Häromdagen gick jag och en kär vän till Brunnsgatan fyra och såg Unni Drougges pjäs Nu ska här dös. Pjäsen handlar om Inga (suveränt spelad av Ia Langhammer) vilken är en äldre deprimerad överviktig kvinna med tovigt stripigt hår som håller på att gå under och dessutom försvarar sin rätt till detsamma.

Idag är det en medborgerlig plikt att hålla sig fräsch och frisk och leva så länge om möjligt. Men Inga tycker redan att hon har levt alltför länge. Det som återstår är korsord, cancer, halkolyckor och hyresavier. Medan en hantverkare snickrar ihop hennes likkista sveper Inga sin svunna kärlek i giftiga cynismer. Under tiden ringer väninnorna och ber om kärleksråd. På dörren bultar det. Någon vill in. Men Inga öppnar inte. För nu ska här dös

Nu_ska_har_dos

I sin ungdom kom Inga in på Balettakademin men blev våldtagen med en graviditet som följd. Sedermera även gift med nämnda man och senare dumpad.

Nu är hon irriterad över hemtjänsten som inte tycker om att köpa vin och cigaretter. De säger att det inte är bra med cigg och vin. Hon frågar sarkastiskt om det är farligt med cigaretter och lådvin? Kan man dö? Hemtjänsten svarar att det är farligt och man kan dö. Då konstaterar Inga nöjd, så bra då! Hon kedjeröker på sin divan, dricker lådvin och spyr galla över alla hälsofascister som menar att det är en medborgerlig skyldighet att hålla sig fräsch och leva så länge som möjligt. Inga vill inte leva länge, hon vill dö.

Nu-ska-här-dös-foto-elisabet-sverlander

Det är många tankar runt alla hopplösa män som hon levt och knullat med. Hon skriker knulla och vill visa att hon minsann både tittat på porr och just knullat. Inspirerad av porren har hon dessutom gjort samma saker själv med skillnad från att hon och hennes partners behållit könshåren. Trots en rejäl buske har kukarna ändå hittat rätt. En av hennes karlar dumpade henne med orden, du tillfredsställer mig varken sexuellt, emotionellt eller intellektuellt. Hon ser att hon blivit både förtryckt och utnyttjad av männen som passerat. Hon hånar väninnorna som inför henne framhållit sin lyckliga äktenskap med sina män, vilka Inga själv knullat i smyg.

Det är befriande vulgärt och oerhört skönt med en kvinna som är gammal och ful och vägrar den hälsofascistiska perfektionistiska kulturen. Hon står för sin kåthet och väljer sitt eget vulgära språk. Istället för att behaga som varit hennes och så otroligt många andra kvinnors lott väljer hon nu istället att gå omkring med mysbyxor i gummiband, en smutsig och trasig morgonrock, kedjeröka och dricka vitt lådvin. Detta är en hård markering mot samhällets dubbelmoral när det gäller åldrande kvinnor.

Att var ful är oftast ett manlig privilegium. Fula kvinnor, synnerhet i maktposition väcker vrede. Fula äldre kvinnor kan per definition aldrig vara sexiga och definitivt inte sexuella.

Berättelsen om de gamla kvinnorna

Jag älskar gamla kvinnor,

fula kvinnor,

arga kvinnor

de är jordens salt

de äcklas inte

av mänskligt avfall

de känner frånsidan

av medaljen

av kärleken

av tron

de kommer och går

diktatorerna uppför sina narrspel

har händerna fläckade

av mänskliga varelsers blod

de gamla kvinnorna står upp i gryningen

köper kött, frukt, bröd

städar, lagar mat

står på gatan med händerna i kors, tiger

gamla kvinnor

är odödliga

Hamlet kastar sig hit och dit i nätet

Faust spelar en lumpen och löjlig roll

Raskolnikov hugger till med yxan

de gamla kvinnorna är

oförstörbara

de ler överseende

Jag älskar gamla kvinnor,

fula kvinnor,

arga kvinnor

de är jordens salt

de äcklas inte

av mänskligt avfall

de känner frånsidan

av medaljen

av kärleken

av tron

de kommer och går

diktatorerna uppför sina narrspel

har händerna fläckade

av mänskliga varelsers blod

de gamla kvinnorna står upp i gryningen

köper kött, frukt, bröd

städar, lagar mat

står på gatan med händerna i kors, tiger

gamla kvinnor

är odödliga

Hamlet kastar sig hit och dit i nätet

Faust spelar en lumpen och löjlig roll

Raskolnikov hugger till med yxan

de gamla kvinnorna är

oförstörbara

de ler överseende

Gud dör

de gamla kvinnorna står upp som vanligt

varje dag

i gryningen köper bröd, vin, fisk

civilisationen dör

de gamla kvinnorna står upp i gryningen

öppnar fönstren

bär ut slaskhinken

människan dör

de gamla kvinnorna tvättar liket

begraver de döda

planterar blommor

på gravarna

jag älskar gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

de tror på det eviga livet

de är jordens salt

trädets bark

de är djurens ödmjuka ögon

feghet och hjältemod

storhet och ringhet

ser de i deras rätta dimensioner

anpassade till vardagens krav

deras söner upptäcker Amerika

stupar vid Thermopyle

dör på kors

erövrar kosmos

de gamla kvinnorna går ut i gryningen

på stan

köper mjölk, bröd, kött

lagar soppa

öppnar fönstren

bara dumbommar skrattar

åt gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

när de dör

flyter ur ögat

en tår

och förenar sig

vid munnen

med en ung flickas leende

Av Tadeusz Rózewicz

(Tadeusz Różewicz is widely considered to be the most influential post-war Polish poet. He has published over twenty volumes of poetry, and is a major playwright, essayist, and fiction writer).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s