I vår bokcirkel med det ödmjuka och icke-pretentiösa namnet Stockholmska litteratursällskapet läste vi senast boken Mama Dolly av idéhistorikern och kulturskribenten Patricia Lorenzoni. Boken är utgiven på Nordsteds förlag.

1423955232652

Inledningsvis riktar Lorenzoni kritik mot Freuds androcentriska världsbild och det faktum att vi fortsätter att se den genitala heterosexualiteten som det enda rimliga och önskvärda valet för människor.

Fenomenet Vagina Dentata presenteras genom bland annat den brittiska antropologen James George Frazer som under 1880-talet analyserat ”vildar” (läs män från en annan kultur än honom själv) och deras rädsla för kvinnokroppen. Rädslan hänger tätt samman med att könet blöder ur samma hål som han förväntas föra in sin lem, menar Frazer. Blodet är ett tecken på att hon är besatt av en demon som sitter inuti slidan och hugger henne med en kniv. Denna demon kan också plötsligt hugga till mot vildens manlighet (läs kuk). Varje samlag innebär därför en fasansfull risk.

Denna fascinerande myt om Vagina Dentata finns över nästan hela jorden.

Chicanafeministen Gloria Anzaldúa har tittat på förcolumbianska traditioner som har mycket mer mångfacetterade kvinnobilder än som finns i vår kultur. Hos olmekerna förknippas kvinnlighet med ormens mun, en öppning bevakad av vassa huggtänder. Det var en helig plats och även tillflyktsort där allting fötts och allt sedan skulle återvända till.

Mama Dolly är en bok om barnlängtan och det är en kroppslig bok om vad det innebär att vara en kvinna med förväntan att vara fertil och vilja skaffa barn. Det är en bok om att vara en moder och ha en kropp vilket är kontroversiellt i en tid som präglas av postmodernism. När så många andra texter om moderskap börjar eller slutar i en uppgörelse med den egna mamman så avslutar Lorenzoni istället med en kort förklaring till varför hon skrivit om så många andra mödrar – från Loretta Lynn till Ellen Ripley i Alien – utom sin egen. Hennes analys är att det är döttrarnas förtvivlan över sina mödrar och den kvinnliga arvssynden som väcker kvinnors kvinnohat. ”Där min egen mor finns – bara en kompakt klump av ogenomskinligt” skriver Lorenzonis om sin egen relation till sin mamma.

Moderskapet analyseras även genom bortbytingar, Alien och Medea som lät mörda sina barn. Lorenzoni ställer frågan om varför vi egentligen vill ha barn. Att skaffa barn eller inte är idag för många en reell valmöjlighet. De flest västerländska kvinnor har makten över sin livmoder.  Varför måste alla oavsett om en är heterosexuell homosexuell, cisperson eller trans, lever i en relation eller är ensamstående skaffa barn?  Vad fyller detta för funktion?

 

 

Det är en spännande bok som är svår att definiera. Det närmaste jag kommer att kunna kalla den är essä. I ett medryckande språk kastar vi oss mellan författarens helt personliga erfarenheter, religion och kulturhistoriska referenser, politik och forskning. Akademikern i mig blir mäkta frustrerad emellanåt och samtidigt avundas jag sättet att skriva med forskning och vetenskap bara som en klangbotten som används i djupt personliga reflektioner och analyser.

 

 

Blue Waffle – en myt

Publicerat: 1 maj, 2016 i Uncategorized

I RFSUs frågelåda kom en fråga från en lärare som hade undervisning om pubertet, mens och sex för åk 6. En elev ställde då frågan om könssjukdomen ”blue waffle”. Läraren hade aldrig hört ordet men eleverna trodde sig veta att det var en könssjukdom som bara tjejer kunde få. Efter en sökning på nätet såg hen att det var en könssjukdom men även att det var påhittat och vände sig till RFSU för att få råd.

Jag googlade på begreppet Blue Waffle och såg att det finns massor av webbsidor om fenomenet men få från betrodda hälso- och sjukvårdssajter. De flesta som behandlar sjukdomen blue waffle är enkla webbsidor, bloggar eller andra hemsidor. Ordet waffle (våffla) är slang för vagina och begreppet blue waffle således namnet på en (påhittad) könssjukdom. Det finns många  vulvabilder med blåtonade slemhinnor vilka med största sannolikhet är bildbehandlade i efterhand. Några bilder kan förvisso handla om blåmärken. Tydligen är det lite av en grej att uppmana människor att bildgoogla dessa bilder då vissa av dem också föreställer stora utbrott av autentiska könssjukdomar. Vissa sajter kopplar därför gärna dessa till sig.

BlueWaffle1

Informationen om sjukdomen handlar nästan alltid om att det är kvinnor som drabbats. Detta sker oftast på grund av att de är smutsiga, inte sköter sin intimhygien eller använder skitiga sexleksaker. Vissa sajter påstår dessutom att det bara är kvinnor eller personer med fitta som kan få blue waffle. Hur det nu skulle gå till förstår jag inte riktigt. Min analys är att detta är ett uttryck för fitthatet som ligger så djupt rotad i vår kultur. Den smutsiga och illaluktande fittan dyker upp i ny gestaltning.

36a0d3dc80996c309692121879229971

Många som inte vet om att slidan rengör sig helt själv kommer att drabbas av obalans och besvär genom överdrivet och olämpligt tvättande. Tvål är överhuvudtaget inte att rekommendera i slidan.

Bilder av sjukdomen dök först upp på internet runt år 2010.

Hur många människor som drabbats av syfilis genom århundradena är oklart men det handlar troligtvis om många miljoner.

Innan penicillinet kom bestod botemedlet av både väldigt smärtsamma och tämligen verkningslösa kurer med kvicksilver och gråsalva. Kvicksilver var in på 1900-talet den vanligaste behandlingen mot sjukdomen.

Skärmavbild 2016-04-26 kl. 21.25.10

Ur läkarebok av Henric Berg (1919)

År 1905 upptäckte två tyska vetenskapsmän efter lång och mödosam forskning den bakterie som orsakar sjukdomen. Idag behandlas syfilis med antibiotika.

Under läsningen av I smärtan riken drar jag mig till minnes att jag i min ungdom arbetade jag under några somrar som guide på Zorngården i Mora, hemmet  för konstnären Anders Zorn och hans fru Emma Zorn (även hon konstnär). Det viskades och skvallrades om att Zorn liksom så många av sina samtida kollegor hade syfilis. Detta var inget vi fick lära oss utan något det skvallrades om på raster och vid andra tillfällen. Tvärtom fick vi i våra guideturer berätta att hans dödsfall berodde på andra orsaker och att syfilis bara handlade om falskt förtal. Den fruktade och mytologiserade sjukdomen har varit en i Zornlitteraturen oftast förtigen kunskap. Det är skönt att vädra ut gamla instängda stigman och berätta historien om en sjukdom som då många led av.

Birgitta Sandström, konsthistoriker, var mellan 1989 till 2006, chef för Zornmuseet i Mora och har skrivit ett fantastiskt verk om Emma Zorn. Hon uppger att hon hittat gråsalva på Zorngården. Det fascinerade med deras hem är att det stått som det gjorde när Emma Zorn gick bort och deras tillhörigheter finns i mångt och mycket finns kvar i huset. I Sydsvenskan finns en intervju med Birgitta Sandström

– Jag hittade en flaska gråsalva i ateljén, kvicksilversalva. Det var det botemedel som fanns på den tiden.

Du hittade det?

– Ja, det låg i en låda i ateljén, uppe i Mora. Och sedan använde han sig av läkaren Edvard Welander, som var Sveriges främste expert på syfilis. Dessutom skriver Emma i sina efterlämnade ”Minnen” att Anders bröt sin hälsa ”i 37-årsåldern”.

 

Nämnde Edward Welander var överläkare vid S:t Görans sjukhus i Stockholm och professor i syfilidologi vid nämnda institut. Han forskade på syfilisbehandlingar och deras effekt och var därmed med om att skapa grunden för kommande forskning.

Anders Zorns dör 1920, troligen beroende på hans syfilis och omfattande alkoholvanor. Emma Zorn överlever honom med 22 år.

Anders_Zorn_-_Självporträtt_i_rött_(1915)

Många konstnärer och stora författare har lidit av syfilis. På Stockholms litteraturmässa stannade jag framför Alastor Press bokbord. De har sedan starten 2001 strävat efter att tillgodose spleen-ansatta sinnens och sensitiva själars behov av estetisk finkalibrering. Mina ögon fastnade på en bok med syfilissår, boken hette I smärtan riken och var skriven av

Alphonse Daudet och Edmond de Goncourt

Den franske författaren Alphonse Daudet led av syfilis i nästan 40 år och denna bok är en skildring av detta öde.

76095

Uppskattningsvis led ca 15 procent av Paris befolkning av syfilis i slutet av 1800-talet. Behandlingarna var förfärliga. Den sjuke fick bland annat sitta naken i ett tält där endast huvudet stack upp under tiden en kittel med kvicksilver kokade under honom. Personerna kunde hängas upp i huvudet eller tänderna. Andra mediciner var vismut (en metall) eller arsenik.

I bokens inledning beskrivs den franska litteraturens tre stora syfilitiker:  Charles Baudelaire, Guy de Maupassant och Gustave Flaubert.

charles-baudelaire-11 Charles Baudelaire levde ett dekadent liv och tog olika droger, han dog 46 år utfattig i Paris. En huvudanledning till hans tidiga död var syfilis.

guy_de_maupassant_51186260 Guy de Maupassant fick syfilis redan som ung. Detta ledde till  svåra psykiska problem vilket lämnat avtryck i hans författarskap. Han dog 1893 på en sluten vårdanstalt utanför Paris.

244550 Gustave Flaubert hade många olika sexuella kontakter och köpte gärna sexuella tjänster. Han fick syfilis, dog 1880 av en hjärnblödning

Den franske författaren Alphonse Daudet led även han av syfilis, i nästan 40 år. Den första delen av boken består av Alphonse Daudets nakna anteckningar om vägen mot en smärtsam död orsakad av syfilis. Den andra hälften är skriven av Edmond Goncourt och utgör dagboksanteckningar från hans umgänge med Daudet under hans sista år.

Daudet skryter vid ett tillfälle om att han fått syfilis från en sekreterare vid domstolen och inte någon prosituterad. Kanske var det ett sätt att försöka bita huvudet av skammen. Hans beskrivning av smärtorna är poesi, grymt gestaltad. Det är en rustning, grymt stramande över korsryggen i en snara av stål – glödande nitar, vassa som nålar.
I månader har denna rustning kramat mig, kan inte häkta upp den för att andas.
Vid ett tillfälle brister han ut i klagosång över att det tar så mycket tid att dö innan man dör…

I ett kapitel med reflektioner från kurorten Lamalou finns fabulösa gestaltningar av tillvaron där.

Patienterna konfererar:
– Gör det då!
– Gjorde det någon nytta för dig?
– Nej.
– Botad?
– Nej.
– Varför råder du mig till det då?
Vanvett

*

Mysterierna i kvinnornas plågor; klitorisjukdomar.
Svimningsanfallen hos den gamla 60-åriga kvinna.
     Kvinnans heroism inför sina sjukdomar

*

Monsieur C – och det ständiga oväsen han hör, som en ångvissla, eller snarare ett avloppsrör för ånga. Man vänjer sig vid allt.

*

Gamla fruktträd, berövade sin sav, förvridna som atatktiska: Lamalou.

Söndag 31 juli 1892 beskriver Goncourt sin vän Daudet som piggare. Han som länge har behövt stöd för att promenera själv i allén kan nu gå själv. Detta antas bero på en behandling vid namn Brown Séquards vilket bestod i subkutana injektioner av en vätska framställd av testiklarna från nyligen avlivade marsvin och hundar.

Boken är så djupt tragisk, plågorna är fruktansvärda men poetiskt skildrade och emellanåt är det mitt i allt elände också väldigt roligt.

 

 

En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.

b7f4c52eecdec0a0598aa467ef03aac8,62,37.jpg

Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de mest fertila dagarna genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet.

Dessa två händelser är vad som slog mig när jag strövade omkring på bokhandelns bokrea i år. Förstrött vände jag på några böcker för att läsa på dess baksida, förvånansvärt lite inspirerad över att shoppa något. Bokförlaget Sekwa brukar kunna släppa böcker som är lite intressanta så lika oengagerat läste jag på  baksidan av dagbok om min kropp. Jag stelnade till, tog ett robust och fast grepp om boken fast besluten att  inte släppa den vad om än kunde inträffa.

dagbok_om_min_kropp.jpg

Dagbok om min kropp av  Daniel Pennac (Sekwa Förlag 2014) är en fascinerande skildring om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner.

Med en noggrann åldersangivelse får vi följa berättarjaget från tidiga tonår tills döden hämtar honom.

13 år, 3 månader, 1 dag                                                                               Måndag den 11 januari 1937

Pojkar har tre sätt att kissa på: 1) Sittande. 2) Stående utan att dra upp strumpan. 3) Stående, när de dragit upp den. (Strumpan är förhuden). När man drar upp den pissar man mycket längre. det är otroligt att mamma inte lärt Dodo det. 

Fadern till berättarjaget får stegvis lära sig om pubertetens alla kroppsliga förändringar och förvarnar sonen om den kommande första ejakulationen ändå blir han förvånad men konstaterar..

13 år, 5 månader, 7 dagar                                                                 Onsdagen den 17 mars 1937

När sperman torkar på huden, krackelerar den. Den ser ut som glimmer.

Men en hänvisning till Montaignes essäer där den naturliga könsakten inte är talbar och därför hålls den utanför allmänna och anständiga samtal beskriver han sedan den mest underbara njutning. Det är ekvilibristens balansnummer, precis innan. Sperman finns där, färdig att spruta fram, men jag håller den tillbaka så mycket jag kan. Huden kring ollonet är knallröd, själva ollonet alldeles uppsvällt, så färdig att brista att jag släpper min lem. Jag håller tillbaka sperman allt jag förmår samtidigt som jag iakttar hur lemmen vibrerar. Jag pressar samman händer, ögonlock och käkar så hårt att hela min kropp darrar liksom den. 

Berättarjaget älskar familjens hushållerska, Violette och återkommer till hennes varma omsorg och omtanke genom hela livet. Alla känsloförnimmelser i allt från kärlek till skräck beskrivs ingående genom rent fysiska upplevelser. Det är också Violette som strängt säger åt honom att när krassen växt upp kring din fontän måste du verkligen plugga. Studera!

Det som blir bevarat till eftervärlden efter det första samlaget är en ihållande smärta i strängen på förhuden som närapå slitits av.

Denna dagboksförfattare tolkar livet genom sin kropp och det är en underhållande utvecklingsroman där han träffar Mona, gifter sig och blir förälder.

Mona, hans fru jagar liksom nästan alla kvinnor han känt hans pormaskar. Han beskriver mimiken när hon med tummarna trycker huden så hårt att pormasken långsamt trycks ut mellan hennes naglar. För att i nästa sekund undervisa hur talg oxiderar vid kontakt med luft. Den är vit tills den kommer ur huden då den svartnar och åldras. Åldrande är en allmän oxidering men Mona avrostar honom.

Dagboken vid 36 år, 7 månader och 3 dagar handlar inte om hur han fick ett väldigt viktigt kontrakt med de tyska leverantörerna utan hur han i någon slags barnslig upptäckarlusta kissade på sina egna händer och beskriver urinens värme. Ett år senare konstaterar han nöjt att han åstadkommit en felfri bajskorv, den är jämn, välformad, homogent brun, kompakt utan att vara klistrig, luktar utan att stinka. Den kom ut en sidenmjuk utgivning med ett tvärt avknipsande.

Jag ler igenkännande vid en beskrivning av en badutflykt med barnen till havet. Att låta huden smekas av det allomfattande havet och njuta av den tyngdlösa tillvaron i det silkesmjuka vattnet.

När barnbarnen leker halsduksleken, en låtsasstrypning som visserligen kan få ödesdigra konsekvenser och hans son orerar om detta ler dagboksförfattaren för sig själv och minns hur han och vännen Étienne ägnat sig åt samma lekar där de försökte närma sig gränsen för att svimma för att erfara den ljuvliga känslan av berusande känslan som syrebristen åstadkommer. Asfyxofili, en farlig lek som även vuxna leker för att öka den sexuella upphetsningen.

Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för speja finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonien borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.

062012300_1445540626-2.jpg

När barnbarnet blivit nästan vuxen kommer han ut som homosexuell och kan genomskåda sin farfars funderingar runt rövknullandets faror och svarar glatt. Han ger också äran till sin farfar över både att ha blivit läkare och gay. Det senare utifrån att han tog med sitt barnbarn till Greystoke och som 8-åring blev fullkomligt förälskad i den helnakna pojken i trädet. Hans älskare som tidigare varit gift med en kvinna får frågan varför så många övergår till att bli homosexuella medan motsatsen är tämligen ovanligt. Han svarar snabbt och kyligt, Varför fortsätta leva i helvetet när man kan få tillträde till paradiset

Detta är också en bok om kroppens gradvisa förfall. Oklart när detta börjar blir det smärtsamt tydligt allt eftersom. Vid 70-års åldern börjat prostatan krångla och det blir dags för en cystoskopi. Tanken att någon skulle föra in något i min penis gjorde mig livrädd. Blir knullad genom kuken! En incident inträffar vid en middagbjudning där vänsterfoten trasslar sig in i kateterslangen och fick denna att lossna. Urinen rinner ner för den högra vaden och  bildar en pöl på golvet. han låtsat att tappa servetten och hinner därför torka upp urinen varvid han tar med servetten hem, bättre att bli ihågkommen som en servetttjuv än en gäst som pissar under bordet.

En ung kvinna sitter vid samma bänk ute och han kommer att tänka på en rolig historia.
Två uteliggare sitter på en bänk och tittar på en vacker flicka som går förbi. Den första säger till den andre:
-Ser du tjejen där? Igår skulle jag ha kunnat sätta på henne.
-Känner du henne?
– Nej, men igår fick jag stånd.
Det är en dålig historia men skildrar den åldrande mannens dilemma i vår samlagsfixerad värld.

Det är en krass skildring av kroppens egenheter där den enda lite onödigt franska utsvävningen blir ett möte med en ung kvinna som förför den gamla impotenta mannen med den storm att han förmår att få en kraftfull erektion och genomföra ett samlag. Han blir förlåten eftersom han beskriver sin unga vackra älskarinna könsorgan som omges av brunt, ockra, blått, rött och purpurviolett.

En natt vaknar han av att barnbarnen spelar hypokondrikerspelet som läkaren Grégoire gjort under en av sina journätter. Det är sju familjer som utgörs av 42 olika sjukdomar som man helst vill slippa. I familjen Cancer ber han att få prostatan , i familjen Läkare Parkinson, i familjen Säng ber jag om herpes på könsorganet och så vidare.

Så småningom börjar hyreskontraktet för kroppen löpa ut. Ingen städar längre och alla värden blir allt sämre.

Vi är till slutet våra kroppars förbryllade barn!

För ett tag sedan skrev jag om Kristofer Folkhammars lyrikbok När han kysste mig förlorade jag allt. Nu har jag haft förmånen att möta mannen bakom verket och det gjorde mig inte besviken. I Magisterlekarna fortsätter han att utforska området killar och män som älskar att knulla andra män, nu på en skola. Historier som utspelar sig i skolmiljö  är inte direkt ovanliga. Vi har allt från Harry Potter på Hogwarts till internatskolan i Guillous Ondskan, för att inte tala om alla de amerikanska collegefilmerna. Magisterlekarna är en sodomitisk melodram som utspelar sig på ett homosocialt läroverk med bara unga bögar och dess lärare.

9789127144507

Det går att känna igen Folkhammars lek med stereotyper eller kanske arktetypiska homosexuella. Här möter vi floristkillarna, Bambikillar, cigaretthårdingar och idrottskillar.

Vi får följa en termin på läroverket där Magistern plötsligt får en kris som blir svårhanterbar. Det har med den speciella relationen till eleven Charles att göra. Deras gemensamma samvaro har hitintills främst bestått av sexuella dominanslekar men en skadegörelse i dörren till hans rum ger en påminnelse om den egna historien. Det inristade märket påminner nämligen om det ärr han fick efter ett överfall (hatbrott) när han raggat i en park. Hans psykologiska försvar rasar, tidigare har det gått att göra om de passiva garderingarna till aktiva premisser och i detalj skapa scenarier där han tydligt bestämmer vem som skall göra vad. Nu går det inte längre.

När Magistern var yngre berusades han av det som glittrade, strass, krossad sammet och begärlig lockfåglar. Han hade accepterat sina lidelser men ändå kände han kränkthet när någon anmärkte på ett feminint manér eller på ett snorkigt sätt kommenterade ett extravagant plagg. Efter övergreppet började han klä sig välklätt, diskret och snyggt, ingen skulle förstå och håna honom. De skulle inte få anfalla honom igen. Han är frustrerad över de unga som är babblande historielösa och som berättar lyckliga komma ut historier.

Vi fick ragga anonymt i parker för att ingen skulle veta om att vi sög kuk. /…/ Vi har kämpat med kärlekar som varit helt jävla omöjliga, eftersom de präglats av så mycket skit från början. Och de nya killarna kan experimentera med sina nya relationer. Leka och rycka på axlarna åt allt vi brottats med.

Folkhammars gestaltning av Magistern är ett suveränt sätt att återge tankar, känslor och frustrationer som finns hos den äldre generationen när de ser yngres frihet. Hur många gånger har vi inte hört samma sak från gammelfeministerna som klagar på de yngre. Ett eko från bland annat Ebba Witt-Brattström finns gestaltad hos Magistern.

Samtidigt med Magisterns våndor arbetar killarna på skolan med de mycket prestigefyllda uttagningarna till årets Sångtåg, ett evenemang som närmast kan beskrivas som ett slags luciatåg. Det är drama, kärlek och sexuella äventyr mellan killarna som liksom i hans dikter bär en ömsom rå attityd och samtidigt är fylld med ömhet. Det är en orgie i fasta stjärtar under svarta åtsittande finbyxor som går upp lite i stjärten, kuksugning, homosexuella arketypiska gestaltningar men samtidigt ställer Folkehammar viktiga frågor runt identiteter.

Vi bögar har genom vår blotta existens utmanat etablerade lagar. Det finns inget i sig omstörtande eller progressivt i samkönade begär, praktiker, identiteter eller i representationer av dessa. De flesta skildringarna av oss tillhandahåller bilder av ett liv som vi, och också majoritetspubliken enkelt kan förstå som önskvärt: Finna kärlek. Leva våra liv i trevliga hem med en partner. Överträdelsen, det som kan fördjupa och komplicera våra liv, måste se annorlunda ut./…/ Kanske finns överträdelsen i överflödet – i ramar som är tomma på mening, men som får våra kroppar att göra saker som vi inte skulle gjort utan dessa ramar?

Och så försökte vi täcka över det där äckliga med något vackert. Täcka över all äcklig sjukdom och fulhet i en förvirrad jävla röra. Nedvärdera allt kvinnligt. Bli en köpstark jävla kundkrets.

 I slutet av boken rättar Magistern det det sista specialarbetet för terminen med titeln; Från den onämnbara kärleken till kroppsvätskepoeter, en kritisk länsning av läderfetischen – Din far exploaterade mig så du vill att jag skall knulla dig! Skuld, sodomi och klassfetischer i bögiska subkulturer.

Kombinationen av homoerotik, porigare inslag och mycket skickligt formulerad text gör boken till en sann njutning att läsa. Lyckliga äro de gossar som får sitta vid hans fötter när han deklamerar sina verk.

I den senaste Sexpodden från RFSU fick jag möjligheten att prata om sexuella fantasier med Mr Folkhammar himself. Det var så coolt. Ca 2.37 in kan ni få höra ett smakprov från boken där Kristofer Folkhammar själv läser boken så trosorna fuktas.

Lyd mig nu, Lyssna och Läs!

_Bildbank_Sex-Relationer_sexpodden_sexfantasier_sexpodden_jpg_460_999_0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag ser boken om Det är jag som är Mickan exponerad på hyllan i mitt lokala bibliotek blir jag glad. Vi behöver absolut fler ungdomsböcker med transtema. I den här boken får vi träffa Mickan 11 år som är född med en killes kropp fast hon är en tjej. Hon har det fruktansvärt tufft i sin skola och blir utsatt för mobbing och trakasserier.

omslagmickanförwebb-455x600

När familjen bestämmer sig för att flytta så tar Mickan beslutet att lämna sitt gamla liv som Mikael och leva som den tjej hon känner sig som på heltid. Det är som första skoldagen på nytt när hon kommer till den nya skolan med sprillans ny jeanskjol.

Föräldrar och lärare på den nya skolan stöttar Mickan men hon vågar inte berätta om sin hemlighet vilket gör att det blir lite besvärligt vid ombyte på gympan och i en del andra situationer. Mickan trivs med sin snopp men är rädd för omgivningens bemötande.

Jag kan inte nog betona vikten av böcker där barn och unga kan identifiera sig med andra normbrytare. Förskole- och skolpersonal har ett ansvar i den pedagogiska verksamheten att synliggöra olika familjer och kön. Tyvärr är dock den litterära kvalitén på denna bok inte speciellt hög. Den är tvärtom väldigt tillrättalagd och låter Mickan gå från mobbingoffer till någon som är kompis med klassens coolaste tjej, räddar liv och får sin stora kärlek.

I avvaktan på en större mångfald i bokutbudet är detta ändå en mycket angelägen bok som kan ge unga viktig kunskap och skapa hopp för unga transpersoner.

Boken är skriven av Malin Nilsson och Vanessa López och illustrerad av Daniel Sjö. Utgiven på Vombat förlag.

 

Det började med en fantastisk bild i Facebook gruppen Fittorna mitt ibland oss på den här saken.

IMG_6409

Det var en vän som hittat detta fascinerande ting för 60 kr i Stadsmissionens butik på Hagagatan i Stockholm. Dagen efter skyndade jag dit för att se om den var kvar. Jag hade ingen aning om vart jag skulle leta och gick planlöst omkring för att försöka identifiera den bland inredning, leksaker och porslin. Eftersom jag inte hittade den så fick jag sonika visa upp bilden från Facebook för tre av personalen men ingen visste. Någon ropade på en fjärde och han visste exakt och kom strax tillbaka med den. 60 kr och den var min. Som bonus fick jag veta att det var en Facehugger från filmen Alien. En snabb blick på föremålet och det gick direkt att konstatera att detta verkligen är en fitta. Mer än så behövs inte för att väcka en sann fittnörds intresse och sedan har jag läst spaltmeter med text på området.

Vi tar det från början. Det  var alltså i science fiction rysaren Alien (1979) som den spindelliknande fittan först gjorde sin entré. I uppföljaren av Alien går det att se ett litet klipp med en facehugger vars underrede väldigt mycket liknar en mardrömsfitta. Alien har designats av den schweiziska surrealisten HR Giger. Hans målning Nekronom V är bakgrunden och inspirationen till hela alienmytologin.

jun_giger2Gigers värld är en sammansmältning av teknologi och biologi.

En facehugger är en parasitoid (en organism som tillbringar en betydande del av sin livscykel fäst vid eller inuti en värdorganism i ett förhållande som är i grunden parasitiskt) av arten Xenomorph XX121 (Alien). Det går inte att ta bort facehuggers då parasiten pressar sin svans mot halsen. Greppet är också så fast att vid ett försök att ta bort det skulle det resultera i att hela ansiktet rivs av.

I Alien så sätter sig Facehuggern i ansiktet på en manlig besättningsman och kopplar sedan fast sina beniga fingerliknande spindelben genom att gripa tag i hans huvud. Den långa svansen lindas runt värdens hals för att sedan långsamt dra åt. Resultatet blir att mannen kippar efter andan och blir medvetslös.

Alien_facehugger

Fittan som är vänd mot hans mun pressar ut en tentakel som utför en oral våldtäkt.Efter en tid lossnar facehuggern självmant från hans ansikte och dör. Detta är en Vagina dentata i dess mest formidabla inkarnation.

Skärmavbild 2016-03-12 kl. 23.30.32

Men det är inte över med detta utan varelsen har befruktat mannen med ett embryo och något har börjat växa i hans inre. Graviditet är något som vanligtvis förknippas med en kvinnokropp men här blir mannen en person som efter en våldtäkt av ett spindelliknande djur med en stor fitta blir oönskat gravid. I en senare scen insjuknar han, överkroppen skakar och efter en kaskad av blod kommer ett litet fallosliknande monster med tänder ut. Han föder ett oönskat monster som tillkommit genom en våldtäkt.

För mig är det omöjligt att inte tänka hur kvinnor systematiskt blivit våldtagna under krig i olika delar av världen. Jag har mött några av dem i mitt arbete med kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Boken Mass Rape – The War Against Women in Bosnia-Herzegovina av Alexandra Stiglmayer bygger på intervjuer med både kvinnor som blivit våldtagna och män som våldtagit.

ProductImageHandler.ashx

 

Stiglmayers rapportering från intervjuerna med de våldtagna kvinnorna är bitvis en ohygglig läsning. Tusentals kvinnor har varit fångna i så kallade Rape Camps. I dessa hus har allt från ett fåtal till ca 1500 kvinnor varit fängslade.  Varje dag har de blivit förödmjukade, torterade och våldtagna. I Doboj i norra Bosnien fanns ett ”Women´s camp” som inrymde ca 2000 kvinnor och några barn.

Hennes slutsats är att män våldtar därför att de vill använda våld och visa sin makt. Han våldtar därför att kvinnan är fiendens kvinna och han vill förödmjuka och tillintetgöra fienden men kvinnan är även i sig själv fiende som föraktas och skall förödmjukas och tillintetgöras. Den kvinnliga kroppen blir en bit territorium som skall erövras. Han våldtar för att bevisa sin egen virilitet. Han våldtar därför att någon annan skall få lida som han själv har fått göra och för att bli av med sin egen rädsla. Han kan våldta därför att det bara är något roligt som han gör med grabbarna. Han våldtar därför att det är krig, en mans sysselsättning som väckt hans aggressivitet och han förknippar det med kvinnan som har den underordnade rollen.

Kvinnor som överlever våld och våldtäkt i krig kan ibland bli ett bevis på fiendens bestialitet, en symbol för nationens misslyckande, en paria och ses som förstörd egendom. Våldtäkterna sker mot ett objekt som är dubbelt avhumaniserat både som kvinna och som fiende. Sexuella övergrepp på fiendens kvinnor är en del av tillfredsställelsen i en erövring, det handlar om att stjäla och erövra en kvinna.

TUZLA, Bosnia-Herzegovina — The pale woman sitting in the health clinic said she hates the son she just delivered and could not bring herself to look at him before nurses took him away.

She is Bosnian, and the baby’s father is the Serb soldier who raped her. The child is a Chetnik, she said, using the derisive word for Serbs. I hate the child. My brother was in a concentration camp for 10 months and I was raped by Chetniks,” she said.

 Påven Johannes Paulus II tvingade dessutom våldtagna kvinnorna i Bosnien att bära och föda sina barn.

Vissa kvinnor som våldtagits har dessutom i många fall också fått sina familjer dödade eller fängslade och deras hem har blivit nedbrända

Om jag hade blivit gravid och inte kunnat göra abort, skulle jag förmodligen tagit mitt liv, säger ett 18-årigt våldtäktsoffer.

För många kvinnor blev det svårare att hitta en make eftersom de bär stigmat av våldtäkter. De som redan var gifta förväntades bryta upp från sina äktenskap.

Jag kan inte föreställa mig känslan av att tvingas bära ett djupt oönskat barn. Det är inte utan att jag minns en skräckinjagande stund då jag bar ett efterlängtat barn men trots detta fick lite panik av att känna fostret röras sig i magen och plötsligt kände mig som invaderad av en parasit vilken tenderade att äta upp mig inifrån.

Något som gjort ett oerhört stort intryck på mig är Nina Björks text om ninjafeminism/cynismfeminim i boken Under Rosa täcket.

3223706I en postmodern tid där ideologierna utropas som döda och de politiska rörelserna havererat uppkommer cynismfeminismen. Den har en grundläggande negativ syn på det moderna samhället och presenterar ingen utväg. Cynismfeministiska hjältinnor agerar ofta ut en manligt kodad ilska och hat och tar hämnd. Jag har alltid älskat böckerna En djävla helg / Dirty Weekend av Helen Zahavi och Rädslans Geografi av Anja Snellman.

och filmerna Thelma & Louise och Baise Moi. Inte för att våld är en framkomlig väg utan för att killar som bråkar och slåss är normala men tjej skall inte bråka och bete sig så enligt gällande genuskontrakt. Det är lättare att hantera en trumpen tjej som plågar sig genom att inte äta för då följer hon mönstret. Kvinnor som fallit offer för exempelvis en våldtäkt förväntas ha ett extremt självdestruktivt beteende medan män som misshandlats tvärtemot ska agera ut.

Alien och facehuggern kan ses som en symbol för aggressiv sexuell energi. En varelse som placerar en köttig fitta på män och gör dem gravida genom en regelrätt oral våldtäkt är en grym hämnd för alla män som har våldtagit och våldtar både kvinnor, män och transpersoner. Alien agerar ut allas vår ilska och hat. Konsekvensen blir en oönskad graviditet som dessutom är resultatet av en våldtäkt. Avkomman blir ett monster. Det är verkligen en riktig fasa.

Ytterligare källor:

Alien v Predator: Insemination Ch. 03

Urban Dictionary – Facehugger

19 Movie Monsters That Look Like Penises And Vaginas. As well as the occasional anus!

Alien, Prometheus and the Art of H.R. Giger

ALIEN (1979) – Är det där en Chestbuster eller är du bara glad att se mig?

HR Giger

Alien Rape Theme

Horrific Accounts of Rape of Bosnian Muslim Women and Girls during the Bosnian Genocide

 

 

 

Sex med allsköns otyg

Publicerat: 10 mars, 2016 i Uncategorized

Att idka älskog med naturens väsen var på 1600-talet detsamma som att ligga med djävulen. Straffet för denna synd var döden. Historikern Mikael Häll tog igår med oss till en tid när väsen som skogsrået och näcken kunde locka en människa i fördärvet. Det var Vasamuseet som hade en föreläsning för att fira Maria Eleonora-dagen. Maria Eleonora  har inspirerat till ett årligt seminarium på museet.

Jag har hört Mikael Häll tidigare och återkommer med jämna mellanrum till hans bok tillika hans doktorsavhandling. Det är en enorm källa till kunskap om en som jag är mycket intresserad av ämnet sex med övernaturliga väsen.

hall_utan_trosor_i_trollskogen_omslag

Utgiven på Malört förlag

Igår berättade Mikael Häll om hur pigan Anna Larsdotter år 1630 förhördes eftersom hon misstänktes ha fött näckens monstruösa avkomma.

Ur Göta hovrätts protokoll och Västra härads tingsrätts protokoll 1656:

Pigan Karin Svensdotter bekänner sig haft lägersmål (samlag) med Älven (Älvakungen) och avlat med honom 7 stycken barn /…/ Hon säger att han var till statut och skapnad som en ung utstofferad karls, såsom klädd i idel guld. Detta lägersmål bekänner hon att hon haft med honom både i skogen och hemma där hon arbetar. När födseln kommit över henne kom denna Älven till henne och tog barnen sin kos.

En natt bekänner hon sig ha varit med honom uti en kulle som kallas Grönekulle där de dansade, var lustiga och sjöng. Där som hon mycket kråll, såsom smått folk och där var också en stor person för vilken hon säger sig någorlunda förfärad. Men hur hon kom in eller ut det vet hon inte, men när hon ut på vägen tycktes det springa en stor svart hund framför henne.

Mikael Häll menar att vi måste vara ytterst försiktiga med moderna förklaringar då vi inte har kunskap om hur kontexten och förståelsen för världen såg ut för människorna som levde på 1600-talet. En modern förklaring kan i detta fall eventuellt handlat om ett epileptisk anfall med syner då det står att kvinnan i fråga svimmade med jämna mellanrum.

Häll gick också genom incubus vilket är när en demon som i form av en man förför kvinnor.

703px-Nachtmahr_(Abildgaard)

Böcker om  häxor från tiden 1500-1600-talet beskriver dessa fenomen som vanligare förekommande än den kvinnliga motsvarigheten succubor.

Detta blir också mycket intressant i teologisk mening. Under denna tid såg man naturväsen som fallna änglar. Att ligga med gestalter som näcken och skogsrået betydde med andra ord om samlag med Djävulen eller hans demoner. Under denna tid var man både i folktron och representanter för kyrkan fullkomligt överens om att dessa kunde skifta gestalt. Hur skulle det då dömas? Hur skulle man se på uppsåt och skuld? Hur skulle brott respektive synd definieras? Det fanns en brist på kunskap om detta både hos kungliga förordningar och kyrkolagar. Vad som i folktron kunde vara en kontakt med naturens magiska makter blev officiellt ett djävulskt brott mot naturens gudagivna ordning. Det dömdes på samma sätt som tidelag men sågs inte som sex med djur. Tanken var istället att man inte fick sammanblanda två olika kategorier som människor och väsen.

Skärmavbild 2016-03-10 kl. 22.28.30

Ur kyrkoherde Erik Johan Prytz, Magia Incantatrix 1632.

Skärmavbild 2016-03-10 kl. 21.52.20
De onda andarna blev såsom ljungeld nedkastade från himlen, men gud har likväl låtit dem behålla sin make, uti denna världens mörker, där de är flitiga till att göra skada /../ Alltså är de icke allenast till helvetet nedkastade, utan är i luften, i bergen, i skogen, i öde mark, hemma i husen, i vattnet.

De som är i luften kallar de onda andar under himlen. De i bergen kallas bergstroll. De om i skog och ödemark vanka kallas skogsrå, älvor och gastar. De som i husen och eljest ute på vägar häcka, kallas Oden och tomtenissar. De andar som är i vattnet kallas strömkarlen, näcken, havsfrun och ont bett.

Enligt medeltidens folktro kunde djävulen eller hans hantlangare ha samlag med människorna och avla barn med dem. Hur kunde då detta gå till? Jo, om en man hade haft sex exempelvis med ett skogsrå så kunde det ha varit en succuba. Den behöll då mannens sperma och förvandlade sig till en incubus. Sedan förförde den en kvinna och hade sex med henne. Om barn föddes med någon missbildning så var det inte ovanligt att man kunde misstänka att kvinnan fått detta med djävulen. Häll menar att oäkta barn, barn med missbildningar, våldtäkter kanske inte riktigt var pratbart under denna tid och därmed får dessa förklaringsmodeller sin funktion och fyller ett syfte för enskilda individer.

Detta var en tid då människor kunde dömas till döden för berättelser om sex med naturväsen. Förvånansvärt nog är många av de som förhörts mycket vältaliga och berättar sina historier kanske ovetande om hur hårda konsekvenserna kunde bli. Kvinnor kunde få ett lindrigare straff med tanke på deras svaghet och därmed fick man ha ett visst överseende för att djävulen kunde övertala dem.

Det var först i slutet av 1700-talet det inte längre blev straffbart att ha samlag med näcken, ett skogsrå eller något annat naturväsen.

***

När jag i oktober var på Island på en sexologisk konferens berättade en av de isländska sexologerna om att ungefär hälften av islänningarna fortfarande tror på älvor. Bakgrunden är en grundläggande respekt för naturen som förs vidare från generation till generation.

When your house can be destroyed by an earthquake, when you can can be blown over by the wind, when boiling water from your taps tells you there’s lava not far beneath your feet – then you don’t mess with nature.

Dessutom berättade hon om sex med älvor. Ämnet och fenomenet är tabu. En bör helt enkelt inte ha sex med älvor. Tydligen är det så att om en är gravid måste det absolut undvikas för annars kan barnet bli missbildat eller så är chansen för missfall hög. En vanlig sexuell fantasi hos (heterosexuella) kvinnor är att bli tagen av en manlig älva och sedan vakna upp och han är borta.

elfciLyssna på en älvsex expert!
http://www.vbs.tv/watch/the-vice-guide-to-sex/icelandic-elf-sex

Hallgerdur Hallgrímsdóttir, ifrån Island hävdar att hon haft sex med älvor och hävdar att många isländare har haft detta i hundratals år. Hon uppger att det är  skönt och säkert. Dessutom är de vackra, ståtliga och nästan självlysande. Älvorna är känsliga, flexibla och uppges ha helt annorlunda möjligheter att tillfredsställa människor sexuellt. Älvsex är helt enkelt bättre, och sex med människor tråkigt. Nu verkar dock Hallgerður Hallgrímsdóttir nöja sig med sin pojkvän.

Elf sex is possibly the safest sex on earth. They don’t carry sexually transmitted diseases and you cant get pregnant or make an Elverine pregnant unless you both want to, which is not unheard of. And YES there are female elves, elverines. And they’re HOT HOT HOT, even to girls. That reminds me: All elves are bisexual, but guys and girls not ready for some same sex action don’t worry, no elf will do anything you don’t want to. They can sense your longings and not-longings.

Under min Islandsvistelse hann jag inte träffa någon älva och därmed inte heller ha sex med någon. Nästa gång jag åker till Island skall jag ha mer tid och se om jag kanske blir inbjuden på något äventyr. Då skall jag också se till att köpa en t-shirt.

I_had_sex_with_a_4f423733274fd_grande

Självklart måste barn få kunskap om hela sin kropp. För dem är snoppen eller snippan inte mer märkvärdigt än ett knä eller ett öra. Det är vuxna som sexualiserar barns könsorgan, inte de själva.

Tony Cronstam, ni vet tecknaren bakom serien om sköldpaddan Elvis har gjort en charmig och fin barnbok om snoppar och snippor. Här visas mångfald och det råder ingen tvekan om att båda är lika bäst.

snipp_snopp_400-500x500

Boken handlar om Snipp och Snopp, de har visserligen några saker som skiljer dem åt, men de är precis lika bra. Till skillnad från Barnkanalens snippa och snopp har dessa karaktärer fått varken fått långa ögonfransar eller rosetter vilket är otroligt skönt. Dessutom hänger äntligen snoppen ner och vi får äntligen en charmig snopp som är i sitt mest vanliga läge

760I sin ambition att  avdramatisera snippor och snoppar går Cronstam ändå lite vilse när han säger att skriver:

Sätter man ihop en vuxen snippa och snopp, så kan det bli en bebis. Det är därför vi föds med snippor och snoppar.

Någon rad om att det kan vara skönt att ta på sin snopp eller snippa hade inte skadat för det är erfarenheter som barn gör tidigt. Det hade också varit skönt att slippa reproduktionsfokus då allt annat i boken är så skönt normbrytande.

Sista sidorna berättar om att flickor faktiskt kan ha snopp och pojkar kan ha en snippa. Dessutom att man kan känna att man inte är varken pojke eller flicka och att det också självklart är okey. Mycket fin barnbok som varmt rekommenderas!

snippsnopp

Boken är skriven av Tony Cronstam, utgiven 2015 på Idus förlag.