Förbjudet erotisk möte

Erland är en konservativ präst, han tar tydligt ställningstagande mot kvinnliga präster och är abortmotståndare. Han är minst sagt tvångsneurotisk och använder ett gummiband som sitter runt handleden, väl dolt under manschetten för att snärta till när begären ger sig till känna. Erland väljer att avhålla sig från självbefläckelsen. Han ser ingen anledning att mata odjuret som annars bara växer sig starkare och aldrig ger upp. Han äger vissheten om att människan liksom alla andra djur bara upplever tomhet efter en orgasm. Däremot i det fördolda drömmer Erland om att bara en gång i livet få  uppleva ett passionerat möte.

Claudia lider av psykisk ohälsa och har en ångest som är avgrundsdjup. Hon skulle helst av allt vilja skriva dikter och vara poet, men har mest varit sjukskriven. Ibland har hon arbetat som personlig assistent. Hon bär alltid rött nagellack och klarrött läppstift.

Claudia söker upp kyrkoherden Erland. Det är länge sedan de träffades där på Evangeliska gymnasiet. Hon frågar honom om han vill bli hennes själasörjare men han är tveksam och ifrågasätter detta med tanke på att de har en förhistoria och varit vänner förr.

Claudia ihärdar och åker på retreat till Själavårdsinstitutet där Erland är en av ledarna. Hon är inte stabil och vet att hon måste spela sina kort rätt för att komma honom nära.

Vilken kyla. Hon kände sig som en törstande unge, som till varje pris ville tränga sig fram och dricka av bröstet fastän hon var för stor. Hon kunde inte bära sig själv. Men att hänga på andra, att inte kunna härbärgera sig själv, sådant passade nog inte här på Själavårds-institutet. Då fick man väl hänvisa till psykakuten,

Han tar sig motvilligt an henne. Så händer det ofrånkomliga. Erland får i mötet med Claudia äntligen känna sig som en man och inte bara som en präst.

Erland; Alla dessa regler som han levde efter. Ja, han behövde burens galler. Utan dem vore han utlämnad åt begär och lidelser. Vilken regel skulle skydda honom ikväll?

Claudia: Önskade hon sig inte en man som kunde älska hennes själsliga skrymslen? Som kunde skrapa melankolin av hennes kropp. Allt var väl inte bara kött och svällkroppar?

Romanen handlar om tro och bekännelse, åtrå, dominans och underkastelse, sexualitet och återhållsamhet,

Carl-Michael Edenborg menar i en recension i Aftonbladet att bokens sexscener kvalificerar för ”Bad sex awards. Jag tycker tvärtom att de är berikande. Speciellt scenen när Claudia bara ger sig hän och där fittan får vara en aktiv agent och inte enbart en passiv mottagare.

Nu befallde Claudia med ens och innan han hann reagera satte hon sig över honom, hon hade gränslat honom och började gnida sitt blanka svullna kön mot hans mun, haka och näsa. Erland kunde inte andas, han fäktade med armarna, han höll nästan på att kräkas. Som en bläckfisk sög sig fittan fast över hans ansikte. En alkalisk blodsmak, ostronslem, trögflytande honung. Claudia stötte mot hans tunga, läppar, haka och näsa. Hon kvävde honom och hennes fingrar med de rödmålade naglarna drog de mörka blygdläpparna åt sidorna och tvingade honom att sticka in tungan. Övermogen fallfrukt, något kemiskt.

Falkenland hittar också fascinerande metaforer för smaken av fitta; krämiga smaker av salt mjölk gamla mynt och syrlig ananas.

På knä fick han stå och dyrka den bultande fittan. En ätbar doft, en doftande smak av metall, salt god fisk och syrlig frukt. Mittpunktens smärtglansande pärla i sitt skimrande skal.

I ett kapitel talar Claudias son Isak om sin mor. I ett annat kapitel talar Claudia om sin stora moderskärlek till sonen Isak. Allt inspirerat från Bibelns Höga Visan. Det blir en smärtsam konflikt mellan modern och sonens bekännelser.

En skräckinjagande scen som jag minns allt för väl under min tid i trosrörelsen är när Erland befaller att Claudia ska vara fri från kemisk påverkan. Det vill säga att hon ska sluta med alla sina mediciner för annars uppstår ett ett motstånd hos henne. Medicinen anses skapa en barriär mellan dem. Det var flera gånger i trosrörelsen som människor uppmanades att  sluta med alla sina mediciner i tro på att de var helade. Här händer det inför den förbön eller rättare sagt exorcism som Erland med hjälp av en äldre kollega utsätter Claudia för. När jag läste till präst hade vi en lektion om exorcism och även om läraren betonade att det var ovanligt så förekom det även i Svenska kyrkan påpekade han.

Boken får sedan ett lite oväntat slut men tyvärr med stor aktualitet. Följ länken om du vill få en spoiler.

Christine Falkenland var länge en stor favorit hos mig men på senare år har jag inte läst något. Det var med glädje (och viss ångest) som jag slukade Själasörjaren. Boken är utgiven hos Wahlström och Widstrand, 2018.

Copyright/fotograf: Kristin Lidell

Min pappa Ann-Christine

Författaren Ester Roxberg är nu aktuell med en självbiografisk bok om sin pappa Ann-Christine. Det är en berättelse om Åke som arbetat nästan hela sitt liv som präst och många år som kyrkoherde vilken en dag bestämmer sig för att berätta för omvärlden vem hen egentligen är. Han har tre döttrar, tycker om att snickra och fixa med huset. Frun vet om det sedan länge men ingen annan. Kanske beror det på att han en gång när han var barn berättade för mamman att han lånat hennes trosor och bh och kände oro för det som fanns in hans inre. Hans mammas reaktion blev, Det här vill jag inte tala om mer, sa hon, det här få du aldrig berätta för någon.

Åke hade stort skägg, stor mage och gick ofta klädd i blåbyxor. Han har i hela sitt liv vetat om att han har en annan sida och berättade detta för frun tidigt men sedan alltid tigit om det. Vid ett tillfälle när familjen arbetade på missionsfältet i Zimbabwe läser han en bok och inser att han är långt ifrån ensam. Han köper en klänning som han provat på toalett men stoppar tillbaka den i påsen och knölar ner den i sopkorgen. Där och då hade livet kunnat ta en annan vändning men gör inte det. Så småningom kommer Ann-Christine fram, först som transvestit men upptäcker att det inte enbart är en del av henne och förstår att hon transsexuell.

Roxberg skriver att vi alltid vill ha ett svar på varför, när någon bryter mot normen. Jag har hört det förut, när barn kommer ut som homosexuella, när en förälder kommer ut som transperson så kommer frågan om, varför. Det är först när någon bryter mot normen som den blir tydlig och uppenbar, tidigare har den bara tagits för given. Detta återspeglar sig också i samtal som hon försöker ha med vänner där de reducerar Ann-Christines rätt att vara älskad för den hon är med att det kanske enbart är en slags exhibitionistisk sida. Ester resonerar förnuftigt utifrån sitt intellekt men känner ofta något annat. Mina tårar rinner när Ester ringer och föreslår att de skall ses och äta lunch. Pappa blir glad och tackar ja men nämner i förbifarten att då kommer hen som Ann-Christine. Det kan Ester inte hantera och avböjer. Pappan kommer ändå förbi utan att vara klädd som Ann-Christine i sin vilja att få träffa dottern. Det är omöjligt att inte tänka på de uppoffringar som vi föräldrar tvingas till inför våra barn och vart de gränserna går och bör gå.

Jag gråter många gånger under läsningen av denna bok. Ann-Christine får många gånger ett mycket fint bemötande, prisas för sitt mod men några har svårt att acceptera den nya identiteten, en ung man i församlingen säger upp sig, en annan går på tjänstledigt. Många har beundrat Åke Roxberg, en stark och självsäker trebarnspappa men trygg gudstro, fasta åsikter och många talanger. Nu har han degraderats till att bli en kvinna och åker rutschkana nedför statusstegen. På ett café överhör Ester följande konversation;

Alltså säger en av tonårskillarna bakom mig på caféet.

Alltså jag såg en sådan där dokumentär om transvestiter och alltså den var…

Alltså jag insåg liksom att transvestiter också är människor.

Alltså fast de är sjuka och borde skjutas allihop.

 Ester är ofta arg på sin pappa, hon förbannar alla normala familjer där fadern fortfarande är skäggiga med pösig jacka och poserar med en jaktbössa. Berättelserom barn till transvestiter eller transsexuella är inte så vanliga men de Jag minns Esben Esther Pirelli Benestad son Even som gjorde dokumentärfilmen Alt om min far. Filmen var ett gripande porträtt ur sonens perspektiv

Roxberg har ett naivt sätt att beskriva sig själv i boken. Hon framstår som bortskämd och det är emellanåt oerhört provocerande när hon å ena sidan beskriver sin oerhört privilegierade och mycket trygga uppväxt och tillvaro i en välfungerande medelklassfamilj och gör sig själv till ett sådant offer men hon gör det inte utan insikt utan när hon beskriver att hon vill skrika ut till hela världen om sin far så säger hon också:

Jag vill skrika det, högt, inne på Svenskt Tenn.

I någon tidningsintervju säger Ester att hon idag skäms för att hon skämdes då, det inte finns något att skämmas för. När hon var mitt uppe i det så tyckte hon däremot oerhört synd om sig själv saknade barndomens pappa. Att skriva boken blev ett sorgearbete och det är en mycket sorglig men viktig berättelse som också föder ett hopp. Vi behöver ge utrymmer för anhöriga att hantera sin kris så det inte hindrar deras närstående att leva som de är. Situationen är långt ifrån unik. Det finns många transpersoner i Sverige och bara jag vet flera som fortfarande lever i garderoben utan att kunna eller förmå sig att berätta för sina nära och kära. Detta är en mycket angelägen bok!

Har du funderingar runt detta med trans? Kontakta;

KIM

Transföreningen FPES

Boken Min pappa Ann-Christine är utgiven 2014 på Wahlström och Widstrand

Tio lektioner i lust av Benedicta Söderberg

I badkar med ett champagneglas med mousserande vin på 17.e våningen i Gothia Tower läser jag ut den erotiska romanen Tio lektioner i lust. Det kändes lite som rätt miljö.

Benedicta är 38 år och advokat. Hon lever tillsammans med sin make Mark. De har varit gifta en längre tid och den sexuella spänningen har avtagit. En dag på tunnelbanan på väg till jobbet ser hon en man med de brunaste ögon hon någonsin sett och hon blir överväldigad och förälskad. Innan mannen kliver av och försvinner i trängseln överlämnar han en lapp med sitt telefonnummer. Hon bevarar lappen i ett inre fack i sin handväska och pendlar mellan att vilja slänga den och ringa för att stämma ett möte. Hon blir som besatt av mannen och överväger om hon skall gå bakom ryggen på sin make. En dag ringer hon och de bestämmer sig för att ses, kvällen slutar i hett sexuellt möte. När Benedicta kommer hem fylls hon av dubbla känslor. Hon tar sina fingrar och doppar dem i sperman som finns kvar efter älskaren och onanerar tills hon får orgasm fri från alla form av lidelse, alla slags känslor, det är ren, oförfalskad, pervers lust. Efteråt kräks hon.

Det slutar inte här utan Julian och Benedicta har flera sexuella möten. Han ser det som sin uppgift att ge henne njutning och hon får Tio lektioner i lust.

Jag gillar de sexuella skildringarna som faktiskt är snyggare och bättre skrivna än i de flesta erotiska romaner. Här sparas det inte heller på detaljer:

”Jag känner på nytt din tunga mellan mina blygdläppar, och när du drar ut den igen hänger en tunn tråd av mina sega elastiska safter på din tungspets, och du drar den med dig tills den brister och läger sig över din underläpp, med tungan slickar du upp den innan du på nytt närmar dig och tränger lång upp i mig, och din tunga suger hela mitt kön medan din näsa gnider mot min klitoris…”

En dag knackar en kvinna på dörren till hotellrummet och Rebecca kommer in. Jag gillar beskrivningen av en kvinna som inte bangar för rimming.

”Jag böjer mig fram, innan min tunga och mina läppar hittar rätt träffar hennes doft mig som en berusning, en lukt av skarp ljuv förmultning kryddad med en svindlande sötma, jag drar i mig den, och det pirrar i mig när jag mjukt nafsar i hennes blygdläppar med min glupska mun. /…/ …hennes panna rynkas en smula under hennes rufsiga hår när hon säger: Du skall slicka mig i röven. Jag låter mina händer följa hennes spända rygg, trycker försiktigt i hennes ryggslut, hon har benen lätt isär, och jag särar på hennes skinkor med båda händerna. Hennes anus är spänd, huden sträcks ut i små veck, och i mitten är den svagt ljusröd och lite öppen. Jag nafsar i hennes skinkor, först med läpparna, sedan ett litet häftigt bett som överrumplar henne, och hon rycker till. Jag särar på hennes skinkor igen så hennes anus och kön blottas, jag blir våt vid blotta anblicken, jag bearbetar hennes rövhål med min tungspets, hon doftar skarpt, syrligt, och det gör mig ännu kåtare, och jag sticker in tungan, jag tar ena tummen till hjälp,  för jag vill öppna henne ännu mer…”

Faktum är att historiens början är närapå identisk med en historia som jag hörde från en kvinna med den stora skillnaden att hon aldrig ringde mannen i fråga. Hon var inte beredd att gå bakom ryggen på sin make sedan många år tillbaka. Rätt eller fel, klokt eller fegt. Svaren på de frågorna får vi aldrig veta. Benedicta Söderberg är en pseudonym för en jämnårig kvinna som även hon arbetar som advokat. Historien sägs också ha en självbiografisk bakgrund.

Tio lektioner i lust är den första delen av en planerad trilogi om Benedicta. Den är ovanligt välskriven för att vara erotik och människorna som befolkar boken söker en balans mellan förnuft och begär, frihet och social konvention. Ändå är det en liten besvikelse att ännu en bok handlar om en kvinna som blir upplärd och förförd av i huvudsak en man. Det som gör att den ändå är läsvärd är reflektionerna som huvudpersonen uttrycker. När Julian säger att sex är bara hud mot hud och resten är kultur invänder Benedicta att ingen kan slippa undan kulturen, vi är inlemmade i den och funderar på sin stora kapacitet till njutning men även den tiofaldiga skammen. I slutet konstaterar hon att fittans satts i brand, hon har blivit förrådd, genomlevt alla helvetets kval men också att Pandoras ask står på vid gavel.

Tack W&W för möjligheten att recensera er bok!