En hyllning till det som klibbar, droppar, rinner och sprutar.

Häromdagen gick Anna Dahlqvist, en av tidningen Ottars chefredaktörer förbi min plats på jobbet med nyaste numret av Ottar i handen och sade lite retfullt;
-Nu har den kommit och jag tror att du kommer att älska den.
Sedan fortsatte hon vidare utan att låta mig så lite som att lukta på den…
Igår kom den hem i brevlådan och hon hade fullständigt rätt. Jag älskar senaste numret av Ottar passionerat.

För er som är på  Bokmässan i Göteborg – kom till Releasemingel för OTTAR #3 med tema KROPPSVÄTSKOR! Mingel, dryck och samtal! Plats: Kulturtidskriftsmonterns scen B 02:41

Temat är kroppsvätskor, ett av alla mina favoritämnen när det gäller sex. En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.

I OTTAR finns också en underbar text lubrikationslektion av Ulrika Dahl som är erotiskt vacker.
Att skriva lustfyllt om lubrikation, lärorikt om kontaktlära, djupt om ytfriktion, hämningslöst om hemliga sekret; kan det bli annat än ett förringande förrådande av hondjurens hemligheter? Tänk inte med musen, skriv med sekreten, säger du som är musan och drar silkestrådar ur mig.
Detta är så vackert att jag vill ha det i min dödsannons eller tatuera in det på kroppen; Lubrikationslektioner; kunskapsfrukter om oändligt mycket mer än slemhinnornas fuktning vid sexuell upphetsning hos hondjur som rör sig i rädslans och heterosexualitetens temporala geografier. Tribiologi; läran om en process eller teknik som reducerar friktion mellan och slitning av en eller båda ytor som är i kontakt med varandra genom en substans kallad lubrikant. 

I OTTAR går det också att läsa om fascination för urin, mansblodets tabu, fittutlösningar och bristen på sperma. Du kan inte missa detta fantastiska nummer. bli medlem i RFSU eller teckna en prenumeration.

Dessutom tar redaktionen tempen på kroppsvätskornas samhällsstatus. där mäter de nivån av äckel, sexighet, politik och pengar i olika kroppsvätskor.

Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de olika delarna i menscykeln genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet. Mest av allt älskar jag när lubrikationen formligen flödar. Om detta har Sandra Dahlén skrivit en fantastisk text.

På den gamla hemsidan lubrikation.nu finns också en vacker bild från utställningen Oh it´s a beaver av Gisela Schink.

Hur flödar kroppsvätskorna i litteraturen då? Jo, om det har jag skrivit en hel del. I många böcker (liksom filmer) är det ett manligt privilegium att skvätta kroppsvätskor, i porren är det alltid männen som får spruta och skvätta men aldrig någon kvinna. Därför är det så befriande att läsa om kvinnor som luktar och lubricerar. I en bok som en av mina socionompraktikanter tipsade om,  Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson finns ljuvliga beskrivningar av slidsekret.

Och så tittar jag på porr och onanerar, mitt fittsekret bokstavligen skvätter ner väggarna hemma vid sängen. Ibland försöker jag läsa en bok som inte är så full av snusk, men efter några sidor tar frustrationen över och jag bläddrar fram till de få rader där sex som finns och så runkar jag igen. Mitt kön är ömt efter allt gnuggande.
Huvudpersonen Anna vill aldrig vill gå miste om ett knull även om hon har mens och  konstaterar krasst att  hon skiter fullständigt i om det blir blod och sekretspår i sängen. Hennes trosor är ofta våta och mysbyxorna stinker fittslem och rök and I Love It!
Så tar jag fingrarna och känner på klägget i i könet. Drar bort torkad flytning, hårstrå från hårstrå, det här är ibland det bästa jag vet. Nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt när det är klart och håren är rena och fina igen.

En annan favorit är Filmen och boken Våtmarker av Charlotte Roche. Jag  älskar kladdet med slidsekret men också att de förmår att även utmana mina tabun. Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet utan man reagerar omedvetet på dem. Därför fascineras jag oerhört över Helens fenomenala sätt att använda sitt slidsekret. Vet ni, jag tror dessutom att det fungerar. Jag blir alltid lite extra omsvärmad när jag följt hennes råd;
Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.

Det är inte bara unga kvinnors trosor som fuktas. I Oscar Levertins vänner av Martina Montelius fuktas den medelålders kulturtantens mörklila trosor och ofrivilligt kniper hon med fittmuskulaturen vid åsynen av hans tydliga kukbula i uniformen.

I novellen Tänk på mig av Tove Nordh finns en kvinna som möter sin egen kropp och sexualitet.
Jag håller fingrarna mot ansiktet och luktar på dem. En varm doft, lite som bittermandel. Slickar på fingret som smakar syrligt men underbart och jag låter tungan rulla över det.

Allt handlar inte om tittsekret och lubrikation. En härlig scen med saliv finns i När han kysste mig förlorade jag allt av Kristofer Folkhammar.
Samlar länge, länge till den största spottloskan. Tjock som klister i motljus. Den blänker och din stjärt blänker. Du kommer aldrig förstå hur lycklig jag är över att se dig med bar underkropp i solljus.

 I Dagbok om min kropp av Daniel Pennac återfinns många fascinerande skildringar om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner. Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för sperma finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonin borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.

Även två av mina favoritforskare har ägnat kroppsvätskor sin uppmärksamhet. Dels är det Filmvetaren dr Mariah Larsson har skrivit en mycket intressant artikel Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis.  Mariah Larsson skriver att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation. Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig annars visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.

Sara Johsndotter menar i ett kapitel i Sexual Fantasies,  ”The flow of her cum”: On a recent semantic shift in an erotic word att det skett en semantisk förskjutning i det pornografiska ordet cum. Traditionellt används ordet för sperma. Nu används det mer och mer för att även beteckna kvinnliga vätskor under sexuell aktivitet. Begreppet diskuteras i relation till två hundra erotiska noveller som samlats in från Internet.Numera används det för att beskriva vätskor som kvinnor ger ifrån sig under sex och orgasm. Den nya användningen av ordet »cum« bidrar inte bara till att synliggöra vätskor från slidan utan erotiserar även desamma. Västkorn från fittan blir alltså ett sätt att väcka sexuell upphetsning. Det välkomnar vi!

 

Till sist,

Slidsekret, mensblod, sperma, hemorrojder och analklåda på film

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg om massor av kroppsvätskor och advokadokärnor i fittan, att en av mina favoritböcker Våtmarker skulle bli film. Bara ordet, våtmarker, väcker naturligtvis tankar på fittor. Det sägs att fitta kommer från det fornsvenska ordet  fitja, ”våt ängsmark”, ”strandäng”, ”sumpmark” även om en del språkforskare protesterar så tycker jag att det är ett så vackert ord.

Ikväll bjöd Njutafilms och Studio S på en förhandsvisning av filmen Våtmarker som går upp på svenska biografer på fredag. Redan nu vill jag säga, kräsmagade och känsliga själar inte bör se filmen och sluta läsa mitt blogginlägg nu!

En kort resumé om vad boken/filmen handlar om; Helen, 18 år lider av hemorrojder. Hon har därför klåda och måste klia sig en del i stjärten vilket i sig verkligen inte är passande för en ung dam. När hon rakar sig där råkar hon dessutom snitta upp ett ett djupt sår och drabbats av en analfissur som måste opereras. Kirurgen passar också på att ta bort hennes hemorrojder. Helens föräldrar är skilda och nu har hon en enastående möjlighet att få in sina föräldrar i ett och samma rum. Hon börjar berätta för Robin, sjuksköterskan på avdelningen om sitt liv och ett visst ömsesidigt intresse uppstår.

Jag älskar boken och jag tycker också väldigt mycket om filmen. Den ställer den verkliga biologiska människokroppen mot de idealiserade kroppsliga idealen med överdriven hygien som råder idag. Jag har inget emot titta på menstruösa bilder och älskar kladdet med slidsekret men filmen förmår att även utmana mina tabun. En av inledningsscenerna utspelar sig på en mycket snuskig offentlig toalett där vi ser intorkade och mer färska urinfläckar på toalettsitsen där det även hamnat något löst könshår. Kameran kommer så oerhört nära så nära att vi ser allt i dess minsta beståndsdelar och därefter gnuggar Helen sitt kön mot sitsen några varv.

Det är fysiskt, kroppsnära och filmen bejakar de autentiska kropparna och tar upp saker som är fullständig tabu i vårt tidvis kroppsfientliga samhälle. Inledningsvis beskriver den 18-åriga Helen sitt slidsekret som föränderligt där det vissa dagar i menscykeln är som olivolja och andra dagar som keso med det underbara tillägget att fler än vad man tror gillar keso under tiden som en ny bekantskap slickar hennes fitta.

Metaforen att en hemorrojderna liknar hakpåsen på en tropisk fågel är genial. Hela filmen är sprängfylld av fantastiska metaforer och liknelser och vid ett tillfälle gör hon likheten mellan de feta lädret på hoppbockarna i skolan och den lena huden på ett penisollon.

När pojkar fyller 18 år så tar ofta någon med dem till den lokala bordellen men Helen går dit själv för att ha sex med en annan kvinna.

Helen får en nära väninna i Corinne och gemensamt är de så mycket vänner och så nära att de byter sina blodiga tamponger med varandra och blir blodssystrar. De kladdar med mensblod på varandra och det förekommer några scener med scat (sex med avföring). Gemensamt utforskar de både sex och droger tillsammans och åker skateboard respektive rullskridskor iklädda lösmustascher genom city. Det är en stark symbolisk gestaltning av hur unga kvinnor tar utrymme som de inte har men ser till att skaffa sig.

Helen berättar också en historia som innebär att fyra pizzabagare onanerar och sprutar på en pizza, en scen som naturligtvis gestaltas i bild. Sedan säger hon med ett nöjt konstaterande att en sådan skulle hon vilja äta.

Filmen handlar också om Helens relation till sina föräldrar och är på ett sätt en utvecklingsfilm från barn till vuxen och där slutet manifesterar ett vuxenblivande. Hon beskriver sin mor som en sökare som varit med i de flesta av religioner men som fastnat i den mest bisarra av alla, katolicismen. Emellanåt drar en efter andan när hennes dysfunktionella mor agerar så absurt att det blir svårbegripligt hårt. Helen vill att föräldrarna skall bli tillsammans igen och försöker återförena dem under sin tid på sjukhuset. Hon agerar också ut besvikelsen mot väninnan som tar ett steg in i vuxenlivet innan henne.

Konflikten mellan moder och dotter rör såklart även hygienfrågan och det är detta som Helen revolterar emot genom att gnida sitt kön mot smutsiga toalettsitsar och mycket annat. Moderns skräck är att behöva åka till sjukhus med smutsiga trosor och på sjukhuset ser vi Helens rosa trosor med mycket intorkat slidsekret och flytningar i. Det är väldigt befriande att se Helen med en självklar säkerhet visa att inget av det ovan nämnda är något konstigt eller äckligt, hon spränger gränser för kvinnlighet på ett oerhört befriande sätt.

#blogg100, dag 19.

Massor av kroppsvätskor och advokadokärnor i fittan

Vad anspelar rubriken på? Jo, en av mina favoritböcker, Våtmarker av Charlotte Roche. När boken släpptes i Tyskland för fem år beskrevs den som ”skandalös” och skapade stor debatt. Den hyllades och dissades av alla recensenter och få var oberörda. Jag gav bort ett ex till alla som hade födelsedag eller på annat sätt behövde uppvaktas.

Boken handlar om Helen, 18 år som lider av hemorrojder. Hon har därför klåda och måste klia sig en del i stjärten vilket i sig verkligen inte är passande för en ung dam. När hon rakar sig där råkar hon dessutom snitta upp ett ett djupt sår och drabbats av en analfissur som måste opereras. Kirurgen passar också på att ta bort hennes hemorrojder. Helens föräldrar är skilda och nu har hon en enastående möjlighet att få in sina föräldrar i ett och samma rum. Hon börjar berätta för Robin, sjuksköterskan på avdelningen om sitt liv och vi förstår att Helen är någon som verkligen lever ut sin sexualitet, också på en del mindre vanliga vis. Hon gör otroligt mycket som nutidskvinnor absolut inte får göra och hon gör det med gott humör. Jag har två favoritavsnitt, varav det ena är;
En av min mammas musregler var att musen blir sjuk mycket lättare än snoppen. Det var alltså mycket mer mottagliga för svampar och mögel och sådant. /…/ Därför har jag gjort mig själv till ett levande mushygienexperiment. Inte bara att jag tycker att det är jättekul att alltid breda ut mig fullt på de smutsiga toalettsitsarna , jag tvättar dessutom först rent dem komplett med min mus innan jag sätter mig , med en konstfull schvungfull höftrörelse i cirkel. När jag sätter msen mot toasitsen uppstår ett härligt smackande ljud och alla främmande könshår, droppar, fläckar och pölar av alla dess färger och konsistens sugs upp av min mus. Det har jag gjort nu på varenda toalett i fyra år. Allra helst på värdshus längs motorvägen där det bara finns en toalett för både män och kvinnor. Och hitintills har jag inte haft en enda svamp. Det kan min gynekolog Brökert intyga.

Världen häpnade dessutom när det var en så söt författare som hade kunnat skriva denna text.

Charlotte Roche

 Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet utan man reagerar omedvetet på dem. Därför fascineras jag oerhört över Helens fenomenala sätt att använda sitt slidsekret. Vet ni, jag tror dessutom att det fungerar. Jag blir alltid lite extra omsvärmad när jag följt hennes råd;  Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.

Idag stod jag på Kulturhuset och slängde en oengagerad blick åt SFs reklamtavla. Stod där verkligen Våtmarker? Jo, mycket riktigt. Våtmarker kommer att bli film! Om fjorton dagar kan vi se den på bio.

ETC skriver om att när Våtmarker visades i Tyskland var det nästan alltid någon som svimmade. Charlotte Roche tar det med ro men säger att hon förvånad över hur lättchockade människor är då filmen  egentligen inte visar så mycket, det mest händer i betraktarens eget huvud. Hennes mening var aldrig att göra en chockerande film men viss udd måste den naturligtvis ha annars hade den inte följt boken.

Jag längtar till den svenska premiären!

#blogg100, dag 7.

Fittor är inte superkänsliga ömtåliga små varelser och en varning till känsliga personer.

I vecka som gick blev jag så glad för ett reportage som min fina sexologkollega Robert Jacobsson gjorde i Ligga med P3 ”om  det är farligt att ha sex i vattnet”

Fittor är inte superkänsliga ömtåliga små varelser. Fittan har en unik miljö som tål stora påfrestningar i form av bakteriella angrepp och ständiga hormonella förändringar. Det går alldeles utmärkt att stoppa in fingrarna, även om det kan vara vettigt att tvätta händerna först. Kan inte folk sluta att antingen betrakta fittan som en skör liten blomma eller kemiskt avfall? Detta är orimligt!

Därför gillar jag Charlotte Roches bok Våtmarker, väldigt mycket.

Foto: Jochen Schmitz

(Nu är det nog viktigt att infoga en varning för känsliga läsare. Ni som är lite känsliga kan nu sluta upp med att läsa min blogg och återvända en annan dag till ett annat inlägg…)

En av min mammas musregler var att musen blir sjuk mycket lättare än snoppen. Det var alltså mycket mer mottagliga för svampar och mögel och sådant. /…/ Därför har jag gjort mig själv till ett levande mushygienexperiment. Inte bara att jag tycker att det är jättkul att alltid breda ut mig fullt på de smutsiga toalettsitsarna , jag tvättar dessutom först rent dem komplett med min mus innan jag sätter mig , med en konstfull schvungfull höftrörelse i cirkel. När jag sätter msen mot toasitsen uppstår ett härligt smackande ljud och alla främmande könshår, droppar, fläckar och pölar av alla dess färger och konsistens sugs upp av min mus. Det har jag gjort nu på varenda toalett i fyra år. Allra helst på värdshus längs motorvägen där det bara finns en toalett för både män och kvinnor. Och hitintills har jag inte haft en enda svamp. Det kan min gynekolog Brökert intyga.

Nu är detta inget som jag skulle rekommendera men håll med om att det är en skön attityd!

 Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet; man reagerar omedvetet på dem. Sekretet tas upp och hålls kvar av talg och könshår. Alla kvinnor uppskattar inte doften av sitt kön, vilket ibland resulterar i uttorkande hygienrutiner och oskicklig rakning med slöa engångshyvlar (Lotti Hellström i Läkartidningen).

Från Våtmarker av Charlotte Roche igen; Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.