Det kallas manshat!

Publicerat: 9 juni, 2014 i Genus, Hälsa, HBT, Leva tillsammans, Sexualpolitik, Sexuellt våld / sexualbrott

Ikväll var jag på en debattkväll arrangerad av Tryggare Sverige utifrån att jag tycker att det är viktigt att alla som är utsatta för våld i nära relationer oavsett kön, könsidentitet och könsuttryck och sexuell läggning skall få den hjälp de behöver.  Det börjar med en intressant dragning av forskning runt mäns utsatthet för våld. Under dagen har jag dessutom diskuterat fördelar och nackdelar med könsneutrala skrivningar om våld.

Kvällen presenterades såhär;

Brott i nära relationer är ett stort samhällsproblem som drabbar både kvinnor och män, i heterosexuella relationer likväl som samkönade.

 Våren 2012 fick Brå i uppdrag av regeringen att genomföra en nationell kartläggning av brott i nära relationer. Syftet med kartläggningen var att få bättre kunskap om utbredningen av denna typ av brott i Sverige, liksom om karaktären på utsattheten och om de utsatta personerna. Tidigare forskning visar att grovt och upprepat våld i heterosexuella relationer i de flesta fall handlar om mäns våld mot kvinnor.

 Brås kartläggning visar att andelen män som utsatts för brott i en nära relation i princip motsvarar samma andel som för kvinnor.

Enligt Brottsförebyggande rådets kartläggning har män som blivit utsatta för brott i nära relationer betydligt lägre förtroende för rättsväsendet, både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld. Våldsutsatta män känner sig också oftare sämre bemötta av polis än vad kvinnor gör.

 Visar Brås siffror på ny kunskap eller bekräftar de tidigare forskning? Hur skiljer sig kvinnors och mäns utsatthet åt? För att söka svar på dessa frågor har vi bjudit in Akillesjouren i Sollentuna, som verkar mot våld och förtryck av män i nära relationer, samt Anna-Karin Sundén, brottsförebyggare Sollentuna kommun. 

Kanske borde jag ha börjat ana oråd när följande text från BRÅ-rapporten utelämnades i inbjudan; våld som riktas mot kvinnor är oftare upprepat, tenderar dessutom att vara grövre och resulterar i fler negativa konsekvenser för den som drabbas. Det nämndes dock på mötet av representanter för Tryggare Sverige. Där redovisades också uppgifter från NCK senaste studie som visar att 14 % av kvinnorna varit utsatt för våld och hot om våld och 5 % av männen. Varje år dödas 17 kvinnor av en man som de har eller haft en relation med i Sverige och motsvarande så dödas 4 män varje år av en kvinna som de har eller har haft en relation med.

Så långt tyckte jag att det var en intressant diskussion men sedan skulle den inbjudna kommunala brottsförebyggaren tala. Då började det skava i mig när hon likt ett möte i Pingstkyrkan berättade om hur hon förr levt i okunskap och förnekat att män blir utsatta för våld men hur hon genom ett möte med Tryggare Sverige fått insikt om att män utsätts för våld. Därefter kom en man som startat en jour för våldsutsatta män och berättade om sina egna erfarenheter av våld från en psykiskt sjuk kvinna som senare fick diagnosen schizofreni.

Någonstans därefter, när publiken släpps in, så sker något riktigt otäckt. Det är som att vrida på en kran och ut sprutar ocensurerat kvinnohat.

En rad olika myter, lögner och påhopp raserar i rummet. Män rasar mot kvinnor som falskt anmäler våld i nära relationer. En man säger att kvinnojourerna aktivt motarbetar att män skall få hjälp för det finns en rad kvinnojourer som skulle förlora stort. Han menar att kvinnojourerna utnyttjar stora pengar och överdriver antalet kvinnor som är utsatta för våld. Det är löjeväckande. Jag har god insyn i kvinnojourers problem att få medel till sina verksamheter. Så fortskrider kvällen. En annan man hänvisar till internationell forskning som säger att kvinnor är mer våldsamma än män och en annan uppger att det är främst män som är offer för våld i nära relationer. Ytterligare en man säger att det är skandal att kvinnor får vårdnaden om barnen då kvinnor utövar mer våld mot små barn än män. En kvinnlig journalist som skrivit många artiklar om kvinnors våld mot män berättar att hon fått massor av mail från kvinnojourskvinnor och feminister som hatar henne. En fd medarbetare på en kvinnojour har nu förstått att problemet med kvinnor som slår män är så mycket större än vad hon förstått. Det otäcka är rummet sjuder av ilska och hatet riktar sig mot kvinnorna. Här sker en total polarisering där kvinnojourer är penningkåta och kvinnor anmäler påhittat våld. De våldsutsatta männen är helt plötsligt ensamma i sitt offerskap. Observera att det enbart gäller de heterosexuella männen. Ingen nämner män som blir slagna av män men en kvinna nämner kvinnor som slår kvinnor.

Sedan säger en representant från Tryggare Sverige att det är kränkande för en kvinna att utsättas för våld från en man men än mer kränkande för en man att utsättas av våld från kvinna. Därefter problematiseras inte detta vidare. Hur kan de låta bli kommentera den rådande könsmaktsordningen, normer om maskulinitet och det faktum att normativa föreställningar om att män är starka och kapabla att försvara sig leder till att många män försöker lösa sin situation på egen hand utan att söka hjälp utifrån?

Jag överväger att resa mig upp och gå,  får en klump i magen av rädsla för detta grova kvinnohat. Sedan begär jag ordet och säger precis vad jag hört. Den totala frånvaron av könsmaktsperspektiv. Hur detta ocensurerade kvinnohat skrämmer mig.  Hur osanningar och myter fritt får härja i rummet. Personer får slänga ur sig sina uppfattningar som så uppenbart går emot forskning och beprövad vetenskap. Jag berättar att jag under den gångna veckan debatterat våld i nära relationer i radio vid två tillfällen och där lyft våldsutsatta män men att det som sker i det här rummet kommer att leda till precis motsatt effekt.

Jag får visst medhåll från moderatorn från kvällen men efter mig får mannen från jouren för våldsutsatta män sista ordet och pratar om att det finns ett stort himla manshat i vårt samhälle. Han återkommer flera gånger till det oerhörda manshat som finns i samhället. Det räcker att gå ut på nätet och titta säger han så ser ni hur oerhört förföljda män är av det stora hatet.

Moderatorn för kvällen avslutar och säger att det var bra vi till sist fått höra en röst från varje sida.

En kvinna kommer fram och säger TACK. Några vill förvissa mig om att det inte var dem jag kritiserade. Flera män hoppar på mig på ett aggressivt sätt och anklagar mig för att polarisera debatten. En av arrangörerna tackar mig för mitt inlägg och jag svarar att de skött denna debatt skitdåligt och att jag tappat förtroendet.

Under dagen har jag dessutom diskuterat fördelar och nackdelar med könsneutrala skrivningar om våld men jag promenerar därifrån med en klump i magen och en visshet om att vi måste fortsätta prata om mäns våld mot kvinnor som en huvudfråga och sedan göra allt för att även inkludera alla andra som utsätts för våld.

 

 

kommentarer
  1. Jag var på samma debatt som dig men på något sätt var vi ändå inte det. Jag håller med dig i väldigt mycket som du skriver men tycker att du lägger för stor skuld på Tryggare Sverige i detta. Moderatorn från TS gick flera gånger in och ifrågasatta de påståenden som du radat upp som myter genom att bland annat säga att han jobbat med frågor av detta slag i 20 år och inte hade hört det som dem som uttalade sig sa. Han höll även med dig i det du sa när du begärde ordet.

    Jag förstår och håller med dig i att det blev en snedvriden och stundtals något hemsk debatt där fokus försvann från kvällens fråga. Men debattkvällarna har inget selektivt urval om vilka som får komma eller får kommentera och det är viktigt att särskilja Stiftelsen Tryggare Sverige från de män (och kvinnor) som uttalade sig under kvällen.

    Beträffande att det skulle vara mer kränkande för en man än en kvinna att bli utsatt för våld så tolkade jag det på det sättet att de hänvisade till att män i vissa fall tenderade att vara mindre anmälningsbenägna på grund av den rådande mansrollen och ”skammen” att som en ”stark man” erkänna att man blivit slagen var större än tvärtom, jag uppfattade det inte som att TS sa att detta stämde eller inte, utan att det mer tog upp det som en del som nämnts i problematiseringen kring mörkertalen.

    Själv hade jag nog hoppats på en mer informativ kväll där man lyfte upp frågan om utsatta män utan att behöva börja jämföra vem som har det svårast eller utsätter vem för mest saker. Mitt mål är att alla hjälpsökande offer för våld i nära relation ska kunna söka och få hjälp på lika villkor, oavsett kön eller sexuell preferens. Givetvis får resurser till stöd fördelas på ett sätt så att de som mest behöver hjälp får det först, sen vilka det är – ja det är jag för dåligt inläst på för att säga. Men målet/vision man ska arbeta efter måste ändå någonstans primärt vara att se till att öka mängden resurser så att det räcker till stöd och hjälp för alla, snarare än att börja slåss om vem som förtjänar stödet mest.

    Bara några tankar från min sida…

    /J

    • Suzann skriver:

      TACK för dina synpunkter. Jag är mycket glad att du skrev så det kan få finnas fler röster om upplevelsen av debattkvällen.

      Jag känner till Tryggare Sverige och kvällens moderator sedan lång tid tillbaka. Det finns inget personligt agg mot någon i Tryggare Sverige däremot är jag kritisk till hur kvällen arrangerades och genomfördes. Självklart kan de inte rå för vilka som kommer på en debattkväll men det finns alltid ett ansvar för hur en debatt byggs upp och genomförs. Jag hade precis som du önskat en mycket mer konstruktiv kväll där vi på allvar hade fått diskutera mäns utsatthet för våld och på vilket sätt de kan få ett adekvat stöd.

      Under dagen innan debatten hade jag diskuterat vad Olga Persson från SKR hade sagt i ett pressmeddelande;
      ”Det könsneutrala språket i föreskrifterna är ett stort steg bakåt i arbetet mot våld i nära relationer. Ett könsneutralt språk syftar ofta till att inkludera alla, men får motsatt effekt. Det absolut vanligaste scenariot när det gäller det våld i nära relationer som är upprepat, allvarligt och systematiskt är män som förövare och kvinnor som offer. Synliggörs inte detta kommer insatserna varken att vara relevanta eller framgångsrika för någon, inte heller för de som faller utanför normen, som till exempel män som är utsatta av sin manliga partner. Vill man synliggöra grupper som faller utanför normer måste man benämna dem särskilt.
      I föreskrifterna lyfts faktorer som kan påverka våldsutsattheten som ålder, hederskontext, sexuell läggning och missbruk/beroende, vilket är bra och helt nödvändigt. Men tyvärr blir det platt fall när inte kön, som är den viktigaste faktorn som genomsyrar alla de andra, inte nämns över huvud taget. Forskningen och verkligheten visar att mäns våld mot kvinnor i nära relationer är grövre, mer långvarigt och mer systematiskt än kvinnors våld mot män, som oftare är episodiskt och ömsesidigt. Om inte detta synliggörs i föreskrifterna finns det en stor risk att yrkesverksamma utan erfarenhet och medvetenhet träffar fel både i att upptäcka våld, bedöma vilka insatser som behövs och ge ett bra bemötande, när det gäller alla målgrupper”

      Jag arbetar både politiskt och kliniskt med att ge våldsutsatta män stöd men det får ALDRIG ske på bekostnad av att kvinnor inte får det stöd som de behöver. Kvällen blev en skrämmande uppvisning av risken med att släppa fram personer som bygger sina argumentation på en allt annat än forskning och beprövad erfarenhet.

  2. Mia. skriver:

    Ja man kan uppfatta saker olika utifrån olika perspektiv. Som jag hoppas du vet håller jag inte med extremerna, men det gäller på båda sidor, och det har verkligen gått inflation i uttrycken kvinnohat och manshat. Som jag sa har jag under flera år stått mellan dessa ”skyttegravar” och tagit del av överdrifter och missuppfattningar men även fått ta påhopp från båda håll sas. Ja det finns saker som skulle ha behövt nyanseras i debatten. men det gäller även din recension av densamma. Men ja jag hoppas också att vi en dag just bara ska se offren oavsett kön, könsidentitet eller läggning.
    /Mia.

  3. tommytecknare skriver:

    Hej Suzann.
    Var det någon debatt som enligt min mening ”spårade ur”, så var det väl P1:s som sändes från Kulturhuset. Den debatten skulle handla om BÅDE mäns och kvinnors utsatthet, men det var uteslutande kvinnornas som kom i fokus.
    Gårdagens debatt på Pressklubben skulle bara handla om mäns utsatthet och du brusade upp och började prata om polarisering.
    Att du inte protesterade lika högljutt på Kulturhuset finner jag lite märkligt ..?!

    • Suzann skriver:

      Debatten på P1 var svår när varje deltagare fick så lite tid men jag pratade ihop mig med bland annat Ali som lyfte frågan om män på ett utmärkt sätt. Vad gäller debatten på Pressklubben så skulle den handla om mäns utsatthet för våld vilket var skälet att jag gick dit då jag jobbar med frågan. Den kom däremot istället att handla om män som spydde ut sitt hat mot kvinnor och kom med ett gäng fördomsfulla kommentarer och direkta lögner som inte finns belagda på något sätt. Till och med moderatorn frågade vad de hade för grund för sina påståenden och hävdade att det inte stämde. Hur kan du försvara dessa lögner och påståenden utan grund?

      • tommytecknare skriver:

        Hej igen Suzann.
        Märk väl … Finns ingenstans i mitt svar, där jag varken försvarar lögner eller påståenden som saknar grund. Tycker att man sakligt borde kunna diskutera ett så pass viktigt och allvarligt ämne, utan att kasta ur sig ”skit”.
        Vad ”vi” helt tycks glömma bort och som hamnar i skymundan i denna debatt, är barnen.
        För ett barn är det lika illa, oavsett om det är mamman eller pappan som får stryk.
        Tycker vi ska sluta jämföra könen, utan istället prata om människan bakom statistiken.

        Vänligen /Tommy Isaksson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s