Den sexuella evolutionens anhängare skrämmer mig!

Myten om de kåta männen och de närapå frigida kvinnorna är seglivad. Påståendet om att män har en mycket starkare sexualdrift eller ständigt tänker på sex till skillnad från kvinnor som är relationsinriktade reproduceras om och om igen. Detta skapar kulturella ”sanningar” som alla måste förhålla sig till. En kunde tro att detta skulle omfatta några unkna gamla skämt i den här stilen…

…Men icke, i boken ”Den Sexuella Evolutionen” av Göran Burenholt som jag tidigare skrivit om konstateras att män och kvinnors olikheter som sexuella varelser är en produkt av den sexuella evolutionen. Burenholt konstaterar att om pojkar i 5-6 års åldern inte får busa och slåss så löper de stor risk att utveckla våldstendenser senare i livet. Detta har att göra med att produktionen av testosteron går in i en viktig fas vid denna ålder. Lika viktigt är det också att tidigt lära barn att flickor och pojkar är väldigt olika både i känslolivet och sexuellt (Burenholt, s 183). Detta kan tolkas som en känga till Skolverkets plan gällande genuspedagogik och normkritisk undervisning. Som källor hänvisar Burenholt till professor Annica Dahlström och något förvånande även Stefan Arver, docent och överläkare i sexualmedicin.

Burenholt menar också med hänvisning återigen till Dahlström och Arver att fostret under 4:e till 9:e veckan grundlägger sin sexuella preferens då hjärnans tillväxt accelererar. Storleken på den bakre delen av hjärnbalken hänger också ihop med partnerpreferens där homosexuella män och heterosexuella kvinnor har tjockare splenium än de flesta heterosexuella män och lesbiska kvinnor. Här gör jag en tolkning att Burenholt menar att homosexuella män och heterosexuella kvinnor har likheter liksom heterosexuella män och lesbiska kvinnor. Även storleken på hypothalamus följer samma mönster förutom att det nu är de heterosexuella männen och de lesbiska kvinnorna som har dubbelt så stor sådan. Myten om de manhaftiga lesbianerna och de fjolliga bögarna anses därmed ha sin förklaring hjärnan (Burenholt, ss 195-198).

Burenholt hävdar också att all modern forskning visar att de fundamentalt fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor hänger ihop med vad vi är skapade för att göra. Män skall jaga, försvara sin familj och sin grupp med aggression och i vissa fall stamkrig medan kvinnor föder barn och sköter hushållet. Kvinnors reproduktionsapparat följer nämligen med dem in på kontoret i och med PMS och menstruationsproblem, barnafödande och ammande och klimakteriet medan männens investering enbart är några sekunders ejakulation (Burenholt, ss 200-203). Det är intressant att han hänvisar till sk traditionella samhällen då människor idag knappast är beroende av att en karl går ut på stäppen och jagar, skyddar familjen från vilda djur och andra stammar. Har det hänt något evolutionärt som skapat nya män?

Burenholt framhåller att många studier visat att barn upp till fem månader kan ta stor skada av en endast tre minuter lång separation från modern. Han ondgör sig över att om barn inte får leva ut och utveckla sin könsidentitet så kan detta få förödande konsekvenser. Om barn inte tydligt får en bekräftelse på att de är en flicka eller pojke kan detta bli en traumatisk upplevelse. Jag citerar;

”Barn måste ha förebilder, en mamma och en pappa – pojkar måste få bli män och kvinnor måste få bli kvinnor om de sexuella hjärnsignalerna är i linje med kroppens fysiologi” (s 213).

”Men som vi har sett har den moderna hjärnforskningen och evolutionsbiologin visat att denna genusideologiska jämställdhetssträvan kan vara ett allvarligt hot mot våra barns uppväxt till harmoniska individer, och som mammor och pappor, än vi kanske tidigare anat” (s 213).

Faderns betydelse nämns knappast de första åren, redan på 90-talet läste jag att det var precis tvärtom då nyare spädbarnsforskning visar att även mycket små barn mycket väl är kompetenta att knyta an till fler vuxna.

I det sista kapitlet hänvisar Burenholt återigen till många icke definierade forskare när han påstår att dessa menar att mycket sexuellt våld skulle försvinna om den  naturliga sexdriften istället kunde få utlopp på olika sätt genom sexsäljare. Han framhåller också oproblematiserat påståendet att pappor i de i latinska länderna tar med sina tonårspojkar till bordell för att få dem att bli duktiga älskare. Han finner samband mellan att det är tjugo gånger vanligare med våldtäkt i Sverige än i Grekland där prostitution är laglig och där det finns statliga bordeller. Han ifrågasätter argumentet att vi har en högre anmälningsbenägenhet och tycker att vi borde fundera på om det istället inte handlar om sexuell frustration (ss 218-219).

Göran Burenholt är professor i arkeologi och har naturligtvis rätten att skriva en populärvetenskaplig bok om sin tankar runt sexualitetens utveckling det jag däremot finner är mer oroande är att bland annat Stefan Arver, leg. läkare, docent och överläkare vid Sexualmedicin vid Karolinska Institutet i Huddinge och Malena Ivarsson, socionom och auktoriserad klinisk sexolog har fackgranskat boken och hyllar densamma i förordet.

#blogg100, dag 72.