våldet och misshandeln finns närvarande. Jag hör i hans ord ekot från samtalsrum och mängder av telefonsamtal jag hade i arbetet på Kvinnofridslinjen.

Han sa:

Det är bara skitsnack.
Om du har fått några dussin
örfilar och sparkar
är det högt räknat

Jag har inte misshandlat dig.

Vem är du?
En feministkärring 
som vill hämnas.

Det tuffa är trots allt inte det fysiska våldet utan det ständigt närvarande psykiska våldet som går innanför vår hudkostym och skapar sår som aldrig läker.

Hon sa:

Denna eviga
mainsplaining.

Om du lyssnat på mig
istället för att mobba
tillrättavisa
korrigera
trycka ner
hota
plåga  mig
hade vi varit fria nu.

Kanske vänner .
Kanske älskande igen.

Den fåfänga manliga sexualiteten får sig också en välbehövlig känga. Män som ständigt laddar sitt kön som stridsspetsar vilka kvinnor ständigt skall känna rädsla för lever samtidigt i fullkomligt kastrationsskräck.

Han sa:

Jag låter mig inte
läxas upp av dig.
Du är ute efter att kastrera mig.

I allt du gör
sparkar du män
på kuken.

Hon vägrar och utbrister i orden:

Jag tänder inte


när du kräver att jag ska säga:

”ge mig kuken Monsieur”.

 

 

Förutom denna kortprosa finns mängder av litterära referenser inte minst till Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga men citat både från Bob Dylan, Bibelns höga visan och Lena Anderssons litterära skapelse Hugo Rask finns med.

 

 

 

 

Våldtäkt är ett svårt ord

Jag har i en stor del av mitt aktiva yrkesliv arbetat med psykiskt våld, fysiskt våld och sexuellt våld. I huvudsak mäns våld mot kvinnor och men också våld i hbtq-relationer. Att hitta ett språk är en av de mest avgörande och viktiga frågorna. Det går sällan att fråga om någon varit utsatt för misshandel för det har nästan ingen, däremot lever vissa i en dålig relation, har en make med dåligt ölsinne, har en dominant flickvän eller en partner som har haft en tuff uppväxt och därför inte klarar att undvika fysiskt våldsamma uttryck när personen blir pressad.

Ibland är de ännu svårare att sätta ord på sexuellt våld och nästan ingen har varit utsatt för våldtäkt speciellt inte i en samkönad relation däremot möter jag många som haft ”lite hårt sex, sex som gör ont, upplevt sexuella missförstånd, ställt upp för att inte såra, haft icke samtyckande sex eller sex utan gränser.

Det är svårt för människor som i vardagen äger ett språk och inte har någon form av funktionsnedsättning. Nu läser jag och jublar över att Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt har tagit fram ett häfte på temat våld. Med  hjälp av bilder och enkla frågor kan man börja reda ut vad som har hänt. För den som har svårt att kommunicera med tal så har ett häfte tagits fram som stöd med tecken/symboler/bilder för att den som har kommunikationssvårigheter skall ha möjlighet att berätta om sina våldserfarenheter.

Pictobilder används i många olika samanhang och miljöer och är ett internationellt använt bildspråk. Symbolerna är lätta att uppfatta då de är mycket förenklade, generella och med tydliga kontraster i vitt och  svart, Här går det att ladda ner.

Det finns flera olika kommunikationssystem  bland  flera  andra,  t  ex  PCS,  Widget  och  Bliss. Här kan du ladda ner bilder för att kunna prata om övergrepp till flera av dessa kommunikationssystem.

#blogg100, dag 4.

Våld, våldtäkt och makt bortom könsidentiteter och könsuttryck

På jobbet idag frågade en kollega om jag läst boken American Psycho och jag sade nej och förklarade att jag var för skadad för att kunna läsa om grovt våld. Denna skada uppstod genom att jag hört så otroligt många historier om våld i verkligheten att det en dag blev nog och jag orkade inte längre.

Det är inte det grövsta våldet som finns kvar i mina tankar utan det där raffinerat elaka som jag aldrig glömmer. Männen som stoppade in leverpastej i en kvinnlig kollegas slida och släppte en schäferhund på henne för att få ut det, mannen som använde sin nakna fru som ljusstake på bordet under en herrmiddag där hon fick ha ett stearinljus instoppad i stjärten och pappan som hotade med att döda barnens marsvin om de inte omedelbart återvände hem med sin mamma från kvinnojouren. Jag minns tårarna från mannen vars pojkvän och sambo hade meddelat att om han gjorde slag i saken och separerade så skulle alla få veta hans positiva hivstatus. Tjejen som kom till sjukhuset efter en våldtäkt där hennes flickvän använt en sönderslagen flaska istället för dildo. Fortfarande undrar jag hur det gick för kvinnan som skaffat barn med sin flickvän men ännu inte hunnit gå igenom en närståendeadoption där barnets andra mamma/hennes flickvän hotade med att hon aldrig mer skulle få se sitt barn om hon berättade för någon om våldet. När vi träffades hade hon inte sett sin lilla bebis på en och halv månad.

Under åtta år arbetade jag heltid med våld i nära relationer. Mestadels handlade det om mäns våld mot kvinnor (och barn) men jag mötte även kvinnors våld mot barn, kvinnors våld mot kvinnor och mäns våld mot män. Nu när jag jobbar på RFSL så bistår jag vår fantastiska Brottsofferjour på RFSL med att hålla utbildningsinsatser, men jag är inte kvar i det kliniska arbetet med våldsutsatta.

Med anledning av den tragiska händelsen när en man erkänt dråp på sin 27-årige pojkvän så ringde den mycket duktige journalisten Anders Backlund och ville prata våld. Det blev en artikel på qx.se som du kan läsa här.

Igår skrev jag om en barnbok skriven av författaren Hanna-Karin Grensman och till min glädje så svarade hon och kommenterade mitt inlägg. Hon gav också tips på några texter hon skrivit i anslutning det det jag skrev igår. Jag läste vidare och fastnade för en text om att kvinnor inte kan våldta.

Det finns en rad olika myter som hindrar oss från att se att vår mamma, syster, son, vän eller granne är utsatta för våld. Det beror på att kvinnor tolkas som mindre förmögna och villiga att utöva våld just för att de är kvinnor. Femininitet berättigar inte kvinnor att utöva våld. Detta försvårar för omgivningen att tolka våldet i en mellan två kvinnor. Manlighet är konstruerat runt  aggressioner, våld och makt och det finns en uppfattning att de ”av naturen” är mer aggressiva och våldsamma. Detta gör att många ser två män som jämlika och att om någon slår så förutsätts den andra kunna slå tillbaka

När en kvinna blir utsatt för våld av en annan kvinna i en relation så tror omgivningen att det är som en socialsekreterare sade på en utbildning jag höll;

-Men om två kvinnor slåss, kan det väl på sin höjd uppstå lite rivsår.

Då hade jag önskat att hon hade varit i tjänst den där kvällen på akuten när ”Lena” kom in med ett blödande underliv efter att hennes flickvän kört upp en sönderslagen flaska i hennes slida. Så döljs det faktum att sexuellt våld är inte ovanligt vid samkönat partnervåld. Män kan våldtas. En kvinna kan våldta en kvinna.

Ibland när jag utbildar så läser jag upp en mycket stark text skriven av Lars Gårdfelt i boken F-ordet, där han beskriver hur han själv blev våldtagen som ung kille. Ibland räcker inte mina teoretiska utläggningar utan det måste till någon form av verklighetsbeskrivning för att få människor att förstå.

Det händer också att jag visar filmen om den kväll där Love blev våldtagen.

Det är som Hanna-Karin Grensman skriver, det handlar inte om kön utan det är ett val vissa av oss väljer att göra för att vi kan, för att vi vill utöva makt över någon annan. För att vi är starkare; fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt, än den person som står framför oss.

Och DU det finns hjälp att få!  Är situationen akut ring 112 annars

RFSL:s Brottsofferjour

020-34 13 16
E-post: boj@rfsl.se

 

KVINNOFRIDSLINJEN

020-50 50 50

Fortsätt #prataomdet

Under många år har jag varit ute och pratat om mäns våld mot kvinnor, våld i samkönade relationer och sexuellt våld. I somras beslutade jag mig för att utöka min repertoar och även inkludera det där mer svårdefinierbara våldet som hamnar någonstans mellan dålig sex och sexuellt våld. Gensvaret har varit fantastiskt bra. MÅNGA har stora behov av att reflektera över händelser som de varit osäkra på hur det skulle definieras och hur en skall förhålla sig till. Själv
fick jag i samband med deltagande i en studie också själv möjlighet att fundera högt över händelser och en relation som låg någonstans i det där knepiga gränslandet. Jag köpte boken #prata om det och brukar läsa Johanna Koljonens text högt. Den ger oss en hint om att en som kvinna också kan utsätta andra män, kvinnor och andra för gränskränkningar.

På bokmässan hade jag också förmånen att lyssna på Johanna Koljonen i den fantastiska tidningen OTTARs monter. Hon pratade om prataomdet, som är en livsviktig kampanj om att hitta ett språk för sex utan skam. Koljonen menar att vi  är i stort behov av  att fundera kring våra egna och andras gränser. Vi behöver prata mycket mer om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Hon reflekterade också över hur innerligt väl hon hade behövt läsa denna bok innan hon började ha sex då hon inte hade en aning om hur mycket sex består av förhandlingar, kommunikation och att hitta ett samförstånd och samtycke. Sexuella tekniker i alla ära men utan kommunikation är det ändå upplagt för en flopp.

Fortsätt #prataomdet är en ideell förening som nu är ute på en riksomfattande turné till landets gymnasieskolor, universitet och högskolor. Den otroligt viktiga Prataomdet-debatten sprids nu runt om i landet. Turnén genomförs i samarbete med RFSU.