Det blir mycket fitta i bloggen denna sommar, det har med högsta sannolikhet att göra med ett fittprojekt som jag håller på med. Mer om detta senare.
Nu till dagens tema som är avbildade fittor. Jag minns fortfarande hur jag fastnade framför utställningen ANONYMA EXHIBITIONISTER av Ylva Maria Thompson. Det var i början av 2000-talet och jag stod som förstelnad, totalt fittfascinerad. Jag älskade mångfalden såsom den presenterades och drabbades då av en fittfascination som fortfarande inte gått över utan som bara växer och frodas. Utställningen hade till syfte att ”skapa nya sätt att se på våra kön, som varken skamliga eller vulgära. Det är också ett feministiskt projekt som syftar till att höja kvinnors självkänsla.” ”Anonyma Exhibitionister” är ett projekt som tog två år (1998 – 2000) att genomföra. Utställningen består av 100 avgjutningar av 100 kvinnors unika, yttre könsorgan. Under 2004 läste jag min första kurs i Sexologi på Uppsala Universitet och där ingick att göra ett specialarbete och jag tillsammans med en kursare fördjupade oss i fittkonst. Till vår stora glädje fick vi komma hem till Ylva-Maria Thompson och göra en intervju med henne och se hur det gick till att göra en avgjutning.
En annan person som via fotografier skildrat en mångfald av fittor är Sussie Hedlund med sin FITTRÖRA. Sussie vill att ”Fittröra ska väga upp det stora antalet penisar som syns och visas upp överallt, med att ta fram skönheten och framförallt mångfalden i det kvinnliga könsorganet En utställning för att visa mångfalden på fittor och att vi kvinnor ej behöver skönhetsoperera oss. Vi är vackra som vi är!” Utställningen ökar i takt med att nya modeller fotograferas och inga av bilderna är redigerade.
En tredje person som skapat färgstarka och fantasifulla bilder på fittor är VAGINARTS av Alexander Rudenstam. Förra sommaren hade jag förmånen att träffa honom och hans fru Charlotte Rudenstam, författare till boken Ingen skam i kroppen, frigör din sexuella respons. Jag gjorde en intervju med Alexander om sin konst och han berättade att han vill att hans bilder skall vara en motvikt till de pornografiska uttrycken. Han vill välta världen och människors attityd till fittan. Sättet han arbetar på är konkret och närgånget. Genom att fotografera kvinnors kön, ofta med fokus på blygdläppar och klitorishuva och därefter visa bilderna för modellen skapar han samtal. Dessa handlar om utseende, sex och pornografins influenser men lika ofta om andlighet, filosofi och jämställdhet. Hans avsikt är att bekräfta och visa respekt. Många kvinnor vittnar också om att de känner sig synliggjorda, då den tidigare osynliggjorda framstjärten kommit fram och blivit en kraftfull fitta. Efter detta leker den nästan färgblinda konstnären med bilderna i datorn och tillsätter starka färger, former och skapar vackra, dramatiska och ibland poetiska gestaltningar av kvinnors kön. Han är en konstnär som valt att gestalta fittor konstnärligt i både ett terapeutiskt och politiskt syfte.
Suzann Sexeducator 