Vandrat i spåren av Moras häxavrättningar…

Idag tog jag med släkten på en vandring genom skogen fram till avrättningsplatsen. Den låg otroligt vackert vid Österdalälvens strand.

Stannade och läste samt berättade om häxjakten i Mora.

Syrran, systerdöttrar och sonen.

En fruktansvärd tanke att en skulle gå mot sin egen avrättning genom skogen.

 

I mars 1669 kom häxhysterin till Mora. Under sommaren samma år rapporterade fogden till landshövding Duwall att Uti Mora förförs de unga av de gamla trollpackorna till Djävulen. Häxan antogs fara till ”Blåkulla” på en kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap, eller på t ex ett husdjur. Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom. På färden tog hon ibland med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Av ett sextiotal anklagade hade tjugotre erkänt sig skyldiga till Blåkullafärd samt bolande (knullat) med Djävulen. Ett fjärdingsting höll och klagomål från föräldrar gjorde att han skickade en lista på trettiofem barn som skulle ha bortförts och en  begäran om en trolldomskommission för att utrota det onda från trakten. Lördagskvällen den 12 augusti kom den nybildade Dalarnas trolldomskommission till Mora, och häxprocessen inleddes. Hälften av trolldomskommissionen bestod av präster. De förhörde sextiotre vuxna och många barn från Mora och byarna omkring. Rättegångar hölls  i sockenstugan och i Kaplansgården. Morgonen den 23 augusti, efter nio dagars rättegång, dömdes 23 av de 60 misstänkta till döden för trolldom, avfall från Gud, förbund med djävulen och barnaförande. Femton av dessa skulle avrättas, men de övriga sex skulle sättas i fängelse eftersom rätten var osäker på deras skuld.

Denne Jöns Marit Enkia i Bonääs bevitttnades af Maas Ericks tuenne döttrar Elin och Karin och tuenne broders döttrar Lars Erichs Karin och Elin. Hon förer och Back Hans Sonedotter. Hon haufer efter Koon en lång stång, den setter on full medh barn, och när hon affreeser finnas de i sälskaap vidjd Bonääs bäcken.

Det var en klar och vacker dag i Mora 24 augusti 1669. Efter nattvard och välsignelse vidtog vandringen ut mot avrättningsplatsen.  De skulle halshuggas, varefter deras lik skulle brännas på bål offentligt. ”Synderskorna gick alla fort, utom de båda sista, som började något jämra och gruva sig, dock sådant utan uppehåll av exekutionen”. Bålen hade ställts upp mitt emot kyrkan på en sandudde på andra sidan älven.

Därefter halshöggs de med yxa, fjorton kvinnor och en man, varefter deras lik lyftes upp på bålen ”först sju på det första bålet, fem på det andra, tre på det tredje, ett gräsligt spektakel”, och brändes.

Platsen för häxbränningen ligger otroligt vackert mittemot Mora Kyrka vid Österdalälven.

148 barn piskades med ris mellan sex och trettio gånger och en pojke fick löpa gatlopp mellan de andra sockenpojkarna. Dagen därpå lämnade kommissionen Mora. Ytterligare sex kvinnor blev senare avrättade.

Den svenska häxhysterin 1668-76 var vad man kallade ”endemisk”, dvs den spred sig ryktesvägen från bygd till bygd och utspelade sig inte isolerat inom en specifik bygd.

År 1608 hade Sverige fått en ny häxlag, som föreskrev dödsstraff för alla former av trolldom.Man stödde sig därvid på Moseböckerna i Gamla Testamentet: ”du skall icke låta en trollkona leva”.

#blogg100, dag 49.