Idag tog jag med släkten på en vandring genom skogen fram till avrättningsplatsen. Den låg otroligt vackert vid Österdalälvens strand.

 

I mars 1669 kom häxhysterin till Mora. Under sommaren samma år rapporterade fogden till landshövding Duwall att Uti Mora förförs de unga av de gamla trollpackorna till Djävulen. Häxan antogs fara till ”Blåkulla” på en kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap, eller på t ex ett husdjur. Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom. På färden tog hon ibland med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Av ett sextiotal anklagade hade tjugotre erkänt sig skyldiga till Blåkullafärd samt bolande (knullat) med Djävulen. Ett fjärdingsting höll och klagomål från föräldrar gjorde att han skickade en lista på trettiofem barn som skulle ha bortförts och en  begäran om en trolldomskommission för att utrota det onda från trakten. Lördagskvällen den 12 augusti kom den nybildade Dalarnas trolldomskommission till Mora, och häxprocessen inleddes. Hälften av trolldomskommissionen bestod av präster. De förhörde sextiotre vuxna och många barn från Mora och byarna omkring. Rättegångar hölls  i sockenstugan och i Kaplansgården. Morgonen den 23 augusti, efter nio dagars rättegång, dömdes 23 av de 60 misstänkta till döden för trolldom, avfall från Gud, förbund med djävulen och barnaförande. Femton av dessa skulle avrättas, men de övriga sex skulle sättas i fängelse eftersom rätten var osäker på deras skuld.

Denne Jöns Marit Enkia i Bonääs bevitttnades af Maas Ericks tuenne döttrar Elin och Karin och tuenne broders döttrar Lars Erichs Karin och Elin. Hon förer och Back Hans Sonedotter. Hon haufer efter Koon en lång stång, den setter on full medh barn, och när hon affreeser finnas de i sälskaap vidjd Bonääs bäcken.

Det var en klar och vacker dag i Mora 24 augusti 1669. Efter nattvard och välsignelse vidtog vandringen ut mot avrättningsplatsen.  De skulle halshuggas, varefter deras lik skulle brännas på bål offentligt. ”Synderskorna gick alla fort, utom de båda sista, som började något jämra och gruva sig, dock sådant utan uppehåll av exekutionen”. Bålen hade ställts upp mitt emot kyrkan på en sandudde på andra sidan älven.

IMG_7252Därefter halshöggs de med yxa, fjorton kvinnor och en man, varefter deras lik lyftes upp på bålen ”först sju på det första bålet, fem på det andra, tre på det tredje, ett gräsligt spektakel”, och brändes.

IMG_7241IMG_7256IMG_7258Platsen för häxbränningen ligger otroligt vackert mittemot Mora Kyrka vid Österdalälven.

148 barn piskades med ris mellan sex och trettio gånger och en pojke fick löpa gatlopp mellan de andra sockenpojkarna. Dagen därpå lämnade kommissionen Mora. Ytterligare sex kvinnor blev senare avrättade.

Den svenska häxhysterin 1668-76 var vad man kallade ”endemisk”, dvs den spred sig ryktesvägen från bygd till bygd och utspelade sig inte isolerat inom en specifik bygd.

År 1608 hade Sverige fått en ny häxlag, som föreskrev dödsstraff för alla former av trolldom.Man stödde sig därvid på Moseböckerna i Gamla Testamentet: ”du skall icke låta en trollkona leva”.

Skärmavbild 2014-04-18 kl. 17.09.10#blogg100, dag 49.

 

 

Efter att ha ägnat en avsevärd mängd timmar för att läsa in mig på historier om häxor och färder till blåkulla måste jag säga att det i år känns lite märkligt att se barn utklädda till påskkärringar på väg till Blåkulla…

Under 1300-talet och 1400-talet, skärps hållningen mot trolldom. Lagarna som behandlar dessa frågor blir allt strängare. Under denna tid börjar talet om häxor som reser till Blåkulla uppkomma och därmed även historier om människor som ingår skriftliga överenskommelser med djävulen. Det finns också svenska kyrkmålningar från 1400-talet där kvinnor rider till Blåkulla i sällskap med nakna djävlar, spännande nog finns en i Knutby. Numera känd för andra saker.

hc3a4xoriknutbykyrka1

Mot slutet av medeltiden växer den folkliga rädslan för häxor växer till att skapa en masshysteri 1600-talet.

Hur tog en sig dit då? Det är inte bara sopkvastar som kan nyttjas utan en mängd olika saker. Det är bakspadar, eldgafflar mm. Om en får för sig att använda en get och har många barn med sig så sätter en helt enkelt en stång i ändan på geten så att alla skall få plats.

För en vecka sedan passerade jag ett antikvariat med utförsäljning av alla sina böcker. I hyllan hittade jag ett lite guldkorn Blåkulle-färderna, Handlingar om Trolldoms-Väsendet i Dalarne 1668-1673. Jag har mitt ursprung i en trakt (Mora i Dalarna) som under 1600-talet hade för Sverige ovanligt många häxor.

Skärmavbild 2014-04-13 kl. 15.37.40

Citerar några nedtecknade bekännelser från kvinnor i ovan beskrivna bok;

Gylichs Anna om sine 17 åhr, bekenner sig hafva hafft sin Farmoder Gylichs Marit till Lähremesterinna, hvilken ock fördt till Blåkulla, ved pass för 9 åhr sedan, gifvet sig Sathan i vålldh, till lijf och siähl; Bohlat 3 resor medh satan, hon tiljika medh mycket annat trollpack, mollkat Capellanen Her Giöstaff etc.

Britja Anderdotter, 20 åhr, nekar först alldelles sigh nogot veta af detta trolldoms-väsendet. Kommer dock omsidjer till bekennelse, och tillstår sig bohlat med Sathan, lärdt aff sin moder Britja Michels dotter. Som allt vijdlyftigare af sielfva. Rannsakningarae ähr till at see och förnimma.

Resultio

Dessa skola androm slikjom till sky och varnagel halshuggas och sedan å båhle brännas.

(Bola är ett ålderdomligt ord för att bedriva otukt, dvs. ha otillåtet samlag.)

25 augusti 1669 hölls rättegång i Mora. Ungefär 60 personer var anklagade men endast 23 personer erkände att de åkt till Blåkulla med barn och bolat med djävlulen. Detta resulterade i att femton kvinnor halshöggs och sedan brändes på ett bål. ”Synderskorna gick alla fort, utom de båda sista, som började något jämra och gruva sig, dock sådant utan uppehåll av exekutionen”.

Bålen hade ställts upp mitt emot kyrkan på en sandudde på andra sidan älven. Därefter halshöggs de med yxa, fjorton kvinnor och en man, varefter deras lik lyftes upp på bålen ”först sju på det första bålet, fem på det andra, tre på det tredje, ett gräsligt spektakel”, och brändes.

148 barn piskades med ris mellan sex och trettio gånger och en pojke fick löpa gatlopp mellan de andra sockenpojkarna. Dagen därpå lämnade kommissionen Mora. Ytterligare sex kvinnor blev senare avrättade.

24-1a1a552631 Illustration till ett av 1600-talets mest spridda sensationsreportage från massavrättningen i Mora 1669. Bilden gjordes året därpå i Tyskland, varför konstnären låter bränna häxorna levande och fjättrade vid en påle. Flygande häxor och smådjävlar ger fart och fläkt åt reportagebilden, som förmodligen är en av de bilder genom alla tider  som mest påverkat omvärldens syn på Sverige. Berättelsen om häxorna i Mora hade exempelvis stor betydelse för en senare häxprocess i Nordamerika. Bild och bildtext från Jan Guillous bok, Häxornas försvarare.

Idag är vi på väg mot Mora och Orsa för att fira påsk. Tänkte passa på att besöka platsen för häxbränningen i Mora. Trots att jag är född och uppvuxen här har jag aldrig besökt platsen.

På sidan Mora Outdoor hittar jag en beskrivning över en tur  ca 1,5 km från Mora Kyrka. Starta vandringen vid grusplanen på vänster sida efter en liten bro över Sandängskanalen. Efter drygt en km på vandringen når man Orsasjön. Härliga sanddyner. Orsasjön och Orsälven på vänster sida av stigen. Små fina stränder finns att fika vid och eventuellt ta ett dopp. Banan går sedan utmed golfbanan och vid Österdalälven. I slutet, strax före “målet” passeras en ganska anonym plats i Mora. Platsen för häxbränningen 1669. Ett antal “häxor”, 15 st, brändes här på sluttningen mot Mora vid älven, ett 30 tal barn pryglades.  Läget förmodligen valt så att Moraborna på andra sidan älven skulle “ta varning”. Den här turen är helt ok för joggning, promenad eller stavgång. Familjeutflykt med fika rekommenderas.

#blogg100, dag 48.

I dagens Metro finns en artikel om så kallade klintbergare med andra ord vandringssägner vilket är ett slags moderna skrönor som av många uppfattas och förs vidare som sanna historier men vars huvudperson aldrig blir närmare än ”en vän till en vän”. Dessa berättelser finns i gränsområdet mellan säker kunskap och fantasi, gissningar och spekulationer och på så sätt blir de ett uttryck för vår världsbild. De visar vad vi tror om oss och vår samtid och vad vi är rädda för. De behandlar ofta orosmoment och rädslor som finns i samhället. Internationellt kallas dessa urban legend.

I Metro handlade det om att en vit skåpbil figurerat i olika sammanhang där det handlat om allt från att någon ville röva bort barn till kidnappning av hundar. Det senare såg jag själv en handskriven varningslapp om där jag bor. Bakgrunden till detta kan vara att Dutroux under 1980- och 1990-talen rövade bort sex flickor och utsatte dem för tortyr och sexuella övergrepp. Han mördade två av dem och lät två svälta ihjäl. Två levde fortfarande när han greps i augusti 1996.
I Aftonbladets nätupplaga den 4 mars 2004 kunde man läsa: ”Han avslöjade Dutroux. En vit skåpbil satte polisen på rätta spåret.” I artikeln berättas hur en undersökningsdomare lyckades koppla Dutroux till en vit skåpbil som iakttagits vid det sista försvinnandet. Det innebar ett genombrott i utredningen och ledde till att Dutroux kunde gripas.
Man inser att en skåpbil var själva förutsättningen för att Dutroux skulle kunna röva bort de unga flickorna. När bakdörrarna slog igen bakom flickan var hon instängd i ett mörkt utrymme, utan möjlighet att komma ut eller se vart bilen åkte. Att bilen var vit är naturligtvis en tillfällighet, men många skåpbilar har den färgen.

Detta fick mig att fundera vilka andra vandringssägner på temat sexualitet som jag hört talas om. Bengt Af Klintberg, folklivsforskaren, har givit ut flera böcker på temat vandringssägner och därför är också namnet Klintbergare uppkallat efter honom. En av hans böcker heter glitterspray efter en vandringssägen. Den finns i flera versioner och jag hittade två olika varianter på samma tema vid en snabb googling.

9789172320901_200

Första gången jag skulle till gynekologen var jag sjukt nervös. Jag ville liksom vara “fräsch” där nere. Jag var hemma hos en kompis och oroade mig och precis innan jag skulle gå hittade jag parfym-spray i hennes badrumsskåp som jag sprayade där nere. När jag kom till gynekologen, tagit av byxorna och lagt mig i stolen säger hon: “Haha, du hade inte behövt göra dig fin för min skull”. Jag förstod ingenting och tittade ner. Tydligen var det inte alls parfymspray jag sprutat på, utan glitterspray!

I en annan version, min mans arbetskamrats granne hade varit med om detta. Hon skulle till gynekologen. Var superstressad och skulle i sista minuten sätta på sig deodorant. Lyset i badrummet var trasigt och till råga på allt var hennes deodorant slut, säkert tonårsdottern som hade tagit det sista, tänkte hon och tyckte att hade rätt att ta av dotterns. Hon sprejade sig under armarna och med tanke på läkarbesöket tyckte hon att det var lika bra att spraya lite ner i trosorna också… Väl inne hos gynekologen tyckte hon att han tittade lite konstigt på henne och han sa ”Ja, du har gjort dig fin ser jag”. Då hon kom hem igen kom hennes dotter och undrade om hon fick låna hennes deodorant för hennes egen var slut. ”Vadå” sa mamman ”Jag lånade av din deospray i morse och jag tog inte slut på det sista” ”menar du den här” sa dottern ”Det är ju min GLITTERSPRAY” Efter detta kände kvinnan sig så generad att hon bytte gynekolog.

*

En annan historia som jag minns från min studietid som delvis präglades av rädslan för att få hiv var om hur den trevliga killen/tjejen från krogen på morgonen skrivit hälsningen ”välkommen till aids-klubben” på badrumsspegeln.

Ytterligare en annan variant är att den handlar om någon som träffat en trevlig man/kvinna på semestern och haft ett passionerat förhållande med och allt är frid och fröjd och sen när de skiljs åt på flygplatsen så viskar sommarflörten fram ett ”välkommen i AIDS-klubben”.

Förutom att dessa är fruktansvärt stigmatiserande mot personer som bär på hiv så finns det dessutom ingen evidens för detta. De allra flesta som bär på hiv är istället fullkomligt livrädda att överföra virus. Idag har det dessutom närapå riskfritt att ha sex med någon som går på medicinering då virusnivåerna då är så låga att de inte ens kan mätas.

*

Hittade en som lyder; Den handlar om min jobbarkompis som har en polare som fick med en tjej hem från krogen. När de skulle ha sex band hon honom vid sänggaveln, sen bajsade hon honom på bröstet och gick därifrån.

*

Jag hörde detta från min halvsysters styvmamma…hon var moster till denna tjej som detta hände till!allt började med att en kvinna hade jätte ont i underlivet.så hon gick till gynekologen för att undersöka vad detta kunde vara.då upptäcktes det hon hade LIKMASKAR som åt upp hennes underliv och livmoder. Hennes sambo som hon hade varit ihop med i flera år och trodde att hon kände. Han låg med döda kvinnolik. Han jobbade på bårhuset och var nekrofil. Hon kan inte få barn idag, detta måste vara ett av dom hemskaste sakerna som kan hända i ens liv, stackars kvinna. Han jobbar så klart inte där längre.

*

”En kompis till X (en klasskamrat till berättaren) Hade varit till XXX (En stad i en grannkommun) och käkat pizza med bearnaisesås. Efter några dagar hade han fått utslag runt munnen. Dom trodde det var allergi, men han var iväg och testade sej. Det var gonorré. Dom hade också testat såsen som visade innehålla flera olika sperma.”

*

Surfar sedan vidare och märker att RFSU sexpodd också tagit upp ämnet med Bengt Klintberg själv.

https://itunes.apple.com/se/podcast/sexpodden/id602146359?mt=2

sexpodden

blogg100, dag 47

Tom of Finland en internationell superstjärna inom den homosexuella subkulturen blir nu frimärken i Finland.

sheetfrontA

Han hette egentligen Touko Laaksonen och föddes 1920 i S:t Karins, dog 1991 i Helsingfors.

Touko började skicka bilder till amerikanska gaytidningar under sent 1950-tal och kallade sig för Tom of Finland för att hans identitet inte skulle röjas. Han publicerade i allt från legendariska gaytidskrifter som Beefcake magazine till en mer mainstreamorienterad publik via t-shirts som såldes i Vivienne Westwood’s för punken så viktiga klädbutik Sex. I slutet av 70-talet slog han igenom och blev känd i Amsterdam och Berlin, men också i San Francisco och New York. Till hans vänner hörde bland annat Andy Warhol som också köpte Tom of Finlands konstverk. Först på 1990-talet ställdes hans konst ut i Finland och det var få som visste vem han var i Helsingfors. Få satte samman Touko Laaksonen med Tom of Finland. Han levde aldrig offentligt ut sin sexuella identitet.

TB2Under sin karriär gjorde han mer än 3,500 teckningar.

Han gestaltade genom sin konst sina egna fetischer beundrades av många bögar.  I Helsingfors väntar man på att han skall få ett minnesmärke men i avvaktan på detta så ger posten ut hans bilder på frimärken. 8 september börjar frimärkena att säljas i Finland och i samband med detta blir det också en utställningen  med brevväxling av  Tom of Finland Postmuseet. Utställningen kommer att visa Laaksonen korrespondens från början av 1940-talet till sin död1991 Utställningen visas fram till 29 mars 2015, i Museum Centre Vapriikki i nya Postmuseet i Tammerfors.

Jag gillar en del av hans bilder och har haft förmånen att besöka två utställningar med hans verk. Det finns en bok med Tom of Finlands bilder som är något riktigt extra, Tom of Finland XXL. Boken har måtten  29cm x 40.5cm och innehåller 666 sidor, den visar över 1000 bilder genom de sex årtionden som han var aktiv.

cover_xl_tom_of_finland_0901221531_id_115726

Intresserad av att lära dig mer eller se på fler bilder? Kika in på Tom of Finland Foundation.

#blogg100, dag 46.

 

 

En fin ambition som mest väcker tveksamhet är mitt samlade omdöme runt boken Snaskgubben. Författaren Nina Ljungberg har velat skriva en bok om så kallade fula gubbar.

Redan titeln är problematisk, Snaskgubben – en bok för alla barn som inte tänker låta sig luras. Precis som om det vore ett val. I boken står att de flesta vuxna som vill ge barnet godis faktiskt är vänliga och snälla men att man skall akta sig för de som luras och att det är svårt att se skillnaden.

Författaren Nina Ljungberg;

”Jag har länge saknat ett material för att underlätta samtal om fula gubbar. Och när jag pratade med olika pedagoger fick jag bristen bekräftad. Då bestämde jag mig. Med yrkesbakgrund som socionom, vidareutbildning inom sexologi och journalistik men framförallt som tvåbarnsmamma var det dags att ta tag i det. Jag skulle skriva en bok som varken skrämde eller skojade bort allvaret och göra en text som fungerade lika bra som pedagogiskt hjälpmedel inom skola/omsorg som att läsas hemma med mamma eller pappa. Nu hoppas jag att Snaskgubben, trots sitt känsliga ämne, blir en stunds trevlig läsning där du som vuxen får inblick i hur barnet resonerar och där barnet får chans att reflektera om vad som kan hända – innan det händer.”

Snaskgubben_press

När barnet i boken blir iväglurad av snaskgubben Per som vill att denne skall ta på hans snopp så sparkar barnet mannen mellan benen och skäller ut honom. Helt plötsligt blir barnet som en vuxen som skrikande uppfostrar snaskgubben om att man inte får lura barn. Sedan springer barnet hem. Hemma börjar mamma gråta medan barnet förklarar att det är tuff. När Per en lång tid efteråt kommer tillbaka så bestämmer barnen sig för att sätta skräck i mannen genom att omringa honom och dansa en ringdans samtidigt som de skrek Per är knäpp i knoppen, för han vill visa snoppen. Han försöker lura barn. Trots att han är stora karl´n. Ingen av barnen var rädda och Per ser bara skräckslagen ut och vågar inte röra sig. Snaskgubbar skrumpnar ihop och blir till ingenting när de tappar sin makt att lura barn.

Jag älskar sagor som innehåller metaforer och övernaturliga krafter men här blandas krass socialrealism med fantasikrafter på ett sätt som snarare blir destruktivt än konstruktivt.

I boken finns frågor som en vuxen skall diskutera med barnen men alla frågor känns inte alls adekvata och passar språkligt inte heller ihop med de barnsliga bilderna.

Något mer som är bekymmersamt är att när det gäller små barn så kommer ofta förövaren från den närmaste familjen eller i  familjenätverket. Det är ingen främmande snusk eller snaskgubbe utan istället någon man känner väl och till vilken barnet har en relation och beroendeställning till. När det kommer till lite äldre barn kan förövaren finnas utanför det allra närmsta nätverket men är oftast någon som barnet känner, en lärare, en tränare, en scoutledare eller någon som man lärt känna via nätet. Ungdomar är i hälften av alla fall utsatta av andra ungdomar under 18 år. Det är klart att det är lättare att skriva om snask/snuskgubbar än att förövaren kan vara en närstående.

Till sist skall vi lova att inte låta någon snaskgubbe lura oss. Det är lika korkat som att jag som vuxen skulle lova att aldrig bli våldtagen.

Rekommenderar istället att ni tittar på någon av dessa böcker Vilda säger NEJ! eller Peter-Alexander den store om ni vill prata med barn om övergrepp.

#blogg100, dag 45.

Under 1600- 1700-talet skedde en uppdelningen mellan det som definierades som en god sexualitet vilket hör hemma inom äktenskapet och det som var synd och utanför den gudomliga ordningen. Sexuella praktiker som kyrkan ansåg fel var allt sex som inte ledde till fortplantning. Inom äktenskapet ansågs det vara både skamligt och konstigt om paret inte fick några barn. Äkta par som inte avlade barn fick ofta lida svårt och plågades av omgivningen som menade att de inte uppfyllde guds bud, att föröka sig. Här fanns en stark binär och dualistisk syn på på ont och gott. Gud och alla änglarna å ena sidan och  djävulen och demonerna å andra sidan bildade två läger som var oförenliga. Antingen tillhörde en den ena eller det andra.

Jag har varit utsatt för demonutdrivning i trosrörelsen och har även fått undervisning i exorcism på den konservativa högskola som jag läste till präst på, jämför med Gud och sexualiteter.

250px-IncubusBild på incubus i äldre stil

Redan Augustinus på 400-talet konstaterade att andar kunde ha könsumgänge med människor. Han nämnde sylvaner och fauner vilka misstänktes vara ett slags sexuella demoner. Martin Luther talar om dem på flera ställen i sina ”Tischreden”. Thomas Af Aquino har också haft funderingar runt om demoner kunde avla en avkomma med en människa. Detta är naturligtvis en mycket intressant fråga då andar enbart har en slags allegoriska kroppar av luft utan biologiska könsorgan. Förklaringen är att det sker en slags sexuell demonisering vilket kallas incubus när någon ikläder sig en manlig skepnad eller succubus i kvinnlig form. Demoner kunde också enligt Thomas Af Aquino ta sädesvätska från män genom att omvandla sig till en succubus och locka en man till samlag och därigenom erhålla sädesvätska och därefter locka en kvinna till samlag och befrukta henne med den insamlade sädesvätskan.

I Malleus Maleficarum från 1840-talet skriver Heinrich Kramer om Satans makt över sexualiteten. Den är den lägsta av alla drifter och präglade främst kvinnor. Att som kvinna ha mardrömmar om en incubi ansågs förr  vara ett tecken på att hon var en häxa.

Genom en tur ute på nätet upptäcker jag förvånansvärt nog att detta inte enbart är en historisk företeelse. På olika New Age inspirerade sidor finns olika vittnesbörd, här är ett exempel;

Ja vad ska man kalla det tro sex med ande/spöke? Har upplevt det flertalet ggr o då i vaket tillstånd o kommunicerat med en osynlig närvaro.

Ofta blir man inte ens rädd utan man blir avslappnad osv o ja som under riktig sex men ändå inte ja hur ska jag förklara. Det är nått bortom denna värld. O dom gånger det har hänt har vart intensivt o man går upp avslappnad oftast tar dom sig olika skepnader. Det mystiska e allt e så realistisk att man känner beröringen, närvaron, ser anden, känner dofter och känslor. Det är som om dom vet vad man tänker på o tar dess skepnad och gör saker man tänker på ibland. O det e intensivt verkligen är som om man haft riktig sex med vissa personer o skepnader samt tom kommit flera gånger fram till orgasmen :/ Händer även på morgon ibland och man e ju vaken men ändå paralyserad och kan tänka men inte prata högt. Kan säga me att har inget emot d hahaha ingen chans o bli gravid samtidigt som man upplever saker som är så mystiska att det knappt går förklara. Sen har man ju upplevt dessa sämre gånger om ett väsen som såg ut som en vanlig man i början efter en stund förvandlades till djävulen o shit då blev jag skrämd men kunde inte motstå av en sån dragningskraft både för den sidan och världen (http://domina.blogg.se/2013/may/sex-med-andar-spoken.html).

Hittar också en intressant uppsats av Michael Marlow som bland annat handlar om hur neoexorcism utförs i dagens Stockholm. Den heter Neoexorcisterna. Fem utdrivare av demoner, gastar och onda rymdvarelser i nutida Stockholm och är skriven i en masterkurs i Religionshistoria. Marlow berättar om en av hans informanter Christer, vilken har en klient som anser sig vara uppvaktad av två stycken olika demoner. Han berättar;

Hon är mycket sund och hon är, alltså hon har det här problemet att hon blir uppvaktad från andra sidan. Eller också om hon halv(?), någonting som inte gått över riktigt, eller någonting som [sväljer]. Och hon är en smart, mycket rolig, spirituell kvinna som har varit gift ett antal gånger. Och som har barn. Men som har en, som är uppvaktad vissa nätter av någon som vill bli tillsammans. Och hennes problem är då att [jag avbryter]. Om någon som? Som har samlag med henne. På natten? Mm, eller på morgonkvisten. Andligt alltså? Ja hon känner det fysiskt.. … I sömnen, eller? Hm, halvvaket tillstånd. Och hon va knar?Ja hon vaknar. Men alltså ändå någon sorts halvmedvetet. Och en del av då det problemet som finns är ju att hon, hon är inte odelat negativ till det där. OK. Så det är ingen ren våldtäkt? Nej, det är ju inte det utan det är ju någon sorts kontrakt ju i botten. Och sen har hon, så är det någon man till som inte går så långt utan bara gruffar omkring och flyttar på lite stolar och ändrar på, så där.

Marlow konstaterar att demonernas erotiska väsen,  väldigt mycket liknar den kristna demonologins manliga incubi, som den drabbade själv kan attraherat till sig. Han nämner också ett colombianskt snarlikt fall där en artonårig flicka anser sig besatt och utsatt för en incubus på kvällarna i sin säng. Enligt religionspsykologen Wikström är besatthet accepterat i den colombianska kulturen men inte ses inte som något vanligt förekommande. Han menar att besatthet kan vara en försvarsmekanism för att skydda självbilden mot omedvetna sexuella begär.

demon_lover___incubus_by_drawheat510-d6l3oebBild på incubus i nyare stil. Källa: http://drawheat510.deviantart.com/art/Demon-lover-incubus-398240579

På olika kristna religiösa sidor finns också åtskilliga referenser till att du kan öppna upp dig för onda andar om du bedriver otukt, vilket fortfarande för många fortfarande är allt sex utanför äktenskapet.På en skånsk församlingssajt finns ingående undervisning om andemakter. Onda andar kan komma in i en människa genom bland annat sex utanför äktenskapet och sexuella övergrepp. För det mesta anser de att andarna är osynliga, men de kan också manifestera sig i olika skepnader.

#blogg100, dag 44.

 

 

Någon tidning skrev att det gick fort för medierna att förvandla Hans Scheike till en kul normbrytare och smiskauktoritet. Mot denna bakgrund är Magnus Utviks reportagebok Tuktad till frihet viktig. Inledningsvis kommer tanken att det kanske ändå inte är så mycket som skiljer Scheike och hans kvinnor från andra BDSM utövare som gillar att få och ge smisk och pisk. Det Hans Scheike, Agneta Ogebratt och Brita Sylvan berättar om påminner mycket om vad BDSM-utövare generellt vittnar om. Det är inte så ovanligt att upplevelsen av smisk kan vara en omtumlande och dramatisk upplevelse. När kroppen börjar acceptera smärtan övergår detta ofta till en mer njutningsfylld känsla. Det som först kan kännas lite obehagligt övergår till en form av behagligt rus. Efter att ha fått smisk kan en känsla av trygghet och närhet till den som smiskat också uppkomma. Inget märkligt utan en kombination av psykiska och fysiska reaktioner.

utvik_bok

Brita säger också vid något tillfälle att en person med intresse för SM vågar leva ut det som inte är ”comme il faut” i samhället och blir därigenom modig och vidsynt och hänvisar till bland annat Femtio nyanser av honom.

Enligt Britta har kollektivet en mission att sprida nyttan av smisk. De vill få vanliga människor att pröva på. De tror att smisk kan vara räddningen för många relationer. De menar dessutom att det är förlösande för mannen att ge kvinnan smisk och förlösande för kvinnan att få ta emot.

Det är skillnad på kvinnor och män. Män styr alltid och det är så det ska vara. Det är så tråkigt att i vår kultur att man inte kan ta det. Men att mannen styr innebär inte att jag utplånas. Jag fullkomnas säger Brita.

Varken Brita, Scheike eller Agneta vill koppla ihop smisk och sexualitet. Smisk är terapi och avslappning. Samtidigt säger Scheike att det finns en sexuell laddning i smisket men att den är underordnad.

Nu har jag under mina år som kurator för våldsutsatta kvinnor träffat en kvinna som varit hos Scheike och kvinnorna och utstått de mest utstuderade sexuella övergrepp jag hört talas om, inte de grövsta men absolut de mest utstuderade.

Efter hand får vi som läsare också mer och mer kunskap om sekten och vittnesbörden från bland annat Moa som vistats hos Scheike och Co under tiden hon är 8-13 år gör att det inte går att tolka delar av deras verksamhet som något annat än systematiska sexuella övergrepp mot barn. De utövar en rad lydnadslekar med barnen som tvingas gå omkring i hundkoppel, bli smiskade både som en bestraffning men också utifrån en tanke om att det gör dem gott, stå i skamvrån och utföra oralsex på Hans Scheike. Både tingsrätt och hovrätten anser att Moa har full trovärdighet. Utvik ber också psykoterapeuten Börje Svensson att läsa underlagen och även han menar att flickans uppgifter är mycket trovärdiga.

I slutet av 1980-talet döms gruppen till fängelse men släpper aldrig kontakten med varandra utan återförenas efter avtjänade straff.

Hans Scheike dömdes i tingsrätten till åtta års fängelse för misshandel, grov misshandel, olaga tvång, otukt med barn (grovt brott), sexuellt ofredande. Svea Hovrätt sänkte sedan straffet till sex år.

Brita Sylvan dömdes till 18 månaders fängelse för misshandel, olaga tvång, medhjälp till sexuellt tvång, sexuellt ofredande.

Agneta Ogebratt dömdes till åtta månaders fängelse för misshandel, olaga tvång, sexuellt ofredande.

Hélène Bengtsson dömdes till sex månaders fängelse för olaga tvång, medhjälp till sexuellt tvång.

secondColumnBild från Expressen

Utvik tar även upp det faktum att kvinnorna i media behandlats som om de vore hjärntvättade av Scheike och oskyldiga, detta raseras av boken som visar att även kvinnorna varit aktiva i de sexuella övergreppen mot barnen. Han kritiserar också att medierapporteringen om sekten med tiden ändrade  karaktär till att framställa Scheike och hans kvinnor som tämligen harmlösa.

De som dömdes hävdar själva att de utsatts för en häxprocess och liknelserna med Thomas Quick nämns. Här finns dock en mycket riklig dokumentation i form av vittnesbörd från utsatta, fotografier och texter.

Magnus Utvik har lagt mycket tid och engagemang på att intervjua Hans Scheike, Agneta och Brita, personer som bott tillsammans med dem i kollektivet, barn och ungdomar som varit utsatta på ridläger och i andra sammanhang, vänner till gruppen och experter. Utvik driver tesen att gruppen utgör en sekt och underbygger denna med en rad fakta. Detta förnekas naturligtvis av gruppen själva.

Det är tydligt att Scheike, Brita och Agneta även har sina anhängare.  Advokat Pelle Svensson skriver i förordet till Brita Sylvans bok Jordbävningen, 1991: ”Om det i varje man fanns en liten Scheike så skulle våra kvinnor blir så mycket gladare. Mindre självmord och mindre skilsmässor, nakna och lyckliga barn och ett lyckligare liv. Jag avslutar förordet med att säga: Frige Scheike nu!” Andra som nämns som gruppens vänner i boken är bland annat  Jorma som varje år arrangerar den fina utställningen, erotik i trädgården.

Boken visar tydligt svårigheterna med att inte kasta ut barnet med badvattnet men samtidigt ta avstånd från sexualbrott mot minderåriga och manipulativa strategier i sexualitetens och njutningens namn även mot vuxna.

Under Livslust Sweden driver de tre ett företag där det säljs smiskfilmer, bilder ritade av Brita Sylwan och där kan vi också läsa deras egna röster om mediabevakningen och allt som inträffat.

#blogg100, dag 43.