Häromdagen gick jag och en kär vän till Brunnsgatan fyra och såg Unni Drougges pjäs Nu ska här dös. Pjäsen handlar om Inga (suveränt spelad av Ia Langhammer) vilken är en äldre deprimerad överviktig kvinna med tovigt stripigt hår som håller på att gå under och dessutom försvarar sin rätt till detsamma.
Idag är det en medborgerlig plikt att hålla sig fräsch och frisk och leva så länge om möjligt. Men Inga tycker redan att hon har levt alltför länge. Det som återstår är korsord, cancer, halkolyckor och hyresavier. Medan en hantverkare snickrar ihop hennes likkista sveper Inga sin svunna kärlek i giftiga cynismer. Under tiden ringer väninnorna och ber om kärleksråd. På dörren bultar det. Någon vill in. Men Inga öppnar inte. För nu ska här dös
I sin ungdom kom Inga in på Balettakademin men blev våldtagen med en graviditet som följd. Sedermera även gift med nämnda man och senare dumpad.
Nu är hon irriterad över hemtjänsten som inte tycker om att köpa vin och cigaretter. De säger att det inte är bra med cigg och vin. Hon frågar sarkastiskt om det är farligt med cigaretter och lådvin? Kan man dö? Hemtjänsten svarar att det är farligt och man kan dö. Då konstaterar Inga nöjd, så bra då! Hon kedjeröker på sin divan, dricker lådvin och spyr galla över alla hälsofascister som menar att det är en medborgerlig skyldighet att hålla sig fräsch och leva så länge som möjligt. Inga vill inte leva länge, hon vill dö.
Det är många tankar runt alla hopplösa män som hon levt och knullat med. Hon skriker knulla och vill visa att hon minsann både tittat på porr och just knullat. Inspirerad av porren har hon dessutom gjort samma saker själv med skillnad från att hon och hennes partners behållit könshåren. Trots en rejäl buske har kukarna ändå hittat rätt. En av hennes karlar dumpade henne med orden, du tillfredsställer mig varken sexuellt, emotionellt eller intellektuellt. Hon ser att hon blivit både förtryckt och utnyttjad av männen som passerat. Hon hånar väninnorna som inför henne framhållit sin lyckliga äktenskap med sina män, vilka Inga själv knullat i smyg.
Det är befriande vulgärt och oerhört skönt med en kvinna som är gammal och ful och vägrar den hälsofascistiska perfektionistiska kulturen. Hon står för sin kåthet och väljer sitt eget vulgära språk. Istället för att behaga som varit hennes och så otroligt många andra kvinnors lott väljer hon nu istället att gå omkring med mysbyxor i gummiband, en smutsig och trasig morgonrock, kedjeröka och dricka vitt lådvin. Detta är en hård markering mot samhällets dubbelmoral när det gäller åldrande kvinnor.
Att var ful är oftast ett manlig privilegium. Fula kvinnor, synnerhet i maktposition väcker vrede. Fula äldre kvinnor kan per definition aldrig vara sexiga och definitivt inte sexuella.
Berättelsen om de gamla kvinnorna
Jag älskar gamla kvinnor,
fula kvinnor,
arga kvinnor
de är jordens salt
de äcklas inte
av mänskligt avfall
de känner frånsidan
av medaljen
av kärleken
av tron
de kommer och går
diktatorerna uppför sina narrspel
har händerna fläckade
av mänskliga varelsers blod
de gamla kvinnorna står upp i gryningen
köper kött, frukt, bröd
städar, lagar mat
står på gatan med händerna i kors, tiger
gamla kvinnor
är odödliga
Hamlet kastar sig hit och dit i nätet
Faust spelar en lumpen och löjlig roll
Raskolnikov hugger till med yxan
de gamla kvinnorna är
oförstörbara
de ler överseende
Jag älskar gamla kvinnor,
fula kvinnor,
arga kvinnor
de är jordens salt
de äcklas inte
av mänskligt avfall
de känner frånsidan
av medaljen
av kärleken
av tron
de kommer och går
diktatorerna uppför sina narrspel
har händerna fläckade
av mänskliga varelsers blod
de gamla kvinnorna står upp i gryningen
köper kött, frukt, bröd
städar, lagar mat
står på gatan med händerna i kors, tiger
gamla kvinnor
är odödliga
Hamlet kastar sig hit och dit i nätet
Faust spelar en lumpen och löjlig roll
Raskolnikov hugger till med yxan
de gamla kvinnorna är
oförstörbara
de ler överseende
Gud dör
de gamla kvinnorna står upp som vanligt
varje dag
i gryningen köper bröd, vin, fisk
civilisationen dör
de gamla kvinnorna står upp i gryningen
öppnar fönstren
bär ut slaskhinken
människan dör
de gamla kvinnorna tvättar liket
begraver de döda
planterar blommor
på gravarna
jag älskar gamla kvinnor
fula kvinnor
arga kvinnor
de tror på det eviga livet
de är jordens salt
trädets bark
de är djurens ödmjuka ögon
feghet och hjältemod
storhet och ringhet
ser de i deras rätta dimensioner
anpassade till vardagens krav
deras söner upptäcker Amerika
stupar vid Thermopyle
dör på kors
erövrar kosmos
de gamla kvinnorna går ut i gryningen
på stan
köper mjölk, bröd, kött
lagar soppa
öppnar fönstren
bara dumbommar skrattar
åt gamla kvinnor
fula kvinnor
arga kvinnor
…
när de dör
flyter ur ögat
en tår
och förenar sig
vid munnen
med en ung flickas leende
Av Tadeusz Rózewicz
(Tadeusz Różewicz is widely considered to be the most influential post-war Polish poet. He has published over twenty volumes of poetry, and is a major playwright, essayist, and fiction writer).
Suzann Sexeducator 