Det är en fredag kväll och jag ville koppla av med att läsa något spännande och intressant. Hittade en liten guldgruva i en sparad artikel som jag lagt på datorns skrivbord.
Jag kommer här att återge och delvis tolka Mariah Larssons fantastiska text genom mina ögon. Jag rekommenderar dig å det bestämdaste att gå in och läsa orginaltexten som är betydligt mer fyllig och intressant än min korta sammanfattning, men se min text som en liten förrätt.
Genom att ta exempel från både icke-pornografiska filmer och pornografiska filmer konstaterar hon att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation.

Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.

Att utesluta penis, särskilt då den erigerade, från film har uppfattas på olika sätt. Mariah Larsson hänvisar till Peter Lehman’s numera klassiska verk Running Scared: Masculinity and the Representation of the Male Body.

2461619

Lehman menar att det finns ett gap mellan den mytologiska fallosen och den faktiska penisen. Följaktligen så måste penis förbli dolt, i syfte att behålla den ”fruktan och mystik” som finns runt fallos. Representationen av penis hotas från två håll, dels handlar det om den allmänna identitetskonstruktionen av maskulinitet och homofobi dels om kvinnors möjlighet att jämföra och döma.

Det är otroligt spännande med detta särskiljande av fallos och penis. Etikern James Nelson som jag tidigare skrivit om gör ett liknande resonemang.

Problemet med representationen av den erigerade penisen i jämförelse med att en kvinna visar sin vulva är det faktum att penisen alltid sätts i samband med sexuell aktivitet. Den erigerade penisen uppfattas entydigt som obscen. Som så många andra tidigare diskuterat så är de synliga tecknen på upphetsning hos en penis i jämförelse med en vulva ett representationsproblem.

En erigerad penis tolkas ofta i en dikotomi, antingen är den ett tecken på en vilja att ha sex eller en ovilja till detsamma, upphetsning eller icke-upphetsning, och till och med motsatta känslor som avsky eller likgiltighet kontra behov, till lust eller attraktion. Penis kan förminskas till att  betraktas som antingen ”on” eller ”off”. Detta är emellertid ett mycket förenklat sätt att se på penisens kroppsspråk. Fysiologiskt behöver erektioner inte nödvändigtvis ha med viljan att delta i sexuella aktiviteter att göra. Eftersom erektionen initieras av det parasympatiska autonoma nervsystemet. Denna brist på faktisk kontroll gör erektionen till en ganska bräcklig komponent i den sociala konstruktionen av manlighet. Denna bräcklighet förstärks fysiologiskt genom en det hämmande system som aktiveras exempelvis genom stress.

Radikalfeminister har dessutom framställt den erigerade penis som ett potentiellt vapen, vilket bidrar till att förtrycka kvinnor genom hot om våldtäkt.

Inte bara radikalfeminister har uttryckt denna tanke. Den återfinns i en rad sammanhang och jag har skrivit om kuken som vapenhot tidigare.

Erektil dysfunktion definieras i en medicinsk diskurs av både psykologiska eller fysiologiska orsaker. En frånvaro av erektion framhålls ofta även som en förlust av manlighet. Detta har att göra med att penis i slida betraktas som riktigt sex. Ordet impotens fungerar också som metafor för att understryka maktlöshet, värdelöshet, svaghet och oförmåga. Följaktligen blir en människas förmåga att få erektion, inte bara en del av hans sexualitet utan speglar även hans personlighet.

Många har kritiserat denna diskursiva fixering vid erektion och penetration, och menar att den reducerar och förminskar bilden av sexualiteten. Den konstruerar en bild av manlighet som en maskin som  med korrekt medicinering,  förstärker och medikaliserar synen på  sexualitet (Tiefer 2004). Den upprätthåller dessutom den fallocentriska världsbilden.

Penisen är beroende av dess fysiologiska funktioner, kulturella och sociala förståelser och kan även förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv.

Distinktionen mellan mjukporr och hårdporr dras vid linjen av erektioner och närbilder av genitalier under samlag. Om än inte lika ofta som kvinnliga nakenhet. Inga män, även om det i en sexuell situation, visar några tecken på fysiskt upphetsning, särskilt inte i USA. 

I pornografisk film har utlösningen en viktig funktion för att gestalta att njutning ägt rum.

I pornografi är erektion central till den grad att kameranivå och kameravinklar ibland offras på bekostnad av den manliga utövarens huvud och ansikte. Även i tjej-på-tjej scener, kräver frånvaron av penis ett substitut eller en stand-in i form av en dildo eller vibrator. Du kan se en slapp penis i början av en scen – i synnerhet i porr från 1970- och 1980-talen – men i så fall, är poängen med att visa den för att illustrera en successiv utveckling av fysisk upphetsning.

En av anledningarna till att erektion och närbilder av kvinnliga könsorgan är centralt i porr är just pornografins specifika avsikt att framkalla sexuell upphetsning hos betraktaren. Betraktarens kropp reagerar på bilder av sexuell aktivitet och genitalier. 

Innan lanseringen av Viagra 1998, var de manlig porrstjärnorna helt beroende av i vilken utsträckning de kunde förvärva och bibehålla en erektion framför kameran.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s