Idag har jag frilansat inom området sex och missbruk som ligger mig varmt om hjärtat. Innan vi började presenterade sig en man för mig. Det visade sig vara Pål Eggert. Jag blir sällan ställd i sociala situationer men det blev jag idag. Han måste ha googlat på mig för han visste att jag läst hans bok. Den boken har dessutom följt mig i bakhuvudet sedan jag läste den och väckt många tankar runt våld, utanförskap och socialarbetarrollen.
Jag är starkt kritisk till att socialarbetare och socionomers karriärväg handlar om antingen chefsskap eller att gå vidare till terapeutiskt arbete. En av de viktigaste uppgifterna för mig som handledare till socionompraktikanter är att stärka dem i det angelägna strukturella sociala arbetet. Socionomer har dåligt självförtroende och allt för många har fokus på en budget i balans istället för att företräda den grupp som de är satta för att stärka. De har en unik yrkesroll och måste ta plats i samhällsplanerande strukturella sammanhang.
Jag skulle varmt vilja rekommendera Pål Eggerts bok Borde vara död till alla socialarbetare (och fantasyälskare). Boken är en skönlitterär roman som inrymmer något oerhört angeläget för alla socialarbetare att reflektera runt. Bokens huvudpersonen är Sebastian jobbar på ett boende för hemlösa. En dag flyttar Isa in där. Hon har en mycket säregen kroppsmodifikation och det är något speciellt med henne.
Jag hade fördomar mot fantasy och därmed hade jag aldrig läst boken om inte Siv sagt till att jag måste. Är så glad att jag gjorde det, kommer det mer fantasy med socialrealism så kommer jag att sluka dem med.
Till sist bjuder jag på ett citat från boken som bara det borde locka alla socionomer till läsning..
Isa funderade förstrött om hon skulle äta socialsekreteraren.
Suzann Sexeducator 