Idag åt jag lunch på Kulturhuset och blev uppraggad av en gammal bekant och fick hastigt och lustigt bli RFSLs representant på en filmpremiär vid Unga Klara.
Filmen var ”INGEN MAN I SIKTE ” och handlar om;
Marja 78, som är jävligt förbannad på alla maktdörrar och fyrkantiga toaletter i den nya lägenheten hon och hennes fru Bodil flyttar in i. Den behöver en könsoperation…
Mette 35, står tillsammans med sin fru Stina inför frågan: Ska vårt barn inte ha någon pappa?
Martine 24, önskar att folk ska tänka om henne – där är en helt vanlig maskulin människa.
Filmen är både en personlig berättelse och en samtidsreflektion över tre generationer i HBT-världen. Den värjer sig inte för komplexiteten och svårigheten med att få vara sig själv, vilja passa in och leva i ett samhälle som styrs av heteronormen. Filmen ger en fantastisk möjlighet att diskutera många olika frågor, dels handlar det om identitet, bland annat kopplat till kön, genus och sexuell läggning, viljan och oviljan att definieras sig och hur det förändras genom tiden. Den handlar om längtan att skaffa ett barn och svårigheterna och glädjen med att göra detta tillsammans med en partner av samma kön. Det handlar om att vara hemma i världen, i sin bostad och i sin egen kropp. Filmen är skönt sinnlig och kroppslig och utgör ett försvar för rätten och viljan att bada naken. Detta är en film av och med kvinnor och ingen man i sikte!
Så långt en en mycket positiv och tankeväckande upplevelse. Efteråt hade Suzanne Osten och Mette Aakerholm Gardell ett samtal och bjöd in publiken till ett samtal och frågestund. Det var en skräckupplevelse. Flera personer tog sig rätten att ifrågasätta om man bör skaffa barn utan en närvarande pappa, påståendet om att alla barn har en pappa, någon ifrågasatte homofobi, andra levererade heteronormativa sanningar utan att reflektera det minsta över att de faktiskt kränkte upphovskvinnan i synnerhet och hbt-personer i allmänhet. Jag blev så djävla arg att jag var tvungen att säga just det, att jag häpnade över människors rätt att sätta sig över andra och kränka dem genom att oreflekterat häva ur sig sina heternormativa ståndpunkter som om de vore sanningar. Efteråt tackade både Suzanne Osten och Mette Aakerholm Gardell för mitt inlägg i diskussionen vilket var skönt för det var länge sedan jag var så otroligt förbannad.
Regissör Mette Aakerholm Gardell har gjort en fantastiskt fin och tänkvärd film med många olika ämnen och nivåer och jag hoppas verkligen att vi från RFSL kan skapa ett bra samarbete med regissören och utveckla samtalskvällar runt detta lilla mästerverk
Suzann Sexeducator 