Våldtagna män har svårt att söka hjälp

En av mina kollegor Thomas Wilkens-Johansson, Auktoriserad specialist i klinisk sexologi och sexualterapeut på RFSL-rådgivningen i Skåne har intervjuats i ETC. Eftersom det framkommer så många kloka infallsvinklar från honom så tar jag chansen att dela med mig lite av kunskaperna som som förmedlas.

Bild från ETC Malmö: Jenny Wickberg

Det är också hit en del av de män som har blivit våldtagna eller utsatta för andra former av sexuella övergrepp kommer för att få hjälp. Ofta har det gått lång tid mellan övergreppet och insikten om att det kan vara det som får dem att må dåligt.
På RFSLs brottsofferjour har vi liknande erfarenheter. Många män som söker hjälp hos oss har varit utsatta för sexuella övergrepp som barn eller unga och ibland har ett nytt trauma reaktiverat tidigare erfarenheter vilket gör att de söker hjälp.

De problem en sexuellt utsatt man möter när han ska söka hjälp finns på många plan, där en av svårigheterna ligger i att själv inse och definiera vad det är han har råkat ut för. Män använder sällan ordet våldtäkt om det de har råkat ut för, även om deras upplevelse stämmer överens med vad som allmänt uppfattas som en våldtäkt eller ett övergrepp. Det ingår helt enkelt inte i vår världsbild att män kan våldtas.
Jag har skrivit om detta förr. Det är svårt för många att hitta orden för vad de varit med om, men specifikt svårt kan det vara för personer som utsatts i en samkönad relation då det saknas en kulturell bild av utsattheten och därmed också ord för att beskriva erfarenheterna. En kvinna som blivit utsatt för sexuellt våld av en annan kvinna sade; Våldtäkt är ett sådant heterosexuellt ord!

En man kan få stånd under en våldtäkt, precis som en kvinna kan bli våt även när hon inte vill ha sex. En man som har fått erektion mot sin vilja har sedan också det att bearbeta.
Precis så är det. Detta finns också belagt i en forskningsöversikt där de undersökte oönskad eller icke-ömsesidig sexuell stimulering av män eller kvinnor och huruvida detta kan ​​leda till oönskad sexuell upphetsning och/eller orgasm. Slutsatsen är att detta är fullt möjligt trots att personen ej samtyckt till stimuleringen. Det kan vara oerhört viktigt att känna till att om gärningspersonens försvar bygger på det faktum att det inträffade en upphetsning eller orgasm hos brottsoffret så bevisar detta inte samtycke, har detta inte någon giltighet och bör bortses från (Levin & Berlo, 2004)

I Hans Knutagårds studie är det flera av informanterna som just pratar om detta och hur det skapat svårigheter för deras möjlighet att bearbeta det inträffade.

Bland de män som kommer till mottagningen efter att ha råkat ut för överfallsvåldtäkter så finns en kategori som har råkat ut för detta i samband med att de har sålt sex. Dessa övergrepp är ibland i form av gruppvåldtäkter. Enligt Thomas Wilkens-Johansson är offren för dessa våldtäkter mycket ovilliga att anmäla det som har skett. De som säljer sex har det oftast som en bisyssla och har därför ett annat jobb och ett socialt liv som de inte vill solka ner med uppgiften om att de också prostituerar sig, förklarar Thomas Wilkens-Johansson.
Även detta är i enlighet med mina erfarenheter. Här gäller det verkligen att vara empatisk och ha förmågan att lyssna in dem en möter i samtal. Inte sällan kommer detta fram efter att klienten först provat om en som samtalspartner klarar av att prata om sexualitet i allmänhet och sex mot ersättning i synnerhet. Det stigma som följer av sexsäljande gör att personer med dessa erfarenheter är mycket känsliga för hur vi som arbetar professionellt bemöter och förhåller oss till deras erfarenheter.

Thomas avslutar med något mycket väsentligt;  På vårdcentraler och akutmottagningar måste personalen vara öppen för att detta kan ske och våga ställa de rätta frågorna. Den beredskap som finns för att ta emot kvinnor i samma situation kan lika gärna användas för männen, säger han.
En del vårdpersonal blir totalt ställda och vet inte hur de skall hantera situationen om det kommer in en man utsatt för sexuellt våld. Detta trots att de kan ha god erfarenhet och kompetens att ta emot kvinnor.

RFSL har en nationell telefonlinje dit hbtq-personer som utsatts för våld kan vända sig;

RFSL Brottsofferjour
Telefon: 020-34 13 16
E-post: boj@rfsl.se

 

Myten om kuken som det ständigt hårda och laddade vapnet

Som en del av min heteronormativa uppfostran och uppväxt blev jag via pojkvänner och kultur och lärd att berömma och beundra. Samtidigt har jag som så många andra också mottagit hot om allt från omvändelse av just en specifik mans gudomliga kuk till mer påtagliga trakasserier i form av både verbala och direkta trakasserier.

Suzanne Brøgger menar att en av vårt samhälles logik är att de manliga genitalierna ska partout vara centrum för världsordningen och kräver fruktan och/eller förgudning (Dahl, s 170).

Jag är fullkomligt urless på den så felaktiga bilden av det ständigt hårda och laddade vapnet och lever nu med vissheten att den är en tämligen ömtålig varelse som inte tål vare sig stress eller åldrande och lätt påverkas av sjukdom och mediciner.

 

Bild från http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4127&artikel=4553043

Den internationellt uppmärksammade norske konstnären Morten Traavik suddar ut gränserna mellan människa och maskin, liv och död i konstinstallationen Body Armour. Morten gör här sin tolkning av Rifleman’s Creed och förhållandet mellan en soldat och hans vapen.

Ulrika Dahl hänvisar vidare till filosofen Jami Weinsten som menar att vi bör vända på vårt sätt att se; Det är föreställningen som kuken som alltid hård snarare än insikten om att den faktiskt nästan jämt är liten och mjuk som bidrar till att skapa kvinnan, den våldtagna som ett objekt snarare än ett subjekt som utsatts för våld (s 171).

Vi bör omdefiniera kvinnlig sexualitet, komma bort från en könsessentialistisk berättelse om hur vi invaderas av det livsfarliga vapnet snoppen eller något som symboliserar denna för mannen centrala kroppsdel (Sharon Marcus genom Dahl, 2014, s 168).

En av de helt grundläggande förutsättningarna för att våldtäkt över huvud taget finns, är ju just kvinnors rädsla för de manliga organen. Trotsar men då spelreglerna och säger: det är inte era pickar jag är rädd för, utan er kultur så vankas det stryk (Suzanne Brøgger genom Dahl, 2014, s 171). Det är viktigare för männen att respekten för deras kuk är och förblir oantastad än att kulturen respekteras.

Mycket från denna text är citat eller hänvisningar från Ulrika Dahls bok Skamgrepp.

#blogg100, dag 31

 

 

Sex och makt

Jag fick ett meddelande från David Färdmar som regisserat kortfilmen LOVE, om en kille som blir utsatt för en våldtäkt, om att denna skall visas på tv. Har visat filmen i utbildningssammanhang säkert runt femtio gånger men blir lika berörd varje gång. Kan nästa replikerna utantill. Det är en mycket bra film som med fördel kan användas på utbildningar om sexuellt våld. Det finns diskussionsfrågor till eller så skapar en egna. Jag har nämnt filmen här på bloggen tidigare.

Nu kommer LOVE att sändas på SVT1 måndagen den 7:e april kl 22:55 i svt:s kortfilmssatsning Sex & Makt. Missa inte att se den!

I SvTs satstning på kortfilmer om Sex och Makt kommer den 24 mars visas Ta av mig av Victor Lindgren och Ladyboy av Claes Lundin. Båda filmerna har visats världen runt på mängder med festivaler. Ta av mig vann Teddy Award i Berlin 2013, ett pris som tidigare tilldelats Fucking Åmål. Jag kan också varmt rekommendera Joanna Rytels Unplay.

Här är alla filmerna

Pleasure (Ninja Thyberg) där en dag på jobbet under en porrfilmsinspelning skildras, utan moraliska pekpinnar. (17 mars)

Ta av mig (Victor Lindgren) där Mikaela bytt kön från man till kvinna (24 mars)

Ladyboy (Claes Lundins och David Sandberg) där Kristian som är transvestit bor hemma hos sin älskade mamma. Men mammas nye kille är inte lika tolerant. (24 mars)

ABC (Nanna Houlman) där två fotbollstjejer hämnas på sin fluktande tränare. (31 mars)

Boygame (Anna Österlund Nolskog) där kompisarna John och Niclas, 15 år, övar på varandra inför eventuella senare sexuella kontakter med tjejer. (31 mars)

Unplay (Joanna Rytel) där en tjej ligger runt, bland annat med två killar som är kompisar. (7 april)

Love (David Färdmar) där en ung kille blir uppraggad av en lite äldre. Väl hemma i dennes lägenhet utsätts han för ett övergrepp. (7 april)

#blogg100, dag 17

Olika skyddsvärda könsorgan?

Under dagen har jag vid flera tillfällen haft möjlighet att reflektera runt våldtäkt mot män i olika sammanhang. Imorgon skall jag  till Uppsala Universitet för att föreläsa bland annat om detta.

Lagtexten runt våldtäkt och grov våldtäkt regleras i 6 kapitlet 1 § brottsbalken:
Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om  brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Våldtäktsbrott är i Sverige könsneutralt och brottet kan utföras av både män och kvinnor, och vara av såväl heterosexuell som homosexuell karaktär. Våldtäkt definieras som påtvingat samlag och handlingar därmed jämförbara med samlag.

Vad är då samlag i juridisk mening? Enligt kommentarer till Brottsbalken skall en mans och en kvinnas könsdelar skall ha kommit i beröring med varandra men det krävs ingen penetrering. Sexuella handlingar mellan personer med samma kön är alltså inte att betrakta som samlag i lagens mening, men kan ändå betraktas som våldtäkt genom bestämmelsens andra delar. Utgångspunkten för att en sexuell handling har begåtts är att det har förekommit en någorlunda varaktig fysisk beröring antingen av den andres könsorgan eller av den andres kropp med det egna könsorganet. Andra handlingar kan bedömas som sexuella om de har haft en påtaglig sexuell prägel samt varit ägnade att tydligt kränka den andre personens sexuella integritet. För att en sexuell handling ska bedömas som våldtäkt får man ta ledning av omständigheterna. Av betydelse är omständigheter som om övergreppet har varit förenat med smärta, och om det har varit av kortare eller längre varaktighet.

Hittat en mycket intressant uppsats som analyserar den manliga kroppen i relation till sexbrott.

Anna Engström skriver att den manliga kroppen framställs som mindre skyddsvärd än den kvinnliga. Ekström jämför domar från Högsta Domstolen där målsägande varit kvinna respektive man. I den ena domen har en kvinna utsatts för en penetrering av underlivet med fingrar, vilket lett till viss smärta. HD konstaterar att kränkningen av att utsättas för en sådan handling måste anses snarlik kränkningen av att utsättas av ett påtvingat samlag. Övergrepp som innebär beröring av det manliga könsorganet utan mannens samtycke anses dock inte vara så kränkande att handlingen kan jämföras med ett påtvingat samlag. I NJA 2008 s. 482

I båda fallen har målsäganden befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd samt att det är uppenbart att den handling som utförts är en sexuell handling i den mening som avses i 6 kap. brottsbalken. HD gör dock olika bedömningar avseende kränkningens art och omständigheterna i övrigt. I det ena fallet har gärningarna varit jämförbar med den kränkning ett påtvingat samlag innebär men inte i det andra. Högsta Domstolen anser att det kränkningsmässigt finns en skillnad mellan att föra in fingrar i en kvinnas underliv och ”att onanera åt” en annan. I det andra fallet finner HD att gärningen är att bedöma som sexuellt tvång.

Fallen liknar varandra på så sätt att det har varit fråga om beröring medfingrar/hand på könsorgan. Det som skiljer dem åt är att målsäganden ärkvinna i det ena fallet och man i det andra. I det ena fallet har fingrarna varit i könsorganet medan handen i det andra fallet varit på könsorganet.

Genom ordvalet ”att onanera åt” någon har man lagt in en värdering i hur denna handling ska bedömas. Formuleringen används både av HD och i förarbetena. När man gör något åt någon uppfattas det ofta som en tjänst vilket gör att handlingen redan genom att beskriva den med dessa ord blir mindre allvarlig, ”istället för att du ska behöva göra det själv så gör jag det åt dig”. Ordet ”onanera” används inte alls genom beskrivningen avhandlingen i fall nummer I även om handlingen som sådan skulle kunna betraktas som att onanera. Det kvinnliga könsorganet kan onaneras både utanpå och inuti. Genom att endast skydda könsorganet insida görs det manliga könsorganet mindre skyddsvärt.

Det som uppfattas som allra mest integritetsnära är kroppens insida vilket kan öppna upp för en slags strukturell diskriminering av män genom att deras sexuella självbestämmande inte skyddas på samma sätt som kvinnors. Ett utnyttjandeav det manliga könsorganet bedöms som mindre allvarliga. Båda könsorganen kan beröras, men beröringen av det manliga anses som mindre kränkande. Genom denna heteronormativa utformning utesluts också andra gärningar som i kränkningshänseende kan vara minst lika allvarliga, som till exempel anala ”samlag”.

Detta är mycket intressant hur könsorganen skapas genom diskursiva tal om kroppen. Jag är inte alls främmande för vad Ekström kommit fram till tvärtom har jag ofta hört att kvinnor kränks och skadas just genom att deras inre blivit invaderat. Detta ses om en oerhörd kränkning som kan vara svår ibland omöjlig att komma över. Hur mycket är detta en social konstruktion som faktiskt skapar ett större lidande för kvinnor än vad som är nödvändigt? Att beröring av en penis inte skall uppfattas som en lika stor kränkning gör detta att manliga offer för sexualbrott inte uppmärksammas i tillräcklig utsträckning? Kan detta göra att deras trauma inte tas på tillräckligt stort allvar?

#blogg100, dag 5.

Våldtäkt är ett svårt ord

Jag har i en stor del av mitt aktiva yrkesliv arbetat med psykiskt våld, fysiskt våld och sexuellt våld. I huvudsak mäns våld mot kvinnor och men också våld i hbtq-relationer. Att hitta ett språk är en av de mest avgörande och viktiga frågorna. Det går sällan att fråga om någon varit utsatt för misshandel för det har nästan ingen, däremot lever vissa i en dålig relation, har en make med dåligt ölsinne, har en dominant flickvän eller en partner som har haft en tuff uppväxt och därför inte klarar att undvika fysiskt våldsamma uttryck när personen blir pressad.

Ibland är de ännu svårare att sätta ord på sexuellt våld och nästan ingen har varit utsatt för våldtäkt speciellt inte i en samkönad relation däremot möter jag många som haft ”lite hårt sex, sex som gör ont, upplevt sexuella missförstånd, ställt upp för att inte såra, haft icke samtyckande sex eller sex utan gränser.

Det är svårt för människor som i vardagen äger ett språk och inte har någon form av funktionsnedsättning. Nu läser jag och jublar över att Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt har tagit fram ett häfte på temat våld. Med  hjälp av bilder och enkla frågor kan man börja reda ut vad som har hänt. För den som har svårt att kommunicera med tal så har ett häfte tagits fram som stöd med tecken/symboler/bilder för att den som har kommunikationssvårigheter skall ha möjlighet att berätta om sina våldserfarenheter.

Pictobilder används i många olika samanhang och miljöer och är ett internationellt använt bildspråk. Symbolerna är lätta att uppfatta då de är mycket förenklade, generella och med tydliga kontraster i vitt och  svart, Här går det att ladda ner.

Det finns flera olika kommunikationssystem  bland  flera  andra,  t  ex  PCS,  Widget  och  Bliss. Här kan du ladda ner bilder för att kunna prata om övergrepp till flera av dessa kommunikationssystem.

#blogg100, dag 4.

Den väna fittan hugger till!

Turnén Våga minnas i kombination med att jag börjat en kurs i andrologi har fått mig att fundera mycket över de förtryckande genitala strukturerna som finns i vårt samhälle.

Detta blev också temat på det Brinn och Bränn-tal som jag höll till det feministiska vi-et igår på FAGS.

VARFÖR ses fittan som en plats där en person är mest sårbar både på en psykologisk och fysisk nivå? Fittan är fysiologiskt oerhört tålig. Offer för sexualbrott/sexuella övergrepp får sällan svåra fysiska skador i samband med övergreppet. (Däremot uppstår ofta andra problem.) Fysiska skador som uppstår hamnar ofta på andra delar av kroppen som på armar där gärningspersonen försökt hålla fast eller avvärjningsskador. Skador i underlivet är ännu mer ovanligt. I en amerikansk studie på 819 kvinnor hade enbart var femte skador omkring och runt könsorganen och analområdet. I en dansk studie fanns skador i underlivet hos ca 30% och då handlade det om enstaka ytliga skador. De skador som uppstår är rodnad, svullnad eller ytlig sprickbildning vilket är av samma typ som kan uppstå när en har frivilligt sex. Detta förklaras utifrån expertläkare på området utifrån att fittans fysiologi och läkeförmåga. Vävnaden är mycket mjuk och tänjbar. Lubrikation uppstår även vid ofrivillig penetration och minskar risken för skada. Dessutom kan den paralysering som inträffar vid övergrepp dessutom bidra till att det blir mindre skador.

Källa: Antologi – sju perspektiv på våldtäkt.

Övergrepp mot män är mindre undersökt men de studier som finns visar att lättare skador vid ändtarmsöppningen uppstår och andraskador är mer ovanliga men skador på penis och pung består av bristningar i huden och blåmärken.

Mäns kukar är lika ömtåliga, kanske ännu mer fysiologiskt ömtåliga. Det manliga idealet är ändå en fallos som är ”two feet long, made of steel and lasts all night”. De är laddade med styrka, manlighet och kraft – så länge de är erigerade förstås. Vapenmetaforerna är många. Ingen diskuterar huruvida en kuk förlorat i värdighet om den penetrerat en icke samtyckande kroppsöppning.

Det finns dessutom ett starkt förakt mot slaka kukar. Vi har en tendens att undervärdera penisen och övervärdera fallosen. Det patriarkala tänkandet har lärt att värdesätta större som bättre och fallosen blir emblemet för maskulinitet och symbolen för den sanna manligheten. Den slaka kuken är förknippade med skam och bristande manlighet. Den behöver behandling och de pengar som lagts på utveckling av PDE-5-hämmare som Viagra, Cialis och Levitra är enorma.

Jag är främst fittaktivist men mot alla former av förtryck mot våra genitalier oavsett konstruktion.Vi behöver göra upp med de patriarkala strukturerna och göra uppror mot förstärkningen av den fallocentriska kulturen.

Det är inte konstigt att fittan är så fysiskt tålig med tanke på att vi är en del personer som har låtit ett barn på sådär 2-5 kg med viss variation ta just den vägen, många utan större skador.

Hur kan fittan ändå framställas som den sköraste av kroppsdelar?

När vi vet våra fittors styrka varför kan vi då inte bejakar idén om en vagina dentata? Varför skapar vi en bild av fittan som sårbar, äcklig, kraftlös och ful? Föreställningen om Vagina Dentata har en historia som går långt tillbaka i tiden och återfinns i folktron över hela världen. Myten är ofta förknippad med rädslan för kastrering hos män. Tanken på den gapande, hungrig fittan som har rader av vassa tänder har skrämt många. Från den grekiska mytologin kommer från tanken att den kvinnliga kroppen har dolda, farliga hemligheter och att en man som har sex med en kvinna riskerar kastrering. Från maorifolket på Nya Zeeland finns en uppfattning att fittan är en ett slags olyckans hus där mannens fallos kan mista sin kraft och dö.

Den universella rädslan för den kastrerande kvinnan har hanterats i myter och berättelser med att tänderna har ryckts ut eller att hon blivit dödad. Kvinnorna förvandlas från en häxa till en kvinna och från den kraftfulla andra till en foglig, lätthanterlig och tämjd egendom för mannen.

Jag är medveten om att Vagina Dentata kanske är en viss överdrift men om du någon gång stoppat kuken eller ett finger i en fitta hos en person som har vältränad bäckenbottenmuskulatur kan du häpna för visst är hon kraftfull och kan nypa riktigt jäkla hårt.

Tar en våldtäkt ifrån någon sitt värde?

Läser boken som jag recenserade för någon dag sedan igen, något skavde och jag fann det redan i inledningen.

Att bli utsatt för våldtäkt är bland det mest kränkande brott man kan blir utsatt för. När en ung människa drabbas av en sådan katastrofal händelse som våldtäkt måste man vid sidan om det omedelbara lidandet också räkna med att risken är stor för att ungdomens fortsatta utveckling allvarligt störs.

Nu läser jag och blir arg, varför måste allt bli förstört efter en våldtäkt?

Jag har alltsedan jag arbetade med våldtagna haft en känsla i magen av att vi behandlare ibland retraumatiserar personer utsatta för våldtäkt. Det blir farligt om vi vägrar förstå att människor kan känna och agera olika. Bara för att en person kan och vill gå vidare efter en relativt kort tid så betyder detta inte att personen förträngt traumat och behöver mer kraftfulla interventioner. Livet behöver inte vara slut efter en våldtäkt, livet fortsätter trots att vi gång efter annan utsätts för olika trauman.

Läser en artikel av Ann Heberlein och ställer samma fråga;

En våldtagen kvinna är förstörd, allt som var hennes har tagits ifrån henne, för alltid. Som om en våldtäkt kommer åt kvinnans kärna, smular sönder den, trampar på den. Som om det vore bättre att vara död än att vara våldtagen.

Heberlein referar till filosofen Jean Hampton som skriver om upplevelsen av ett förminskat människovärde efter en våldtäkt: Hon menar att en våldtäkt kan leda till att den våldtagna upplever en sänkning i människovärde, som om hon vore defekt och skadad, ungefär som en bil som blivit påkörd. En krockskadad Mercedes blir liksom aldrig lika mycket värd igen, hur mycket den än repareras och omlackeras. Där, under den blanka färgen, är den ändå krockskadad.

Vid den senaste visningen av Våga Minnas här på Bio Rio här i Stockholm kom en kvinnojourskvinna fram till filmaren Eva Cederstam efter att hon pratat, hon lade huvudet på sned och frågade hur hon mådde med gråtmild röst. Eva blev förbannad, hon vägrar att finna sig i att människor lutar huvudet på sned och ser på henne som ett stackars våldtäktsoffer. Hon har bearbetat händelsen och till och med gjort en film om den. Inte så att våldtäkten inte skadade henne för det gjorde den, men hon är klar nu och behöver inte väna frågor om hur hon mår om än i välvilja och omtanke.

Ett effektivt sätt att ta ifrån människor deras värde är just att reducera dem till offer, oförmögna att fatta egna beslut och att ta ansvar.

Jag har skrivit om det förut men jag gör det igen, jag älskar Cissi Wallins krönika;

Jag älskar att onanera och kolla på porr. Bra porr där kvinnans njutning inte står i andra rummet. Fast ännu mer än onani älskar jag att ha sex med någon annan. Mycket och länge. Detta intresse rimmar för övrigt tydligen inte så bra med att ha blivit våldtagen (som jag blev 2006) men jag har aldrig förstått den kopplingen. Man kan väl älska sex men ändå bli utsatt för ett övergrepp? Tydligen inte enligt diverse skvallerforum om såväl mig som andra kvinnor.

Lästips:

 

Våga tala om det sexuella våldet!

Media fylls återigen med artiklar om våldtäkter. Inte minst handlar det om den friande domen mot våldtäkten på en 15-årig tjej i Tensta. I Martins polisblogg står detaljer om händelsen som sätter strålkastarljus på ett oerhört angeläget fenomen, victim blaming. En kompis till den våldtagna tjejen säger i ett förhör att hon inte tror på att tjejen har blivit våldtagen eftersom hennes vänner berättat att hon fortfarande är med killar och har urringade kläder. En annan vän till tjejen säger först att hon tror på henne eftersom hon efter det inträffade är ledsen men börjar senare tveka då hon är som vanligt och pratar med killar.

För att vara ett offer för våldtäkt måste du bete dig på rätt sätt. Jag trodde att det kanske hade blivit lite bättre sedan Stina Jeffner 1998 presenterade sin avhandling Liksom våldtäkt, typ. I den visade hon att det fanns olika faktorer som ger killar som utsätter tjejer för sexuella övergrepp ett stort förhandlingsutrymme, om det kan anses som en våldtäkt eller inte. Samtidigt som tjejens (för)handlingsutrymme minskar beroende på hennes sätt att säga nej, om tjejen var kär i killen, om tjejen eller killen hade druckit alkohol, om tjejen ansågs vara en ”hora”, om killen upplevdes som en ”schysst” kille och beroende på hur tjejen mådde efteråt. Det är inte första gången som ett våldtäktsoffret döms och misstänkliggörs av sin omgivning. Enligt en artikel i Metro så har flickan sagt:

– Vad menar de med ”hjälplöst tillstånd”? Jag förstår inte hur de tänker. Jag var rädd och jag sade nej, men de här killarna lyssnade inte. Jag är ganska liten, de var större och många fler. Jag tänker att om jag skriker så gör de något ännu dummare. Jag sade nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?

Vill du bryta tystnaden runt våldtäkt? Vill du hjälpa människor att minnas? Vill du våga ställa frågor om sexuellt våld och prata om våldtäkt?

Kom på utbildningsdagen – Våga prata i Falun 11/10, Stockholm 14/10, Malmö 21/10 eller Helsingborg 22/10.

Syftet med utbildningsturnén är att nå ut med och sprida ny kunskap om sexuellt våld till de många yrkesgrupper som berörs. Vi vill skapa en plattform där ideella och professionella aktörer kan mötas lokalt för att hjälpa drabbade.
Utbildningsturnén Våga Prata riktar sig till yrkesverksamma inom socialtjänst, rättsväsendet, ideell sektor, polis och skola. Vi genomför dagen för att öka kunskapen om och stärka arbetet mot sexuellt våld. Ny och ökad kunskap kan öka chanserna till bra stöd för drabbade. Genom turnén hoppas vi kunna samla alla som verkar lokalt för att fler människor ska kunna hjälpa, upptäcka och förebygga sexuellt våld i sitt arbete.

Ewa Cederstam kommer att visa och tala om sin film Våga minnas.

Våga Prata genomförs under en heldag som en kompetensutveckling för yrkesverksamma och ideellt verksamma människor som har till uppgift att stödja, möta och arbeta för att hjälpa människor utsatta för våldtäkt och sexuellt våld. Under dagen föreläser Ewa Cederstam, Mats Gehlin och jag, Suzann Larsdotter.

Läs mer här!

Utbildningsdagen är gratis! Skicka din anmälan till: bokningenvagaprata@gmail.com
Ange namn, ort, mail, telefon, profession. (Anmälan är bindande)

Kontaktperson, samordnare och projektledare för Våga prata: Louise Berg, louiseberg220@gmail.com, 070-356 77 36.

Varmt välkommen!

Sexuellt våld i Sydafrika – skräckinjagande statistik

I Sydafrika mördas en kvinna var 6:e timme av sin partner

+150 miljoner flickor under 18 år blev utsatt för någon form av sexuella övergrepp 2002

1 av 4 kvinnor har erfarenhet av fysiskt och sexuellt våld under graviditeten vilket leder till missfall, dödfödda barn och abort.

1 av 4 män i Sydafrika medgav att de våldtagit någon.

Många erkände att attackerat mer än ett offer

3 av 4 började våldta i tonåren

1 av 20 har våldtagit en kvinna eller en flicka det senaste året (2009)

Kvinnor födda i Sydafrika har en större chans att bli våldtagna än att få lära sig att läsa.

1 av 3 kvinnor har blivit våldtagna det senaste året.

Sydafrika har en världens högsta incidens av våldtäkter mot spädbarn och barn.

Den största ökningen av övergrepp är mot barn under sju år

Lesbiska kvinnor i Sydafrika blir misshandlade och utsatta för corrective rape trots att de skall skyddas av lagen.

Lesbiska och transsexuella blir rutinmässigt våldtagna och torterade och utsatta för andra former av våld i syfte att förnedra dem.

Endast 20 % av fallen av omvändelsevåldtäkterna går vidare till rättegång och enbart 4 % leder till fällande dom.

Föredragshållare: Marlene Wasserman från Sydafrika.

http://www.dreve.co.za

Stop Slutshaming!

Jag har haft en krönika från Metro liggande på mitt skrivbord som jag läst flera gånger. Krönikan är skriven av Cissi Wallin  i april och rubriken är ”Jag kräver det bästa av livet”. De rader som jag hela tiden återkommit till är:

 Jag älskar att onanera och kolla på porr. Bra porr där kvinnans njutning inte står i andra rummet. Fast ännu mer än onani älskar jag att ha sex med någon annan. Mycket och länge. Detta intresse rimmar för övrigt tydligen inte så bra med att ha blivit våldtagen (som jag blev 2006) men jag har aldrig förstått den kopplingen. Man kan väl älska sex men ändå bli utsatt för ett övergrepp? Tydligen inte enligt diverse skvallerforum om såväl mig som andra kvinnor som pratar öppet om bådadera.

Så läser jag ikväll Hanna Gustafssons artiklar hos Genusfolket där hon på ett fantastiskt bra sätt gör upp med vår tids ”våldtäktskultur” och kommer med svidande kritik mot hur vårt samhälle skapar en struktur där det ständiga hotet om våldtäkt begränsar tjejers livsutrymme och idén om manlig sexualitet begränsar killars handlingsutrymme. Hon pekar på hur;

Förmaningar och varningar till kvinnor om hur de ska skydda sig mot våldtäkt är ett exempel på denna typ av destruktiv välvillighet. Det är alltid kvinnorna som förmanas och inte de som begår våldtäkterna. Det just dessa välvilliga förmaningar om att skydda sig mot våldtäkt som kontrollerar och skuldbelägger kvinnornas beteende mer än våldtäkterna i sig.

Istället för att lära tjejer att det är farligt att leva ut sin sexualitet, borde vi högt och tydligt tala om för alla tonårstjejer därute att de aldrig kommer riskera att skuldbeläggas av samhället för att ha sex, så länge alla involverade gett samtycke?

Det vore fantastiskt bra om vi som samhälle gjorde fullständigt klart att de enda som har något att skämmas för är de som sprider bilder mot någons vilja. Där 16-åriga tjejer som visat brösten i ett chattforum och fått bilderna spridda mot sin vilja kunde känna sig trygga i vetskapen att de enda som riskerar att förstöra sitt rykte är bildspridarna?

Vi som samhälle bör fördöma det verkliga problemet istället för att underbygga det.

Att säga att kvinnor inte borde klä sig utmanande, dricka sig berusade är att hålla kvinnor ansvariga för att bete sig på ett sätt som inte provocerar män att våldta dem, är en del av våldtäktskultur.

Läs gärna Hanna Gustafssons artiklar;

Våldtäktskulturens senaste offer

En pedagogisk förklaring av skillnaden mellan din laptop och en kvinnas kropp – om synen på våldtäktsoffer

”No sympathy for whores” – vad är våldtäktskultur?

Både killar och tjejer ägnar sig åt sex men det är tjejerna som fortfarande, år 2013 får varningar om hur de riskerar sitt rykte, hur ett enda misstag kan ”förstöra resten av deras liv.” Det var just detta som jag framförde kritik mot genom ett öppet brev till  Marléne Lund Kopparklint (M), kommunalråd i Karlstads kommun, författare och mamma som publicerat en sedesam historia i NWD. Hon svarade mig i sin blogg och en annan person skrev ett svar i NWT där jag bland annat beskylldes för att utöva härskartekniker, platta till flera och stoltsera med diverse kunskaper. De konstaterade dessutom att det är svårt att hålla ihop ett ”systerskap” när den hierarkiska ordningen alltid ska bestämmas av extrema åsikter.

Jag misslyckades med att förklara vad jag menade med min kritik mot inlägget, de verkade mest vilja att jag skulle förstå deras perspektiv. Min vilja och avsikt är dock att alltid försöka kämpa mot all form av #SLUTSHAMING där vi skall lära unga tjejer och deras föräldrar att vara ännu mer försiktiga, att aldrig vara sexuella, inte utforska sin sexualitet, allt för att inte riskera att bli skuldbelagda för ett brott de aldrig begått.