I februari skrev jag om olika erotiska ritböcker och i förra veckan hämtade jag ut förlagsnytt ex från  Vertigo förlag. Vi Stormtruppsmedlemmar kunde lite före alla andra hämta ut en nyutgiven bok till ett något lägre pris.

Snuskiga_ritboken_omslag-510x671

Det är illustratören och grafisk den designern Magnus Frederiksen som skapat denna sköna målarbok. Här finns både bilder att färglägga och pyssel som prick till prick att sysselsätta dig och och dina vänner med.

Vertigo förlag har redan tidigare givit ut Magnus Frederiksens, Erotisk ritbok som blivit en succé, både nationellt och internationellt.

* *  *

I fredags hade jag jobbat en dag nere i Malmö men hastade ändå från ett försenat tåg till klubben Celeste. Klubben är belägen i  Hessensteinska palatset /Bengt Oxenstiernas palats på Riddarholmen. Hög faktor av flator och queers så också ett gäng av mina vänner.

13327436_1792265487669606_3673711280561531997_n

Ville se när 6 film visade en porrfilm av Émilie Jouvet som jag av någon outgrundlig anledning missat. Jouvet har gjort den fantastiska To Much Pussy. Nu visades One Night Stand vilken är Frankrikes första queer-porrfilm.

Emilie Jouvet har i en intervju i FLM sagt att i heteroporren används lesbiska ofta för en manlig fantasi. På så vis har representationen av lesbiska blivit totalt perverterad. Det är viktigt att vi skapar våra egna bilder, fantasier och visar vad vi gillar, säger hon. Samtidigt påpekar hon att hon helst vill kalla sina filmer för queerporr eftersom de inte bara görs med lesbiska i rollerna, utan även med transkillar och bisexuella tjejer.

Filmen One Night Stand har vunnit en hel del priser;
2006: First Price, Porn Film Festival Berlin
2007: First Price, Amsterdam Porn Film Festival
2008: Special Price of the Jury, Copenhagen Gay and Lesbian Film Festival
2009: Sexiest Dyke Movie Price, Feminist Porn Award, Toronto

300x300

Filmen börjar med intervjuer med de tjejer och transkillar som medverkar och det är spännande att höra deras motiv. Någon vill visa att lesbisk sex inte alls är mjukt och fint utan kan vara tämligen rått och rakt på. Andra vill visa transkroppar och några tänder på att visa upp sig. Någon blev väldigt stärkt av att göra porr och skulle gärna fortsätta och göra mer film. Poängen med detta  inslag menar Jouvet är att i porr förlorar människor en del av sin identitet. Om du bara ser sex så kan du inte föreställa dig tjejens liv. Men genom att lyssna när hon pratar kan du koppla till ditt eget liv, dina vänner, du kan se att det där är som jag, jag har vänner som är så. Man kan se sig själv i filmen.

One night stand är tämligen typisk lesbisk porr med den dokumentära stilen som innebär en skakig kamera där även misstagen får vara med. Det är lite befriande med tampongsnören och autentiska icke-redigerade bilder men inte det faktum att flera envisas med att dra på sig plasthandskar i någon form överdriven säkrare sex iver.

Jag tänker på porrfilmsmakare som säger att det är så svårt att skildra kvinnlig orgasm i närbild och det är verkligen inte sant. Här ser du sannerligen genuin njutning när du tittar på andning, fittans färg och sammandragningar.

På gott och ont är det också ganska mycket lesbisk porr utifrån att det är intervjuer, politik och alla scener är inte så heta. Det fanns dock några som skapade både väta och hetta. Då tyckte jag att det var speciellt roligt att sitta på en Stockholmsklubb en sen kväll och titta på lesbisk porr. Inte så lite befriande med porr på klubb.

* *  *

Lördagen fortsatte i erotikens tecken då jag och en vän besökte Erotik i trädgården i Bagis. Det är Jorma Toivonen som troligen har Sveriges största samling av erotik.

1934132_10207509237560322_6229292178204602536_n_zps8i95yuuj

Nytt för i år var en vägg med en målad fitta och små ramar med fitthår från olika fittbärare. En dam stod också på alla fyra i gröngräset och donerade hår under rådande utställning. I en artikel i tidningen Mitt i säger Jorma: När jag växte upp så fanns det knappt några orakade kvinnor. Hade de det så hamnade de kvinnorna på förstasidorna i porrtidningarna. Så jag är emot trenden att folk vill raka bort allt könshår. Min installation är en paradox till det. Jag ska måla ett väldigt stort rakat kvinnligt könsorgan, på två gånger två meter. Sedan under vintern har vänner och bekanta skickat sitt eget könshår i olika nyanser och form till mig som jag har ramat in. Då ska jag fästa de cirka 30-tal små tavlorna runt könsorganet.

IMG_7940

Annars var det sig tämligen likt med utställda fotografier, konst, vykort, skivomslag och annat, allt i en salig röra och lite amatörmässigt framställt. Det har sin charm men många gånger skulle jag önska en tydligare struktur och mer information runt de olika utställda objekten. Vi stannade och läste ett antal artiklar från Aftonbladet på 1990-talet om Madame Kerstin från den legendariska klubben Hjärter Dam. Jag är glad att jag hade förmånen att få möta henne medan hon levde.

IMG_7938

 

Skärmavbild 2016-06-06 kl. 20.02.51

Känns den här loggan igen? Jomenvisst, den inte så anonyma biblioholisten Siv har kommit hem till mig för att gästblogga (efter att jag ödmjukt frågat). Det handlar så klart om en sex i en bok men inte så sexig säger omdömet. Är tveksam över om jag kommer att ta i denna bok men kommer den i min väg på ett bibliotek i närhet, så kanske. Här är den inte så anonyma biblioholistens ord om boken Bucketlist av Katrin Zytomierska.

9789174615678_200x_bucketlist

Det händer då och då att svenska halvkändisar ger ut böcker. Jag blir alltid lika kluven. Nyfiken, men kan jag läsa/lyssna utan att färgas av mina gamla åsikter om personen ifråga?

Nej, det kan jag såklart inte (kan någon det, till fullo?), men det går ju att försöka.

Sålunda lyssnade jag på Bucketlist (sic!). Trots dubier. Detta skulle ju vara något nytt, enligt Zytomierska aldrig tidigare skådat på den svenska marknaden (*.

Nåt STEKHETT! S e x i g t !

Nyseparerad medelålders kvinna ger sig ut för att dejta. Hon vill ha sex! Hon skapar en bucket list med saker hon ska göra (eller inte göra – bli kär snabbt t ex) och betar sedan av den, alltmedan hon försöker marknadsföra sin succéprodukt (självklart inriktad på viktminskning) i USA.

Redan när jag hör listan känner jag ett ”aaaahahaha, oj då” (ligga med en kändis? vill man det efter att man fyllt 22? really?) men jag lyssnar vidare.

Ja. Nej. Ledsen.

Huvudpersonen Mila (som inte ska vara en replica av författaren enligt densamma – men många av oss som läser anar kanske en idealiserad självbild ändå) är inbiten Östermalmsbo. Hennes föräldrar är invandrare, de har slitit hårt och med pengarna de tjänade på sina restauranger byggde de ett liv på Östermalm. Där har Mila sedan fortsatt sitt liv också. Men Mila hatar snobbar! HATAR! Ja, det kan man göra. Men då blir det ännu fjantigare att Milas handväskor (inga superspännande märken, om du frågar min inre snobb – lol! ;)), Rolex, ”dyraste modellen av Canada Goose” etc så ofta nämns i texten. Oh well.

SEXET då?

Jag asgarvade när jag läste Tramsfrans blogginlägg om boken. JA. Han har rätt. De där femtio nyanserna doftar rätt 2013.

Hur ska jag börja? Som bloggtexten ovan säger – finns det ingen sån här litteratur på svenska? Eskapism med försök till sexig ton? Hm… Hört talas om Denise Rudberg?

Och så till mina nördiga kommentarer (jaja, en av mina närmaste vänner är sexolog, man färgas av det):

Jag tycker lite synd om Mila som inte verkar ha utforskat sin kropp på egen hand trots att det verkar ha funnits en längtan hos henne efter mer kunskap och hetare orgasmer. Men historien är kanske inte helt stringent. Ena stunden är kille X den enda som nånsin lyckats tillfredsställa Mila superbra, nästa stund talas det om Y, som också är ett fantastiskt ligg, sen är det bara X som lyckats igen. Hm. Lite tragikomisk var också historien om när X ger henne en s k G-punktorgasm och hon tänker att hon nu har fått orgasm på ”riktigt” (wtf??) för första gången. 1) PÅ RIKTIGT? Har vi inte slutat gradera vilka orgasmer som är ”riktiga”? är en orgasm som man får av klitoris-stimulans mindre riktig? 2) men kraken, Mila då – vänta på att en MAN ska ge den till en? Vad hände med att utforska sig själv? Eller räknas inte såna orgasmer heller? Att komma samtidigt verkar också vara höjden av lycka i Milas värld. Lite omodernt.

Nä, OK, nu är jag hård, men om en författare säger sig vilja ge den svenska marknaden något nytt och sexigt – ”som är roligare än chicklit” – så får man leverera.

Annat som får mig att känna mig uråldrig är när Mila önskar att hon vore mer som sina tokiga, roliga och porriga kompisar. Hon tänker så efter att en av dessa roliga porriga kompisar spottat ut bacon och ägg på Milas mage. Ja, det låter ju sannerligen som något tokroligt att sträva efter! Nån av de här vännerna har dessutom “lärt sig att öppna upp halsmandlarna” (sov alla på biologin?) för att kunna ta penis längre ner i halsen. Att porrdansa på bord – tja, det kan man väl tycka är ballt om man vill (jag orkar inte bry mig om vad som är ballt och hinner knappt med i svängarna när det kommer till vad som är ballt för att det är ballt och vad som är ballt för att det är så fel att det är sarkastiskt ballt) – men kalla mig lantis: jag tycker mest att det låter jobbigt.

Men jag försökte! Jag lyssnade på hela. Det kommer garanterat att finnas en publik för det här, men jag blev inte direkt imponerad. Å andra sidan, Katrin har alltid levt på att vara en snackis/rå citatmaskin snarare än på att leverera kvalitet (antingen hade förlaget för ont om pengar för att anlita en tuff redaktör, eller så var redaktören rädd för Katrin). Nu bidrog jag till det snackisbruset. Det är mig veterligen första gången någonsin. Jag bjuder på det!

*) well, sen läser jag att hon aldrig läser något själv. aldrig. inte ens tidningen. case closed.

Hiv 2.0 är ingen bok utan snarare ett seriealbum om hur det är att leva med hiv i Sverige idag. Den bygger på olika autentiska röster. Det är Positiva gruppen Väst* som samlat in delar av livsberättelser under de senaste åren. Dessa har sedan gestaltats av  serietecknarna Hilda-Maria Sandgren, Hanna Stenman och Lina Vain Illalla. Resultatet är Hiv 2.0.

uv5drenbydjeotghsmp0

Albumet består av tre lite längre serier och ett antal kortare serier eller enrutingar. Den första längre texten är en fruktansvärt sorglig och sann historia om en mormor som inte längre får träffa sina barnbarn. Dotterns reaktion när mamman berättar om att hon bär på hiv blir till en smärre katastrof på grund av felaktiga uppfattningar och onödig rädsla.

En annan historia handlar om svårigheterna med att flirta, ragga och ligga när en skall berätta om att en bär på ett virus. En kär vän till mig har uttryckt det så fenomenalt bra så jag brukar alltid använda det här citatet när jag föreläser;

För det är just sexlivet som förändras med hiv. För mig har det blivit lättare att stanna hos en partner även om det inte är sådär stormande fantastiskt som man har läst i pastellfärgade pocketböcker att det ska vara. På gott och ont är det numera lite besvärligare att kasta sig in i nya sexuella relationer. Orka informera en gång till. Det blir ju aldrig bara: »Ok, nu har vi hånglat och händerna har börjat glida in under kläderna, enligt konventionens alla regler ska vi snart idka könsligt umgänge, men innan dess vill jag bara informera om att jag har lite hiv. Kan vi fortsätta nu? Nähä, men jag har typ jättelite hiv, knappt några virus alls.

Informationsplikten föreskriver att man ska uppge sin hivstatus innan sex. Men i realiteten innebär det att man också får informera om smittsamhet, sexuella praktiker, risker, virusnivåer, medicinering, allmänhälsa och förväntad livslängd, trauman, stigman och mobbning samt avsaknaden av trauma, stigma och mobbning. När den föreläsningen är över, har fingrarna för länge sedan slutat pilla.

Skärmklipp 2016-06-02 23.13.16Bild från sidan 44 i albumet Hiv 2.0

Tänk dig själv, hur kul är det att få nobben i sängen? Att ha sex med någon som bär på hiv men står på behandling innebär ingen risk. Att ha oskyddat sex med någon som inte vet om sin hivstatus kan däremot innebära en risk för överföring av hiv och andra sexuellt överförbara infektioner.

Den tredje storyn är mer av en solskenshistoria om att finna någon att älska och leva med. Förutom detta finns bra information och kunskap. Hiv 2.0 finns att beställa från PG Väst eller att läsa på nätet. Känner du att du inte har full koll, ägna en stund åt detta seriealbum  och skaffa mer kunskap.

Skärmklipp 2016-06-02 22.59.12 (1)Bild från sidan 10 i albumet Hiv 2.0

Jag har många vänner och bekanta som lever med hiv. Hur många de är har jag aldrig tänkt på för det har aldrig någon betydelse. Vissa är helt öppna med att de bär på ett hiv medan andra har berättat i djupaste förtroende med en försäkran om att jag aldrig skall föra det vidare. Några har säkert inte berättat och det är helt okey. Bara en fjärdedel av alla som lever med hiv är öppna. Varför är det så?  Jo, för att ett av de största problemen är fördomar och stigma. Idag finns mycket effektiva behandlingar som gör att viruset inte överförs till andra även om man har oskyddat sex. Ändå så är det människors föreställningar, fördomar och myter som ibland radikalt försämrar livskvaliteten för många som lever med hiv. Vi bär alla ett ansvar för att minska stigmat. Läs Hiv 2.0!

*Positiva Gruppen Väst är en rättighetsorganisation som arbetar för att stärka hivpositiva i sin livssituation. De ger hjälp till självhjälp och vänder sig till alla som är berörda av hiv, oavsett kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung. De har kurser, informerar om hiv och arbetar hela tiden med att förbättra villkoren för personer som lever med hiv.

 

Såhär de sista skälvande timmarna av International Masturbation Month passar jag på att  skriva om sexleksaker i en nyinförskaffad bok och ett museibesök. 

Jag älskar sexleksaker och hade som en bisyssla att åka runt i den uppländska landsbygden och predika sexleksakernas lov i slutet av 90-talet/i början av 2000-talet. Jag såg det som ett sätt att lära mig att prata sex och det gick bra. Tyvärr var jag mer missionär än försäljare och lärde kvinnorna mer om att ta ansvar för sin egen orgasm, lära sig mer om sin fitta och även en del om att ställa krav på att deras oftast manliga sexpartners skulle erbjuda mer stimulans än bara samlag. Den sexuella nöden bland heterokvinnor i 40-60 års åldern var enorm och den absolut vanligast sålda sexleksaken var en kukring som skulle ge samtidig stimulans till henne vid samlag.

För någon vecka sedan hittade jag The big book of Sex Toys på halva priset i  någon liten obskyr bokhandel i Göteborg. Den är skriven av den alltid så inspirerande Tristan Taormino som jag haft förmånen att träffa ett par gånger. Trots att boken är utgiven 2009 så har den fortfarande mycket stor aktualitet och är enligt min bedömning den bästa boken i ämnet som finns just nu. Den har 23 olika kapitel som omfattar i stort sett allt som man behöver veta. Den börjar pedagogiskt och bra med sexualanatomi och vad en bör tänka på vad gäller inköp av sexleksaker. Därefter information om olika material. En viktig information när det produceras många billiga sexleksaker med giftiga material. 

1001004007106804

Sedan presenteras olika modeller av sexleksaker där många olika produktvarianter och områden nämns. Varje sort får ett eget kapitel och det går att hitta avsnitt om bärbara vibratorer, klitorisvibratorer, kukringar, sleeves för kukar, vibratorer för penetration, anala leksaker, strap-ons, bondage, kinky leksaker och mycket annat.

Det är en vacker bok med många bilder, dock har den en särdeles amerikansk design. Det går inte att se skymten av ett könsorganen. Många bilder är med trosor eller så döljs både vulva och penis nogsamt. Knappt något enda hårstrå finns och det är väldigt många heterosexuella normkroppar. 

Det är spännande med sexleksaker för varje tid har sina ideal. Det går att hitta gamla annonser för vibratorer i veckotidningar och postorderkataloger under 1900-talets första decennium. Försäljningsargumenten var långt in på 1900-talet att den var bra mot huvudvärk, rynkor, spänningar och gav ett bättre allmäntillstånd. När de senare dyker upp i porren så försvinner annonserna snabbt. Fram till 1990-talet var det främst porrbutiker som sålde sexleksaker och de låg inte sällan i samband med videoklubbar i små källarlokaler. På 1990-talet slog sedan sexleksakerna igenom och borta var porr och snusk och fram kom istället lust och njutning i fokus. 1999 använder tjejerna i Sex and the City en Pearl and Rabbit vilket därefter också blir en storsäljare. Den fanns i mitt sortiment och jag sålde en hel del sådana då. Även jag köpte en men gav snart bort den då det snurrade och rörde sig överallt så överstimulerad var bara förordet. 2008  utbildade RFSU Apotekspersonal som då började sälja sexleksaker. Idag är det nya tekniska innovationer och design är viktigare än någonsin.

När jag för ungefär en månad sedan var till Prag så gjorde jag ett besök på Sex Machines Museum.IMG_7104

Ett spännande museum med en hel del gamla rariteter. Nedanstående var en av mina favoriter. Innan elektricitet fanns tillgänglig för alla fick man vackert veva själv. Påminner starkt om mormors gamla handvisp.IMG_7140

Vibratorer av olika slag.

Olika former av dildos har funnits i tusentals år och har funnit i olika utgrävningar. De har funnits i olika material som sten, ben, trä och lera. Senare har de kommit i alla möjliga upptänkliga material. Det fanns många exempel på både uppfinningsrikedom och innovativt tänkande på det museet.

IMG_7132

Skärmavbild 2016-05-30 kl. 20.32.22

IMG_7129

Skärmavbild 2016-05-29 kl. 23.05.12

 

Coregasm Workout kan förbättra ditt sexliv och hjälpa dig att njuta mer av träning. Eftersom jag är en av de där lyckligt lottade som relativt enkelt kan få en coregasm har jag alltid haft ett intresse i frågan och ofta lärt ut olika träningsmetoder i samband med fittföreläsningar.

I baren efter ett fantastiskt lajv igår mötte jag ett gäng spännande personer som jag talade Coregasm med. De inspirerade till denna text.

Redan 2011 skrev jag om Coregasm här i bloggen. 2012 hittade jag en forskningsartikel på fenomenet, Exercise-induced orgasm and pleasure among women av Debby Herbenick & J. Dennis Fortenberry.

Jag tycker att det är trist att vi inte pratar mer om detta. Dels så behövs kunskapen om våra kroppar spridas och så är det tämligen vanligt när man pratar med kvinnor som tränar att de upplevt detta. Tyvärr pratar inte kvinnor om orgasmer och olika former av onani i den utsträckning som ibland skulle behövas.

Nu har det kommit ut en bok i ämnet. Det är en av personerna bakom nämnda forskningsartikel, Debby Herbenick, Associate Professor and Director, the Center for Sexual Health Promotion; Research Fellow & Sexual Health Educator, KINSEY INSTITUTE som skrivit boken The Coregasm Workout: The Revolutionary Method for Better Sex Through Exercise.51wjb7hhVFL._SX388_BO1,204,203,200_

Det är en bra bok som förklarar fenomenet Coregasm, ger tydliga träningstips med fina färgbilder och i slutet finns också en appendix där en själv kan fylla i sin träning och framgångar på området.

Coregasm är inget hokus pokus utan är ett resultat av en kombination av ökad blodgenomströmning, sammandragningar i bäckenbotten, träning av magmusklerna och en ökad hjärtfrekvens. Studien som jag skriver om i början av blogginlägget visar att omkring 10 procent av alla kvinnor som tränar har upplevt coregasm någon gång. Som sexologer vet vi att styrkan i bäckenbottenmuskulaturen har ett samband med en orgasms  kvalitet och frekvens. En coregasm inträffar oftast under  högintensiv  träning. Du behöver alltså pressa dig lite hårdare och det kan behövas mellan 15 och 30 repetitioner i stället för de vanliga 10.

Min absoluta favorit i sammanhanget är och förblir kaptensstolen. Här är min fina kollega Ulrika som tränar en sådan.

bjbjb

Foto: Frida Zellinger

Det finns fyra C.O.R.E. principer:
Challenge yourself through cardio, reps, and resistance
Order matters: it’s not just the kind of exercises you do, but the order in which you do them
Relax and receive: be open to the experience of coregasm
Engage your lower abs, muscles often strongly linked to coregasm

Det är också spännande att fenomenet faktiskt är beskrivet redan 1953 av forskaren Alfred Kinsey. När jag går till mitt lilla privata bibliotek så hittar jag beskrivningen av detta i Kvinnans sexuella beteende, del 1.

Skärmavbild 2016-05-29 kl. 22.19.58

Kinsey och Co skriver utvecklingen av muskel och nervspänning kan vara lika effektiv som någonsin en direkt retning av könsdelarna.

Jag är en coregasm-missionär och har pratat om detta i flera olika medier. Här är några axplock;

RFSUs Sexpodden: Smygorgasmen på gymmet

Metro: Så ger du dig själv en smygorgasm på gymmet

P5 Stockholm: Så får du orgasm på gymmet.

Aftonbladet: Du kan träna upp en orgasm 

TRIGGERVARNING: Explicit sexuell text med några spoilers.

Författaren Rosanna Wilde har i Nakenlek lämnat sin make och flyttat hem till den excentriska väninnan Gilda. Med hennes hjälp och ivriga bistånd ger hon sig ut på en upptäcktsfärd för att upptäcka sin egen sexualitet. På ett swingersparty träffar hon sin ex-make.

nakenlek-inb.jpeg

Detta är den andra delen i Katerina Janouch triologi om Rosanna Wilde. Den första delen i serien, Hudhunger skrev jag om härNakenlek är den andra boken och sista delen, Kysstäckt, utkommer hösten 2016. Böckerna utgivna på Piratförlaget.

Den här boken har fler explicita sexuella skildringar än den förra. De äger rum i olika varianter av mer eller mindre privata rum. Detta gör att boken fyller sin funktion att faktiskt fukta trosorna några gånger under läsningens gång. Ett tema som genomsyrar texten är frågan om dominans och underkastelse. Här är det primärt männen som älskar att bli dominerade och det visar sig att Gilda jobbar lite extra ibland som domina. Gilda  deklarerar bestämt att hon äger sin egen sexualitet. Ibland är kroppen till salu men aldrig själen. Som hon själv uttrycker det; i själva verket är vi alla föremål för mer eller mindre offentliga transaktioner.

Det finns förutom en del klichéer ändå ett djup där Gilda kostar på sig att diskutera sina krascher, hur det är att vara en kinky kvinna och inte få omgivningens sociala acceptans. När hon sitter naken på en trästol, särar på låren och låter brisen söka sin in mellan blygdläpparna för att lindra den hettande sveda som som kan uppstå efter att man knullat flera på raken, ler jag stort.

Rosanna bär den klassiska drömmen om att ha sex när andra ser på. Hennes längtan överträffar drömmen på det sofistikerade swingerspartyt på en herrgård. Detta blir kanske en av bokens hetaste scener där Janouch skildrar hennes njutning fantastiskt fint.

Jag försökte att skjuta upp de normkritiska glasögonen i pannan innan jag läste boken. Det  lyckades inte helt för jag stör mig på att den ljuva Rosanna bär små silkiga trosor, högklackade skor och kjol. Männen hon ligger med drar i hennes hår och styr hennes mun rätt. Boken är en hyllning till att suga kuk långt ner i halsen. Flera av beskrivningarna handlar om kvinnor som älskar att få den djupt ner i halsen. Lite väl utstuderad manlig sexfantasi, kanske

En av de fantastiska älskarna, hunken Mariano uttrycker sig i klartext; en man vill bli älskad, dyrkad, avnjuten med vördnad både girigt och glupskt. Han vill bli slickad och smakad på som en dyrbarhet. Hon ska tillbe kuken, utforska den och känna av alla dess millimetrar /…/Om kvinnor förstod vilken makt de har över mannen när de har hans kuk i sin mun och hur tacksam hund han blir om hon verkligen älskar det hon gör! Den perfekta munnen är våt och hungrig, sväljer glatt alla hans vätskor, älskar smaken av honom. Denna Mariano säger vidare att män med stora kön utstrålar en pondus som får alla andra djur i flocken att dra sig undan. En osynlig maktfaktor som man så vill, där spelar pengar eller status ingen roll. Jag har lite svårt för denne fantastiska man som framställs som en manlig stereotyp. Han kan inte behärska sig utan sprutar i vad som kändes flera minuter men inte nog med det. Kuken slaknade inte utan fortsatte att stå, lika hård som innan. Efter att hon sugit av honom ställer hon sig villigt på alla fyra för att låta honom penetrera sig bakifrån. Han tycker att det är något snuskigt och förbjudet med hur jungfrulig hennes fitta ser ut. Så har vi man/kvinna dikotomin igen. När Rosanna väl träffar Mariano så blir hon naturligtvis underordnad denna alfahane och vill att han ska dominera henne. Allt sker i ett överenskommet samtycke men lite tröttsamt när hon blir så tänd på att höra att hon är en smutsig hora, ett billigt ludet som bjudit ut sig till alla. Som en kontrast till detta beskrivs hennes fitta i samma scen som en hungrig vildros vars kronblad fläker ut sig helt ogenerat, som en sällsynt snäcka med en insida i olika rosa nyanser.

Detta är verkligen en erotisk berättelse om två kvinnor som tar för sig och utforskar sin egen sexualitet. Långt ifrån ett litterärt mästerverk men om en kan bortse från en del stereotypa beskrivningar så är den okey.

 

 

 

 


I vår bokcirkel med det ödmjuka och icke-pretentiösa namnet Stockholmska litteratursällskapet läste vi senast boken Mama Dolly av idéhistorikern och kulturskribenten Patricia Lorenzoni. Boken är utgiven på Nordsteds förlag.

1423955232652

Inledningsvis riktar Lorenzoni kritik mot Freuds androcentriska världsbild och det faktum att vi fortsätter att se den genitala heterosexualiteten som det enda rimliga och önskvärda valet för människor.

Fenomenet Vagina Dentata presenteras genom bland annat den brittiska antropologen James George Frazer som under 1880-talet analyserat ”vildar” (läs män från en annan kultur än honom själv) och deras rädsla för kvinnokroppen. Rädslan hänger tätt samman med att könet blöder ur samma hål som han förväntas föra in sin lem, menar Frazer. Blodet är ett tecken på att hon är besatt av en demon som sitter inuti slidan och hugger henne med en kniv. Denna demon kan också plötsligt hugga till mot vildens manlighet (läs kuk). Varje samlag innebär därför en fasansfull risk.

Denna fascinerande myt om Vagina Dentata finns över nästan hela jorden.

Chicanafeministen Gloria Anzaldúa har tittat på förcolumbianska traditioner som har mycket mer mångfacetterade kvinnobilder än som finns i vår kultur. Hos olmekerna förknippas kvinnlighet med ormens mun, en öppning bevakad av vassa huggtänder. Det var en helig plats och även tillflyktsort där allting fötts och allt sedan skulle återvända till.

Mama Dolly är en bok om barnlängtan och det är en kroppslig bok om vad det innebär att vara en kvinna med förväntan att vara fertil och vilja skaffa barn. Det är en bok om att vara en moder och ha en kropp vilket är kontroversiellt i en tid som präglas av postmodernism. När så många andra texter om moderskap börjar eller slutar i en uppgörelse med den egna mamman så avslutar Lorenzoni istället med en kort förklaring till varför hon skrivit om så många andra mödrar – från Loretta Lynn till Ellen Ripley i Alien – utom sin egen. Hennes analys är att det är döttrarnas förtvivlan över sina mödrar och den kvinnliga arvssynden som väcker kvinnors kvinnohat. ”Där min egen mor finns – bara en kompakt klump av ogenomskinligt” skriver Lorenzonis om sin egen relation till sin mamma.

Moderskapet analyseras även genom bortbytingar, Alien och Medea som lät mörda sina barn. Lorenzoni ställer frågan om varför vi egentligen vill ha barn. Att skaffa barn eller inte är idag för många en reell valmöjlighet. De flest västerländska kvinnor har makten över sin livmoder.  Varför måste alla oavsett om en är heterosexuell homosexuell, cisperson eller trans, lever i en relation eller är ensamstående skaffa barn?  Vad fyller detta för funktion?

 

 

Det är en spännande bok som är svår att definiera. Det närmaste jag kommer att kunna kalla den är essä. I ett medryckande språk kastar vi oss mellan författarens helt personliga erfarenheter, religion och kulturhistoriska referenser, politik och forskning. Akademikern i mig blir mäkta frustrerad emellanåt och samtidigt avundas jag sättet att skriva med forskning och vetenskap bara som en klangbotten som används i djupt personliga reflektioner och analyser.

 

 

Blue Waffle – en myt

Publicerat: 1 maj, 2016 i Uncategorized

I RFSUs frågelåda kom en fråga från en lärare som hade undervisning om pubertet, mens och sex för åk 6. En elev ställde då frågan om könssjukdomen ”blue waffle”. Läraren hade aldrig hört ordet men eleverna trodde sig veta att det var en könssjukdom som bara tjejer kunde få. Efter en sökning på nätet såg hen att det var en könssjukdom men även att det var påhittat och vände sig till RFSU för att få råd.

Jag googlade på begreppet Blue Waffle och såg att det finns massor av webbsidor om fenomenet men få från betrodda hälso- och sjukvårdssajter. De flesta som behandlar sjukdomen blue waffle är enkla webbsidor, bloggar eller andra hemsidor. Ordet waffle (våffla) är slang för vagina och begreppet blue waffle således namnet på en (påhittad) könssjukdom. Det finns många  vulvabilder med blåtonade slemhinnor vilka med största sannolikhet är bildbehandlade i efterhand. Några bilder kan förvisso handla om blåmärken. Tydligen är det lite av en grej att uppmana människor att bildgoogla dessa bilder då vissa av dem också föreställer stora utbrott av autentiska könssjukdomar. Vissa sajter kopplar därför gärna dessa till sig.

BlueWaffle1

Informationen om sjukdomen handlar nästan alltid om att det är kvinnor som drabbats. Detta sker oftast på grund av att de är smutsiga, inte sköter sin intimhygien eller använder skitiga sexleksaker. Vissa sajter påstår dessutom att det bara är kvinnor eller personer med fitta som kan få blue waffle. Hur det nu skulle gå till förstår jag inte riktigt. Min analys är att detta är ett uttryck för fitthatet som ligger så djupt rotad i vår kultur. Den smutsiga och illaluktande fittan dyker upp i ny gestaltning.

36a0d3dc80996c309692121879229971

Många som inte vet om att slidan rengör sig helt själv kommer att drabbas av obalans och besvär genom överdrivet och olämpligt tvättande. Tvål är överhuvudtaget inte att rekommendera i slidan.

Bilder av sjukdomen dök först upp på internet runt år 2010.

Hur många människor som drabbats av syfilis genom århundradena är oklart men det handlar troligtvis om många miljoner.

Innan penicillinet kom bestod botemedlet av både väldigt smärtsamma och tämligen verkningslösa kurer med kvicksilver och gråsalva. Kvicksilver var in på 1900-talet den vanligaste behandlingen mot sjukdomen.

Skärmavbild 2016-04-26 kl. 21.25.10

Ur läkarebok av Henric Berg (1919)

År 1905 upptäckte två tyska vetenskapsmän efter lång och mödosam forskning den bakterie som orsakar sjukdomen. Idag behandlas syfilis med antibiotika.

Under läsningen av I smärtan riken drar jag mig till minnes att jag i min ungdom arbetade jag under några somrar som guide på Zorngården i Mora, hemmet  för konstnären Anders Zorn och hans fru Emma Zorn (även hon konstnär). Det viskades och skvallrades om att Zorn liksom så många av sina samtida kollegor hade syfilis. Detta var inget vi fick lära oss utan något det skvallrades om på raster och vid andra tillfällen. Tvärtom fick vi i våra guideturer berätta att hans dödsfall berodde på andra orsaker och att syfilis bara handlade om falskt förtal. Den fruktade och mytologiserade sjukdomen har varit en i Zornlitteraturen oftast förtigen kunskap. Det är skönt att vädra ut gamla instängda stigman och berätta historien om en sjukdom som då många led av.

Birgitta Sandström, konsthistoriker, var mellan 1989 till 2006, chef för Zornmuseet i Mora och har skrivit ett fantastiskt verk om Emma Zorn. Hon uppger att hon hittat gråsalva på Zorngården. Det fascinerade med deras hem är att det stått som det gjorde när Emma Zorn gick bort och deras tillhörigheter finns i mångt och mycket finns kvar i huset. I Sydsvenskan finns en intervju med Birgitta Sandström

– Jag hittade en flaska gråsalva i ateljén, kvicksilversalva. Det var det botemedel som fanns på den tiden.

Du hittade det?

– Ja, det låg i en låda i ateljén, uppe i Mora. Och sedan använde han sig av läkaren Edvard Welander, som var Sveriges främste expert på syfilis. Dessutom skriver Emma i sina efterlämnade ”Minnen” att Anders bröt sin hälsa ”i 37-årsåldern”.

 

Nämnde Edward Welander var överläkare vid S:t Görans sjukhus i Stockholm och professor i syfilidologi vid nämnda institut. Han forskade på syfilisbehandlingar och deras effekt och var därmed med om att skapa grunden för kommande forskning.

Anders Zorns dör 1920, troligen beroende på hans syfilis och omfattande alkoholvanor. Emma Zorn överlever honom med 22 år.

Anders_Zorn_-_Självporträtt_i_rött_(1915)

Många konstnärer och stora författare har lidit av syfilis. På Stockholms litteraturmässa stannade jag framför Alastor Press bokbord. De har sedan starten 2001 strävat efter att tillgodose spleen-ansatta sinnens och sensitiva själars behov av estetisk finkalibrering. Mina ögon fastnade på en bok med syfilissår, boken hette I smärtan riken och var skriven av

Alphonse Daudet och Edmond de Goncourt

Den franske författaren Alphonse Daudet led av syfilis i nästan 40 år och denna bok är en skildring av detta öde.

76095

Uppskattningsvis led ca 15 procent av Paris befolkning av syfilis i slutet av 1800-talet. Behandlingarna var förfärliga. Den sjuke fick bland annat sitta naken i ett tält där endast huvudet stack upp under tiden en kittel med kvicksilver kokade under honom. Personerna kunde hängas upp i huvudet eller tänderna. Andra mediciner var vismut (en metall) eller arsenik.

I bokens inledning beskrivs den franska litteraturens tre stora syfilitiker:  Charles Baudelaire, Guy de Maupassant och Gustave Flaubert.

charles-baudelaire-11 Charles Baudelaire levde ett dekadent liv och tog olika droger, han dog 46 år utfattig i Paris. En huvudanledning till hans tidiga död var syfilis.

guy_de_maupassant_51186260 Guy de Maupassant fick syfilis redan som ung. Detta ledde till  svåra psykiska problem vilket lämnat avtryck i hans författarskap. Han dog 1893 på en sluten vårdanstalt utanför Paris.

244550 Gustave Flaubert hade många olika sexuella kontakter och köpte gärna sexuella tjänster. Han fick syfilis, dog 1880 av en hjärnblödning

Den franske författaren Alphonse Daudet led även han av syfilis, i nästan 40 år. Den första delen av boken består av Alphonse Daudets nakna anteckningar om vägen mot en smärtsam död orsakad av syfilis. Den andra hälften är skriven av Edmond Goncourt och utgör dagboksanteckningar från hans umgänge med Daudet under hans sista år.

Daudet skryter vid ett tillfälle om att han fått syfilis från en sekreterare vid domstolen och inte någon prosituterad. Kanske var det ett sätt att försöka bita huvudet av skammen. Hans beskrivning av smärtorna är poesi, grymt gestaltad. Det är en rustning, grymt stramande över korsryggen i en snara av stål – glödande nitar, vassa som nålar.
I månader har denna rustning kramat mig, kan inte häkta upp den för att andas.
Vid ett tillfälle brister han ut i klagosång över att det tar så mycket tid att dö innan man dör…

I ett kapitel med reflektioner från kurorten Lamalou finns fabulösa gestaltningar av tillvaron där.

Patienterna konfererar:
– Gör det då!
– Gjorde det någon nytta för dig?
– Nej.
– Botad?
– Nej.
– Varför råder du mig till det då?
Vanvett

*

Mysterierna i kvinnornas plågor; klitorisjukdomar.
Svimningsanfallen hos den gamla 60-åriga kvinna.
     Kvinnans heroism inför sina sjukdomar

*

Monsieur C – och det ständiga oväsen han hör, som en ångvissla, eller snarare ett avloppsrör för ånga. Man vänjer sig vid allt.

*

Gamla fruktträd, berövade sin sav, förvridna som atatktiska: Lamalou.

Söndag 31 juli 1892 beskriver Goncourt sin vän Daudet som piggare. Han som länge har behövt stöd för att promenera själv i allén kan nu gå själv. Detta antas bero på en behandling vid namn Brown Séquards vilket bestod i subkutana injektioner av en vätska framställd av testiklarna från nyligen avlivade marsvin och hundar.

Boken är så djupt tragisk, plågorna är fruktansvärda men poetiskt skildrade och emellanåt är det mitt i allt elände också väldigt roligt.