Bilder av borförande av kvinnor för sexuella syften

Idag var jag på Stockholms Golfklubb, i Restaurang Kevinges kurslokaler för att föreläsa. I den stora salen innan restaurangen fanns en gigantisk tavla ovanför den öppna spisen. Jag fastnade framför motivet som jag inte förstod men det skavde i mig och ingav en känsla av olust.

Jag tog ovanstående dåliga bild med min mobil och lade ut på Facebook med ett ping till min vän och blivande doktorn i konsthistoria Jennie Forsberg. Hon berättade strax att tavlan föreställde bortförandet av Sabinskorna. En scen som föreställer en enlevering. Kvinnorna förs bort för att våldtas. En krigs/makthandling. En legend/myt ur många om grundandet av Rom. Genom att kvinnorna våldtas förlorar de sitt värde på äktenskapsmarknaden. Endera görs detta i syfte att tvinga till sig ett giftermål in i en mäktig familj, alternativt för att beröva en familj möjligheten till att få egna rättmätiga och laggivna arvingar. En annan vän frågar om det är en våldtäktscen och Jennie svarar: Japp. Men det handlar om något mycket mer, vilket inte gör det mindre hemskt. Väldigt populärt motiv under en lång tidsperiod. Om inte min blick lurar mig är det Rubens version vi ser. Det finns mängder. Tillhör en hel genre. Ett annat liknande motiv är Pluto och Prosperpina. En skulpturgrupp med det motivet pryder bland annat slottet.

Jennie fortsätter att enleveringsmotiven är väldigt aktuella. Bortrövande och våldtäkt är fortfarande strategier som används på olika sätt  i krig till exempel.

Bortförandet av sabinskornas  är en legend som handlar om hur det romerska riket grundades. En enlevering innebär ett bortförande av kvinna i uppsåt att förmå henne till giftermål eller otukt oavsett om kvinnan samtycker till gärningen eller inte, något som förekommit i Sveriges historia och som forfarande är ett faktum runt om i världen. Idag ses detta visserligen som ett brott på mänskliga rättigheter.Den då nygrundade staden hade problem med att få invånare. Det sägs att staden mest hade kriminella män vilket gjorde att få kvinnor vågade sig bosätta  bland dem.  Romulus som grundade Rom ville öka dess befolkning och bjöd därför in sabiner (romarnas grannfolk) till en fest. I samband med detta rövades många sabinska kvinnor bort för att tvångsgiftas med romarna och föda deras barn. Vissa versioner menar att Romulus mitt under festen gav ett tecken med sin röda mantel varvid alla romerska män som saknade hustru, rusade fram och slet åt sig sabinarnas döttrar. Detta ledde till att Titus Tatius bestämde sig för att gå i krig mot romarna. De tidigare bortrövade kvinnorna som nu var havande eller fött sina barn gick emellan och stoppade kriget. Detta gjorde att de istället blev ett folk under de båda kungarna som  styrde tillsammans, med Rom som säte.

Sabinskornas bortrövande blev senare ett vanligt motiv i bildkonsten. Nicolas Poussins verk Sabinskornas bortrövande från 1630-talet är en av konsthistoriens mest kända skildringar av en massiv gruppvåldtäkt och människorov.

Det engelska ordet ”rape” (i svensk översättning, våldtäkt) kommer från latinets ”raptio” som betyder storskaligt bortförandet av kvinnor, det vill säga kidnappning till antingen äktenskap eller slaveri (särskilt sexuellt slaveri).

Namnet Sabine betyder ”Sabinsk kvinna” Namnet härstammar från de Sabinska kvinnorna från Italien.

Motivet och historien fortsätter att skava och jag läser vidare om både myten och olika konstverk på nätet och i böcker. Då hittar jag en konstrecension som äntligen ger mig en slags frid, jag lånar orden av Linda Fagerström, Fil dr, konsthistoriker och konstkritiker;

Sabinskor och algeriskor, grönbröstade, förvrängda och distorterade. Styckade, förbrukade och avklädda kvinnor. Om de alla ändå kunde resa sig och med en röst vråla. Stopp! Det räcker nu. Vi vägrar låta oss utnyttjas ännu en gång. Vi har blivit avklädda, våldtagna och slagna, det är tillräckligt. Våra trauman är inte menade att estetiseras. Vi vägrar spela ”konst” inför era blickar. Tänk om de bestämt ropade, nej! Här går gränsen. Detta är ovärdigt. Jag vill inte låta min kropp genomborras gång på gång av soldater, konstnärer och nu av eleganta konstmuseibesökares blickar. Jag kräver respekt. Det räcker nu. Styrkan i det vrålet skulle kunna hålla konstmuseichefer vakna om nätterna. Skrämma dem kallsvettiga, ångestridna.