Idag var jag bjuden till Sveriges Radio för att i PP3 diskutera BDSM versus Fifty Shades of Grey, tyvärr blev inslaget betydligt kortare än vad jag fått information så jag utvecklar mina tankar här istället. Detta med anledning av att filmatiseringen av boken har biopremiär 13 februari.
Grundläggande handlar BDSM om att samtyckande personer gemensamt söker njutning genom olika former av maktutbyten. För att förenkla saken något kan en säga att BDSM är ett paraplybegrepp för en mängd sexuella och i vissa fall icke-sexuella praktiker med dominans och underkastelse; sadism och masochism. Vissa personer utövar BDSM ibland och för andra är det en livsstil.
Inom BDSM är samtycket helt avgörande. Finns inte samtycke är det inte längre BDSM, utan blir istället till ett övergrepp eller våld. BDSM är samtycke, förhandling och kommunikation. Inom BDSM-kulturen är ett vanligt begrepp, SSC, Sane, Safe, Consensual (betyder ungefär att det skall vara sunt, säkert och samtyckande). En annat vanligt begrepp är RACK, risk-aware consensual kink (även risk-accepted consensual kink). Risk-aware: Alla parter är välinformerade om vilka risker som är involverade i de tänkta aktiviteterna. Consensual: I ljuset av dessa risker så skall alla inblandade ömsesdigt välja att vara med. Kink: Kinky sexuella aktiviteter är vad som anses okonventionella sexuella praktiker som skärper intimitet mellan sexuella partners. På grund av att vad som räknas som normala sexuella gränser hela tiden varierar med tid och plats, så varierar definitionen av vad som är kinky och inte hela tiden .
Vilka försiktighetsåtgärder man använder kan variera från person till person och från praktik till praktik.
BDSM handlar väldigt mycket om kommunikation. ”Vaniljrelationer” har mycket att lära av BDSM-utövares förmåga att kommunicera och uppfatta ordlös kommunikation. Ana och Christian i 50 shades of grey är inte särskilt bra på att kommunicera och flera gånger har de en session utan att innan diskutera vad som skall hända, detta till trots att de nyligen träffat varandra. Att vara öppen för att prata om vad en gillar och ogillar, vilka behov och begränsningar en har är helt grundläggande för att en eller flera partner(s) tryggt skall kunna utforska gränser.
Christian medger själv i boken att han bryter mot regler och normer som är förutsättningarna inom BDSM, (s 346).
Inom BDSM så skriver vissa ett kontrakt som detaljstyr varje del medan andra använder sig av en säkerhetslista för att tydligt kunna formulera vad man är intresserad av. Christian upprättar ett sådant kontrakt och Ana ger sina synpunkter och invändningar men inga direkta överenskommelser görs och kontraktet skrivs aldrig under. Vid ett flertal tillfällen går de in i sexuella situationer där inga överenskommelser finns och hon känner sig otrygg, något som går tvärtemot grundtanken med BDSM. Ana använder aldrig säkerhetsord vilket gör att hon upplever att han går för långt.
Ana är hela tiden tämligen motvillig ifrågasätter och ställer motkrav. Detta gör att vi läsare uppfattar ett motstånd. Detta motstånd har dock en kvarhållande effekt och får mycket litet inflytande. Hon ger ofta med sig med hänvisning till att Christian är så snygg, charmig eller för att han har ett så sorgligt förflutet.
Christian Grey uppvisar ett klassiskt kontrollbeteende, Ana protesterar men är ju samtidigt så förälskad. Hon uppvisar början till vad vi som arbetar med våld brukar kalla en normaliseringsprocess. Faktum är att Christians kontrollbehov är så klassiska och stora att boken mycket väl skulle kunna användas som en grundbok för vilka män en bör undvika för att inte råka ut för våld i en relation.
Han vill på detaljnivå kontrollera ALLT. Vart än Ana befinner sig så vet han vart hon är och han kan dyka upp vart som helst i världen. Hans kontroll gäller även kläder, mat, träningsvanor, preventivmedel och mycket mer. Dessutom har han extrema humörsvängningar och blir aggressiv för småsaker. Dessutom får han Ana att ständigt stå i någon sorts tacksamhetsskuld och accepterar inte att hon inte vill ha hans ekonomiska bistånd. Han strör pengar omkring sig och uppvaktar henne med mycket med dyra presenter
Problemet är att Ana tänker att hennes kärlek till honom kan få honom att ändra sig. I verkligheten kan ingen kärlek förändra någon med en kontrollerande personlighet. Sanningen är att de flesta män, som drivs av ett behov av makt och kontroll behov beter sig respektlöst på mer eller mindre subtila sätt. De är oftast inte är kapabla att förändra sig eftersom de får många vinster med sitt beteende och eftersom deras egen problematik är djup.
Förutom detta spär även 50 shade of Grey på en rad myter om BDSM. Exempelvis att BDSM-utövare har upplevt kränkningar i barndomen och att BDSM-utövare per definition är kalla, kontrollerande och emotionellt avstängda personer
Detta är inte i överensstämmelse med vad forskningen visar. Det har inte kunnat påvisas några likheter i BDSM-utövares uppväxt eller bakgrund som skulle kunna ha avgörande betydelse för dragningen. I studien ”Psychological characteristics of BDSM practitioners”, publicerad i ”Journal of Sexual Medicine” 2013, fann forskarna inget stöd för att BDSM skulle vara kopplat till otillräcklig anknytningsutveckling orsakad av sexuellt eller annat trauma i deltagarnas bakgrund. Sexuella icke-normativa intressen har inte i sig i samband med psykopatologi eller ångest . Det är inte heller en sexuell störning i relation till DSM-V. Min egen erfarenhet visar också snarare på motsatsen, inom BDSM communityn finns fantastiskt många varma och inkännande personer.
Christian Grey porträtteras som en Dom på grund av ett barndomstrauma. Detta ger honom en giltig psykologisk förutsättning för att utöva dominans och kontroll. Christians traumatiserade barndom kopplas direkt ihop med hans sexualitet. Han säger själv i boken att han är störd på 50 olika sätt. Övergreppen har gjort att han har svårt för närhet, han har aldrig haft en kärleksrelation med så kallat ”vanilj-sex”. BDSM blir här till något patologiskt. Denna patologisering av icke normativ sexualitet är iofs inget nytt.
Dessutom blir det oerhört problematiskt när hans överordning förklaras utifrån ett trauma medan hennes underordning enbart är en del av hennes roll som kvinna och objekt.
Faktum är att Ana och Christians relation påminner mig om relationen mellan unga kvinnor och kriminella män. Det är ett faktum att många kriminella och våldsutövande män på våra kriminalvårdsanstalter får beundrarbrev från unga personer. Det är tyvärr inte helt ovanligt de idealiseras och personer (kvinnor) upplever en romantisk känsla av att skall rädda mannen ifråga. Jämför med boken ett Norrländskt trauma.
Det är en också en myt att BDSM främst handlar om smärta. BDSM är ett samlingsnamn för en rad olika aktiviteter. Det finns otroligt många olika sätt att delta i BDSM-lekar, allt från att binda sin partner med ett badrocksskärp till att delta i aktiviteter i en fullkomligt inredd dungeon. BDSM kan var att en person lämnar över kontrollen i kanske bara några minuter. BDSM handlar inte i första hand om smärta. Det handlar oftare om ett maktspel mellan dominant och undergiven, vilket inte nödvändigtvis behöver innebära smärta eller förnedring.
Viss smärta är en populär ingrediens i BDSM och det handlar om att kroppens känselreceptorer reagerar starkt och sätter igång kroppen på en rad områden. Mottagaren upplever kroppsliga sensationer mycket mer intensivt vilket ofta är en häftig upplevelse.
Historien om Christian och Anastasia är en av de nya sagoberättelserna om kvinnor som letar efter rika, heta, snygga män som kan ge dem kärlek kryddad med massor av sex. Boken odlar drömmen om den romantiska relationen som förmår att revolutionera hela tillvaron bortom all sans och vett. Jag är (ursäkta uttrycket) så djävla trött på att vi hela tiden socialiseras till att tända på manlig överordning och kvinnlig underordning. Deras relation är väldigt ojämlik. Christian är en erfaren BDSM utövare och Ana har aldrig haft sex överhuvudtaget. Ana blir aldrig en aktiv agent varken i de sexuella rollspelen eller utanför. Berättelserna runt de sexuella skildringarna är totalt orealistiska. Det är en orgie i klichéer. Ana får alltid multipla orgasmer med nästan ingen stimulans alls. I den första intima scenen går det undan, från första kyssen till råknull på tjugo minuter och Ana får tre orgasmer.
I en uppsats från Lunds universitet i litteraturvetenskap gör Daniel Nilsson en genusanalys av boken och skapar följande tabell;
Det finns ändå några positiva sidor, en är att 50 shades of Grey gjort att BDSM ökar i popularitet och fler får möjlighet att utveckla och prova nya upplevelser. BDSM gör något med en som person. Det är mycket spännande med maktdynamiken och se hur det både utvecklar en som person men också ger en möjlighet att vidga sina perspektiv. BDSM går ofta bortom vårt intellekt och kicken när kroppen blir fullkomligt hög av adrenalin är en så otroligt häftig upplevelse. Därefter kan blåmärken till och med bäras som smycken med minnen av en häftig upplevelse.
Om du vill utforska BDSM på riktigt, skaffa kunskap. Sök på nätet, besök en lokal BDSM community, gå med på webforumet Darkside. Tro inte för ett ögonblick att det går till som i 50 shades of grey.
Suzann Sexeducator 
Bra sammanfattning, väldigt bra.
Bara några påpekanden;
när det kommer till makt (DS) och det vi beskriver som SM (sadomasochism) så är det viktigt att komma ihåg att dessa är flera olika axlar på matriser som ibland korsar varandra, ibland inte.
Det första när det gäller det så är det att folk kan leka helt bara med makt och inte alls med nåt annat. Det andra är att ‘smärta’ som beskrivning av SM reducerar innehållet och till viss del också felaktig. Det som egentligen åsyftas är fysiska sensationer (i vissa fall även psykiska, så som vid emotionell masochism etc) och jag hoppas både BDSM communities samt de som talar om det här kan börja omformulera den biten. Det är svårt det där med språket, vilka innebörder som förs vidare och får förstås.
I vilket fall som helst, det finns de som inte alls leker med makt, som endast söker de fysiska sensationer och resultatet av dessa (ofta är även processen för detta i fokus). Det roliga där, är att bara för att en är top betyder det inte att en är dominant. Det är med andra ord fullt möjligt att vara en sadistisk undergiven. Dessa distinktioner förloras oftare än de syns, vilket också osynliggör de variationer samt möjligheter som finns till att utforska.
Oscar Wilde och hans härliga;” Everything in the world is about sex except sex. Sex is about power” stämmer till viss del, men det finns så otroligt många personer som endast förhåller sig till den fysiska/psykiska sensationerna som sadomasochister och som aldrig skulle identifiera sig med makt aspekten. Det kan då ju alltid debatteras huruvida dessa är ‘blinda’ för makten, men jag vet själv med mig att mina lekar som innefattar makt och lekarna som innefattar sadomasochistiska praktiker ger upphov till olika reaktioner, emotioner och mental/psykisk status.
TACK Hedwig för ytterligare klargörande. Bra att du tog dig tid för att ytterligare visa på komplexiteten.
Elegant analys! u kommer nästa fråga: har du hittat nån riktigt BRA skriven BDSM-skildring? Några scener i Held kan ju nästan kvala in, men en längre berättelse? Eller ska du ta och bli den som skriver den kanske?
De senare böckerna om Anita Blake av Laurell K Hamilton (från Narcissus in Chains och framåt) innehåller titt som tätt BDSM som iaf är bättre skildrad än i 50SoG. Jag har inte tillräckligt mycket erfarenhet inom BDSM för att avgöra hur bra de är och tror inte att de är fantastiskt bra, men det är mer balanserat och karaktärerna är mer lyhörda för varandra. Det skildrar också spektrumet bättre då det är flera olika relationer som dyker upp, t ex finns det en karaktär som vill vara så kontrollerad som Ana är i 50SoG, men hans dominanta partner oroar sig alltid för att behandla honom på ett hälsosamt och bra sätt och inte utnyttja hans utsatta position gentemot henne, men med andra karaktärer är hon sub snarare än dom. Ofta skildras det att de ligger och pratar och myser och så efteråt, vilket kan vara aftercare. Jag har för mig att författaren själv utövar BDSM eller iaf testat det tillräckligt för att ha koll och jag upplever det som att hon faktiskt har erfarenhet. När det dyker upp först är det inte jätteimponerande, lite stereotypiskt med dungeons och piskor och läder, men blir mer nyanserat efter hand. Böckerna är övernaturliga deckare av det mer actionbaserade slaget, typ Anne Rice möter Criminal Minds (fast mer action och pang pang än psykologi). Det är också mycket om polyamori med.
[…] BDSM-utövare ute i verkligheten stönar över den här serien, och inte direkt av behag (det kan vara bäst att förtydliga det). Suzann förklarar varför. […]
Skitbra!
Får ständigt ta diskussionen med diverse fb-vänner, skönt ibland att veta att en inte är ensam!!!!!! ♥
Tack, tack, tack för detta! Jag får också ta den här diskussionen med folk som vill att jag ska ”guida” dem pga min erfarenhet och de älskar 50 nyanser och förstår inte varför jag spytt galla över böckerna i min blogg och irl. Precis allt det där gjorde mig vansinnig när jag läste böckerna. Det är bara en Harlequin-roman med sex i.
Hej! Jag har själv försökt läsa boken men kunde inte då jag inte kunde finna mig själv i anastasias roll alls, snarare christians isåfall , men då jag definerar mig som tjej och är hetero blir det svårt att tänka så. Iaf så undrar jag hur du tänker kring könsrollerna här. Christian själv har blivit dominerad av en kvinna så varför generaliseras att det endast handlar om en man som styr en kvinna, när det även har skett tvärtom roller? Har det verkligen med kön att göra, kan man inte tänka personlighet istället här? Sen håller jag med om att det han gör är fel.. Han kontrollerar henne på alla sätt och vis och nästan leker med henne på ett osunt sätt, så som jag har uppfattat det när jag läste boken. Hoppas att du förstår vad jag menar. Hälsningar
Du har helt rätt, BDSM handlar primärt inte om kön. Det handlar mer om personlighet. Problemet är i detta fall att Christian Grey kombinerar sitt BDSM utövande med mycket starka kontrollmekanismer som utmärker mäns våld mot kvinnor.
Reblogga detta på Mitt dagliga svammel.
Väldigt intressant och bra skrivet! Jag började läsa boken och först då insåg vad bdsm är. Jag hade aldrig hört termen innan men det är heller inte något nytt för mig. Boken var lättläst men jag kände mig lite skeptisk hela tiden över deras förhållande till varandra och hur hyllad boken har blivit … Jag kände att boken nog inte kunde ge mig så mycket mer utan jag kunde nästan tänka ut resten så jag slutade läsa. Jag hoppas verkligen att fler som blivit helt fast i boken läser din artikel och kanske får ett annat perspektiv på allt.
Jag tycker om hur du beskriver, förklarar och förtydligar sådant som jag inte riktigt kunnat sätta ord på efter att ha läst boken.
Där en dålig, diffus känsla tagit form som jag inte riktigt kunnat få tag i.
Efter att ha läst din text här är den inte längre diffus. Tvärtom.
TACK för din kommentar, det var väldigt roligt att höra.
[…] är problematisk för de som läser boken eller ser filmen och sedan vill testa BDSM men även ett blogginlägg av sexologen Suzanne Larsdotter, samma person som kallat 50 shades för ”grundbok för vilka män en bör undvika för att […]